torsdag 27 augusti 2009

Gunilla Carlsson ställ krav på europeiska kolleger

Biståndsminister Gunilla Carlsson M angrep i veckan åter biståndet. Och det står för allt fler klart att utspelen inte görs med omsorg om bistådet. Regeringen vill få acceptans för att vikta över biståndet till välgörenhet med skatteavdrag. Det är klassisk högerpolitik som ligger under hennes ord och inte aktiva åtgärder mot korruption. Korruption är ett vidare problem än bistånd och gränsar i flera länder till dålig samhällsstyrning och brist på demokrati och tranparens. Hur pengar som förskingras av korrupta politiker ofta återfinns på konton i västerländska banker, visade nyligen en rapport från CCFD – en katolsk organisation som arbetar med korruptionsfrågor. Enligt CCFD, Comité Catholique contre la Faim et pour le Développement, handlar det om ett trettiotal korrupta regimer och tillgångar på motsvarande 830 miljarder till 1,4 biljoner kronor. Men trots att rättsliga åtgärder vidtagits har mindre än 5 procent drivits in. Smutsiga pengar går över gränserna medan rättssystemen är begränsade till olika länder, sa Jean Merckaert från CCFD.

Men det framkommer också att västerländska regeringar motarbetar avslöjande av förskingringar då det samtidigt skulle innebära avslöjande av dem som stöttat korrupta regimer och politiker. Mycket pengar uppges också försvinna genom intäkter som aldrig redovisas. Som exempel anges gruv- och oljeindustrin i olika länder. Enligt CCFD har till exempel Denis Sassou-Nguessos regim i Kongo-Brazzaville ”glömt” att redovisa miljarder dollar i oljeinkomster mellan 2003 och 2005 – stora summor pengar som kan ge allvarliga konsekvenser för länders utveckling och bidra till utlandsskulder. Mobutu Sese Seko, Demokratiska republiken Kongos förre ledare, sägs ha förskingrat motsvarande 48 miljarder kronor från statskassan och lämnade efter sig en utlandsskuld på motsvarande 103 miljarder kronor.

Och går oljeinkomster i Angola till att utrota fattigdom, leder oljeinkomster till fler utbildningplatser i Kongo-Brazzaville och varför inte kräva en rättvisemärkt kommunikation. För marknadsekonomi är det grundläggandee att människor kan känna förtroende för samhälleliga institutioner och för betalningsväsendet. Att då motverka att det finansiella systemet utnyttjas för brottsliga ändamål blir centralt för alla som vill upprätthålla allmänhetens förtroende för betalningsväsendet.

Människor men även seriösa företag ska kunna känna trygghet inför att göra affärer med sina motparter även över riksgränser. Och som kunsument vill jag kunna välja justa produkter. Så även Biståndsminter Gunilla Carlssons fråga borde vara, vilka åtgärder har vidtagit för att banker inom EU samt utpekade regeringar ska tvingas samverka för att klargöra illegala vägar för förskingrade medel, mutor och oredovisade tillgångar.

Och rereringen har visserligen sagt sig se allvarligt på penningtvätt och annan ekonomisk brottslighet men då har det inte varit biståndet som regeringen har prioriterat. Vi vet att en allt större andel av alla finansiella transaktioner går över nationsgränser och att när de finansiella marknaderna globaliseras krävs såväl debatt som förnyad internationellt samarbete.

Ett redskap är det mellanstaliga organet Financial Action Task Force (FATF) med ansvar för frågor om bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Ett trettiotal andra länder däribland Sverige är medlemmar i FATF. Och deras rekommendationer utgör grunden för EU-lagstiftning. Senast genom införandet av det tredje penningtvättsdirektivet som även påverkat vår lagstifting (2009:62). Lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism trädde i kraft så sent som den 15 mars i år.

Jag ser också värdet i en lag lag som innehåller utökade skyldigheter för såväl finansiella institut som icke finansiella aktörer att lära känna sin kund, särskilt i de situationer där risken för penningtvätt och finansiering av terrorism är störst. Det kan vara bra men där ligger också min klo, för när regeringen får välja är det kampen mot finansiering av terrorism som prioriteras, inte att stärka biståndets förutsättningar att bekämpa korruption. Gunilla Carlson avskaffa skatteparidis, våga granska råvaruinkomster och ställ krav på företag och dina europeiska regeringskolleger för biståndets skull