fredag 25 november 2011

Egypten

Det egyptiska militärrådet, SCAF, har inte levt upp till sina löften till det egyptiska folket om att respekt för människliga rättigheter. Enligt Amnestys rapport Broken Promises: Egypt's Military Rulers Erode Human Rights, som släpps den 22 november har de gjort sig skyldiga till en rad övergrepp. Under de senaste dagarna har åter stora grupper samlats på Tahrirtorget i Kairo men nu för att även protestera mot militären. Protester har slagits ned med våld, flera har dödats och hundratals skadats. Rapporter fortsätter även komma om sexuella kränkningar och övergrepp mot kvinnliga demonstranter och journalister i Egypten.

Tusentals civila har ställts inför militärdomstolar och Mubaraks undantagslagar har även utvidgats. Istället för att bära upp den f.d. regimens förtryck kan SCAF bryta med en lång historia av förtryck och övergrepp. Men demonstranter m.fl. som utmanat eller kritiserat det militära rådet har utsatts för försök att tysta deras röster. Den fredliga revolutionen på Tahrirtorget värnas av egyptier men även omvärlden har ansvar för att uppvisa stöd till en demokratisk utveckling med respekt för män och kvinnors mänskliga rättigheter. En verklig övergång till demokrati kräver att Egyptens militär inte kontrollerar den politiska makten. Yttrandefrihet, föreningsfriheten och mötesfriheten ska respekteras. De som begått övergrepp ska ställas inför rätta och civila inför rätta i militärdomstolar.

Så jag frågade i igår/fredag Utrikesminister Carl Bildt i riksdagen om han avser att ta några initiativ med anledning av de uppgifter som kommit fram om den oroande utvecklingen i Egypten. Men vill samtidigt säga som egyptern jag talade med att det inte finns någon väg bakåt för Egypten, det finns endast framtiden.

torsdag 24 november 2011

FN:s dag mot våld mot kvinnor - 25 nov

Europarådets konvention om våld mot kvinnor och våld i hemmet (Convention to prevent and combat violence against women and domestic violence) öppnades vid ministermötet i Istanbul i maj 2011. Sverige har signerat Europarådets konvention. Den är den första av sitt slag i världen och kommer även att utgöra ett stöd för FN:s viktiga arbete. Den 25 november är FN:s Internationella dag mot våld mot kvinnor och de 16 dagarna av aktiviteter mot genderbaserat våld pågår. FN:s Generalsekreterare Ban Ki-moons liksom UN Womens undergeneralsekreterare Michelle Bachelet har antagit uttalande inför denna FN-dag.

Sveriges regering kan ta initiativ till stöd för FN:s arbete, i Europa och nationellt inför FN-dagen. Initiativ från regeringens sida för en anslutningsprocess till konventionen med ratificering i EU efterfrågas. Konventionen är även öppen för länder utanför Europa med länder i Nordafrika som exempel. Det är angeläget att konventionsstater tar ansvar för en bred anslutning och uppföljning av konventionen. Jag förutsätter att regeringen tar initiativ för implementering av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor och våld i nära relationer i Sverige. Initiativ som också redovisas för riksdagen. Men främst bör regeringens lämna förslag till riksdagen för ratificering av konventionen om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor i nära relationer till riksdagen. Det är angeläget att Sverige utan dröjsmål ratificerar konventionen.

Det är tid att ställa frågan till Beatrice Ask, när kommer du till riksdagen för att ratificera konventionen om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor och våld i nära relationer.

ATT

Nobels fredpristagare Oscar Arias, besökte hom en gång i hans hem, initiativtagare i arbetet för en internationell FN-uppgörelse om ett globalt folkrättsligt bindande fördrag som reglerar handeln med vapen, ett Arms Trade Treaty, ATT.

Under 2012 kan vi förvänta oss ett internationellt vapenhandelsavtal som omfattar alla konventionella vapen, inklusive små och lätta vapen samt ammunition. Det bör inkludera alla vapentransaktioner såsom export, import, lån, teknisk assistans med mera. Ett ATT måste ha tydliga kriterier för att bedöma vapenöverföringar från fall till fall, täppa igen kryphål, tydliggöra när vapenöverföringar ska förbjudas och ge klarhet kring laglig och illegal handel.

Några viktiga kriterier som lyfts fram mot överföring är vid allvarliga brott mot internationell humanitär rätt och allvarliga brott mot mänskliga rättigheter, allvarlig försämring av fattigdomsbekämpning samt när vapen hamnar hos annan aktör än avsedd. Det finns många delfrågor, starka intressen och skeptiska regeringar. Därför är det viktigt att Sverige anstränger sig för ett starkt legalt bindande instrument avseende högsta möjliga gemensamma internationella standarder för överföringen av konventionella vapen. Möjligheten till gemensamma kriterier, baserade på principen att stater har en skyldighet att se till att dessa vapen inte säljs eller köps för allvarliga brott mot internationell rätt ska tas till vara.

Handelsminster Ewa Björling behöver ta initiativ för att bidra till att vi ska få ett verkningsfullt folkrättsligt bindande fördrag som reglerar handeln med vapen.

Europarådets konvention om skydd för barn

Alla barn ska ha rätt till skydd mot alla former av såväl fysisk som psykisk skada samt fysiskt och psykiskt våld. Barn har speciella behov av skydd och stöd. Lagstiftaren har att se hur förutsättningar som ålder, kön, psykisk ohälsa och utsatthet påverkar barnets förmåga att hävda sin kroppsliga integritet mot sexuella övergrepp. Friande domar visar på brister i dagens sexualbrottslagstiftning för barn, och straffrihet är ett problem.

Nyligen har FN:s barnrättskommitté åter riktat kritik mot regeringen för brister i lagstiftningen. Dels om barnkonventionen, men Barnrättskommittén uppmanar även Sverige att ratificera Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Konventionen är det första instrumentet som behandlar sexuella övergrepp mot barn som ett brott, oavsett om det begås i hemmet, inom familjen eller via internet. Konventionen innebär även ett åtagande som omfattar ansvar för att sprida kunskap om sexuellt våld mot barn och bekämpande av barnsexturism. Regeringen signerade konventionen 2007, och utan ytterligare fördröjning bör den ratificeras av riksdagen.

Men då är frågan, avser justitieministern att Sverige ska ratificera Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Vad säger Barnminister Larsson(KD)

Internationella aidsdagen den 1 december

Den internationella aidsdagen har alltsedan den 1 december 1988 bidragit till att uppmärksamma den globala hivepidemin och offren den skördat. FN:s Internationella aidsdag påminner om att kampen mot aids långt ifrån är över.

När tiotals miljoner människor beräknas leva med hiv eller utvecklad aids ska vi med ekonomiska medel bidra till forskning och förhindra att fler smittas. Det gäller såväl på den nationella, europeiska som internationella nivån. Men det finns på alla beslutsnivåer anledning till oro för försvagat policyarbete och minskade resurser. Trots en uttalad prioritering för arbete mot hiv/aids så fortsätter Sveriges regering att prioritera ned anslagen till detta så viktiga arbete.

En nedåtgående trend som förstärks av minskat stöd från Sverige till hälsosektorn. Vilket ytterligare förstärks genom att även andra givare drar ned sina anslag till dessa sektorer. Rätten till hälsa är ett nationellt ansvar men likväl ett internationellt åtagande. Regeringes verbala stöd till kampen mot hiv/aids bör följas upp med initiativ för att bryta den sedan 2006 nedåtgående trenden av ekonomiskt stöd, vilket även uttrycks i lagd budget. Detta bör också redovisas för riksdagen.

Frågan är om regeringen och Biståndsminister Gunilla Carlsson kommer att ta något initiativ inför Internationella aidsdagen den 1 december?

Ambassadör för FN:s resolution 1325?

Det finns en bred uppslutning kring vikten av att kvinnor deltar i såväl ett förebyggande arbete, vid konfliktlösning, i återuppbyggnad som för långsiktig fred. Kvinnor ska varhelst de lever ha politiskt inflytande och tillgång till skydd. Mot den bakgrunden var FN:s resolution 1325 en stor framgång. Resolution 1325 har senare följts av ytterligare tre resolutioner som stärkt åtagandena från 1325, de är 1820, 1888 och 1889. Men kvinnor väntar ännu på de resultat vi kan förvänta oss. Alltför ofta får kvinnor ta ansvaret för att skydda andra kvinnor.

Fler länder bör anta handlingsplaner, och resolutionen bör regelbundet tas upp i bilaterala dialoger och reflekteras i regionalt mellanstatliga organisationer. Kvinnors säkerhet ska vara en säkerhetspolitisk fråga och det ligger i Sveriges intressen att det sker en utveckling i vår omvärld.

Vid säkerhetsrådsdebatten 2010 och under 10-årsjubileet för resolution 1325 har Sveriges regering utlovat att en ambassadör för frågor som rör kvinnor, fred och säkerhetsagendan ska utses – ett besked som välkomnats – men vi väntar ännu på att regeringen ska infria löftet. Så kommer biståndsminister Gunilla Carlsson att ta några initiativ i syfte att utse en ambassadör för FN:s resolution 1325?

Handlingsplan för 1325

Regeringens handlingsplan för 2009–2012 för att genomföra säkerhetsrådets resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet behöver uppdateras. Detta för att tydliggöra vikten av att förverkliga resolution 1325 genom sina myndigheter och säkerställa att alla myndigheter, i sitt fredsbevarande arbete i utlandsmissioner, tillgodoser kvinnors rätt till inflytande i fredsprocessen. Men det krävs mätbara mål, tydliga tids- och budgetramar samt en tidtabell för uppföljning av delmålen i den svenska handlingsplanen för resolution 1325, liksom ett systematiskt och transparent övervakningssystem med indikatorer och en rapporteringsmekanism om insatser med regelbunden skriftlig rapportering. En handlingsplan ska kunna gå att utvärdera. En förnyad handlingsplan bör tas fram och i bred samverkan med riksdagen, myndigheter och experter samt det civila samhället. Nu tror jag att det även kan vara statsrådet Gunilla Carlsson avsikt att ta något initiativ till en förnyad handlingsplan för genomförande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325? Men vi vet att det allt för ofta blir år av förseningar och at arbetet när det görs, görs på ett slutet arbetssätt.

onsdag 9 november 2011

FNs särskilde reprensentant, SRSG

Hur ser det ut för en förlängning av mandatet för FNs särskilde reprensentant, SRSG för att bekämpa sexuellt våld i konflikter. Uppdraget upprätthålls av Margot Wallström. Det var FN:s Generalsekreterare Ban Ki-moon som utsåg Wallström till befattnigen SRSG i februari 2010 och för en mandatperiod av 2 år. I beslutet låg att mandatet skulle ses över efter de åren och Wallström skulle också då ha hunnit lägga konkreta förslag. Den information som nu finns säger att frågan ska diskuteras i Säkerhetsrådet under första kvartalet 2012. Men frågan om en fortsättning är berättigad.

Jag har som socialdemokrater tidgare tagit iniativt till att bjuda in Wallström till Riksdagen och vi har motionerat till riksdagen i denna fråga. De insatser som görs av FN:s särskilda sändebud för att bevaka kvinnors utsatta sitution i krig och konflikt är ett mycket viktigt arbetet. Inrättandet av uppdraget var en framång för oss som under år pekat på dessa problem. Från att ha varit något man inte talar om har detta sexuella våld i dag fått prioritet i FN. Jag välkomnar det breda stöd som ger förutsättningar för att kunna driva arbetet vidare framåt. Men regeringen avvaktar nu genomgången av SRSG-mandatet efter att nuvarande mandatperiod löper ut vilket kan förväntas ske efter årsskiftet.

Idag vet jag inte om det blir en förlängning och det kan uppstå en glapp mellan nuvarande mandat och ett förnyat uppdrag. Jag tror på intet sätt att problemet med systematiskt våld i väpnade konflikter är utrotat efter årsskiftet. Men jag stöder tanken på tidsbestämda uppdrag inom FN som här, konkreta uppdrag och förslag, vill se kraftfullt stöd för en implementering och mekanism för uppföljning. Nu kommer Wallström att inom ramen för sitt uppdrag snart att besöka Riksdagen igen men blir det sista gången som SRSG. Regeringen har gett sitt stöd men det är viktigt att det stödet uttrycks även fortsättningsvis och hellst innan mandatet för SRSG löpt ut, och det är bråttom.

Kärnvapen, upprustning eller nedrustning

I flera år har vi Socialdemokrater ställt frågan, vad händer om Iran, denna repressiva regim i Mellanöstern, i detta eldfängda område, skaffar sig kärnvapen?

Det har naturligtvis inte varit svårt att se en konflikt med Israel framför sig. Israel är en kärnvapenmankt även om landet inte är anslutet till NPT. De båda ländernas agerande visar på svårigheterna att förverkliga resolutionen från 1995 om att göra Mellanöstern till en region fri från massförstörelsevapen. Men en väg framåt är den konferens om Mellanösternresolutionen som Ryssland pekat på. Men IAEAs rapport och Israels hot riskerar nu att skjuta fram den konferensen som Finland tidigare i år tog på sig ansvaret för att genomföra.

Frankrike har snabbt talat om kraftigt skärpta sanktioner om inte Iran omedelbart samarbetar fullt ut och ger FN full insyn i sitt atomenergiprogram. Delar uppfattnigen att reaktioner är påkallade. Men det vore klädsamt om Frankrike också agerade för nedrsutning och själv gick före. Eller om inaitv togs för en tydlig linje inom EU-kretsen för kärnvapennedrustning och mot spridning. Tyskland kallar IAEAs rapport alarmerande. USA säger sig överväga nya sanktioner för att sätta press på Teheran. Irans viktigaste handelspartner Kina manar till samarbete medan Ryssland har sagt sig inte komma att stödja krav på nya hårdare sanktioner mot Iran. Om Sveriges regering har en mening i allt detta så är den uppfattnigen ännu väl fördold. Men vad säger Sverigs regering när Irans president Mahmoud Ahmadinejad som nu förnekat att de utvecklar kärnvapen samt att atomenergiprogrammet fortsätter.

Vad alltför få har insett är att den utveckligen också kommer att leda till en kärnvapenupprustning där länder som Egypten, Saudiarabien och kanske också Jordanien skulle kunna vilja skaffa sig kärnvapen om Iran gör det. Jag har också ställt frågan om huruvida Irans avtal med Turkiet kunde bli ett steg framåt i denna komplicerade fråga och att jag trodde vi skulle få anledning att återkomma till denna fråga liksom till Irans samverkan med såväl Turkiet som Brasilien. Idag kan jag dessvärre upprepa dessa frågor.

Allt detta medan Utrikesminister Carl Bildt har varit påfallande tyst. Initiativen för nedrusning har uteblivit trots att Sverige är ett land som i årtionden har varit ledande just när det gäller kärnvapennedrustning och mot kärnvapenspridning. Tvärtom minns vi försöken att underminera för Sipri, det fredsforskningsinstitut i Sverige som har framstående kompetens på området och som var en gåva från Sveriges risksdag när vi firade 150 år av fred. Bildt agera för kränvapnenedrustning!

fredag 4 november 2011

The North South Womens empowerments process

CONFERENCE FINAL DOCUMENT, 25 October 2011. Ad hoc committee: Conference on Women as agents of change in the South Mediterranean regio, Rome. At the conclusion of the Conference on "Women as agents of change in the Southern Mediterranean”, 25 Oktober, it is agreed on the need to:

1. foster the enhancement of the status of women as a priority issue on the Council of Europe’s agenda, based on the conviction that this is necessary to combat all forms of discrimination ever more effectively, and work for the full implementation of the principle of equality; by promoting the mainstreaming of a gender equality dimension into future cooperation programmes between the Council of Europe and the southern Mediterranean countries that set out on the road to democratic changes;

2. create a women’s network for democratic governance, aimed at investing in capacity building to promote women’s access to political life both at a national and a local level; such a network should be modelled on the innovative structure of the North-South Centre, linking the governmental and parliamentary dimensions, local authorities and civil society, to constitute an embryonic form of enhanced cooperation between the CoE member countries and the states on the southern Mediterranean shore, also involving the Union for the Mediterranean and its Parliamentary Assembly, as well as the Women’s Foundation for the Mediterranean, to share ideas, information and best practices; this network could also be supported in each participating country by an operational staff and a policy coordinator, who would be invited to the sessions of the Parliamentary Assembly and to the meetings of the network of parliamentarians for combating violence against women;

3. guarantee a yearly follow-up event to this Conference, with the venue alternating between a member country of the Council of Europe and a country on the southern Mediterranean shore. The cycle of conferences would be entitled “The North South Women’s empowerment process“. The themes of the conferences ought to be chosen by joint agreement between the host country, the North-South Centre, and the Parliamentary Assembly of the Council of Europe.

4. encourage more parliaments, particularly on the southern shore of the Mediterranean, following the recognition of partners for democracy status for the parliaments of Morocco and of the Palestinian Authority, to commit themselves in a structured cooperation with the Parliamentary Assembly of the Council of Europe and to join the North-South Centre, following the example of Morocco that has been a member of the Centre since 2009;

5. promote the signing and ratification of the UN Convention on the Elimination of all Forms of Discrimination against Women (CEDAW) and the lifting of all reservations on the convention by the countries that have made them, as well as the signing of the relevant conventions of the Council of Europe, notably Convention no. 210 on preventing and combating violence against women, open for signature in Istanbul on 11 May 2011.