måndag 27 december 2010

Kärnvapenkonventionen i Morgonbris

Jag skriver i senast nr av S-kvinnors tidning Morgonbris under rubriken Kärnvapenkonvention om att det det är i år 65 år sedan USA fällde atombomber över Hiroshima och Nagasaki i Japan.

Det var i slutskedet av andra världskriget. Bomberna utplånade de båda städerna. Konsekvenserna var förödande då och för lång tid framöver. Långt efter bombningarna dog människor i strålskador och än idag är cancer en vanlig dödsorsak i dessa områden.

Kärnvapen är tillsammans med klimathotet det största hotet mot mänskligheten. Vi kan med politik påverka båda hoten, men till skillnad från klimathotet kan vi förbjuda kärnvapen.

S-kvinnor har en lång historia som pådrivande för nedrustning och mot spridning av kärnvapen. Vår kamp, med Inga Thorsson i frontlinjen, var avgörande för att Sverige inte utvecklades till en kärnvapenstat. Frågan var större under kalla krigets dagar då världen upplevde det nukleära hotet mer påtagligt under terrorbalansen mellan de två supermakterna USA och Sovjetunionen.
Världsbilden har förändrats sedan dess, men kärnvapenhotet finns fortfarande kvar och fler länder vill skaffa sig kärnvapen. Idag följer vi oroligt utvecklingen i Pakistan, Nordkorea, Iran, Israel och Indien. Iran försöker skaffa sig kärnvapen. Israel anses redan ha det. Det är oroliga regioner med ständiga spänningar och konflikter. Vi riskerar idag en större spridning av kärnvapen, och det finns även risk för att kärnvapen kan hamna i händerna på terrorister.

S-kvinnor är en stark röst för en kärnvapenfri värld. Sverige har varit en viktig och drivande kraft i nedrustningsarbetet historiskt, en roll som vi vill återta. Vi socialdemokrater har ett ambitiöst tolvpunktsprogram för nedrustning. I det finns öppningar för att bidra till konkreta resultat för nedrustning och icke-spridning. Under översynskonferensen av icke-spridningsavtalet om kärnvapen i FN, som jag deltog i under maj i år, tog flera länder upp att förhandlingar om en kärnvapenkonvention och att ett totalförbud av kärnvapen måste sätta igång snarast.

Sverige var inte ett av dessa länder. Konkreta initiativ saknades från utrikesminister Carl Bildt. Ändå vet vi att det idag finns det mer än 22 000 kärnvapen i världen varav ca 6 000 står i hög avfyrningsberedskap och kan användas inom några minuter. Dagens nedrustningsregim har visat sig vara otillräcklig för att förmå kärnvapenstaterna att minska sina arsenaler. Vägen till en kärnvapenkonvention är lång, men kan samtidigt skapa ett ramverk för total nedrustning av kärnvapen till ett bestämt datum. Frågan är om vi kan avstå från en konvention som skulle kunna förbjuda utveckling, framställning, utplacering, lagring, överföring, test av och hot om användning samt användning av kärnvapen.

EU har fortfarande en alltför svag röst, och Nato är en militärallians där kärnvapen har stor betydelse. Nato vill förbehålla sig rätten att först slå till med kärnvapen om nödvändigt. Något som S-kvinnor anser vara ett tillräckligt skäl för att även i fortsättningen hålla Sverige utanför medlemskap i Nato. Hotet om förödelse genom kärnvapen finns kvar. Frågan om nedrustning är ständigt aktuell.

Vi vill driva en aktiv politik för kärnvapennedrustning. Målet är fullständig avveckling av alla massförstörelsevapen, såväl biologiska, kemiska som nukleära. Att förhindra spridning är en viktig del av nedrustningsarbetet. För att nå detta måste kärnvapenmakterna omedelbart minska innehavet.

Vi får aldrig glömma händelserna i Hiroshima och Nagasaki, och vi måste aktivt och målmedvetet arbeta för en kärnvapenfrivärld. S-kvinnor vill att Sverige ska stödja det internationella arbetet för att starta förhandlingar om en kärnvapenkonvention som totalförbjuder kärnvapen.

Men S-kvinnor väntar inte in regeringen utan har trogen vår tradition gått före och tagit ställning mot ett av de allra största hoten mot mänskligheten och för en kärnvapenskonvention.

Carina Hägg,
internationell talesperson för S-kvinnor

PS det är ett jättebra nr av Morgonbris DS

från S-ledamöter i Jkp län

Vi riksdagsledamöter från Jönköpings län har författat följande inlägg:

Utbildning är nyckeln till framtidens jobb och konkurrenskraft, men också till människors frihet att forma sina egna liv. En av de mer avgörande förutsättningarna är att man kan få ett arbete som både ger försörjning och glädje att skapa tillsammans med andra.

En av de väsentligaste förutsättningarna för att skapa regional tillväxt är att regionala aktörer, både offentliga och privata, agerar tillsammans. Denna tradition har vårdats och utvecklats i Jönköping vid den samlade högskolan och inneburit att regionen fått en mer positiv utveckling.

Under 2010 och 2011 fick högskolan i Jönköping 750 tillfälliga utbildningsplatser. Dessa dras in från 2012 enligt regeringens budgetproposition. Vi noterar också att endast fem promille av statliga forskningsmedel går till Högskolan i Jönköping. Tillsammans med en förmodad minskning av utomeuropeiska studenter på grund av studieavgifter kan högskolan fått kraftigt reducera antalet helårsplatser med nära 1000. Detta slår oerhört hårt mot en region med hög andel tillverkningsindustri i omvandling, låg andel högutbildade bland de sysselsatta och negativt befolkningsnetto i åldrarna 25-40 år. Vi föreslår att högskolan byggs ut så att vi når 5 000 fler platser i hela landet i slutet av 2011 och att dessa ligger kvar under 2012.

Den kraftiga utbyggnaden av högskolan som vi socialdemokrater genomförde har öppnat möjligheten till studier för allt fler. Vi vill se en dimensionering av högskolan som innebär en utbyggnad i antal platser, men som också är mer målfokuserad och effektiv än i dagsläget.

En del av lösningen är att styra de reguljära utbildningssatsningarna i högre utsträckning mot bristyrken. Platserna på högskolan måste i högre utsträckning styras efter arbetsmarknadens behov. På kort och lång sikt kommer det att råda brist inom flera akademikeryrken. Det krävs nytänkande och kreativa lösningar för att möta dessa behov.

Vi anser även att det behövs fler föreläsningar och seminarier för att höja kvalitén inom grundutbildningen. Vi vill därför satsa 400 miljoner per år för att öka den lärarledda undervisningen.

Den geografiska lokaliseringen av statligt finansierad utbildning och forskning är framför allt en regionalpolitisk fråga. Högre utbildning och forskning är ett av de viktigaste instrumenten som står till statens förfogande för regional tillväxt och utveckling. Närmare 4 % av svenskt näringsliv och offentlig verksamhet finns i Jönköpings län. För att dessa företag ska förnyas och växa, och de offentliga verksamheterna förbättras, behövs en god tillgång av högutbildade människor och kvalificerade samarbetspartners.

Det behövs en målmedveten politik för att ge fler ungdomar möjlighet att förverkliga sina utbildningsdrömmar och studera vidare på högskolan. Forskning visar att både samhället och de enskilda individerna tjänar på att höja kunskapsnivån. / Carina Hägg mfl

Om kommunikationer i Jönköpings län

Jag skriver i Jönköpings Posten att regeringen försämra utvecklingen i Jönköpings län En effektiv, trafiksäker och tillgänglig infrastruktur kräver långsiktiga satsningar och en grundläggande planering. Ska en väg eller järnväg komma till stånd krävs ingående utredningar, förstudier, analyser samt kostnads- och finansieringsberäkningar. Det förutsätter att våra myndigheter har de ekonomiska och personella resurser som behövs. Därför oroas jag av regeringens låga ambitioner och brist på insikt om vikten av att ge myndigheter resurstillskott för att skapa goda planeringsmöjligheter.

Länsstyrelsen i Jönköpings län är en av de myndigheter som inte har tillräckliga resurser för att hantera exempelvis länsplaner för infrastruktur och kollektivtrafik, tillståndsgivning, planeringsunderlag och konsekvensbeskrivningar. Därmed underminerar regeringen länsstyrelsens uppgift att skapa bra förutsättningar för samhällsutveckling som gagnar länets medborgare, både privatpersoner och företagare.

De senaste åren har efterfrågan på resor med lokal- och regionaltåg ökat dramatiskt. För att minska utsläppen och trängseln i de områden som växer snabbt behövs bättre och snabbare kollektivtrafik som underlätta arbetspendling. Om vi på lång sikt ska klara våra utsläppsmål och stärka företagens konkurrenskraft måste infrastrukturen utvecklas så att vi både kan förbättra kollektivtrafiken och transporterna på våra vägar och järnvägar.

Planeringen av Götalandsbanan, en ny dubbelspårig järnväg för höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg via Norrköping, Lindköping, Jönköping och Borås, påverkas av regeringens ovilja att ge stöd till planering. Götalandsbanan knyter samma Sveriges två största städer och de mellanliggande regionerna, vilket skulle vara positivt för utvecklingen i Jönköpings län. Men på grund av att regeringen inte tillför de resurser som behövs är utredningen lagd på is.

Företagsstrukturen i Jönköpings län med många små och medelstora företag är spridd över hela länet och det ställer stora krav på en väl fungerande infrastruktur. Genom länets strategiska läge har transportsystem även stor betydelse regionalt och nationellt. Men i regeringens förslag till regionala länsplaner för infrastrukturen finns inga satsningar på igångsättandet av Europabanan eller på byggandet av Ostlänken. Trots att båda är strategiskt viktiga för att utveckla järnvägstrafiken i hela landet.

Om utvecklingen i länet ska kunna stärkas krävs det att vi möter framtidens behov och efterfrågan. Det skapar ett tillväxtstarkt och konkurrenskraftigt län. En bra och väl utbyggd infrastruktur bidrar på många sätt till att skapa välfärd och samhällsnytta. Med snabba och effektiva transporter utvecklas näringslivet, regioner knyts samman, människors utbildningsmöjligheter ökar, fler kan arbetspendla och ta del av kulturupplevelser.

Jönköpings län har ett strategiskt läge och möjlighet att bli ett nav för hela södra Sverige. Men om framtida satsningar ska bli verklighet måste regeringen tillför de resurser som behövs. Inte minst till de myndigheter som har till uppgift att utreda förutsättningarna.

Carina Hägg (S)
Riksdagsledamot

svar till Bengt-Anders Johansson (M) i VN

Bengt-Anders Johansson(M) är missnöjd med att det i Riksdagen finns en majoritet för att spara 300 miljoner kronor på Regeringskansliet. Johansson har uppenbarligen svårt att förstå att spelreglerna är annorlunda när man ingår i en minoritetsregering än när man ingår i en majoritetsregering. Det kräver att man tar ansvar och lägger fram förslag som en majoritet kan enas omkring. Kan man inte lägga fram sådana förslag så förlorar man. Att SD väljer att lägga sina röster på våra förslag ibland kan vi inte förhindra.

Regeringen har varken 2009 eller 2010 gjort av med de anslag de begärt och fått av riksdagen. Sammanlagt 700 miljoner har inte utnyttjats under dessa år. Andra myndigheter som ständigt går med överskott får sina anslag anpassade till verkligheten. Det kan inte vara meningen att problemen med att bilda regering ska lösas genom att bygga ut administrationen omkring statråden. Den ohämmade expansionen av regeringskansliet på skattebetalarnas bekostnad måste få ett slut.

Jag kan konstatera att den borgerliga alliansen är mycket angelägen om att koppla samman oss socialdemokrater med SD, trots att man vid i stort sätt varje votering i riksdagen själva får igenom sin politik med hjälp av SD:s röster. Det väljer Johansson att "glömma" bort. / CH

Infört i Värnamo Nyheter 27 december 2010 och signerat av mig. Men jag har även svarat Helena Bouveng (M) som skriver på samma tema i Folkbladet, Jönköping.

onsdag 1 december 2010

Världsaidsdagen

Idag en 1 december är det den internationella världsaidsdagen. Hiv och aids är fortfarande det största hotet mot utveckling i många delar av världen. Så denna dag lär vi behöva uppmärksamma länge. Men vi behöver ocskå ständigt se över våra insater och skapa effektiva åtgärder. Och varje ny generation ska informeras. Men som Folkhälsominster har Tex Maria Larsson Kd så här långt inte levererat mer än några medkännande ord. Men jag hoppas att något aktivt bidrag kommer att precenteras från Socialdepartementet idag.

Sveriges Socialdemokratiska regering var först i världen med en ambassadör för dessa frågor. En viktig markering. Den dåvarande ambassadören fick sitta kvar vid regeringsskiftet och Anders Nordström utsågs nyligen till ny ambassadör med särskilt ansvar för hiv och aids. Men han har fler frågor i sin portfölj och ska prioritera mellan sina arbetsområden.

Han har en bra kompetens med sig för att kunna ansvara för Sveriges internationella samarbete på hiv/aids-området. Inom EU arbetar krafter som katolska kyrkan för att underminera sexuella och reproduktiva rättigheter, något som påverkar bekämpandet av sexuellt överförbara sjukdomar. EU:s röst är försvagad.

Och regeringen avstår från att främja de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna (ESK-rättigheterna) genom att underteckna tilläggsprotokoll. Jag ser det som angeläget att stärka hälsofrågor som aktualiserats på grund av hiv och internationella förpliktelser i förhållande till mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter får inte inskränkas av stater eller andra aktörer.

Regeringens prioritering för bekämpande av hiv och aids i förhållande till mänskliga rättigheter kan utvecklas. Jag har inför världsaidsdagen efterfrågat regeringens mening i former som direktiv är ett exempel på.

Mer konkret har jag till Statsrådet Gunilla Carlsson tagit upp frågan om vilka direktiv hon gett till den nyligen utsedda ambassadören med ansvar för hiv och aids i relation till mänskliga rättigheter.

Biståndsministern svarar att Anders Nordströms uppdrag som ambassadör för hiv/aidsfrågor utgår från den policy som regeringen beslutade om 27 november 2008 ”Rätten till en framtid”. Sveriges hiv/aids ambassadörs uppdrag är att på olika sätt stödja och medverka i genomförandet av denna policy.

Genomförandet av policyn sker idag bland annat inom ramen för Sveriges agerande i UNAIDS, WHO och Globala Fonden. Sverige deltar för närvarande aktivt genom ambassadör Nordström i utarbetandet av nya globala strategier för hiv/aids för samtliga dessa tre viktiga internationella organisationer. Sverige har haft en plats i styrlsen och jag har under åren försökt hålla mig informerad om arbetet, även en viktig kanal för att föra fram synpunkter. Något som också funnits .

Jag välkomnar regeringen avsikt att ta fram en särskild strategi för sitt fortsatta arbete genom Sida med hiv/aidsfrågorna regionalt i Afrika. Det krävs också ett rättighetsperspektiv och att vi har redskap i förhållande till EU, Världbanken osv. Idag integrerars enligt Parisagendan arbetet allmer och då krävs vassare instrument i frågor om klyver EU och stora delar av världen. Så det krävs mer än regeringens bud idag.

Hiv/aids är en sjukdom som överförs via sexuella kontakter, om än ej enbart, och då kommer preventiva åtgärder och behandling in på området sexuella rättigheter. Fortfarande så får allt för ofta kunskap stå tillbaka för privata moraluppfattningar och tabun. Policyer och bra polycer är bra men det krävs också klara direktiv och bra direktiv från regeringen i arbetet mot hiv aids.