Sedan FN:s generalförsamling antagit programmet R2P – om att världens stater har en skyldighet att bidra även till skydda andra befolkningar mot brott mot mänskligheten, etnisk rensning, folkmord och krigsbrott – har också Sveriges internationella ansvar ökat. Har i riksdagen under året följdaktligen framfört att regeringen måste ta ställning om deltagande FN-missionen.
I den centralafrikanska regionen och DR Kongo är läget fortsatt akut. Margot Wallström, FN:s tidigare särskilda representant i frågor om sexuellt våld mot kvinnor i konflikter, har talat om att massvåldtäkterna i Kongo är på väg att undergräva hela samhället och utgör det största hotet mot fred. Även hennes efterträdare Zainab Hawa är engagerad i Kongo och för dess kvinnor. Avsaknaden av en fungerade nationell armé och en närvarande stat men desto fler särintressen är faktorer bakom situationen. Varje konflikt har sina egna förtecken, men alla har gemensamt att de hade kunnat undvikas. Vi ska också vara medvetna om utomståndes aktöerer men även staters inblandning.
I våras var läget att Sverige bidrog med fem militärobservatörer, en kriminalvårdare och fem civilpoliser till MONUSCO i Kongo, det vill säga inte ens budgeterat antal. Men regeringen drog ut på svaret om svensk FN-mission för att landa i ett nej. Vi borde kunnat nå en bred samsyn om att dagens svenska bidrag är alldeles för lågt. Beklagar att Statsminister Fredrik Reinfeldt och Carl Bildts inte velat bidra militärt till att skydda fredsavtalet och kvinnors mänskliga rättigheter i Kongo.
Har varnat för att ett nytt krigsutbrott i DR Kongo kunde vara nära förestående. Något vi dessvärre kommit att se med följd av att rapporter om ökat sexuellt våld åter kommer. Ingen kan längre vara omedveten om sexuellt våld i krig och konflikter. Socialdemokraterna verkar aktivt för implementering av FN:s kvinnokonventionen, CEDAW och resolutionerna 1325 och 1825 med systerresolutioner.
Samtidigt kommer signaler om att regeringen minskar förmågan att få bedömningar om situationen i Kongo. Utrikesministern Bildts ointresse är dokumenterat däremot har Biståndsminister Gunilla Carlsson uttalat sig då och då om kvinnornas situation. Men det har också varit påfallande tyst från Carlsson sedan Margot Wallström lämnade sitt FN-uppdrag. Borde det inte varit tvärtom? Men Sverige bidrar med bistånd och har en ambassad i landet, dock behövs ett ökat engagemang för att inte säga att upprätthålla ett långvarigt engagemang, Sverige har här också ett förtroende.
Beklagar att Statsminister Fredrik Reinfeldt och Carl Bildts inte velat bidra militärt till att skydda fredsavtalet och kvinnors mänskliga rättigheter i Kongo och förvånas över att KD i regeringen inte drivit på i regeringen.
http://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=45535&Cr=democratic&Cr1=congo#.UfirqMx-JEk.twitter
