De som, välj själv, släpat eller släppt in problemet, har också att ansvar för att städa upp.

Diskussioner har klätts i höger och vänster-skala men mer sällan har det legat någon relevans i den ansatsen. Den debatten har dock skymt en verklig ideologisk kamp. Under ytan har det under år pågått en annan mer påtaglig dragkamp men som kom i dagen först genom frågan om vilka som ska ingå i Socialdemokratiska partistyrelse. Men de flesta undrade yrvaket vad som hände? Den efterföljande debatten visade tydligt att sidoorganisationer och ledande personer inom arbetarrörelsen inte hade redovisat sina vägval, vilka ideologiska strömningar man främjade, vilka organisationer man samverkade med och vilka kontakter hade man istället val bort? 

 

Fortfarande finns ingen analys, ingen debatt, redovisning eller uppgörelse. Men att vänta ut och åter hoppas att kunna gå vidare med främjandeverksamheten, kommer inte att fungera längre. Genom att val av kontakter kom i dagen gjordes det samtidigt synligt vad debatten bottnade i, det kan inte osynliggöras igen. Det hjälper heller inte längre att ”skjuta budbärare”. Men tro inte annat än att man fortsätter, men något undantag, att flytta fram positionerna personmässigt.  

Tar inte arbetarrörelsen själv i frågan är frågan av den arten att man kommer att granskas utifrån. Jag förväntar mig däremot inte att andra partier kommer att granskas på ett likvärdigt sätt, det finns högre förväntningar på socialdemokraterna och det ska vi vara stolta över. Höga förväntningarna som visar på förtroende, men som också förpliktigar.  

 

Lyssnade nyligen på företrädare för islamister som berättade om vilka goda kontakter de har med media och hur de jobbar för att sätta den bild de vill ge. Kan bara ge dem mitt erkännande till framgångar men däremot inte till de journalister och opinionsbildare som står på på den kontaktlistan. 

 

Jag möter tre huvudkategorier i debatten, de som menar att det endast är individen och familjens beslut, kulturrelativistiska förnekare samt feminister som inte förmått göra en maktanalys och därför tappat politisk riktning. Den senare med oheliga alliansen är svårast att förstå drivkraften bakom, men likväl ett faktum. Att ställa frågan, som jag gjort, varför feminister stödjer islamister väcker vrede, inte minst  bland kvinnorna själva. Men frågan varför feministiska kvinnor vurmar för islamistiska män måste fortsätta ställas och borde ställas av fler. För inte kan vi acceptera diskriminering av kvinnor pga att de har muslimsk tillhörighet, eller hur?  

Vi har också en bit kvar innan delar kopplas ihop till en kedja av händelser. Vi kan läsa nyheter från Syrien som förfärar oss, denna gång nyligen i SvD mot kurder. Nu ser jag den klick kurder här som vägrat att ta avstånd från våld som politisk metod men som också tagit rygg på islamister, dansa över sociala media i försöken att byta fot och trampa ner spåren efter sig. Tar dödsdomarna i Hamas Gaza även död på flumbegrepp som ”folkhemsislamister”? Det är inte islamofobi att peka på rekrytering av jihaadister, det är att bry sig om de unga och ta ansvar, ställ istället frågor om varför så många deltar från just Sverige och om de begår krigsförbrytelser. Och kom inte åter till mig med påstående om att näthat endast kommer från ett håll, har nämnligen en bunt klipp som motsäger detta.     

 

Politiska frågor ska ges poliitska svar. Men kommer de som under år främjat isalmister, män och kvinnor, dra ett streck och ruska på sig och bara gå vidare med andra frågor eller kommer man att fortsätta den inslagna vägen. Valen av vägar kommer att se olika ut beroende på granskning, omständigheter som vilket gynnar ens karriär, tillhörighet av nätverk och personlig övertygelse. I vårt samhälle får så gott som alla åsikter rymmas, ytradefriheten ska skyddas, organisering är fri. Samtidigt ska en rörelse i varje tid hålla rent i fanan. Notera, dessa strömningar har heller inte växt fram underifrån i medlemsleden. De som, välj själv, släpat eller släppt in problemet, har också att ansvar för att städa upp. 

 

För övrigt ger signeradet med "Socialdemokrat och antirasist" som sprider sig ett osäkert ideologiskt intryck. Ett oskck. Att vara socialdemokrat är att stå för alla människors lika värde, rasism kan aldrig accepteras.