Mitt anf från gårdagens debatt:
Fru talman! Utrikesutskottet besökte i går kväll Folke Bernadotteakademin. Vi erinrades om att Folke Bernadotte var den förste som dödades i FN:s tjänst. Konflikten i Mellanöstern lever däremot vidare och återfinns även i dagens betänkande. I går hörde vi att Israel godkänt ytterligare 1 600 bosättningar i det ockuperade östra Jerusalem.
Det understryker mer än väl behovet av konfliktförebyggande insatser. Det är något som inte nog kan understrykas, inte heller försoningsprocessen. Det handlar om att med kunskap om historien kunna ta nya steg och att arbeta för framtiden.
I dag har vi att behandla utrikesutskottets betänkande Mellanöstern och Nordafrika med ett antal motioner från innevarande och tidigare riksdagsår som behandlar frågor som Iran. Det är ett land som vi ofta håller debatter om här i kammaren, huvudsakligen ganska samstämmigt. Vi talar om demokratirörelsen, och många av oss lyfte upp kvinnorna den 8 mars, den internationella kvinnodagen.
Iran är något som jag bedömer att vi dess värre kommer att få återkomma till. Utvecklingen är djupt oroande.
Fru talman! Till betänkandet har också förts motioner som har lett till reservationer. Jag väljer att yrka bifall till två reservationer. De har för oss socialdemokrater sin grund i ett beslut på vår partikongress i slutet av 2009.
Den första är reservationen om Västsahara. Den andra är ”Folkmord – kristna i det osmanska riket 1915”. Det är också en rödgrön reservation.
Förra veckan förlängde vi Sveriges bidrag till marina insatser utanför Somalias kust. Då talade vi om utfiskning. Nu är vi på Afrikas västra kust, och utfisket är åter i blickpunkten.
Europaparlamentets juridiska experter har sagt i ett rättsligt yttrande om fiskeavtalet att det strider mot folkrätten, eftersom intäkterna från fisket inte kommer det västsahariska folket till del. Det synliggör ett problem och omvärldens oförmåga att hantera frågor kring Afrikas sista koloni, Västsahara.
De är medlemmar i Afrikanska unionen, AU, medan Marocko står utanför. Jag beklagar att regeringen inte tog chansen under ordförandeskapet i EU, när den också var i Marocko, att agera. Vi menar att tiden är inne för att ta ytterligare ett steg.
Vi rödgröna skriver att många i Sverige sedan länge stött kampen för ett fritt och självständigt Västsahara och att Polisario måste fortsätta att föra en demokratisk kamp. De behöver också fortsatt omvärldens stöd.
Vi önskar demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna för Västsaharas folk. Första steget på den vägen måste vara att Marockos orättfärdiga ockupation av Västsahara upphör. Västsaharas frihet har i flera år engagerat det socialdemokratiska partiet och dess sidoorganisationer.
Vi stöder arbetet för ett fritt och självständigt Västsahara. Vi vill att ockupationen upphör, folkomröstningen genomförs liksom förhandlingar mellan partierna, muren på ockuperat område rivs och att de marockanska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Västsahara får ett slut. Sverige måste utöka sina relationer med det västsahariska folket samt erkänna Västsaharas självständighet och verka för detta i EU.
Handelsminister Ewa Björling har däremot av någon outgrundlig anledning uttryckt sig mycket kritiskt till Västsahara och bland annat kallat landet för ett territoriellt tomrum. Det är ett anmärkningsvärt uttalande som vi hoppas att andra här kan korrigera.
Vi vet att nuvarande regeringskollegan Birgitta Ohlsson har uttryckt sig till Västsaharas förmån.
Vi hoppas att det är något som partiet kommer att stå fast vid här.
Man har också understrukit att Malmström ska göra skillnad i det här som kommissionär. Det är dags att visa att Folkpartiet gör skillnad och röstar för den rödgröna reservationen.
Fru talman! Jag kommer inte att kunna behandla alla delområden i betänkandet utan får fokusera på ytterligare två. Ett är reservationen om folkmordet i det osmanska riket.
Här har den moderatledda regeringen brutit samman i två särskilda yttranden av tre partier. Det är brasklappar där de tvår sina händer från regeringens politik. Det är något som inte inger respekt för ett regeringsparti.
Samtidigt vet vi att det inte endast är riksdagsledamöter som uttrycker sig på möten i enlighet med det som vi uttrycker i vår reservation. Det här är också något som har skrivits i motioner. Statsminister Fredrik Reinfeldt var inte återhållsam när han var i opposition och var i Södertälje 2006. Han talade om att erkänna folkmordet bara han kom till regeringsmakten.
Folkpartiets Fredrik Malm tillhör dem som har varit tydliga i den här frågan. Det finns många andra som inte heller har lagt band på sig. Nu återstår att se om man kommer att rösta för det man har uttryckt mycket tydligt eller om man kommer att rösta på ett annat sätt än vad man har sagt sig ha som uppfattning.
Vi däremot skriver om de fruktansvärda händelserna 1915 i det dåvarande osmanska riket. De uppmärksammades tidigt av det internationella samfundet. 1915 fördömde de allierade brottet mot armenierna som ett brott mot humaniteten och mänskligheten. Det var något som senare bidrog till utvecklingen av brottsbegreppet brott mot mänskligheten som använts efter andra världskriget.
Som utskottet konstaterar i sitt betänkande skulle dessa händelser 1915 sannolikt betraktas som ett folkmord enligt 1948 års konvention om den hade varit i kraft vid det aktuella tillfället. Den förföljelse och de massakrer som skedde 1915 hör till en fruktansvärd lista över övergrepp som folk har utsatts för. Dessa händelser har återverkningar för människor i dag. Forskning och en fri och öppen diskussion om det som skedde är viktiga medel för att kunna få till stånd en försoningsprocess.
Till skillnad från folkmord som har skett i modern tid såsom de i Rwanda, Darfur och Srebrenica finns det betydande svårigheter när det gäller att klarlägga skeenden som avgör skuldfrågor för händelserna 1915. Länge var arkiven stängda för forskare. Offentliga diskussioner var därför inte möjliga.
I dag har vi att ta ett ytterligare steg. Det bygger på att man i dag har en större tillgång till arkiv och också att relationerna mellan Turkiet och Armenien är av en mer positiv art. Vi välkomnar de steg som har tagits till närmande och avtalsprocesser.
Folkmord är ett brott mot folkrätten och medför ett vittgående ansvar. Det är väsentligt att denna fråga kan hanteras på ett ansvarsfullt sätt som kan främja en hållbar utveckling och inte minst vara stödjande mellan folket i Turkiet och Armenien och människor i diasporan runt om i världen, så också i Sverige. Ett erkännande i modern tid av ett historiskt folkmord måste prövas noga och omsorgsfullt.
Vi anser att riksdagen borde tillkännage för regeringen sin mening att regeringen noggrant ska undersöka de moraliska, politiska och rättsliga aspekterna på ett erkännande av folkmordet 1915.
Vi känner med alla dem som mist nära och kära under denna oroliga period i det osmanska rikets mäktiga historiska upplösning där det moderna Turkiet som vi känner det kom att födas och strax tog vid – ett land som vi har goda och nära relationer med och som vi vill välkomna till EU.
Men den diskussionen hör hemma i ett senare arbete, i ett EU-betänkande, och jag stannar därför här i den delen.
Jag vill bara nämna att vi understryker återigen och välkomnar de närmanden som finns mellan Armenien och Turkiet. Jag noterar att detta också är en diskussion som förekommer mycket utanför denna kammare. Jag har läst många intressanta debattartiklar i den här frågan, inte minst i dag.
Fru talman! Även frågan om folkmordet på kurderna i Irak 1988 behandlas i betänkandet. Vi socialdemokrater menar att betänkandetexten beskriver de fällande domarna för folkmord och brott mot mänskligheten angående al-Anfal. Dessa händelser har erkänts som ett folkmord, och i betänkandetexten kan vi läsa: ”Utskottet konstaterar att för att öka det lokala ägarskapet bör rättsprocesser i första hand äga rum i nationella domstolar. Ett sådant förfarande kan även bidra till försoningsprocesser. Sverige tillhör de stater som, i enlighet med Romstadgans principer för ICC, anser att internationella jurisdiktioner endast bör träda in i fall där det nationella rättssystemet saknar vilja eller förmåga att åtala misstänkta förövare.
Utskottet understryker sitt stöd för en utveckling i Irak emot ett system byggt på rättsstatens principer, med rättssäkerhet och fungerande nationella domstolar. Utskottet konstaterar att en rättegång har ägt rum i Irak med anledning av de militära attackerna mot kurder 1988.”
Det blev fällande domar, men jag beklagar konsekvent överallt, när helst det händer och oberoende av vad grunden är, att man har utdömt dödsstraff och tar konsekvent avstånd från dödsstraffet i sig. Men jag välkomnar att det har skett en rättsprocess.
Vi har ytterligare uttryckt detta i texten Sveriges relationer med världens länder.
Vi är många som har uppmärksammat den 16 mars och som även framdeles kommer att uppmärksamma den dagen för att visa på folkmordens konsekvenser, de grymheter som skett och också understryka vikten av att vi arbetar för nedrustning och kampen mot massförstörelsevapen.
Fru talman! Vi välkomnar att dessa händelser har erkänts som folkmord.
Jag yrkar för tydlighetens skull än en gång bifall till reservationerna 4 och 5.
http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=101&dokid=GX0986
