Att nedrustningen och ickespridningsarbetet återigen ligger högt på den internationella dagordningen efter att ha legat i träda under många år är hoppingivandeMed anledning av FN:s konferens för översyn av fördraget om nedrustning och ickespridning, NPT-fördraget är jag i New York. Medlemsländerna träffas var femte år för att stämma av hur fördraget efterlevs. Översynskonferensen fattar även beslut om hur länder bättre ska kunna leva upp till de åtaganden de gjort i och med avtalet. Det gäller nu att gå vidare efter de misslyckade förhandlingarna 2005. Konferensen dessförinnan var mer framgångsrik och nu måste vi se till att ta tillvara på de framsteg som uppnåddes då.
Igår kom jag från 1 maj firande hemma med tal och demonstrationståg till New York och till ännu ett demonstrationståg. Fredligt ringlade demonstranterna fram med sitt viktiga budskap om fred och nedrustning. Idag tog NPT-konferensen sin början. När Utrikesminister Carl Bildt höll sitt tal så var jag enda övriga svenska poliitker på plats. Och vi har båda två tillsammans med svenska diplomater suttit på Sveriges platser under dagen för att lyssna på dagens talare i Generalförsamlingen. Vi var ense på en punkt, Sverige skulle inte tåga ut. Jag tror inte på de tomma stolarnas politik. Så vi satt båda kvar när Irans president talade. Mahmoud Ahmadinejad har tidigare rört upp känslor med sina tal. Men de värsta grodorna brukar han levererat utanför de stora scenerna för att balansera på tålamodets kant i mer välbevakade talarstolar. Så det pågick på morgonen samtal mellan länder och inom EU-kretsen, skulle man tåga ut under Ahmadinejad eller inte. USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Finland tågade sedan också ut ur salen. Därmed fanns varken någon EU-linje eller en nordisk linje i formfrågan.
Brittiska Catherine Ashton som är EU utrikesminister, var av en händelse ute ur salen under talet. Två saker är i alla fall säkra, det fanns god anledning att kritisera talet och det var för långt. Ahmadinejad höll på en halvtimme och spräckte schemat. Mycket kritik mot USA levererades. Ashton som var nästa talare på listan fick därmed vänta till efter lunch med sitt tal. Hennes tal för EU var väl förhandlat med konsekvens att det blev färglöst men hellre det än oönskade överraskningar. Sedan kom Carl Bildt, han är en tränad talare. Men att jag och även socialdemokraterna har önskar mer på nedrustningsområdet av regeringen är ingen överraskning för vare sig er eller Carl Bildt. Jag hade välkomnat såväl nya iniativ som att redan tagna hade kunnat redovisats 8om det funnits några). Men han hålls sig till sina tio minuter. Fast visst dela jag hans syn på flera av de delar som togs upp i han tal. Skarpare skiljelinjen går på andra ledder i världens politik.
Dagens stora tal var Utrikesminister Hillery R Clintons. Det fanns inte i skriven form i em. Men kommer så småningom. Men USA är duktiga på att fånga in det senaste i sina tal och då kan talen inte ligga färdigkopierade på bordet i samma stund som talet hålls. Men talet var värt att höra roch talet kommer att bli välläst. USA har haft en mjukare retorisk linje mot Iran nu kom en tydligare markering. Men främst en tydlighet i att under Obamas har man en ny linje och är beredda att ta sin del av ansvaret. Senare idag öppnade också Försvarshögkvarteret Pentagon tidigare hemligstämplade uppgifter om att USA har sammanlagt 5 113 kärnvapenstridsspetsar i lager. Det är första gången som USA offentliggör sådana uppgifter om sin kärnvapenarsenal. Men det som i dag framkom av en kamp mellan Iran och USA oroande för konferensen men än vidare än så. Och att det var Iran som angav tonen så faller ansvaret också därefter. Men jag får återkomma till dessa frågor längre fram.
För övrigt var Rolf Ekeus för Sipri och Henrik Salander för "sin" NGO på plats under dagen och kollegan Rosita Runegrund Kd har anlänt. Vi är tre riksdagsledamöter som ingår i regeringedelegationen. Den tredje, Kerstin Lundgren C kommer i slutet av månaden.
