Syrien med grannländer

Syriens grannländer har visat sin gästfrihet genom att ta emot och stödja cirka 1,2 miljoner flyktingar. De flesta av dessa är syriska, men det finns också palestinska och andra tredjelandsmedborgare som har förlorat en trygga plats i Syrien sedan kriget började. Ansträngningarna att få den syriska regeringen att sluta förtrycka sina medborgare har misslyckats och användandet av ett oproportionerligt våld  har fortsatt accelerera. Jag har särskilt uppmanat ryska parlamentariker att ändra sin inställning till Syriens president, eftersom Rysslands stöd möjliggör för al–Assads regim att fortsätta sitt förtryck. Stater i FNs säkerhetsråd har inte tagit det ansvar som de formellt besitter och värnar om. Som socialdemokrat vill jag ta bort vetot och att FNs skyldigheten att skydda (responsibility to protect, R2P) omsätts i praktiken utan vidare dröjsmål.

Europas övriga länder bör stödja Turkiet men även Jordanien och Libanon med ekonomiska medel och genom att skicka experter för att stödja dem i att upprättande av flyktinganläggningar. Det är dock inte tillräckligt. Situationen i dessa länder, i synnerhet Libanon, är också bräcklig, det kan betyda att en stor tillströmning av syriska flyktingar ytterligare kan destabilisera situationen i Libanon, vilket skulle kunna leda till att konflikten fick en geografisk spridning, vilket Cypern och Grekland fruktar men inte minst åter drabba libaneserna hårt. Jag uppmanar därför nyligen alla medlemsstater i Europarådet att bevilja ett rimligt antal av dessa flyktingar asyl. Jag uppmanade även Turkiet att ge tillgång till lägren till församlingen medlemmar, medlemmar i det turkiska parlamentet, icke-statliga organisationer och UNHCR. Antar att det inte finns något att dölja, så varför denna ovilja att låta organisationer och politiker tala med flyktingarna och observera deras livsvillkor. Det var en av de frågor jag ställde i Europrådet. Turkiska kolleger svarade att man ska öppna upp lägren för insyn, bra.

Ett annat bekymmer i Turkiet är att de syriska flyktingar inte kan få ett erkännande som flyktingar, eftersom Turkiet fortfarande accepterar endast ett begränsat tillämpningsområde flyktingkonventionen. Det erkänner bara flyktingar som flyr Europa, men vi vet att alla dess flyktingar kommer från länder utanför Europa. Europarådets Parlamentariska Församling har flertalet gånger uppmanat Turkiet att lyfta sin geografiska begränsning, och nu har det kravet blivit ännu viktigare. Syriska flyktingar har tagits emot i tusentals och ses som gäster. Men efter mer än och ett och ett halvt år förväntas de får det skydd och de rättigheter som bör beviljas på grundval av flyktingkonventionen och artikel 3 i Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna.
  

Turkiet reagerade snabbt genom att ta emot flyktingar från Syrien. Man ville också själv hantera situationen. Men nu menar många i Turkiet att man behöver hjälp utifrån. Det är också lika rimligt som orimligt att familjer ska tillbringa ännu en vinter i tält. Flyktingar behöver komma bort från gränsområdet och de som väntar andra sidan gränsen komma över till ett grannland, ibland också vidare.

 

Vi får inte glömma att flera grupper men även länder har intesse av att dra in Turkiet i kriget. Iran har uttalat sådarna ambitioner. Företrädare för landet talar om att vilja åstadkomma en revolution i landet och rebellgrupper kan vilja få ett direkt  stöd på sin sida. Andra länder kan av helt andra skäl vilja välkomna om ett Nato-land gick in i Syrien. Turkiet är ett huvudsakligen sunnimuslimskt land.     

Själv underskattar jag inte dimensionen av den sk kurdiska frågan och PKK. Själv tar jag avstånd från såväl statsterrorism som terrorism av olika grupper ink från PKK-familjen. Men är man kritisk mot Turkiets regeringspolitik så riskerar man inte minst i den upptrappade situationen att ses som en anhängare till PKKs våld. Att något sådant samband definitivt inte föreligger för min del tror jag har framgått via sociala media som rader av mig på twitter. Har även haft samtal med företrädare för partier, Turkiet i frågan under gångna veckan. Jag ser Turkiet som förankrad i Europa sedan lång tid och vill även se Turkiet som medlem i EU även om den dagen inte är idag.
 

Alla partner, alla länder som är inblandade, måste ta vederbörlig ansvar. Det krävs vapenvila och en politisk lösning nu! För varje dag som går ökar flyktingströmmarna och förutsättningarna för en återuppbyggnad av Syrien kommer allt längre bort. Och vi ska ha högre ambitioner än en återuppbyggnad för ett framtida Syrien.