”Vi i alliansen fortsätter att satsa på Sveriges landsbygd”
skriver Bengt-Anders Johansson (M) i sitt svar på mitt inlägg där jag framhöll
att det svenska lantbruket behöver politisk näring.
Lägg märke till ordet ”fortsätter”. Sålunda tycker
regeringen att man gjort ett styvt jobb under sina sex år vid makten. Att våra
lantbrukare är av annan uppfattning tycks Johansson bommat. Eller kanske han
inte vill lyssna helt enkelt Alla högljudda protester som här i länet
kulminerade tidigt i höstas i att mjölkbönderna höll stormöte på Elmia negligeras
fullständigt. Hellre passivitet än initiativförmåga tycks vara regeringens
paroll.
En fortsättning i samma anda, som Johansson så gärna
förordar, vore förödande. Då är risken stor att vårt svenska jordbruk tynar bort.
Men det verkar Johansson ta med en axelryckning. Vi kan ju alltid importera vår
mat. Att importen ökat med 100 procent på bara tio år tycker han är en
”naturlig del av en globaliserad värld”.
Vi socialdemokrater tycker snarare att svenska livsmedel är
en naturlig och viktig del av vår vardag. Vi tror på en stark svensk
primärproduktion och är beredda att stödja vårt jordbruk i de utmaningar man
har framför sig. Som att klara den internationella konkurrensen och minska
klimatpåverkan. Vilket kräver breda lösningar. I skuggbudgeten avsätts 250
miljoner kronor till klimatinnovationer och 500 miljoner kronor till att stärka
exportkraften. Bara under nästa år.
Visst fäller vi stora löften. Det håller jag med om. Och vi
ser till att infria dem. Det är så svenskt lantbruk ges politisk näring. Att
göra som Johansson, att lova en fortsättning på en politik som kännetecknats av
inaktivitet, ger ingen näring alls.
Slutreplik till
Bengt-Anders Johansson (M) om svensk jordbrukspolitik. Publicerat i Värnamo Nyheter. Mitt inlägg om att vårt lantbruk behöver politisk näring ligger även det på denna blogg.