Egyptens konstitutionella kris

Att försöka tvinga fram en demokratisk konstitution är en självmotsägelse!

Jag har länge efterfrågat ställningstagande från Sveriges regering, men det har uteblivit så också idag vid debatten med Biståndsminiter Gunilla Carlsson i riksdagens Kammare. Det duger inte att beskriva läget och som så ofta, berättar statsråd vilka de själva mött. Det är vi många som kan beräta om, men det duger inte. Vad vill regeringen, vilka redskap ställer man till förfogande, hur ser direktiv ut - finns det några? Regeringen har tidigare uttryckt att det inte handlar om att ta ställning, det var fel då och det är fel nu. Det är just det en regering har ansvar för.

Jag skrev den 26 november om att Egyptens folkvalda president Mohamed Mursi genom sitt omfattande dekret ifrågasätter rättstatens principer. Vidare om att President Muhammad Mursi genom det utfärdade dekretet bland annat utökade sin egen makt och satte sig över domarkåren fram tills att ett parlamentsval har hållits. FNs Kommissarie för mänskliga rättigheter, Navi Pillay, hade dessförinnan uttalat att Mursis beslut väckete allvarlig oro för efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna.

Rapporter hade då kommit, som jag förutsåg, om oro i flera städer och i Kairo hade folk återvänt till Tahrir-torget för att protestera. Man känner oro för processen, för brist på öppenhet, brist på på nationella dialog och samförstånd. Alla har naturligtvis att ta ett ansvar.

President Mursi skapade oro när fokus behövde sättas på landets socio-ekonomiska utmaningar med arbetslösheten och analfabetism. Den kommande konstitutionen bör innehålla ett förbud mot tortyr, civila ska inte ställas inför militärdomstol och övergrepp mot fredliga demonstranter måste stoppas osv. En alltmer moraliserande debatt drabbar alla dem som vill ha friheten att leva sitt liv som de vill, men påverkar särskilt kvinnors vardagsliv.

 

Slutligen konstaterade jag att vi socialdemokraterna stöder Egyptian Social Democratic Party (ESDP) och oppositionsledaren Mohamed El Baradei med allierade i deras ansträngningar för demokrati. Sedan dess har läget blivit alltmer dramatiskt och svåröverskådligt. Och riksdagen har hunnit ta emot ett besök av den delegation från Egypten. Något jag välkomnar även om jag velat att företrädare för ESDP hade bjudits in. En märklig exkludering av UD.

EU måste sända ett tydligt budskap till Egypten, ekonomiskt och politiskt samarbete måste gå hand i hand med en genuint demokratiskt och pluralistiskt samhälle med flerpartisystem. Att samarbeta i nya former och med nya pengar utan att det i Kairo finns ett tydligt åtagande om att respektera rättsväsendets oberoende och de mest grundläggande mänskliga rättigheter strider mot de värden EU själv säger sig vila på, stå då upp för de värdena, svik inte åter de demokratiska krafterna. De två Skriftliga frågor som jag ställt till Utrikesminister Carl Bildt har för övrigt ännu inte besvarats, tidpunkten för svar har skjutits fram.

Ikväll är jag liksom den Europeiska socialdemokratiska partiets (PSE) än mer oroade över Mursis maktfullkomlighet. En våg av protester har satts igång och bilder som bör mana till besinning når oss. Mursi är folkvald och borde ta sitt ansvar som hela landets president. Ta initiativ till att söka dialog och samling för en ny konstitution. Istället har Brödraskapets milis fått gå till attack mot de som gett uttryck för en annan mening. Vårda den enighet som fanns mellan grupper vid revolutionen, sök politiska uppgörelser över partigränserna.

Jag följer aktivt utvecklingen och kan även meddela att ESP planerar för en konferens med titeln "En gemensam vision för en progressiv arabvärld" i Kairo den 19-20 januari. Denna konferens kommer att föra samman progressiva partier och aktörer i regionen för att diskutera situationen med sina europeiska motsvarigheter.

En folkomröstning har satts till 15 december. Nu måste President Mursis regering skydda andan i revolutionen genom att visa att han representera alla grupper i Egypten.