Varför utrikespolitik?

Såväl här i Sverige, om man inte bor i storstan, möter jag liksom kolleger utomlands frågan, varför ska riksdagsledamöter ägna sig åt utrikespolitik. Själv fokuserar jag främst på valkretsens frågor, som ordförande för S-kvinnor i Jönköpings län känner jag ett extra ansvar för jämställdhetsfrågorna och så är jag ledamot i Utrikesutskottet. Tre huvudfokus som väl fyller en arbetsdag. Men det är svårare att redovisa hur arbetet inom "mitt" utskott påverkar väljarens egna livssfär. Frågor som vi behandlar kan kännas mer avlägsna från vad väljarna upplever som mer vardagsnära frågor som inom områdena skola- vård- och omsorg. Viktiga områden för såväl män som kvinnor.

Men bara i år har en av mina motioner lett till att Swedec i Eksjö räddats kvar. Flera andra förlag som berör nationella förhållande har fått stöd av S-gruppen men inte av majoriteten i riksdagen. Så ska det vara, att enskildas förslag blir vår gensamma politik, för att därefter, heller förr än senare också ska kunna vinna en majoritet för förslagen. I utrikesutskottet vill jag särskild nämna S-politik för SRHR, Palestinas status och erkännandet i riksdagen av Västsahara. Vi har på flera områden drivit regeringen framför oss under mandatperioden. Nu ser jag positivt på blocköverskridande samverkan men regeringen agerar för sent, för lite och för sällan och behöver därför drivas på i vad jag ser som viktiga frågor.        

Genom sin långa historia av fred och säkerhet har Sverige goda förutsättningar att verka aktivt för folkrätten. Även om hot om krig och umbärande för Sverige ter sig avlägset, finns givetvis ingen garanti för att sådana förhållande en dag inte kan uppstå. Som litet land har Sverige en utsatt säkerhetspolitiks situation, och landet är därför beroende av goda relationer med omvärlden och dess förståelse för vår hållning samt en stark folkrätt. En klok och aktiv utrikespolitik är en väga att försäkra sig om detta. Men vi ska inte glömma att denna period föregicks av en tid där utrikespolitiken huvudsakligen till sin karaktär var negativ och defensiv syftande till att försvar landet mot utifrån kommande hot av olika slag. Vissa hot kvarstår tex säkerhetspolitiska medan hot mot vår miljö tom har ökat. Vi har också anledning till vaksamhet mot pandemier och att länder ska kollapsa ekonomiskt.

I synnerhet en liten nation som vår, vars välfärd och säkerhet förutsätter såväl frihandel som solid respekt för de folkrättliga principerna har en skyldighet att gentemot befolkningen att föra en aktiv utrikespolitik. Men behovet av en aktiv utrikespolitik är inte en följd av globliseringen men däremot har en internationalisering lett till att dess nödvändighet blivit alltmer uppenbar. Det handlar om allt från turism och studentutbyte till att konsolideringen av mellanstatliga organ som EU och reformering av FN. För att det internationella samfundet ska kunna ska kunna stå sig stark och leva upp till våra förväntningar att inte minst kunna hantera kriser. När frågor kommer upp på bordet ska Sverige ha en röst och mening.   

Internationellt arbete ger kompetens av det slag som inte bara kommer till nytta i utrikespolitiken utan höjer också kvaliteten på inrikesfrågor i en tid där de renodlade inrikespolitiska frågorna blivit färre. Att flera av oss politiker inom utrikespolitiken har en lokalpolitisk bakgrund gör att vi kan diskutera handfast vardagspoltik. Något jag känt som extra värdefullt i möten med företrädare i våra samarbetsländer på biståndsområdet. Den svenska politiken ger bidrag men hämtar även inspiration utomlands likväl som från grannlänet. Vi kan lära av andra länder likväl som från grannkommunen. Många kommuner har också vänorter. Det ideologiska rummet är vidare än administrativa gränser. En internationell dialog omfattar förutsättningar för det som känns privat som chartersemester, evenemang inom sport och nöjen, att kunna jobba i andra länder. Vi vinner idag kunskap om andra kulturer och samhällsformer genom tex dialog med de svenskar som tex genom sina rötter har kompetens om förhållande i andra länder. För en mellankulturell förståelse krävs nationsövergripande kontakter.

Sverige har som nation representation i utlandet. Om detta och hur svenskars intressen tas tillvara då de befinner sig i annat land är en fråga för politisk prioritering, där konsulära ärende ska ha hög prioritet. Svenskar reser allt mer och allt längre bort. Men för att lösa allt från konsulära ärende till handelstvister krävs kontakter. Utöver de svenska strukturerna har Socialdemokraterna organisationer och nätverk inom partifamiljen. Snabbt agerade jag och andra till stöd för de demokratiska krafterna i Nordafrika, tillsammans inom S-familjen har vi kunnat åstadkomma mycket mer. Socialdemokraterna i Sverige var även först och kanske fortfarande ensamma om att ha tagit fram en PM om våra ställningstagande och prioriteringar i förhållande till Nordafrika. Vi satte dagorndingne, S är påallande ofta först med ställningstagande och har den tydligaste rösten i den internationella politiken!