Fler kvinnor måste ges makt och inflytande och de som redan idag finns ska tas tillvara. En ambition med koppling till FN:s resolution 1325. Sverige har en Handlingsplan, vilket jag arbetat för och även kunnat välkoman. Men ändå ligger huvudsakliga tyngdpunkten i 325-processen på myndigheternas verksamhet. Regeringens politiska och diplomatiska arbete inom FN, EU, OSSE och Europarådet har inte utvärderas och ev direktiv redovisas inte. Handlingsplanen för 1325 utvärderas endast delvis.
I riksdagen kräver vi konsekvent att 1325 skrivs in i betänkande från Utrikes- och Försvarsutskottet. Men samtidigt oroar jag min för att arbetet med 1325 blir smalt. En väga är att kräva en utökad rapportering från regeringen till riksdagen om regeringens 1325-arbete. Perspektivet med det konfliktförebyggande arbetet som inte är en direkt del av en myndighets arbete eller en militär mission får inte tappas bort.
Jag har erfaret från kolleger i Storbritannien att regeringens där har rapporterat till parlamentet om verksamhet rörande 1325 och om utvärderingsarbetet. Men man stannade inte där utan regeringen bjöd in MP och NGO till diskussioner om regeringens arbete. När det är dags att ta ett nytt steg så finns det exempel att ta del av från andra länder. Jag är konstruktiv och vill utveckla dagens arbete. Ett steg är att en utvärdering av Sveriges Handlingsplan ska säkerställas med ledordet transparant, resultat och vi går vidare.
Allt för
ofta tappas 1325 bort i det konkreta arbetet. Vad förväntar sig Sverigesregering i möten med internationella organisationer och regeringar. Som parlamenteriker tar jag upp vikten av 1325 i mötet med kolleger och institutioner men också att denna resolution tillsammans med 1820 också måste omsättas i praktiken. Ett mått på framgång är antalet kvinnor som medlare i konflikter.
