Jag har tidigare utryckt mig om mina konkreta förväntningar
och åtgärder. Men jag vill komplettera med någon reflektion ikväll. En är vikten av kunskap
i frågan sexuellt våld i konflikter och i relation till Internationell rätt - Folkrätten.
Kvinnors brist på makt och de grundläggande orsakerna till sexuellt våld. Ta
vara på erfarenheter på området, som från tjänsteleverantörer, jurister och NGO.
Det som borde vara självklart, att lyssna på de utsatta kvinnorna själva är
fortfarande inte det. Engagera de som arbetar inom rättsväsendet, säkerhets-
och försvarsgrenar. Man har under senare år byggt upp betydande kunskap i och
om FN-systemets förmåga att hantera frågor om sexualiserat våld. Men bidragande
medlemsstater måste göra sin hemläxa – de utbildar personerna i sina bidragande
grupper men även individuella bidrag. Och de som jobbar i en FN-systemet, i ett
land, i en fredsbevarande operation måste integreras i arbetet. Risken finns
alltid att arbete med jämställdhet läggs i ett eget stuprör oberoende om de tär
en svensk arbetsplats eller en konflikt i ett komplicerat land. Det är relativt
men det finns mönster som riskerar återkomma. Vi kan lära av varandra och att
undvika att återupprepa misstag samt för att kunna nå resultat snabbare. Men
man måste söka legitimitet i det samhälle man verkar. Mänskliga rättigheter är också
kvinnors rättigheter. Varför ser somliga män detta som lika självklart som jag medan
andra blundar, eller i värsta fall begår övergrepp. Även mer forskning krävs
kring det sexualiserade våldet i krig- och konflikter.
Men vad är då den rättslig grunden. Romstadgan har en stark och bred definition av
sexualiserat våld. Något som framgår om man läser artikel 7 ”Brott mot mänskligheten”
och artikel 8 ”Krigsförbrytelser”.
Artikel 7 säger att sexualiserat våld, om det ”begås som en del av ett vidsträckt eller systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning med insikt om angreppet”, kan utgöra ett brott mot mänskligheten. Då inbegriper definitionen för sexualiserat våld: ”våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingad prostitution, påtvingat havandeskap, påtvingad sterilisering eller varje annan form av sexuellt våld av motsvarande svårighetsgrad.”
I Artikel 8 sägs att sexualiserat våld kan utgöra en krigsförbrytelse med sexualiserat våld definierat som: ”våldtäkt, sexuellt slaveri, påtvingad prostitution, påtvingat havandeskap, påtvingad sterilisering eller annan form av sexuellt våld, som också utgör en svår överträdelse av Genèvekonventionerna.” Sexualiserat våld kan utgöra krigsförbrytelse såväl under internationella väpnade konflikter som och under icke-internationella väpnade konflikter.
Att våldtäkt och andra former av sexualiserat våld kan utgöra tortyr, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och/eller folkmord har också bekräftats bland annat av stadgorna för tribunalerna för krigen i före detta Jugoslavien, ICTY och Rwanda, ICTR. Domstolen för Rwanda förlagd till Arusha, Tanzania har jag även själv besökt. Till Rwanda kom jag kort efter folkmordet.
Men ändå ingick inte sexualiserat våld när ICC fällde sin första dom mot den kongolesiska krigsherren Thomas Lubanga. Han fälldes däremot för att ha rekryterat och använt barnsoldater i konflikten i nordöstra Kongo 2002-2003. Jag känner förståelse för kritik som framkommit mot att denna dom inte inkluderade sexualiserat våld. Har man som jag rest och mött inte minst drabbade kvinnor, också barn. så har man också tagit del av uppgifter om att personer kopplade till UPC, och UPC – FPLC begått våldtäkter. ICC-domaren ska även själv ha nämnt att det förekommit sexualiserat våld men ändå blev det inte en fällande dom i denna del. Förklaringen kan vara densamma som vi så ofta möter vid sexualiserat våld, även här i ett land med fred- och rättsäkerhet. Våldtäkter utreds inte tillräckligt för att kunna inbegripas i domen eller leda till en fällande dom. Det duger inte men det är FN:s Generalsekreterare Ban Ki-Moon också klar över.
