Värnamobördige Johan Gustafsson kidnappades i Timbuktu, Mali under november 2011 och hålls fortfarande på okänd plats. Helt oacceptabelt och att det krävs ytterligare ansträngningar för att möjliggöra hans frisläppande är påtagligt tydligt. För mig är det angeläget att kunna stödja Sveriges ansträngningar för att Gustafsson så snart som möjligt ska kunna komma hem till sina anhöriga. Det är ett polisiärt och konsulärt ärende men är ytterst ett ansvar för Sveriges regering. Det finns ett gemensamt ansvar för svenska medborgares säkerhet och Gustafsson lever påtagligt i osäkerhet. Ledordet är samverkan, inom Sverige men också för samverkan i vår omvärld. Två år är en lång tid av oro och i ovisshet, så jag välkomnar livstecken via videon som troligen spelades in i somras.
– Jag har blivit bedd att lämna ett meddelande till det svenska folket och regeringen i Sverige att försöka hitta en lösning, säger Gustafsson och ber den svenska regeringen att förhandla med Aqim om hans frigivning.
– Vi har behandlats väl, vi får mat, vi får vatten och vi får skydd. Jag är vid god hälsa men jag hoppas på snar frihet.
Gustafsson är en av flera västerlänningar som terrorgruppen Aqim, Al-Qaidas nordafrikanska gren, tillfångatagits i Västafrika. Men flera av de andra västerlänningarnas fall är mer uppmärksammade i sin hemländer. Här är det påfallande tyst.
Vi talar om en frankofon del av regionen och där Sverige av tradition har haft mindre av etablerade kontakter än i andra delar av Afrika. Men många har som Gustafsson drömt om att någon gång få besöka Timbuktu. Nu har kidnappningarna och situationen i landet kommit att slå hårt på Malis turism. Men ansträngningar för stabilisering pågår.
Samtidigt som det är tyst om Gustafssons fall syntes nyligen den svarta Al-Qaida flaggan i Stockholm vid en demonstration. Tyst i detta, och tyst om rekrytering av jihadister och tyst om insamling av medel samtdigt som anhöriga oroas. Talare som bejakar extremsim åker till Sverige och håller föredrag, inte så sällan för anslag som kommer från offentliga medel. Känns märkligt att se de som ursäktar terrorism har tillträde till Regeringen och de som tom främjar våldsbejakande extremsim har media och flera politikers öra. Någonstans saknas logiken, kedjan av analys bryts och frågor om ansvar uteblir. Påstår inte att det är okomplicerade förhållanden men det borde vara desto större anledning att ge sig i kast med problematiken. Vad är målet för dessa grupper och vad är medlen och vilka ger dem stöd i Sverige. Tror att fler vill kunna sätta in även enskilda händelser i ett större sammanhang och få redskap för att kunna förstå hur det som vi möter i Sverige hänger ihop med uttryck av extremism, kriminalitet och ursäktande för att inte säga vurm för terrorism.
Senast idag fick jag frågan av några muslimska besökande från annat land om varför, som de ser det, extremister får stöd av Sverige och från EU-nivån, vad kan jag svara? Jo att samhället aldrig får vackla i sin hållning till extremis, tvärtom, vi har all anledning att tydligt ta ställning mot våldsbejakande extremism. Se igenom den polariserade agendan, skapa formum för möten och dialog med demokratiska krafter.
Och bemödar men sig finns en del intressant att läsa http://azelin.files.wordpress.com/2013/06/al-qc481_idah-in-the-islamic-maghrib-22regarding-the-case-of-french-and-european-hostages22-en.pdfFrån ett forkningscenter http://www.gctat.org/ och en anlys av propaganda utifrån den tidgare videofilmen http://www.gctat.org/fr/analyses-rapports-et-notes/29-ranoc/222-organisation-al-qaeda-in-the-lands-of-islamic-maghreb-aqim-av-signatures-a-brief-study-chapter-1.html
