Den 20:e mars 2003 inleddes en militärkampanj av en USA - ledd koalition som snart skulle förändra Irak. En av de officiella anledningarna var att den fruktade diktatorn Saddam Hussein utgjorde en fara för sina grannländer med sina massförstörelsevapen. En annan orsak var att denne diktator hindrade demokratisk utveckling och därmed missgynnade sin befolkning. Tre veckor efter invasionen, den 9 april 2003, hade Iraks huvudstad Bagdad intagits och Saddam Husseins regim störtats. Kriget hade vunnits men det skulle snart visa sig att freden långt ifrån var säkrad.
Det skulle nämligen visa sig att olika fraktioner med olika motiv skulle strida inte enbart mot de amerikanska trupperna utan också mot varandra. Det är väldigt svårt att uppskatta antalet döda i Irak men enligt den brittiska medicinska tidningen the Lancet hade så många som 655 000 irakier stupat 2006. Även om våldet har minskat dramatiskt är den inte avlägsnad. Än idag, efter att de amerikanska trupperna har lämnat Irak, sker våldsdåd. Oftast uppmärksammas dessa endast i form av notiser.
Korruptionen är inte bara omfattande utan den sprider sig snabbt i den irakiska statsapparaten. Irak har klassats som världens fjärde mest korrumperade land av Transparency International, en organisation som bekämpar och för statistik över korruption i världen.
Människors inställning internationellt till USA och amerikaner blev betydligt mer negativa under tiden för kriget. Även bland allierade har kriget inneburit en polarisering och påfrestningar för relationerna då mer eller mindre stora delar av befolkningarna varit motståndare. Terrorister har lyckats rättfärdiga sin sak och rekrytera många nya anhängare. Exempelvis motiverades bombdåden i Madrid 2004 genom Spaniens deltagande i kriget. Detsamma gällde bombdåden i London 2005. I båda länderna hade majoriteten av invånarna motsatt sig att deras trupper skulle delta i invasionen. Enligt en amerikansk underrättelserapport har kriget bidragit till att terrorhotet ökat under de senaste åren.
Varför blev det så fel? En anledning är ”groupthink”. Det är ett sätt att tänka som sker när man önskar harmoni i en beslutsgrupp. En beslutsfattande grupp åsidosätter realistiska uppskattningar av alternativ. Gruppmedlemmar försöker minimera konflikter och nå ett konsensusbeslut utan en riktig kritisk bedömning av alternativa idéer eller synvinklar. Ett annat problem var att president Bush inte lärt sig av historien. Demokrati uppkommer inte genom våld utan genom dialog, att starta processer och förståelse. Våld föder våld. Samförstånd kan ge upphov till samförstånd. Erinrar mig om att FP ville dra ut Sverige i Busch krig som också saknade folkrättslig grund. Förhoppningsvis kommer lärdomen från Bushs misstag att minnas även långt utanför Irak.
