Berättelserna går bortom orden när jag talar med flyktingar i turkiska Islahiye vid gränsen till Syrien. Att få bort president Bashar al-Assad var nu den helt överskuggande frågan för dessa flyktingar. ”Vi slåss mot ryska vapen och iranska soldater” sade flyktingarna som jag träffade. Det ansåg de vara skälet till att al-Assad kunnat hålla sig kvar vid makten längre än väntat. Men de sade sig ha starkare skäl till att fortsätta kämpa. ”Regimen må ha intressen men det är stor skillnad mellan att leva för sin kamp än att leva för andras intressen” sade en lärare som mist flera i sin familj och av sina elever i urskillningslösa anfall.
Frågan om det förekommer sexuella övergrepp på kvinnor under kriget får inga svar, tabu och smärta lägger hinder i vägen. Kvinnan söker oroligt min hjälp men jag har inga svar på vad som sker i hennes hemby, mannens ögon tåras, så många traumatiserade människor, det är värst för barnen säger de vuxna. Det flyktingarna berättar bekräftas i Paulo Sérgio Pinheiros nya FN-rapport.
Situationen i Syrien bidrar också till att till att polarisera den inrikespolitiska situationen Turkiet. Hela sextio procent av det styrande AKP-partiets väljare är kritiska till såväl regeringens flyktingpolitik som politiken gentemot Syrien. Oppositionen i Turkiet har kritiserat regeringen för att de öppnar upp för ett krig, inte bara mot alawiter i Damaskus utan även mellan shia och sunni, genom logistisk hjälp men även stöd till utrustning. Somliga går så långt att de talar om att det pågår ett informellt krig mellan Syrien och Turkiet redan i dag.
Nästan 150 000 syriska flyktingar fanns i augusti registrerade hos FN:s flyktingorgan UNHCR i grannländerna Turkiet, Libanon, Jordanien och Irak. Siffrorna angav 53 000 flyktingar endast i Turkiet, men måste ses som osäkra. Det har skett en ökad tillströmning de senaste veckorna på grund av upptrappade strider. Totalt kan det finnas 100 000 flyktingar i Turkiet. UNHCR fick hård kritik från mänskliga rättighets-organisationer i Turkiet för att man tar politiska hänsyn istället för att utgår från sitt uppdrag från FN. UNHCR har nämligen valt att gå ut och att försvara flyktinglägren även när den turkiska regeringen själv avstått. Detta utan att UNHCR varken finns i lägren, som mer liknar militärläger, eller har tillträde till dem. Amnesty gick så långt att man hävdade att UNHCR är regeringens förlängda arm. Det är uppenbart att UNHCR underminerar mr-organisationers arbete genom sitt agerande.
Den kritiken riktades längre än till regeringen i Ankara då de menade att det fanns stöd för Turkiets agerandet från USA, Arabförbundet och EU. På så sätt är förhållandena även vårt ansvar. Ett av flyktinglägren pekas ut som plats för militär träning och ett annat uppgavs vara reserverat för dem som deserterat från al-Assads arme. Flyktingarna från Syrien bekräftade även att shiamuslimska Hizbollah och terrornätverket al-Qaida strömmat till. Risken med den ökade närvaron av militanta islamister gör att de kan bita sig fast på båda sidor av gränsen även efter ett regimskifte. Något som djupt oroade mr-organisationer men som sågs som ett hanterbart problem av flyktingarna själva. Deras förbittring över det internationella samfundets handlingsförlamning var större samtidigt som de var eniga i att de ville ha stöd även i form av vapen. Däremot ville de inte se en direkt militär intervention av andra stater i sitt land.
De syriska flyktingar som kommit tidigare till Turkiet har inte slussats till flyktingläger utan hänvisats till 52 utvalda städer i landet. Frivilligorganisationer har rapporterat brott mot de mänskliga rättigheterna. Det kan handla om människor som sänds tillbaka eller tagits i förvar. I turkisk media rapporteras även om MR-brott mot flykttingar från Syrien, men om detta vet vi mycket lite då lägren är stängda för utomstående, för Amnesty och även i vissa fall för turkiska parlamentariker. Även om Röda Halvmånen finns på plats så skapar slutenheten i sig onödig misstro kring de sex tältläger som finns utmed gränsen till Syrien och som i praktiken riskerar att utgöra en buffertzon.
Flyktingströmmarna efter katastrofen i Syrien har blivit en del av Mellanöstenpolitiken. Kurder från Syrien tränas militärt i irakiska Kurdistan för att kunna återvända till Syrien när Assadregimen faller. Att dessutom president Barzani uttalat ambitionen att ena de olika kurdiska grupperna ses på med oro i Ankara och bidrar till att öka konfliktnivån i regionen ytterligare. I detta läge har organisationer som arbetar för mänskliga rättigheter i Turkiet fått besked om att deras stöd från Sverige fasas ut, vilket ger helt fel signaler.
I det läger jag besökte fanns 8 000 män, kvinnor och barn. Flyktinglägret var fullt och kunde inte ta emot fler flyktingar. Turkiet tar ett ansvar genom att ta emot så många flyktingar, men samtidigt åsidosätter landet internationella konventioner.
Turkiet har ställt sig bakom Genevekonventionen men man har gjort förbehåll för flyktingar utanför EU. Under landets moderna historia har endast 40 personer totalt beviljats flyktingstatus. Samtidigt är den 20-25 000 som årligen söker asyl i Turkiet. Stora grupper har under senare åren har kommit från Iran, Irak, Afghanistan och Somalia. Flyktingarna benämns av Turkiet som "gäster", ett begrepps om inte återfinns i konventioner eller övrig internationell rättsordning. En del har levt i Turkiet som "gäster" i ett och halvt år men utan att få sitt ärende individuellt prövat. Nu övergår man till att tala om "tillfälligt skydd", ett begrepp som inte har stöd i den nationella lagstiftningen. Inte heller detta tillfälliga skydd ger flyktingstatus.
Agerandet mot flyktingarna vore helt oacceptabelt i vilket land som helst och är det i än högre grad i ansökarland till EU. Att detta inte påtalas mer högljutt tolkar jag som ett tyst medgivande från Bryssel, men även från Washington.
Alla flyktingar kommer inte att kunna återvända och behov av humanitärt stöd kommer att bestå över en längre tid. Från turkisk sida efterfrågade man bidrag från Sverige till flyktingmottagande. Det är enligt mig rimligt att Sverige bidrar till Turkiets omfattande flyktingmottagande. Dock måste Sveriges regering försäkra sig om att humanitärt stöd går till flyktingar och inte till militära träningsläger. Krav på att flyktinglägren öppnas upp för insyn måste ställas utan vidare dröjsmål. Men även ett substantiellt bidrag för att bygga upp ett civilt samhälle i Syrien kan påbörjas redan nu, använd flyktingtiden till grundläggande utbildning för ett demokratiskt samhälle. Utrikesminister Carl Bildt bör snarast ta upp den akuta frågan med regeringen i Ankara med krav på ökad insyn i de slutna flyktinglägren utmed den syriska gränsen.
Texten ovan finns publicerad på http://www.newsmill.se/artikel/2012/09/20/turkiets-behandling-av-syriska-flyktingar-r-oacceptabel
