NORSK LAG OM "HATE SPEECH"

Den norska regeringen överlämande den 14 december 2012 en proposition till Stortinget med förslag om kriminalisering av hot på internet. Man benämner dock det inte med begreppet ”hate speech” i propositionen. I ett pressmeddelande från det norska Justis- og beredskapsdepartementet anges följande beträffande lagförslaget:

I dag legger regjeringen frem et lovforslag for Stortinget som innebærer at hatefulle ytringer og oppfordring til straffbar handling på Internett kan straffes. Slike handlinger skal kunne forfølges i Norge uansett hvor de er fremsatt fra og av hvem som har fremsatt dem.

– Jeg mener det er på høy tid at vi også må kunne forfølge strafferettslige ytringer på Internett. Lovforslaget retter opp den mangelen ved dagens rettstilstand som ble påpekt av Høyesterett i den såkalte «blogger-saken» fra i sommer, sier justis- og beredminister Grete Faremo.

Internett er en viktig arena for offentlige diskusjoner og fremsettelse av ytringer. Tidligere skjedde dette i trykt skrift som aviser og andre trykksaker. Dette er også grunnen til at straffeloven 1902 § 7 nr. 2 angir og begrenser offentlig handling på denne måten.

Bakgrunnen for lovforslaget er Høyesteretts ankeutvalgs kjennelse 2. august 2012. I denne kjennelsen kom ankeutvalgets flertall til at uttalelser fremsatt i en blogg på Internett ikke var fremsatt «offentlig» i straffelovens forstand. Flertallet pekte samtidig på at oppfordringer til drap på polititjenestemenn på Internett var klart straffverdig.  

I propositionen anges bl.a. följande. 

Justis- og beredskapsdepartementet foreslår i denne proposisjonen å endre definisjonen av offentlig sted og offentlig handling i almindelig borgerlig straffelov 22. mai 1902 (straffeloven 1902). Hensikten er å muliggjøre straffeforfølgning av ytringer i det offentlige rom som etter sitt innhold er straffbare, uavhengig av hvilket medium som er brukt til å spre ytringen. [- - -] 

Bakgrunnen for lovforslaget er Høyesteretts ankeutvalgs kjennelse 2. august 2012, inntatt i Rt. 2012 side 1211. I denne kjennelsen kom ankeutvalgets flertall til at uttalelser fremsatt i en blogg på Internett ikke var fremsatt «offentlig» i straffelovens forstand. I enkelte straffebestemmelser er det et vilkår for straff at handlingen er begått «offentlig». Dette gjelder blant annet straffeloven 1902 § 140, som rammer offentlig oppfordring eller tilskyndelse til å utføre en straffbar handling, eller forherligelse av en slik handling. Etter straffeloven 1902 er en handling begått offentlig blant annet dersom den er foretatt ved utgivelse av «trykt Skrift» (§ 7 nr. 2, jf. § 10). Etter Høyesteretts ankeutvalgs kjennelse 2. august 2012 må det legges til grunn at dette ikke omfatter ytringer som er publisert på Internett.  

I dag er det like praktisk å bruke Internett for å fremsette ytringer rettet mot offentligheten, som trykt skrift. Ytringer på Internett er omfattet av definisjonen av «offentlig» i lov 20. mai 2005 nr. 28 om straff (straffeloven 2005), som ikke er trådt i kraft. I et forslag som ble sendt på høring 12. september 2012 forslo Justis- og beredskapsdepartementet å endre definisjonen av «offentlig» i straffeloven 1902, i påvente av ikrafttredelsen av straffeloven 2005. Forslaget tok sikte på å muliggjøre straffeforfølgning av ytringer i det offentlige rom som etter sitt innhold er straffbare, uavhengig av hvilket medium som er brukt til å spre ytringen.

I høringsnotatet foreslo departementet å erstatte definisjonen i straffeloven 1902 § 7 med den tilsvarende definisjonen i straffeloven 2005 § 10. I høringsnotatet ble det også bedt om høringsinstansenes syn på behovet for å gjøre endringer i jurisdiksjonsbestemmelsen i straffeloven 1902 § 12 første ledd. 

Förslaget ska behandlas i det norska justitieutskottet den 5 februari 2013. 

Såvitt jag kan utröna syftar lagförslaget till att åtgärda en lucka i lagen som har uppstått till följd av att 2005 års nya strafflag ännu inte har trätt i kraft. Enligt den nu gällande strafflagen från 1902 är det t.ex. inte möjligt att döma någon för uppvigling som begåtts genom användning av internet. Det är tveksamt om motsvarande lucka i lagen finns i svensk rätt. Men Hate Speech är en problematik som debatteraa alltmer och något vi har gemensamt, Norge har valt att markera en gräns. Vi har sett frivilliga åtagande på nätet men har som Norge anledning att fundera över fler steg också i Sverige.    

My written Question to the Committee of Ministers

Failure to provide assistance to rape victim in Cologne, Germany, 15 December 2012

On 15 December 2012 in Cologne, Germany, two Catholic clinics rejected assisting a suspected rape victim in providing a gynaecological check-up for reasons claimed to be related to the ethics rules and procedures governing the hospitals which fall under the authority of the Catholic hierarchy in Germany. The 25 year old young woman woke up on a bench in a public park after having been drugged at a party she attended in Cologne with no memory of what happened in the intervening hours. With her mother, she went to a general practitioner who suspected that the young woman could have been the victim of rape/sexual assault. The general practitioner prescribed emergency contraception which standard practice under German law in cases of rape/sexual assault, thus providing the young woman the ability to exercise her right to decide according to her own convictions whether to carry through or interrupt a possible pregnancy resulting from the sexual assault. After informing the police and in order to investigate possible criminal acts the general practitioner contacted two nearby hospitals for further medical testing, ie. conducting a ‘rape-kit’ – these were  St.Vinzenz-Krankenhaus in Cologne-Nord and Heilig-Geist-Krankenhaus in Longerich (both happen to belong to the Foundation of Cellitinnen of Holy Maria).

 

However, both hospitals rejected the check-up of the suspected rape victim. Their Ethics Commissions has held consultations with Catholic Church authorities, after which the decision was taken to rule out such gynaecological check-ups in such cases since they are connected with a possible unwanted pregnancy as well as providing the victim with emergency contraception. The refusal to provide medical treatment based on Catholic ethics was maintained by the two hospitals even after the general practitioner clarified that he had already provided the suspected rape victim with the emergency contraception (which the Catholic hospitals would therefore not have had to provide).

In Germany, failure to provide assistance to person in danger (unterlassene Hilfeleistung) is an offense according to paragraph 323c of the Strafgesetzbuch.

Can the Committee of Ministers:

-         state whether such actions by the Catholic hospitals in Cologne are in line with both the letter and the spirit of the laws in relation to the protection of victims of sexual assault/rape, specifically paragraph 323c of the Strafgesetzbuch?

-         state whether it is known how many hospitals / health centres may be able legally circumvent national laws in relation to the protection and assistance to victims of sexual assault based on so-called ‘ethical’ grounds in Council of Europe Member states?

-         State whether the public at large as well as victims’ associations and women’s groups should be informed in advance of all such hospitals / health centres in Council of Europe Member states which may legally be allowed to circumvent national laws in relation to the protection and assistance to victims of sexual assault based on so-called ‘ethical’ grounds so that they may be able to better guide victims of sexual assault/rape?

 

Carina Hägg (S) MP Sweden

Utsatta barn

Sedan år 2000 har 179 barn under 18 år förlorat sin mamma i ett mord eller dråp. För 126 av dessa barn var det pappan som dödade vilket innebar att barnen i praktiken förlorade båda sina föräldrar. 63 barn var hemma när mamman dödades och 33 av dem bevittnade mordet. Inget av dessa barn är i lagens mening brottsoffer.

Det här är siffror som presenterats i media under den gångna julhelgen. Samhällets misslyckande att rädda kvinnorna har fått ödesdigra konsekvenser. Lidandet som barnen utsätts för är obeskrivligt och oåterkalleligt. Men som om detta inte vore tillräckligt fortsätter mardrömmen för flera av barnen då det visat sig att problem kring vårdnadsfrågan är vanliga. Barn har tvingats flytta mellan familjehem och behövt vänta i flera år på att få hjälp av en psykolog. Det är inte ovanligt att pappan fortfarande är vårdnadshavare och därmed kan styra barnens liv trots att han avtjänar ett fängelsestraff. Det är upp till socialnämnden i kommunen om vårdnadsfrågan över huvud taget ska komma upp i domstolen. Detta är inte rimligt.

En utredning om hur kommunerna arbetar i dessa frågor är inte en tillräcklig åtgärd. Det är nödvändigt att agera med barnens bästa i fokus. En lagändring om en automatisk prövning av vårdnadsfrågan bör införas.

Både Maria Larsson och Beatrice Ask har nu äntligen uttalat sig, en utredning ska tillsättas, en miljöpartist har skrivit en interpellation, och jag har tagit initiativ till att fråga, avser regeringen ta för att en lagändring med barnens bästa i åtanke ska kunna åstadkommas? Nu väntar vi på svar och resultat.

 

PS ni har väl läst artiklarna i Aftonbladet av reportrarna Kristina Edblom och Kerstin Weigl. De har gjort en granskning om barnen som blev kvar när pappa mördat mamma. DS