Sedan år 2000 har 179 barn under 18 år förlorat sin mamma i
ett mord eller dråp. För 126 av dessa barn var det pappan som dödade vilket
innebar att barnen i praktiken förlorade båda sina föräldrar. 63 barn var hemma
när mamman dödades och 33 av dem bevittnade mordet. Inget av dessa barn är i
lagens mening brottsoffer.
Det här är siffror som presenterats i media under den gångna
julhelgen. Samhällets misslyckande att rädda kvinnorna har fått ödesdigra
konsekvenser. Lidandet som barnen utsätts för är obeskrivligt och
oåterkalleligt. Men som om detta inte vore tillräckligt fortsätter mardrömmen
för flera av barnen då det visat sig att problem kring vårdnadsfrågan är
vanliga. Barn har tvingats flytta mellan familjehem och behövt vänta i flera år
på att få hjälp av en psykolog. Det är inte ovanligt att pappan fortfarande är
vårdnadshavare och därmed kan styra barnens liv trots att han avtjänar ett
fängelsestraff. Det är upp till socialnämnden i kommunen om vårdnadsfrågan över
huvud taget ska komma upp i domstolen. Detta är inte rimligt.
En utredning om hur kommunerna arbetar i dessa frågor är
inte en tillräcklig åtgärd. Det är nödvändigt att agera med barnens bästa i
fokus. En lagändring om en automatisk prövning av vårdnadsfrågan bör införas.
Både Maria
Larsson och Beatrice Ask har nu äntligen uttalat sig, en utredning ska
tillsättas, en miljöpartist har skrivit en interpellation, och jag har tagit initiativ
till att fråga, avser regeringen ta för att en lagändring med barnens bästa i
åtanke ska kunna åstadkommas? Nu väntar vi på svar och resultat.
PS ni har väl läst artiklarna i Aftonbladet av reportrarna Kristina Edblom och Kerstin Weigl. De har gjort en granskning om barnen som blev kvar när pappa mördat mamma. DS
