Idag, första dagen under 2013 gör jag några reflektioner på min kammare. Skulle denna text stimulera till debatt vore det välkommet. Men jag börjar med fredsforskaren Matthias Finger. Han skrive,r utskilj pacifismen som ett borgerligt ursprung i den skola där man såg skiljedomsförfarandet som lösningen. Men här finns olika teoretisk doktriner som antikrig, icke-våld och civil olydnad. Finger pekar på tre ideologiska strömningar i fredsrörelsen, dessa är utöver pacifism, anti-militarism och kärnvapenmotstånd. Pacifismens misslyckades med att stoppa andra världskriget. Nationalismen visade sig istället än en gång vara starkare än de antimilitaristiska krafterna. Det senare, antimilitaristiska vill påverka det politiska systemet och värnar om att försvarsmakten ska underställas demokratiska beslut. Den allmänna värnplikten skapade såväl insyn i försvaret som gav folklig förankring men var en huvudsakligen en manlig värld. När kärnvapenmotståndet växte fram på 1950- 1960-talet blev det av nödvändighet den centrala kampen i fredsrörelsen i de flesta av våra industrialiserade länder. Kampen mot kärnvapen engagerade stora grupper av kvinnor. I Sverige var det S-kvinnor som ledde den kampen mot kärnvapen, dessutom framgångsrikt nationellt. S-kvinnor nej till kärnvapen la samtidigt grunden för en internationellt viktig roll under Kalla kriget.
Alva Myrdal tilldelades Nobels fredspris för sina insatser i nedrustningsförhandlingarna. Inga Thorsson, ordförande för S-kvinnor ledde såväl FNs första granskningskonferens av ickespridningsfördraget som FN-kommittén om nedrustning-konvertering, dvs övergång från militär till civil produktion. Thorsson blev även ordförande för FN-konferensen om sambandet mellan nedrustning och utveckling. S-kvinnor var pådrivande och Socialdemokratiska regeringar gav prioritet till nedrustningsarbete. Undén presenterade 1961 ett förslag, Undénplanen i FN om en kärnvapenfri klubb av länder som skulle avstå från vapnen. Sverige skrev under ickespridningsfördraget 1968. När Statsminister Palmes regering sa nej till kärnvapen så var det samtidigt, trots nedskärningar för Försvaret samtidigt ett fortsatt svenskt ja till invasionsförsvaret. Fler politiker och tjänstemän gavs under den här perioden möjlighet att aktivt bidra till nedrustning-arbetet. Vi fick kompetens och förtroende i vår omvärld. Vid den internationell konferens i Hiroshima 1977 föreslogs att Olof Palme skulle leda kommissionen om nedrustning. Kommissionen kom senare att presentera rapporten om Gemensam säkerhet. Som Utrikesminster tillsatte Anna Lindh på FNs anhållan Hans Blix för en kommission om massförstörelsevapen. Men Bildt tillträdde som Utrikesminister och Blix-kommissionens förslag stoppades ner i en byrålåda på UD. Trots att arbetet för icke-spridning och kärnvapennedrustning inte är mindre angelägen idag. Tvärtom, oron för spridning till icke-statliga organisationer ökar. Ingvar Carlsson, före detta partiordförande och statsminister och medförfattare till FN-rapporten ”Our Global Neighbourhood”, har uttryckt att vi tyvärr åter är i en situation där vi måste diskutera kärnvapenhotet. Fortfarande är den viktigaste internationella organisationen Förenta nationerna och sambandet mellan nedrustning och utveckling är en lika aktuell fråga som under Thorsson tid.
Socialdemokraterna la under förra mandatperiodgen fram ett eget 12-punktsprogram mot massförstörelsevapen och för nedrustning Jag menar att det finns ett brett stöd för att utveckla även S-kvinnor arbetet för kärnvapenedrustning. Den välkomna sommarskursen för S-kvinnors på Marieborg Folkhögskola ska ses som ett bidrag i den riktningen. Men ett arbete som tillsammans med egen kunskapsuppbyggnad även med fördel sker i samverkan med andra organisationer. På mitt initiativ ställde sig S-kvinnor positiva- men bör även aktivt stödja arbetet med att ta fram en konvention mot kärnvapen. Målet är en fullständig avveckling av alla massförstörelsevapen. Men politiska kvinnoorganisationer är inte ensamma om att behöva omformulera sina krav för ny tid, det är något vi delar med andra organsiationer. Nya generationers kvinnor måste ges plats. Men lika ofta möter jag en okunskap om vad som trots allt har uppnåtts.
Som alldeles ny riksdagsledmot lyckades jag få till stånd en protestresa mot Frankrikes kärnvapenprover, det blev dåvarande statsrådet Margot Walsltröm reste iväg. S tog tydligt ställning. Socialdemokraterna har pressat fram beslut mot klustervapen. Under några år därförinnan var kampen mot personminor i vårt fokus. Jag nominerade den Globala kampanjen mot personminor till Nobels Fredspris, vilket de också kom att få 1997. Som försvarsminister sa Tage G Petterson farväl till dessa vapen. I december räddad vi kvar Swedec, vars tillblivelse ursprungligen kom efter mitt initiativ men också motionen som behandlades nu. S har konsekvent drivit på för FN:s resutlutionerna 1325 och 1820 med systerresolutioner. Idag kan heller ingen vara omedveten om sexuellt våld i krig och konflikter, så var det inte när jag först mötte frågorna i Östra Kongo. Då kunde jag inte tala lika öppet om det sexuella våldet men ett arbete startades. Efter en alltför lång resa utsågs Margot Wallström till FN:s särskilda representant. Jag har svåväl ställt krav på ett förnyat mandat som en uppföljning av Wallströms framlagda slutsatser. Politiken har utvecklats. Genom att konsekvent ta upp kvinnors villkor men också att lyfter fram dem som aktörer har vi påverkat såväl det politiska samtalet som beslut. Andra har fått förhålla sig till vår politik. SRHR-frågor har blivit en prioriterad fråga med och vi skriver om abort som en mänsklig rättighet, frågor som hänger ihop med kvinnors säkerhet liksom traffcking och våld mot kvinnor. Två konventioner som varav den ena efter års försening äntligen ratificerades. Nu står nästa på regeringens förseningslista. Sexköpslagen räddades till slut kvar. Alla tre frågor jag lagt mycket kraft på, för att nämna något.
Alva Myrdal tilldelades Nobels fredspris för sina insatser i nedrustningsförhandlingarna. Inga Thorsson, ordförande för S-kvinnor ledde såväl FNs första granskningskonferens av ickespridningsfördraget som FN-kommittén om nedrustning-konvertering, dvs övergång från militär till civil produktion. Thorsson blev även ordförande för FN-konferensen om sambandet mellan nedrustning och utveckling. S-kvinnor var pådrivande och Socialdemokratiska regeringar gav prioritet till nedrustningsarbete. Undén presenterade 1961 ett förslag, Undénplanen i FN om en kärnvapenfri klubb av länder som skulle avstå från vapnen. Sverige skrev under ickespridningsfördraget 1968. När Statsminister Palmes regering sa nej till kärnvapen så var det samtidigt, trots nedskärningar för Försvaret samtidigt ett fortsatt svenskt ja till invasionsförsvaret. Fler politiker och tjänstemän gavs under den här perioden möjlighet att aktivt bidra till nedrustning-arbetet. Vi fick kompetens och förtroende i vår omvärld. Vid den internationell konferens i Hiroshima 1977 föreslogs att Olof Palme skulle leda kommissionen om nedrustning. Kommissionen kom senare att presentera rapporten om Gemensam säkerhet. Som Utrikesminster tillsatte Anna Lindh på FNs anhållan Hans Blix för en kommission om massförstörelsevapen. Men Bildt tillträdde som Utrikesminister och Blix-kommissionens förslag stoppades ner i en byrålåda på UD. Trots att arbetet för icke-spridning och kärnvapennedrustning inte är mindre angelägen idag. Tvärtom, oron för spridning till icke-statliga organisationer ökar. Ingvar Carlsson, före detta partiordförande och statsminister och medförfattare till FN-rapporten ”Our Global Neighbourhood”, har uttryckt att vi tyvärr åter är i en situation där vi måste diskutera kärnvapenhotet. Fortfarande är den viktigaste internationella organisationen Förenta nationerna och sambandet mellan nedrustning och utveckling är en lika aktuell fråga som under Thorsson tid.
Socialdemokraterna la under förra mandatperiodgen fram ett eget 12-punktsprogram mot massförstörelsevapen och för nedrustning Jag menar att det finns ett brett stöd för att utveckla även S-kvinnor arbetet för kärnvapenedrustning. Den välkomna sommarskursen för S-kvinnors på Marieborg Folkhögskola ska ses som ett bidrag i den riktningen. Men ett arbete som tillsammans med egen kunskapsuppbyggnad även med fördel sker i samverkan med andra organisationer. På mitt initiativ ställde sig S-kvinnor positiva- men bör även aktivt stödja arbetet med att ta fram en konvention mot kärnvapen. Målet är en fullständig avveckling av alla massförstörelsevapen. Men politiska kvinnoorganisationer är inte ensamma om att behöva omformulera sina krav för ny tid, det är något vi delar med andra organsiationer. Nya generationers kvinnor måste ges plats. Men lika ofta möter jag en okunskap om vad som trots allt har uppnåtts.
Som alldeles ny riksdagsledmot lyckades jag få till stånd en protestresa mot Frankrikes kärnvapenprover, det blev dåvarande statsrådet Margot Walsltröm reste iväg. S tog tydligt ställning. Socialdemokraterna har pressat fram beslut mot klustervapen. Under några år därförinnan var kampen mot personminor i vårt fokus. Jag nominerade den Globala kampanjen mot personminor till Nobels Fredspris, vilket de också kom att få 1997. Som försvarsminister sa Tage G Petterson farväl till dessa vapen. I december räddad vi kvar Swedec, vars tillblivelse ursprungligen kom efter mitt initiativ men också motionen som behandlades nu. S har konsekvent drivit på för FN:s resutlutionerna 1325 och 1820 med systerresolutioner. Idag kan heller ingen vara omedveten om sexuellt våld i krig och konflikter, så var det inte när jag först mötte frågorna i Östra Kongo. Då kunde jag inte tala lika öppet om det sexuella våldet men ett arbete startades. Efter en alltför lång resa utsågs Margot Wallström till FN:s särskilda representant. Jag har svåväl ställt krav på ett förnyat mandat som en uppföljning av Wallströms framlagda slutsatser. Politiken har utvecklats. Genom att konsekvent ta upp kvinnors villkor men också att lyfter fram dem som aktörer har vi påverkat såväl det politiska samtalet som beslut. Andra har fått förhålla sig till vår politik. SRHR-frågor har blivit en prioriterad fråga med och vi skriver om abort som en mänsklig rättighet, frågor som hänger ihop med kvinnors säkerhet liksom traffcking och våld mot kvinnor. Två konventioner som varav den ena efter års försening äntligen ratificerades. Nu står nästa på regeringens förseningslista. Sexköpslagen räddades till slut kvar. Alla tre frågor jag lagt mycket kraft på, för att nämna något.
Dåvarande utrikesminister Anna Lindh sa, "Ett krig löser inte den fruktansvärda situationen med brott mot mänskliga rättigheter i Irak." Som exempel på Anna Lindhs insatser, vill jag peka på hennes insatser våren 2001 för att stoppa ett fullskaligt krig i Makedonien våren 2001. Lindh såg till att världssamfundet - och framförallt EU - använde alla påtryckningsmedel för att pressa gerillan och den makedonska regeringen till förhandlingsbordet. Det lyckade, ännu ett Balkankrig stoppades i sin linda. Sedan dess, 2012, har EU fått Nobels Fredspris efter en S-nominering.
Vi ska vara aktiva medlemmar i EU. Tillblivelsen av ICC och FN:S beslut om Responsibility to Protect, R2P, Skyldighet att skydda har gett nya redskap men medför också samtidigt ansvar. En politisk rörelse får aldrig fasta, utan måste fortsätta utvecklas för att vara relevant för sin samtid. Socialdemokraterna motionerande i riksdagen har fått gehör, en översyn görs av krigsmateriel och ramarna kring denna. Mitt förslag om att även reglera import av krigsmateriel har hunnit vinna brett gehör. Regeringen har tillsatt en parlamentarisk utredning som ges till uppgift att utreda den framtida svenska exportkontrollen av krigsmateriel.
Jag menar att krigsmaterielexport inte ska strida mot våra utrikespolitiska intressen, där utgör kvinnors mänskliga rättigheter en omistlig del. Hur Kommitten kommer att ställa sig till ett demokratikriterium återstår att se. S hållning utifrån kongressbeslut uttrycks genom motioner till riksdagen, läs gärna. Var står då S-kvinnor idag. Svaret är att man har en ledning som själv definierar sig som pacifist. Vi senaste kongressen togs också beslut om att S-kvinnor ska stävja svensk krigsmaterielproduktion, tillverkning ska upphöra, all försäljning av krigsmateriel ska förbjudas och vapenexport ska upphöra. Alternativa produkter ska hittas. En helt ny linje och ett försvar utan vapen är inget militärt försvar, därmed blir S-kvinnors nuvarnade hållning i förlängningen också ett nej till ett svenskt försvar. Inte heller kan Sverige delta i FN-ledda missioner eller missioner med annan ledning men med FN-mandat. I Arbetsutskottet vill man inte se ett svenskt deltagande i vare sig det ena eller det andra av detta. Detta gäller även vid folkmordssituationer. Därmed finns en total omsvängning från ett traditionellt stöd till FN vilket få utifrån noterat.
S-kvinnor har lämnat den traditonellt pragmatiska linje som tjänat oss väl för att inta en ytterkantsposition i utrikes- försvars och säkerhetspolitiska frågor. En hållning som varken jag eller en majoritet av svenskar, män och kvinnor delar. Vi kan alla vara pacifister privat men det är omoraliskt av den som föräväntar sig att själv bli försvarad, också en klassisk klassfråga. All kan drömma men till slut måste politiker ta ansvar utifrån verkligheten och bedömningar av framtiden. Men det finns inga tecken på en korrigering inför årets Förbundsmöte i Stockholm. Risken är att S-kvinnor som ensidiga Nej-sägare inte blir relevanta, inte förmår bidra till det opinionsbildande arbetet eller upprätthålla sin roll som pådrivande på partiet. Det är i förhållande till socialdemokratiska partiet som S-kvinnor uppnått sina största segrar.
Om man fortsätter på den inslagna vägen riskerar S-kvinnor att spelar de som vill se Sverige som medlem i Nato, med kärnvapenmakter, i händerna. S nej till medelemskap i Nato ligger fast. Däremot ser jag pragmatiskt på en samverkan med Nato. Även ett ökat nordiskt samarbete på försvarsområdet kan skrotas om dagens linje skulle bli rådande. Konstaterar vidare att få företrädare ännu velat driva Förbundsmötet och AU ställningstagande i beslutande församlingar. Kan förutse att det inte är S-kvinnors pacifism som kommer att vägleda samverkan i Europa, inom Norden eller få gehör vare sig av Försvarsberedning eller i beslut i Kommitten kring krigsmaterielfrågan.
Om man fortsätter på den inslagna vägen riskerar S-kvinnor att spelar de som vill se Sverige som medlem i Nato, med kärnvapenmakter, i händerna. S nej till medelemskap i Nato ligger fast. Däremot ser jag pragmatiskt på en samverkan med Nato. Även ett ökat nordiskt samarbete på försvarsområdet kan skrotas om dagens linje skulle bli rådande. Konstaterar vidare att få företrädare ännu velat driva Förbundsmötet och AU ställningstagande i beslutande församlingar. Kan förutse att det inte är S-kvinnors pacifism som kommer att vägleda samverkan i Europa, inom Norden eller få gehör vare sig av Försvarsberedning eller i beslut i Kommitten kring krigsmaterielfrågan.
Kriget i Syrien har synliggjort det internationella samfundet och regionenens misslyckande med att förebygga och hantera konflikten. Men inte heller inte fredsrörelsen har ett svar på hur dödandet ska stoppas. Konsekvenser har jag beskrivt från besök vid de Turkiska och Jordanska gränserna samt rapporterat om oron på Cyperns geografiska position. Att frågan om vapenmakt är en komplicerad materia blev tydligt även när jag förra året besökte det krigshärjade Somalia. I Mogadishu mötte i stort sett representanter för hela samhället ink kvinnoorganisationer, alla sa de, "säkerhet först, utan säkerhet finns ingen utveckling". I verkligheten är det sällan antingen eller utan ofta både ock. Afghanistan är ett sådant exempel men även från det besöket har jag rapporterar närmare annat tillfälle. Men varje krig, varje konflikt har sina egna förtecken men alla har det gemensamma att de hade kunnat undvikas. Ändå går det inte att smita från fredsprocesser. Det får heller inte vara så att det är först när Sverige sänder militär till en konflikt som det växer fram ett engagemang för en fredlig utveckling.
S-kvinnor måste understödja sin nya pacifisktiska linje med med ett hur! och vad! hur vill man genomföra beslut, vad ska komma istället samt ta fram en tidtabell. Man måste dra ut konsekvenserna i beskrivningar. Om vikten av en breddad säkerhetsyn, vikten av förbyggande arbetet, om bistånd och om anda delar finns sedan länge en samsyn. Men om Förbundsmötet i år ska fylla S-kvinnors nya politik med ett innehåll så måste detta arbete starta snarast. Det bli ett spännande arbete som kan leda till förslag att välkomna såväl av mig, som vill ha kvar även ett militärt försvar under överskådlig tid, som av uttalade pacifister. I mitt engagemang för fred, nedrustning, och frihet, inte minst för kvinnor, har S-kvinnor varit en viktig del.
Ett skäl till att vi socialdemokrater ska vinna valet 2014 är också för att i regeringsställning kunna föra en aktiv försvars- säkerhet- och utrikespolitik som inkluderar nedrustning. Om och hur S-kvinnors vill bidra till detta arbete återstår ännu att se. Men jag ser fram emot svar under kongressåret 2013 inför valåret 2014.
S-kvinnor måste understödja sin nya pacifisktiska linje med med ett hur! och vad! hur vill man genomföra beslut, vad ska komma istället samt ta fram en tidtabell. Man måste dra ut konsekvenserna i beskrivningar. Om vikten av en breddad säkerhetsyn, vikten av förbyggande arbetet, om bistånd och om anda delar finns sedan länge en samsyn. Men om Förbundsmötet i år ska fylla S-kvinnors nya politik med ett innehåll så måste detta arbete starta snarast. Det bli ett spännande arbete som kan leda till förslag att välkomna såväl av mig, som vill ha kvar även ett militärt försvar under överskådlig tid, som av uttalade pacifister. I mitt engagemang för fred, nedrustning, och frihet, inte minst för kvinnor, har S-kvinnor varit en viktig del.
Ett skäl till att vi socialdemokrater ska vinna valet 2014 är också för att i regeringsställning kunna föra en aktiv försvars- säkerhet- och utrikespolitik som inkluderar nedrustning. Om och hur S-kvinnors vill bidra till detta arbete återstår ännu att se. Men jag ser fram emot svar under kongressåret 2013 inför valåret 2014.
