måndag 29 juli 2013
inför Pride 2013
Vi socialdemokraterna slår fast att varje människa är unik, men människovärdet är lika. Alla människor har en etnisk bakgrund, en könstillhörighet och en sexuell läggning – ingen mindre värd än en annan. Alla människor har rätt att bli behandlade med respekt. Ingen människa har rätt att döma eller trampa på en annan för vem han eller hon är. På de principerna vilar vårt demokratiska samhälle. Vi ska i alla sammanhang upp för människovärdet och mot hatbrott som begås på grund av rasism, främlingsfientlighet eller hets mot HBT-personer. Diskriminering på grund av kön, ålder, funktionsnedsättning, hudfärg, tro, sexuell läggning eller något annat som gör oss människor unika – varken på arbetsplatsen, på fritiden, i skolan eller i hemmet kan accepteras. Kampen för HBT-personers rättigheter har med stor framgång drivits av socialdemokratin och vi är fortsatt ständigt beredda att öka friheten och rättigheten för alla att delta på lika villkor i det demokratiska samhället. Förslag som rör homosexuellas möjligheter att klara och bli bättre bemötta i vardagen behöver genomföras. Vi verkar även inom regional organisationer inte minst inom Europa och försvarar aktivt HBT-personers mänskliga rättigheter i hela EU. Inom FN vill vi verka för en internationell konvention om avskaffande av all diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.
Jag lyfter gärna fram Hbt-socialdemokrater som på sin kongress i Örebro antog ett uttalande till förmån för att Sveriges regering i EU:s ministerråd ska agerar aktivt för en aktiv handlingsplan om att motverka diskriminering av människor på grund av sexuell läggning eller könstillhörighet. Och jag instämmer även i att lagstiftningen inom EU kan vara undermålig och behöver förändras och förnyas när det gäller diskrimineringslagarna.
De skriver att "EU-kommissionen sedan tidigare är väl medveten om den diskriminering och de trakasserier hbtq-personer utsätts för. EU:s egen myndighet för fundamentala rättigheter har nyligen genomfört en undersökning bland 93 079 personer. 47 procent av de tillfrågade uppgav att de under det senaste året har känt sig diskriminerade eller trakasserade på grund av sin läggning eller könsidentitet. Fördomar och diskriminerande handlingar kräver aktiva åtgärder, trots detta finns i dagsläget ingen aktiv handlingsplan för att motverka diskriminering av hbt-personer. Alla andra diskrimineringsgrunder förutom frågan om funktionshinder har en sådan. Europaparlamentet har vid två tillfällen begärt en aktiv handlingsplan för att motverka diskriminering och särbehandling av människor på grund av sexuell läggning eller könstillhörighet. Trots att många aktörer inom EU begärt en handlingsplan har kommissionens vice ordförande och kommissionär för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap Viviane Reding hittills inte tagit initiativ till en sådan handlingsplan. Negativ särbehandling och diskriminering är inget som försvinner av sig själv varför det krävs aktiva åtgärder lokalt, nationellt och internationellt för att motverka detta och för få ett EU där alla räknas lika och där demokratin vilar på mänskliga rättigheter."
Jag är en av de parlamentariker som vid upprepande tillfällen tagit upp HBTQ-frågor i Europarådet som omfattar fler länder än EU, Ryssland ingår. Och jag bedömer att nya lagar antas som strider mot Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och som de formuleras i FN. Har man som jag mött och lyssnat till den rysk-ortodoxa kyrkans företrädare förstår man även oron när kyrkan ges en central roll i utformningen av rysk familjerätt. Stöd till organisering och samverkan över riksgränser är angeläget och tom avgörande för att kunna synliggöra och bekämpa diskriminering.
Vill du veta mer om det omdiskuterade förslaget till nytt ryskt politiskt program och om hur den ryska statens familjepolitik kan se ut under de kommade tjugo åren med exempel som särskild skatt på skilsmässa och nya begränsningar i aborträtten samt förddömmande av homosexualitet, läs i så falla då gärna Kristina Hultmans inlägg på Utrikespolitiska Inistitutets hemsida. Hon har väl beskrivet inte minst hur unga lagen slår direkt mot unga HBTQ-personer och barn i regnbågsfamiljer.
Samtal om internationella frågor kommer att föras på Pride och det vore välkommet om man kom ut med en mer samlad bild av islamisters syn på HBTQ-rättigheter. Ibland känns folkbildning om skillnader mellan fundametalistiska tolkningar, muslimer och islam påkallad. Destår mer kunskap finns om skalan från höger-kristen politik till kulturell tillhörighet. Debatten om kristna samfund och kyrkor i förhållande till HBTQ-frågor har varit livlig liksom internt inom kristenheten. Samtal som självfallet pågått även bland muslimer för den som velat lyssna. Men debatten har dock mognat under sommaren så tillsvida att vi inte lär se HBT-personer manifestera tillsammans med islamister och deras främjare på Stockholms Pride 2013 eller?
torsdag 20 juni 2013
Anförande i Kammaren inför besut om Mali-insatsen
Anf. 2 CARINA HÄGG (S):
Herr talman! Mali har drabbats hårt. Mali är också ett land som utrikesutskottet har haft möjlighet att besöka under en av sina formella resor.
Socialdemokraterna ställer sig bakom det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets förslag om Sveriges deltagande i Förenta nationernas stabiliseringsinsats i Mali och yrkar avslag på reservationen.
Vi socialdemokrater ser det som en förutsättning att det finns en bred majoritet när kammaren tar denna art av beslut, och det finns det också. De män och kvinnor som deltar i utlandsmissioner ska känna att deras uppdrag vilar på riksdagens breda stöd. Det är en förutsättning som också föreligger när det gäller insatsen i Mali.
Vi vill understryka vårt samlade ansvar och vikten av att ledamöter ska kunna följa utvecklingen också framdeles. Ta beslutet här i dag på stort allvar, något som också ärendets art förtjänar. Det är ett viktigt och allvarligt beslut att sända ut män och kvinnor i missioner utomlands.
Insatsens bidrag är begränsat till 70 personer inom en ram om högst 160 personer. Det måste finnas en marginal för oförutsedda händelser.
Uppdraget är ett definierat bidrag för väpnad styrka utifrån FN:s säkerhetsråds mandat, vilket är en utgångspunkt men också en förutsättning för oss socialdemokrater, liksom för de flesta här i kammaren, för att fatta denna typ av beslut.
Jag vill även framföra att vi välkomnade Frankrikes insats. Malis suveränitet, enhet och territoriella integritet var uppenbart hotad efter att islamister intagit stora delar av Malis territorium. Bland annat uppmärksammades situationen i den historiska staden Timbuktu. Längre norrut var det svårare att få adekvat information. Vi hörde dock berättelser från människor som flydde och som berättade om sin situation, och vi fick rapporter om övergrepp. Vi såg hur själva landet och också grannländerna söderut påverkades.
Tidsmarginalen krympte snabbt när president Hollande och Frankrike tog beslutet att agera. Genom samverkan med Mali blev Frankrikes stöd en välkommen vändpunkt. Det är dock långt kvar, herr talman.
Utifrån redan existerande radikala grupper, ofta med ursprung i algeriska konstellationer, räknar man bildandet av Aqim till 2006, alltså för några år sedan. Bildandet tillkännagavs av Usama bin Ladins efterträdare Ayman al-Zawahiri. Strukturen kom att vara decentraliserad under ledning av Abdelmalek Droukdel.
Redan 2007 kom självmordsbombningarna med FN:s verksamhet som mål och mot offentliga byggnader. Man spred sig och sina extrema uppfattningar över ett stort geografiskt område och kommunicerade via sociala medier.
Huvudparten av vapnen kom från plundrade militärförråd i Mali. Eftersom det har saknats övergripande strategier och resurser för att övervaka vapendepåer och kontrollera smuggling av vapen över landets gränser har ett vapenflöde från Libyen också konstaterats.
Aqim har en regional agenda och utöver Mali är Niger och Mauretanien särskilt påverkade.
Vi har under senare år kunnat se hur extremistiska hot växt i Nordafrika och Sahel. EU har genom sin samlade strategi för säkerhet och utveckling i Sahel identifierat regionen som ett strategiskt viktigt område där sammantagna och långsiktiga insatser krävs för att skapa en stabil ekonomisk, politisk och social utveckling. Trots det har man inte orkat arbeta tillräckligt förebyggande med länderna själva. Liksom omvärlden har människorna i Mali överraskats av den snabba utvecklingen. Dock bör det poängteras att islamisternas intåg i norra Mali tidigt möttes av protester inte minst bland lokalbefolkningen.
Terroristgrupperna i norra Mali kunde pressas tillbaka, och företrädare för landet har framfört sitt tack till Frankrike och välkomnar det beslut som vi kommer att fatta här i dag. Malis nationalförsamling har antagit en färdplan för övergång till normalitet igen. Det är viktigt att den får stöd och att den genomförs. I den ingår en bred nationell dialog med befolkningen.
Det har sedan länge funnits ett missnöje norrut, men de strävandena ska inte förväxlas med det som föranleder den här insatsen. Bland tuaregerna i norr, som lever över sex länder, har krav på förändring men också krav på självständighet ställts. Burkina Fasos president har medlat i konflikten mellan Mali och tuaregerna och har även fört en dialog med Malis kuppmakare och Ecowas. Men det är en annan del. Det är inte det som vi nu har sett.
Minusma har huvudsakligen sju uppgifter, som skydd och nationell och internationell rättvisa. Det är de maliska myndigheterna som har det primära ansvaret för att skydda civilbefolkningen. Ett samarbete har också inletts med Internationella brottmålsdomstolen, som har påbörjat en utredning om brott och bevarande av kultur och så vidare.
Under perioden 2001–2011 ägde totalt sett 1 034 terroristincidenter rum i Algeriet, Mali, Niger och Mauretanien. Det handlar alltså om grupper som rör sig över de här gränserna. Bryts dessa incidenter ned årsvis är det uppenbart att terrorismen har blivit ett tilltagande problem i Sahel, då det första attentatet inträffade först efter det att Aqim startades 2006. I Sahelregionen ökade de militanta aktiviteterna inte minst under 2012. Kidnappningarna som har följt har bidragit till att ge stora inkomsterna till de här grupperna. Sedan kanske organiserad kriminalitet har blivit en allt större inkomstkälla.
Extrem fattigdom, brist på utveckling och demokrati samt sociala strukturer som befäster ekonomiska, politiska och sociala ojämlikheter är delförklaringar till gruppens fotfäste i Sahel. Men det är inte helheten.
Sammanlagt har Mali drabbas hårt även ekonomiskt. Vi kan se att 8 000 jobb har försvunnit bara i turistsektorn, och det är nog fler i dag. Stödet till Mali måste bygga på landets egna prioriteringar och omfatta flera insatser som förutsätter varandra, varav vi kan diskutera några här i dag.
Den aktuella insatsen är alltså ett viktigt bidrag på väg mot normalitet och utveckling.
Jag är en av de få här i kammaren som länge har pekat på de socioekonomiska förhållandena, bristen på demokratisk utveckling och oron för organiserad kriminalitet och vad som händer när den möter extremism som Aqim i regionen. Att det i dag finns nätverkskontakter mellan al-Qaida-relaterade grupper som löper mellan Atlanten och Adenviken vet vi.
Av tradition har Sverige ganska lite fokus på de frankofona områdena på den afrikanska kontinenten. Jag vill mena att vårt grannland Norge, som redan före attacken på Statoils anläggning i södra Algeriet, liksom Danmark besitter mer kunskap och har följt de här områdena närmare än Sverige. Men Sverige ligger vi också i bakvattnet när det gäller att knyta ihop inhemska rörelser här i landet med internationella rörelser som kämpar mot demokrati och mänskliga rättigheter.
Ändå vet vi att där mänskliga rättigheter förtrycks hårdast drabbas kvinnor hårdast. Så är det också i Mali. I bred enighet har resolutionerna 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, 1612 om barn i väpnade konflikter och 1820 om sexuellt våld i väpnade konflikter skrivits in i utskottets betänkande.
Vi måste se på kopplingarna mellan rörelser i vårt land och andra länder och mellan länder. Grupper som vi känner från Afghanistan, al-Shabab i Somalia, Aqap i Jemen och Syriens al-Nusra Front eller andra grupperingar som anknyter till al-Qaida, hundratals jihadister från nordafrikanska länder, kanske speciellt från Tunisien, har anslutit sig och rest till Syrien. Man ska alltså sätta in Aqim i sammanhang med ultrakonservativa – kalla dem islamister eller extremister – som har en politisk agenda som inte innehåller demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.
Efter Libyen och när det internationella fokuset låg på Syrien blossade konflikten i Mali upp. En fortsatt eskalering skulle komma att innebära en ökad risk för attentat även i Sverige. Jag tror att vi måste säga det vid något tillfälle, och nu gör jag det här.
För mig är extremism i grund och botten samma sak, för extremism är extremism oavsett syfte. Det är människor som anser sig äga rätt att utsätta andra människor för lidande, död och smärta och som inte respekterar demokratiska spelregler. Senast i går var det ensamresande krigare, jihadister, som reste för att ansluta sig till al-Nusra-fronten i Syrien en nyhet.
Invånarna i Mali har utsatts för en prövning. De efterfrågade omvärldens stöd och EU:s givarkonferens i Addis Abeba i januari var något av det som kom upp.
Vi kan inte säga att vårt bidrag är det som endast behövs. Vi kommer med ett viktigt bidrag tillsammans med andra och kan se att det är ett steg med vapen för att möjliggöra nästa steg, som är allmänna val. Mali behöver få tillbaka sin egen agenda, få tillbaka kontrollen över sitt eget land och kunna sätta sin egen agenda. I det ingår val, och i den processen kan vårt bidrag vara ett stöd.
Jag är tacksam att vi senare i dag kan fatta ett beslut.
klipp ur riksdagens snabbprotokoll
måndag 6 maj 2013
Stoltenbergs tal om extremism på S-kongressen i Göteborg
Delar av Jens Stoltenbergs tal vid S-kongressen i Göteborg 13 04 05 - Extremism
"Socialdemokrater i Sverige och Norden delar mycket gott. Vi delar en historia där vi byggt ett välfärdssamhälle. Vi delar segrar. Vi delar framgångar. Vi delar många fina upplevelser.
Men svensk och norsk socialdemokrati delar också något som är väldigt ont. Ni miste Olof Palme och Anna Lindh. Vi miste 69 ungdomar på vårt läger den 22 juli 2011 på Utöya.
Vi försökte vara hos er som kamrater och vänner då Olof Palme mördades. Vi försökte vara hos er när Anna Lindh blev mördad. Ni var hos oss när vi miste våra unga.
Vi fick tröst, vi fick stöttning, vi kände en intensiv solidaritet från svenska socialdemokrater och inte minst SSU. Och jag vill idag tacka för solidariteten ni visade norsk socialdemokrati när vi upplevde vårt mörkaste ögonblick någonsin. Morden på Utöya den 22 juli 2011.
Det morden på de unga på Utöya påminde oss om är att det fortsatt finns extremism, att det fortsatt finns människor beredda att bruka våld för att nå sina politiska mål. Det var ett angrepp på Arbeitarpartiet, ett angrepp på AUF och ett angrepp på den norska samhällsmodellen. Jag vill nämna en scen av väldigt många, i filmen om Olof Palme, som gjorde ett oerhört starkt intryck på mig. Det var en scen när Olof Palme var på universitetet i Stockholm och mötte Maoister och kommunister längst ut till vänster bland studenterna. Han tonade ner deras protester vilket omedelbart innebar krångel och diskussioner. Och då höll Olof Palme ett vanvettigt bra inlägg där han försvarade demokratin, vikten av att förrätta val och demokrati som politiskt riktmedel och icke totalitära diktaturer. Det påminner oss om att socialdemokratins historia är en historia för välfärd, rättfärdighet, kamratskap och sociala reformer, men att det också är en historia om kampen för frihet och en kompromisslös kamp för demokrati.
Därför har vi slagits mot den yttersta högern, nazisterna och fascisterna, men vi har också slagits mot den yttersta vänstern och kommunismens totalitära krafter. Vi har stått upp i kampen på båda fronterna. Vi har vunnit kampen mot den totalitära kommunismen och vi vann kampen mot fascismen och nazismen på 30-talet.
Men vi ska inte tro att den kampen är över. För det totalitära och det extrema finns fortfarande runt omkring oss. Vi ser ytterligare populistiska högerpartier växa fram. Vi ser att de återigen spelar på fruktan för ”de andra”, judar, romer, homofiler och etniska minoriteter. Och så bygger man upp den fruktan för att skapa stöd för sig och för de sina. Och vi ser att extremister långt ute på sin kant använder Gud och religion för att bruka extrema våldsmedel.
För mig är det i grund och botten samma sak. För extremism är extremism oavsett syfte. Det är människor som anser sig äga rätt att utsätta andra människor lidande, död och smärta och inte respekterar demokratiska spelregler.
Ett viktigt budskap från mig är att en nynazist idag har mer gemensamt med en extrem islamistisk fundamentalist än någon av oss som är innanför den politiska demokratin. För de respekterar inte demokratins spelregler. De sätter sig över dessa och menar att de kan bruka våld för att nå sina politiska mål.
Därmed skönjas ondskan från två håll, de möts från var sin utkant och blir bundsförvanter i sitt förakt för demokratin. Därför är ett annat budskap från mig till er idag att socialdemokratin aldrig får vika i kampen för fred och demokrati. Och vi ska alltid finnas där i kampen mot det totalitära och de som inte respekterar demokrati.
Den kampen kännetecknar en riktig socialdemokrat. "
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)