Lyd mitt råd Annie – visa upp Värnamos möjligheter

Många av Annie Lööfs Centersympatisörer har konstaterat att hon snurrat till det rejält angående partprogrammet, att det blivit ett oigenkännligt manifest med flera märkliga utvikningar. Men är man så färsk i partiledarrollen, som Annie, är det måhända lätt att gå vilse och påverkas av influenser som gärna drar iväg i icke tänkt riktning.

Men hur den där tokiga irrfärden gått till är Centerpartiets huvudvärk.

Däremot är det motiverat att komma med synpunkter på Annies aviserade alliansträff hemma i Maramö. Som Värnamobo är jag smärtsamt medveten om hur tufft regeringens beslut slagit mot min och Annies hemkommun. En inblick i vår småländska verklighet skulle inte skada.

Och även om Annies inre kompass tycks rotera okontrollerat borde hon i vart fall hitta rätt i hembygden och inse vad kollegorna bör stifta bekantskap med.

När invitationen gjordes sa Annie att inbjudan är lika med en nystart. Annie lanserade uttrycket Alliansen 2.0. I dagsläget känns siffran 2.0 mer som prognos på Centerpartiets valresultat nästa är än som symbol för ett allmänt uppvaknande inom Alliansen, men en givande rundtur i Värnamo kanske kan öppna ett eller annat öga.

Till att börja med inser förhoppningsvis den borgerliga gästpatrullen att man saknar en industripolitik värd namnet, att det är en av faktorerna till att arbetslösheten ökar i oroväckande takt och att deras reformer knappast haft någon effekt alls.

Kombineras den sortens rannsakan med en skymt av Värnamos mångsidighet kan det öppna för många spännande idéer. Sätt helt enkelt fokus på design och formgivning. När vi socialdemokrater var vid makten initierade vi ett flertal satsningar inför Designåret 2005. Statens konstråd, Svensk Industridesign och Nämnden för hemslöjdsfrågor, för att ta några exempel, vittnade om vilken positiv betydelse det hade. Dåvarande LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin stämde in i deras uppskattande omdömen. ”Företag som satsar på design stärker sin ställning på marknaden och tryggar de anställdas sysselsättning” menade hon.

Regeringen torgförde för tre år sedan en ansats av liknande slag, men idag framstår de löften som då gavs enbart som en pliktskyldig påminnelse till sektorerna det gällde. Värnamo kan således tjäna som väckarklocka. Förutom att kommunen är en del av Möbelriket besitter man Vandalorum. En enastående idéverkstad. Det bevisades bland annat när Designregion Småland arrangerade en heldag i centret för att stimulera ett samarbete mellan företag och designers och den vägen kläcka nya produktförslag.

Med så många stimulerande intryck på näthinnan skulle partiledarkvartetten behöva vila ut på kvällen och bo över i Värnamo. På hotell vill säga. För att gynna ytterligare en bransch.

Jag skrev i lokal media inför Maramö-mötet att Detta borde väl kännas angeläget för en näringslivsminister.

citat ur info "Vandalorum medlem i internationell museumorganisation: Vandalorum i Värnamo antogs den 12 februari som medlem i ICOM, den ledande internationella organisationen för museer och yrkesverksamma inom museiområdet. ICOMs syfte är att utveckla och förbättra världens museer. Organisationen (instiftad 1946) har idag medlemmar i 137 länder, däribland Metropolitan Museum of Art i New York och Louvren i Paris"

Samarbete enda sättet att nå full sysselsättning

2013 blir ett tufft år för Värnamo, länet och Sverige i stort. Arbetslösheten är drygt 7 procent, och fortsätter uppåt. I Jönköpings län går 13 327 personer arbetslösa. Antalet långtidsarbetslösa har nästan tredubblats under de senaste sex åren. Ungdomsarbetslösheten har bitit sig fast kring 25 procent. Vi ser också att utvecklingen går åt fel håll. Av alla EU-länder ökade arbetslösheten mest i Sverige och i Spanien förra året.

I detta läge måste skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten gå före allt annat. Därför föreslår Socialdemokraterna att det görs en tydlig prioritering: vår linje fram till valet 2014 ska vara att jobben går först. Målet är full sysselsättning.

Som en del i arbetet med att sätta jobben först föreslås också ett mål om att sluta sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män. I Sverige är idag sysselsättningsgraden 62,7 procent för kvinnor, medan den är 67,9 procent för män (i Jönköpings län är sysselsättningsgraden 62,7 procent för kvinnor och 70,2 procent för män). För Sverige innebär det lägre tillväxt och sämre förmåga att finansiera välfärden. För många kvinnor betyder sysselsättningsgapet ett sämre arbetsliv, lägre pension och risk att hamna i en beroendeställning gentemot andra. Förutsättningarna för kvinnor att delta i arbetslivet måste därför förbättras. Det rör sig bland annat om följande: 

* Stärk förskolan. Idag är det vanligare att kvinnor går ner i arbetstid när barnen kommer, än att män gör det. Barnomsorgen är också en förutsättning för att många av de kvinnor som idag inte arbetar ska kunna ta ett jobb. Vi föreslår obligatorisk förskoleklass och en utbyggnad av barnomsorgen på kvällar, nätter och helger.

* Vänd utvecklingen i skolan. När skolan inte håller måttet landar ett större ansvar för skolarbetet på föräldrarna. Vi måste stärka kunskapsresultaten i skolan. Därför föreslår vi mindre klasser i de lägre årskurserna.

* Att arbeta ofrivillig deltid är vanligare bland kvinnor än bland män. Detta måste vi komma till rätta med. Problemet har förvärrats under nuvarande regering. Heltid ska vara en rättighet, deltid en möjlighet.

Regeringens politik har prövats i såväl hög- som lågkonjunktur. Det är uppenbart att den inte leder till fler jobb. Vi tror att fler och fler börja ställa sig frågan vad som egentligen är bäst för framtiden: Att vi samarbetar för fler jobb, eller att var och en får lösa samhällsproblemen själva?

Utvecklingen i Mali och Algeriet – ett hot mot säkerhet och mänskliga rättigheter

Skriver för UN Women Sverige hemsida:

Vi har idag anledning att vara djupt oroade över den utveckling som sker i Mali som sedan några år tillbaka är ett samarbetsland till Sverige. Utvecklingen vad gäller respekt för mänskliga rättigheter och säkerhetsläget i stort är oroväckande, och det är kvinnorna i Mali som drabbas extra hårt. Den senaste tidens kriser har dock inte bara drabbat Mali utan även Algeriet, vilket är ett land i Europas omedelbara närhet. Hundratals algeriska och utländska, däribland norska, medborgare togs bland annat som gisslan av terrorister och flera av dem dödades. Jag instämmer i fördömandet av terroristattacken mot den algeriska förgasningsanläggningen i In Amenas. Den norska regeringens krishantering efter händelsen har fått beröm av såväl Stortinget som av omvärlden. Norge står nu, tillsammans med Sverige, inför ett avgörande om hur man fortsättningsvis bör förhålla sig till den oroväckande utvecklingen i Algeriet. FN talar om EU-ledda utbildningsuppdrag samtidigt som det pågår en givarkonferens i Addis Abeba (29 januari). Genom krisen så blir avsaknaden av ett konfliktförebyggande arbete ännu tydligare och det saknas fortfarande analyser av situationen. Vi vet även att terroristattackerna i Mali och Algeriet endast är en del av ett bredare fält av terrorism över Sahel, vilken även sträcker sig till norra Nigeria och de grymheter som begåtts där av Boko Haram. Frågan är nu om läget kommer att stabiliseras eller om en brand över Sahel startats?

Det militära ingripandet från Frankrike var ett svar på en begäran från regeringen i Bamako som genom FN:s ställningstagande erhållit ett folkrättsligt stöd. Men nu är det främst ett humanitärt stöd som önskas. Beslutet från FN: s säkerhetsråds syftar till att stoppa de beväpnade grupper som AQIM, vilka har kopplingar till al-Qaida, som hotade att gå in i Malis huvudstad. På väg söderut begicks det allvarliga brott mot mänskliga rättigheter, flertalet historiska kulturarv drabbades hårt och hela regionen skakades om. Beväpnade med tunga vapen tog flera grupper kontroll över hela norra Mali.
Strider mellan regeringstrupper och Tuaregrebeller bröt ut i januari 2012 och tillsammans med en militärkupp i mars samma år förvärrades det politiska läget ytterligare och man kan tala om en demokratisk kollaps. Vi måste nu erkänna komplexiteten i den lokala situationen i Mali och se att Tuaregrebellernas missnöje letar sig tillbaka till kolonialtiden. Uppgifter om att de terroristgrupper som agerar i Mali kommer från hela världen oroar ytterligare. Jag anser att en lämplig internationell reaktion vore att granska källorna till själva finansieringen av terroristgrupper och därmed försöka stoppa tillflödet på ett rättssäkert sätt.

Vidare har det även rapporterats om förfärliga brott mot mänskliga rättigheter, brott som begåtts av de radikala islamistiska rebellerna i norra Mali. Brotten inkluderar utomrättsliga avrättningar, tortyr, våldtäkt, amputationer, godtyckliga frihetsberövanden, påtvingade försvinnanden samt rekrytering av barnsoldater. Men det bör även understrykas att det finns uppgifter om brott mot mänskliga rättigheter i regeringskontrollerade områden. Avd en anledningen anser jag att vi måste uppmana Malis armé och dess sympatisörer att avstå från våldsamma repressalier när de väl börjar återta kontrollen i norr. Utbildningsinsatser och ökad statlig närvaro kommer att krävas i norra Mali där den socio-ekonomiska situationen är sedan länge besvärande. Tuaregrebeller avsade sig nyligen ambitioner till självständighet till förmån för politisk autonomi inom Mali och deklarerade samtidigt att de är beredda att hjälpa centralmakten i kampen mot terroristerna. Tuaregrebellernas deklaration utgör således ett konstruktivt bidrag till en fredlig och politisk lösning av de regionala konflikterna i landet.

Åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen har formellt beslutat att inleda en utredning om påstådda brott i Mali, med fokus på den norra delen av landet. Det har konstaterats att vissa handlingar har varit så brutala att det kan utgöra krigsförbrytelser. Efter en grundlig och opartisk utredning måste förövarna ställas inför rätta och därmed ställas till svars för de brott de har begått. Men jag är även bekymrad över de humanitära konsekvenserna av konflikten i Mali då hundratusentals civila har flytt till grannländer eller är internflyktingar. Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) så behövs det således även stöd och hjälpinsatser i Malis grannländer. I en rapport från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) betonas det faktum att det i synnerhet är kvinnor och unga flickor som har utsatts för förnedrande behandling i norr. Trakasserier och sexuella övergrepp begås, ofta framför familjen, av radikala islamistiska rebeller till följd av anklagelser om felaktigt beslöjande eller klädval. Att stå upp för Kvinnokonventionen samt resolution 1325 och 1820 är det som vanligt upp till oss kvinnor att själva ta ansvar för. Europarådet har utarbetat en omfattande uppsättning rättsliga instrument som ska användas i kampen mot terrorism och har en strategi för regionen, men det finns fortfarande såväl ett välkomnande som en osäkerhet över samverkan mellan europeiska och afrikanska stater, AU och ECOWAS. Exempelvis en osäkerhet vad gäller organiseringen av EU och USA:s stöd till Mali.
Vad som nu kan konstateras är att det är helt oacceptabelt med en samhällsordning som baseras på terrorism, tagande av gisslan samt narkotika- och vapenhandel. Rädda Barnen har tidigare även slagit larm om rekrytering av barnsoldater. Situationen kan även få allvarliga konsekvenser för Medelhavsområdet, Europa som helhet, och det internationella samfundet i stort. För att återställa Malis konstitutionella ordning och territoriella integritet krävs det en politisk plan för att nationell återuppbyggnad, förbättrad demokrati och en ökad respekt för mänskliga rättigheter!