Skriver för UN Women Sverige hemsida:
Vi har idag anledning att vara djupt oroade över den utveckling som sker i Mali som sedan några år tillbaka är ett samarbetsland till Sverige. Utvecklingen vad gäller respekt för mänskliga rättigheter och säkerhetsläget i stort är oroväckande, och det är kvinnorna i Mali som drabbas extra hårt. Den senaste tidens kriser har dock inte bara drabbat Mali utan även Algeriet, vilket är ett land i Europas omedelbara närhet. Hundratals algeriska och utländska, däribland norska, medborgare togs bland annat som gisslan av terrorister och flera av dem dödades. Jag instämmer i fördömandet av terroristattacken mot den algeriska förgasningsanläggningen i In Amenas. Den norska regeringens krishantering efter händelsen har fått beröm av såväl Stortinget som av omvärlden. Norge står nu, tillsammans med Sverige, inför ett avgörande om hur man fortsättningsvis bör förhålla sig till den oroväckande utvecklingen i Algeriet. FN talar om EU-ledda utbildningsuppdrag samtidigt som det pågår en givarkonferens i Addis Abeba (29 januari). Genom krisen så blir avsaknaden av ett konfliktförebyggande arbete ännu tydligare och det saknas fortfarande analyser av situationen. Vi vet även att terroristattackerna i Mali och Algeriet endast är en del av ett bredare fält av terrorism över Sahel, vilken även sträcker sig till norra Nigeria och de grymheter som begåtts där av Boko Haram. Frågan är nu om läget kommer att stabiliseras eller om en brand över Sahel startats?
Det militära ingripandet från Frankrike var ett svar på en begäran från regeringen i Bamako som genom FN:s ställningstagande erhållit ett folkrättsligt stöd. Men nu är det främst ett humanitärt stöd som önskas. Beslutet från FN: s säkerhetsråds syftar till att stoppa de beväpnade grupper som AQIM, vilka har kopplingar till al-Qaida, som hotade att gå in i Malis huvudstad. På väg söderut begicks det allvarliga brott mot mänskliga rättigheter, flertalet historiska kulturarv drabbades hårt och hela regionen skakades om. Beväpnade med tunga vapen tog flera grupper kontroll över hela norra Mali.
Strider mellan regeringstrupper och Tuaregrebeller bröt ut i januari 2012 och tillsammans med en militärkupp i mars samma år förvärrades det politiska läget ytterligare och man kan tala om en demokratisk kollaps. Vi måste nu erkänna komplexiteten i den lokala situationen i Mali och se att Tuaregrebellernas missnöje letar sig tillbaka till kolonialtiden. Uppgifter om att de terroristgrupper som agerar i Mali kommer från hela världen oroar ytterligare. Jag anser att en lämplig internationell reaktion vore att granska källorna till själva finansieringen av terroristgrupper och därmed försöka stoppa tillflödet på ett rättssäkert sätt.
Vidare har det även rapporterats om förfärliga brott mot mänskliga rättigheter, brott som begåtts av de radikala islamistiska rebellerna i norra Mali. Brotten inkluderar utomrättsliga avrättningar, tortyr, våldtäkt, amputationer, godtyckliga frihetsberövanden, påtvingade försvinnanden samt rekrytering av barnsoldater. Men det bör även understrykas att det finns uppgifter om brott mot mänskliga rättigheter i regeringskontrollerade områden. Avd en anledningen anser jag att vi måste uppmana Malis armé och dess sympatisörer att avstå från våldsamma repressalier när de väl börjar återta kontrollen i norr. Utbildningsinsatser och ökad statlig närvaro kommer att krävas i norra Mali där den socio-ekonomiska situationen är sedan länge besvärande. Tuaregrebeller avsade sig nyligen ambitioner till självständighet till förmån för politisk autonomi inom Mali och deklarerade samtidigt att de är beredda att hjälpa centralmakten i kampen mot terroristerna. Tuaregrebellernas deklaration utgör således ett konstruktivt bidrag till en fredlig och politisk lösning av de regionala konflikterna i landet.
Åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen har formellt beslutat att inleda en utredning om påstådda brott i Mali, med fokus på den norra delen av landet. Det har konstaterats att vissa handlingar har varit så brutala att det kan utgöra krigsförbrytelser. Efter en grundlig och opartisk utredning måste förövarna ställas inför rätta och därmed ställas till svars för de brott de har begått. Men jag är även bekymrad över de humanitära konsekvenserna av konflikten i Mali då hundratusentals civila har flytt till grannländer eller är internflyktingar. Enligt FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) så behövs det således även stöd och hjälpinsatser i Malis grannländer. I en rapport från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) betonas det faktum att det i synnerhet är kvinnor och unga flickor som har utsatts för förnedrande behandling i norr. Trakasserier och sexuella övergrepp begås, ofta framför familjen, av radikala islamistiska rebeller till följd av anklagelser om felaktigt beslöjande eller klädval. Att stå upp för Kvinnokonventionen samt resolution 1325 och 1820 är det som vanligt upp till oss kvinnor att själva ta ansvar för. Europarådet har utarbetat en omfattande uppsättning rättsliga instrument som ska användas i kampen mot terrorism och har en strategi för regionen, men det finns fortfarande såväl ett välkomnande som en osäkerhet över samverkan mellan europeiska och afrikanska stater, AU och ECOWAS. Exempelvis en osäkerhet vad gäller organiseringen av EU och USA:s stöd till Mali.
Vad som nu kan konstateras är att det är helt oacceptabelt med en samhällsordning som baseras på terrorism, tagande av gisslan samt narkotika- och vapenhandel. Rädda Barnen har tidigare även slagit larm om rekrytering av barnsoldater. Situationen kan även få allvarliga konsekvenser för Medelhavsområdet, Europa som helhet, och det internationella samfundet i stort. För att återställa Malis konstitutionella ordning och territoriella integritet krävs det en politisk plan för att nationell återuppbyggnad, förbättrad demokrati och en ökad respekt för mänskliga rättigheter!
