Johannes från Eksjö

Träffade Johannes från Eksjö i Nairobi. Nu jobbar han som lärare på Svesnak Skolan i Nairobi. Att komma in på området är som att komma in i en oas av grönska med träd och blommor. När orligheterna bröt ut för något år sedan pågick dom även på gatan utanför muren med skottlossning. Idag är det lugnt men spånningar finns i det kenyanska samhället under ytan. Korruptionen är tex svindlade hög. Antalet fattiga som lever under en dollar per dag ökar säger mina källor. Men det märks inte här inne på skolområdet.



Barn från ett och halvt år år leker, studerar och trivs. Här finns ca 110 elver varav 55 på gymnasienivå. En bra verksamhet gör att föräldrar också kan välja att jobba här i stan. Sklan drivs av en föräldraförening. Är ett företag kan man också säga. Löneran är något lägre än för lärarna i Sverige men det är svårt att helt jämföa för annat är på plusskontot, som lägre hyra. Idag är lönerna också skattebefriade i såväl Svergei som Kenya men det är på väg att ändras och då blir det Nairobi som blir skatteort.



Gymnasieelver bor oftast på internatet. Var och en av elverna har gan rum och det ser ut som hos tonåringar hemma. Härliga unga killar men mest tjejer som berättade och visade upp sina rum. Och jag tänkter att fler unga borde ta chansen att komma hit ett år. Denna skola är en av sex svenska gymansieskolor i utlandet men den enda utanför EU. Vanligast är att man kommer andra året i gymnasiet och sedan åker hem och avslutar sina stuier i Sverige. Här finns också Sfi-undervisning på svenska för boende i Kenya. Och de som går på skolan kan läras sig swahili. Besöket gav också möjlighet att få deras bilder om hur det är att leva och jobba i Kenya. Och jag vill tacka rektorn som snart flyttar hem till Lerum för att med sin sambo börja njuta av livet som inte dagledig men ändå med lite frire dagar.

"FN-styrkan i Kongo bör stanna"

Margot Wallström säger att Lagarna i Kongo-Kinshasa mot sexuellt våld inte efterlevs och att därför FN-styrkans utträde från Kongo riskerar att försvåra arbetet mot våldtäkter. Wallström är som ni vet nu FN:s speciella representant mot sexuellt våld i konfliktområden. Hon besöker Kongo somjag nyligen själv kom från och hon möter i hudsak samma personer som jag träffade i östra Kongo. Wallström besöker för närvarande Kongo och har varit i konfliktområdena. Så jag kan understryka vikten av att hon försöker övertala regeringen i Kinshasa låta FN:s styrka Monuc finnas kvar i landet. President Kabila kräver att de snabbt ska lämna Kongo. Före nästa val och hellst innas självständighetsdagen.
Och när Wallström säger att det inte är Kogos lagar som är problemet så är det bara att hålla med. Hon säger att förmåga att efterleva lagarna är nästan lika med noll. Det är också viljan vill jag säga. Man blir så chockad av det våld och lidande man möter i området att man har svårt att berätta på ett begripligt sätt. Omfattningen av det sexuella våldet och brutaliteten som drabbr tusentals kvinnor och flickor utsätts för i östra Kongo.gör att det interntionella samfundet inte kan vända bort blicken. MONUC kan förändras och förstärkas men FN behövs i Kongo.

Goma

I Goma mötte jag flickor och kvinnor som blivit utsatta för våldtäkter. Kvinnor med sönderslitna underliv och sargade själar. Men också kvinnor som ändå nått fram till sjukhuset och där kunnat få vård. Ofta förskjuts kvinnorna av sina familjer och tvingas bort från sina byar.

Att ha fått möta dessa kvinnors blickar och få hålla deras händer kändes viktigt om än så lite som mycket meningsfullt. Som en konsekvens av våldtäkterna föds barn, oönskde barn. Jag kan inte låta bli att undra över alla dessa barns framtid. Kongos lagar är inte problemet utan rättslösheten. De drabbade kvinnorna behöver också kunna få juridisk hjälp.

Jag mötte även krigsherrarna som genomfört fruktansvärda brott. Intryck som lämnar strka känslor efter sig. Att omvärlden inte gör mer än idag för att stoppa de grymheter som pågår är övertydligt. Men samma dag som jag lämnde Kongo skulle Margot Wallström komma på mandat av sitt FN-uppdrag. Hon hade valt Kongo som land för sitt första utlandsbesök. Ett bra för att inte säga nödvändigt val. Och Wallström skulle få möta samma folk som jag redan mött.

Tillsammans med kolleger har jag genomfört en studieresa med Svenska FN-förbundet i Kongo och Rwanda. I Kongo besökte jag bland annat besöka ett flyktingläger och ett sjukhus för våldtagna kvinnor och barn. Det finns även mäns om utsätts för exuellt våld. En man hade våltagits, hans fru våldtagits och dödats. Dottern en ung flicka som också våldtogs var nu gravid.

Över två miljoner flyktingar finns inom landets gränser och våldtäkter är en del av den systematiska krigsföringen mot den civila befolkningen. Våldtäkter genomförs både den kongolesiska armén och olika beväpnade aktörer. Det finns siffor på vilken grupp som är värst men jag vågar inte lita på dom upgifterna så jag avstår från att skriver ut dom.

Det finns också stora, nybyggda vackra hus i Goma. Några tjänar pengar. President Kabila själv har ett muromgärdat stort hus med tomt ner till sjöns strand. För flera år sedan mötte jag honom i Stockholm. Men nu var Kabila inte på ett av sina återkommande besök i Goma.

Men vi vet att hela fem miljoner har dött sedan 1994 på grund av denna denna konflikt. Omfattingen är ofattbar liksom våldet och förnedringen. Samhället går sönder. Samtidigt som President Kabila vill att de cirka 18 000 FN-soldaterna lämnar landet. FN-soldaterna i Kongo är huvudsakligen från Pakistan och Indien. En ökad kompetensen och och bidrag från fler nationer är i högsta grad önskvärt. MONUC får kritk men att inte göra något kan leda till anarki och en mänsklig katastrof. där livet redan ofattbart svårt. FN men också länder som Sverige har ansvar för att fred och säkerhet kan upprätthållas.