Våld i nära relationer är ett omfattande samhällsproblem som
berör alla. Mest omfattande är det våld som män utövar mot en kvinnlig partner.
I Sverige uppger varje år 2-3 procent av befolkningen att de har blivit
misshandlade. Förra året anmäldes nästan 30 000 fall av misshandelsbrott mot
kvinnor. Majoriteten av dessa fall skedde i hemmet, i nära relationer. Varje år
dödas i snitt 17 kvinnor i Sverige av en man. Våld och hot fortsätter att vara
en del av kvinnor och barns vardag, varje dag.
De senaste tio åren har väldigt lite hänt. Mäns våld mot
kvinnor är lika omfattande. Lika många kvinnor dör. Våldtas. Trakasseras
sexuellt. Även sjukvården uppger att man har oförändrade siffror för hur många
misshandlade som söker vård. Trots att regeringen sedan 2007 sjösatt flera
handlingsplaner visar utredningar från Brottsförebyggande rådet att det är
osäkert om de gett någon effekt.
Klart är att det skulle behövas en bättre samordning. Välriktade
initiativ förlorar i värde när andra omständigheter inverkar negativt. Kvinnojourer
landet över förenas i ett kollektivt nödrop över den hjärtlösa bostadspolitik
som Jönköpingsbon Stefan Attefall (KD) verkställer i regeringens namn.
Marknadskrafterna har tagit över i så hög utsträckning att frizonen för utsatta
människor försvunnit. Våldutsatta kvinnor och barn har inte längre någonstans att
ta vägen. Bristen på
billiga hyresrätter, kommunala bostadsförmedlingar och allmännytta gör att
kvinnojourerna tvingas avvisa fler och fler kvinnor och barn som söker akut
skydd eftersom det blir allt svårare för de som bor på jouren att hitta en egen
bostad att flytta till. Orsaken är ett hårdnande samhälle och ett försvagat
socialt skyddsnät.
Kvinnojourerna tvingades neka 65 procent av förfrågningarna
2012. Det var 10 procent mer än året innan. Och trenden ser förskräckligt nog
ut att fortsätta. En
omfattande undersökning med svar från 172 kommuner – gjord i juni i år och ännu
inte publicerad – tillsammans med uppgifter från drygt 50 av SKR:s kvinnojourer
visar på alldeles för låg beredskap i kommunerna när det gäller att ta sitt
lagstadgade ansvar och hjälpa dessa kvinnor och barn att få tillgång till en
bostad.
Våldutsatta kvinnor, som ofta varit utsatta för ekonomiskt
förtryck, har betalningsanmärkningar och är sjukskrivna, blir mindre attraktiva
för hyresvärdarna i takt med att bostadsmarknaden blir tuffare. Deras utsatthet
måste mötas med förståelse och goda lösningar. Varje kommun måste inrätta en
handlingsplan där de tar ett helhetsgrepp när det gäller bostad till
våldsutsatta kvinnor och barn. Det behövs olika former av utslussningsboenden,
förturslägenheter, hyresgarantier från kommunen, billiga hyresrätter,
samarbeten med andra aktörer och fungerande och kända rutiner inom kommunen.
Det kräver i sin tur rätt insatser uppifrån. Regeringen
har ett nationellt ansvar för bostadspolitiken och att det byggs fler billiga
hyresrätter.
Men det gäller att vara aktiv på fler fronter. Vi behöver
arbeta brett för att förebygga våldet i nära relationer. Kopplingen mellan
manlighet och våld måste brytas för att bygga en bättre mansnorm och lyfta fram
män som bra förebilder. Just därför är det så viktigt att också män engagerar
sig i kampen mot våldet.
Det här berör oss alla och vi måste hjälpas åt tillsammans.
Carina Hägg, riksdagsledamot (S) för Jönköpings län
