Världen sa aldrig mer – ändå beräknas det finnas över 20 000 kärnvapen. Vissa 1000 gånger starkare än bomberna som fälldes över Hiroshima och Nagasaki. Även svenska storbanker delfinansierar kärnvapenproducenter i USA, Frankrike och Storbritannien. Företag som såväl står bakom existerande kärnvapensystem som avtal om att modernisera och bygga nya kärnvapen.
Genom ICAN (International Campaign to Abolish Nuclear Weapons rapport vet vi att fyra svenska storbanker, Nordea, SE-banken, Svenska Handelsbanken och Swedbank investerar i kärnvapen. Genom att låna ut pengar och köpa aktier och obligationer till denna typ av företag främjar de indirekt upprustning och modernisering av kärnvapenarsenalerna. Därigenom ökas risken för att dessa massförstörelsevapen används, med katastrofala humanitära och klimatmässiga konsekvenser. Trots detta fortsätter banker att investera i dessa företag.
Alla dessa fyra svenska banker har policys för ansvarsfulla och etiska investeringar och flera banker tar tydligt avstånd från investeringar i klustervapen och landminor. Två vapenslag som har förbjudits genom internationella konventioner. Men någon motsvarande konvention finns ännu inte mot kärnvapen. Vi beklagar att den svenska regeringen till skillnad från Norge och Schweiz inte visat stöd för detta arbete. S-kvinnor stöder arbetet för en konvention mot kärnvapen.
Om svenska storbanker avyttrar sina investeringar i kärnvapenrelaterade företag skulle det bidra till arbetet för en kärnvapenfri värld. Internationella domstolen fastslog 1996 att användning av eller hot om användning av kärnvapen generellt sett strider mot folkrätten.
S-kvinnor hävdar att de fyra svenska storbankerna bör avyttra investeringar i kärnvapenrelaterade företag samt uppmanar regeringen att utreda möjlighet till reglering genom lagstiftning.
Uttalande 17 mars 2012 antaget av S-kvinnors Årskongress vid Ädelfors Folkhögskola, Vetlanda
söndag 18 mars 2012
Könsstympning måste upphöra!
S-kvinnor hävdar att könsstympning är en av de grövsta kränkningar en flicka kan utsättas för. Att könsstympa en flicka står i strid med FN: s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen. Ingreppet leder ofta till allvarliga fysiska men även psykiska skador. Ska ses som tortyr.
Könsstympning är en tusenårig sedvänja som innebär att kvinnans klitoris och blygdläppar skärs bort. Övergreppet begås redan när flickorna är i 5-6 årsåldern och utförs utan bedövning och oftast med ett rakblad. Efter amputeringen får inte flickorna någon medicinsk behandling, så som hjälp med att sy ihop såren, utan flickorna lämnas med sina skador för att självläka under flera dygn.
Förutom det psykiska traumat och den fysiska smärtan så riskerar flickorna infektioner. Rapporter finns även om att unga flickor till och med förblött till döds efter övergreppet. De som ändå lyckas genomlida händelsen får kraftiga ärrvävnader i sina underliv vilket ger en försämrad elasticitet. Följden blir oftast komplikationer vid förlossningar, så som att barnet får svårare att komma ut och att såren i mammans underliv rivs upp. Det första ökar risken för syrebrist hos fostret med dödsfall eller handikapp som följd. Det senare leder inte sällan till att mamman får en kraftig och livshotande blodförlust.
Det finns inte något stöd för kvinnlig könsstympning i någon religion. Könsstympning nämns varken i Koranen, Bibeln eller i andra religiösa dokument, men den förekommer såväl bland katoliker, protestanter, kopter, falasher - judar från Etiopien - och muslimer som i naturreligioner. Det är däremot inte ovanligt att könsstympning av flickor motiveras med en religiös bevekelsegrund. Traditionen är mycket djupt rotad och det sociala trycket är hårt hos de folk som praktiserar den. Enligt olika källor beräknas mer än 127 miljoner kvinnor och flickor i världen vara könsstympade. Vi vet inte hur många av dessa som bor i Sverige. Men vi vet att flickor som bor i Sverige fortfarande utsätts för detta kränkande övergrepp trots att könsstympning är förbjudet enligt lag sedan 1982.
Få anmälningar till polisen görs om könsstympning. Många gånger är det bara flickan själv och någon nära anhörig till henne som har kännedom om brottet. Viljan att anmäla en närstående eller till och med sina egna föräldrar är av naturliga skäl inte så stor. Om könsstympningen på flickor i Sverige ska upphöra måste därför lagstiftningen kompletteras med andra åtgärder.
Det handlar om att bredda opinions- och informationsinsatserna kring könsstympning och höja medvetenheten om detta oacceptabla och kränkande ingrepp. Det handlar också om att samhället måste bli bättre på att upptäcka tecken på när flickor befinner sig i riskzonen. Alla de vuxna som finns runt flickorna måste samverka för att förhindra övergrepp. Därför krävs det bättre kunskaper. De flickor och kvinnor som bor i Sverige och som redan har blivit könsstympade måste få det stöd de behöver. Skolan är ett prioriterat område. Genom att öka skolpersonalens kunskaper och kompetens angående könsstympning kommer skolans utvecklingsarbete och elevernas lärande att främjas och stödjas.
Länken mellan det nationella och det internationella arbetet är viktigt att uppmärksamma för att kunna stoppa könsstympning. EU och varje medlemsland bör underteckna och ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor och våld i nära relationer.
S-kvinnor kräver att regeringen tar initiativ såväl nationellt, inom EU som internationellt mot könsstympning.
Uttalande antaget av S-kvinnors Årskongress vid Ädelfors Folkhögskola, Vetlanda den 17 mars 2012
Könsstympning är en tusenårig sedvänja som innebär att kvinnans klitoris och blygdläppar skärs bort. Övergreppet begås redan när flickorna är i 5-6 årsåldern och utförs utan bedövning och oftast med ett rakblad. Efter amputeringen får inte flickorna någon medicinsk behandling, så som hjälp med att sy ihop såren, utan flickorna lämnas med sina skador för att självläka under flera dygn.
Förutom det psykiska traumat och den fysiska smärtan så riskerar flickorna infektioner. Rapporter finns även om att unga flickor till och med förblött till döds efter övergreppet. De som ändå lyckas genomlida händelsen får kraftiga ärrvävnader i sina underliv vilket ger en försämrad elasticitet. Följden blir oftast komplikationer vid förlossningar, så som att barnet får svårare att komma ut och att såren i mammans underliv rivs upp. Det första ökar risken för syrebrist hos fostret med dödsfall eller handikapp som följd. Det senare leder inte sällan till att mamman får en kraftig och livshotande blodförlust.
Det finns inte något stöd för kvinnlig könsstympning i någon religion. Könsstympning nämns varken i Koranen, Bibeln eller i andra religiösa dokument, men den förekommer såväl bland katoliker, protestanter, kopter, falasher - judar från Etiopien - och muslimer som i naturreligioner. Det är däremot inte ovanligt att könsstympning av flickor motiveras med en religiös bevekelsegrund. Traditionen är mycket djupt rotad och det sociala trycket är hårt hos de folk som praktiserar den. Enligt olika källor beräknas mer än 127 miljoner kvinnor och flickor i världen vara könsstympade. Vi vet inte hur många av dessa som bor i Sverige. Men vi vet att flickor som bor i Sverige fortfarande utsätts för detta kränkande övergrepp trots att könsstympning är förbjudet enligt lag sedan 1982.
Få anmälningar till polisen görs om könsstympning. Många gånger är det bara flickan själv och någon nära anhörig till henne som har kännedom om brottet. Viljan att anmäla en närstående eller till och med sina egna föräldrar är av naturliga skäl inte så stor. Om könsstympningen på flickor i Sverige ska upphöra måste därför lagstiftningen kompletteras med andra åtgärder.
Det handlar om att bredda opinions- och informationsinsatserna kring könsstympning och höja medvetenheten om detta oacceptabla och kränkande ingrepp. Det handlar också om att samhället måste bli bättre på att upptäcka tecken på när flickor befinner sig i riskzonen. Alla de vuxna som finns runt flickorna måste samverka för att förhindra övergrepp. Därför krävs det bättre kunskaper. De flickor och kvinnor som bor i Sverige och som redan har blivit könsstympade måste få det stöd de behöver. Skolan är ett prioriterat område. Genom att öka skolpersonalens kunskaper och kompetens angående könsstympning kommer skolans utvecklingsarbete och elevernas lärande att främjas och stödjas.
Länken mellan det nationella och det internationella arbetet är viktigt att uppmärksamma för att kunna stoppa könsstympning. EU och varje medlemsland bör underteckna och ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpande av våld mot kvinnor och våld i nära relationer.
S-kvinnor kräver att regeringen tar initiativ såväl nationellt, inom EU som internationellt mot könsstympning.
Uttalande antaget av S-kvinnors Årskongress vid Ädelfors Folkhögskola, Vetlanda den 17 mars 2012
torsdag 1 mars 2012
kvinnor arbetar gratis från 15:51 – 17.00 varje dag.
Regeringen Reinfeldt för en omodern politik som ökar skillnaderna på arbetsmarknaden. Nästan 60 procent av de unga kvinnorna har idag en tidsbegränsad. Få timmar i jobb med låga löner betyder ger låg inkomst och en tidsbegränsad anställning betyder ofare otrygga jobb än frihet.
I restauranger och affär men även unga kvinnliga tjänstemän har allt oftare en tidsbegränsad anställning. Osäkra anställningar gör det omöjligt att planera sin ekonomi och sitt liv. Den sociala tryggheten blir försvagas. Migrantarbetare och papperslösa kvinnor är den allra mest utsatta gruppen i jobb.
Denna utvckling som sköljer över kvinnor är inte en naturkraft utan något som regeringen stimulerat. På samma sätt som de genom en gammalmodig familjepolitik uppmuntrar kvinnor att ta större ansvar för familj och hem. Kvinnor och män behöver en modern familjepoltik, skärpt lagstiftning och rätt till heltid. Målet för den svenska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv hela vägen från skolan till pensionärslivet. Men ska detta vara möjligt, måste kvinnor ha samma chanser på arbetsmarknaden som män.
- Kvinnor har högre utbildning än män, både bland inrikes- och utrikes födda.
- Under den senaste 20-årsperioden har andelen kvinnor bland personer med doktorsexamen ökat från 27 till 50 procent.
- Kvinnors löner motsvarar 85,7 procent av mäns löner räknat på en heltidslön.
- Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 14,3 procent. Det innebär att kvinnor arbetar gratis från 15:51 – 17.00 varje dag.
I restauranger och affär men även unga kvinnliga tjänstemän har allt oftare en tidsbegränsad anställning. Osäkra anställningar gör det omöjligt att planera sin ekonomi och sitt liv. Den sociala tryggheten blir försvagas. Migrantarbetare och papperslösa kvinnor är den allra mest utsatta gruppen i jobb.
Denna utvckling som sköljer över kvinnor är inte en naturkraft utan något som regeringen stimulerat. På samma sätt som de genom en gammalmodig familjepolitik uppmuntrar kvinnor att ta större ansvar för familj och hem. Kvinnor och män behöver en modern familjepoltik, skärpt lagstiftning och rätt till heltid. Målet för den svenska jämställdhetspolitiken är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv hela vägen från skolan till pensionärslivet. Men ska detta vara möjligt, måste kvinnor ha samma chanser på arbetsmarknaden som män.
- Kvinnor har högre utbildning än män, både bland inrikes- och utrikes födda.
- Under den senaste 20-årsperioden har andelen kvinnor bland personer med doktorsexamen ökat från 27 till 50 procent.
- Kvinnors löner motsvarar 85,7 procent av mäns löner räknat på en heltidslön.
- Löneskillnaden mellan kvinnor och män är 14,3 procent. Det innebär att kvinnor arbetar gratis från 15:51 – 17.00 varje dag.
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)