tisdag 12 oktober 2010

Borg och hans malajer fortsätter den blå vägen

Sitter i Kammaren och lyssnar på budgetdebatten i Kammaren och hör Finansminister Anders Borg presentera regeringens budget. Och jag hur småpartierna gör några stödjande inlägg. Det är tydligt att Moderaterna såväl har kopplat greppet om budgeten som att jämställdheten är ändå lägre prioriterad än tom tidigare. Konstaterar att regeringen för en politik som fortsätter dra isär Sverige.

Landet styrs av en regering som saknar majoritet i riksdagen. Trots detta så agerar regeringen som om de hade kvar en egen majoritet. Borg kom till Kammarens talarstol utan någon plan för hur omvärlden ska våga känna förtroende för Sverige. Hur ska landets styras och hur ska förslag med breda stabila majoriteter kunna arbetas fram och nå beslut. Jag hörde inte några svar på dessa berättigade frågor idag.

Enligt regeringens egna beräkningar kommer arbetslösheten att uppgå till över åtta procent nästa år och visar att långtidsarbetslösheten biter sig fast. Trots det saknas viktiga insatser för att skapa nya jobb. Det är anmärkningsvärt också mot bakgrund av att Moderaterna i två valrörelser har gått till val på att skapa fler jobb. Jag tror att väljarna hade förväntat sig skarpa åtgärder för att bryta arbetslösheten, men budgeten är i princip tom på nya förslag. Satsningar på jobb smälte ihop till att jobbcoachernas uppgifter vidgas till att även följa med den jobbsökande arbetslöse till det ut annonserade lediga jobbet. Men det förslaget andas mer av kontroll än verkligt stöd.

Regeringens egna siffror visar att bara i år beräknas 15 000 välfärdsarbetare förlora jobben. Mellan 2007 och 2009 sa kommuner och landsting upp 33 000 personer. Dessutom visar prognoserna att kommunerna kommer att gå med stora underskott de närmaste åren, vilket kommer tvinga fram ytterligare besparingar och uppsägningar av lärare, förskolelärare och sjuksköterskor. Ändå innehåller budgeten inga nya tillskott till kommunerna.

Långtidsarbetslösheten biter sig fast och sjuka fortsätter att utförsäkras från sjukförsäkringen.
Trots hög tillväxt räknar regeringen med att arbetslösheten först 2014 är nere på 6 procent, samma nivå som rådde 2006. Efter åtta år vid makten beräknar regeringen att kunna vara tillbaka på ruta ett vid slutet av denna mandatperiod. Utanförskapet fortsätter öka.

Långtidsarbetslösheten biter sig fast och sjuka fortsätter att utförsäkras från sjukförsäkringen.

Cancersjuka plågas av ett sjukförsäkringssystem som införts för att - enligt regeringens egen beskrivning - "sänka skatten".

Trots de allvarliga missförhållandena i sjukförsäkringen finns inga förslag på förändringar. Jag ser med stor oro på utvecklingen, medan Kd talar om skavanker men i övrigt är de nöjda. Fp vill i brist på utrymme i regeringen för en liberal politik flytta fokus till S valanalys och C fortsätter hävda att jobben kommer bara unga blir rättslösa på arbetsmarknaden. Ni la alla ägg i en korg och tappade den sa Thomas Östros S i en tydlig sammanfattning om högerns arbetsmarknads politik inte minst för de unga.

Jag är kritisk till bristen på en jobbskapande politik, småföretagarpolitik och de bristande satsningarna exportfrämjandet. Jämfört med 2006 har anslaget minskat kraftigt. Sverige är en exportberoende nation och med tanke på världskonjunkturen borde regeringen satsat mer på exportfrämjandet. Regeringen har bestämt sig för att sitta still i båten och väntar på en eventuell konjunkturuppgång ska lösa alla problem.

När det gäller små och medelstora företaget är det angeläget att nu satsa på exportfrämjande med tanke på lågkonjunkturen. De bristande ambitionerna från regeringen gör att färre små och medelstora företag får en chans att ta steget ut på exportmarknaden. Det här försvagar Sveriges konkurrenskraft och ökar beroendet av de stora exportföretagen. I förlängningen innebär detta en ökad sårbarhet och färre jobb. Jag kan endast vara kritiskt till regeringens bristande satsningar på exportfrämjande insatser.

Konstaterar fler utförsäljningar och skattelättnader för utlandsboende men att alla de bostadslösa runt om i landet hänvisas till att leva som inneboende.

Om två veckor presenterar vi vårt alternativ med investeringar i ekonomisk tillväxt för fler jobb och bättre kvalitet i välfärden.

Inbjudan till S-kvinnors 90 års firande

KVINNORS KAMP FÖR EN JÄMSTÄLLD VÄRLD FORTSÄTTER!

I år fyller S-kvinnor 90 år och detta ska firas! Därför arrangeras ett seminarium och en mottagning där det bjuds på mat och dryck.

Inga Thorsson, f.d. ordförande för S-kvinnor, sade: "Världen kan inte besvärjas med ord. Det är i handling vi visar hållbarheten i våra solidaritetsförklaringar."

S-kvinnor har sedan organisationen bildades genomfört solidaritetsarbete i stort sett hela världen. I samband med kvinnoförbundets 90-års jubileum vill vi därför uppmärksamma kvinnors kamp för en jämställd värld genom ett seminarium. Efter seminariet fortsätter firandet med en mottagning på Sveavägen 68 där det bjuds på förtäring.

Tid: Fredagen den 15 oktober kl. 13:00-15:00

Plats: ABF – huset, Sveavägen 41, Stockholm

Medverkande: NALIN PEKGUL, förbundsordförande S-kvinnor

ANITA GRADIN, f.d. vice ordförande för S-kvinnor och f.d. jämställdhetsminister

PARVIN ARDALAN, journalist och kvinnorättsaktivist från Iran, mottagare av Olof Palmes pris år 2007

Mottagning från 16:00 på Sveavägen 68. Anmälan görs senast onsdagen den 13 oktober till hassan.maria@yahoo.se

tisdag 5 oktober 2010

Nyansera kärnkraftsdebatten

Kärnkraftdebatten i Sverige blev efter Centerpartiets sidbyte snabbt ensidig. Regeringen la på bekostnad av förnyelsebara alternativ fokus av kärnkraften utbyggnad på, och regeringspartierna sätter idag ensidigt den miljöfarliga kolkraften mot den riskfyllda kärnkraften. Högerpolitiker hävdar åter igen att kärnkraften är enda lösningen på energikrisen. Den opposition som fanns tidigare inom borgligheten mot kärnkraftens uppenbara risker är bortsopad och den tidigare avvecklingspolitiken är idag undangömd.

Borgarna tog under den gångna mandatperioden bort förbudet mot att bygga nya kärnkraftreaktorer och samma höger planerar redan för att bygga nya kärnkraftverk. Men låt oss påminna om att kärnkraft är en ändlig energikälla. Framtidens jobb inom energisektorn ligger därför inte i kärnkraften utan i framställningen av förnyelsebar energi. Dessutom är utbyggnaden av nya kärnkraftreaktorer väldigt kostsamt. I vårt grannland Finland har kraftverket "Olkilouto" hittills kostat tre gånger så mycket som det beräknades kosta. I en tid som präglas såväl av finanskris som klimathot borde politiken istället investera för mer hållbarutveckling, som gynnar både ett ekonomiskt och miljömässigt perspektiv.

Effektivisera istället i vind och vattenkraft, samt ge resurser till forskning som leder till nya, smarta energikällor istället för att bygga ut kärnkraften! Görs inte detta kommer vi alla att förr eller senare stå inför en ny energikatastrof , i värsta fall i samband med en eller flera kärnkraftsolyckor. Kärnkraftshaveriet i Tjernobyl ses av många som ett uttjatat och föråldrat exempel, men trots att det har gått 24 år sedan olyckan påverkar dess effekter.

Fortfarande föds missbildade barn i en stor del av Ukraina och Kazakstan, samtidigt som risken för cancer är mycket större än normalt i de områdena. Ett exempel på en kvardröjande konsekvens är att i orten Semipalatinsk aborteras i två tredjedelar av alla foster bort där . Vidare visade i början av 2009 en tysk forskningsrapport på förhöjd risk för barnleukemi för boende kring kärnkraftverk. Dessutom är enligt forskning kvinnor är enligt forskning dubbelt så känsliga för strålning som män.

Människor som har oturen att leva i diktaturer och i länder med korrumperade regeringar har också högst risk att drabbas av kärnkraftsolyckor. Det går att avsätta en diktator, men en kärnkraftsolycka orsakad osäkra kärnkraftverk går inte att göra ogjord. Utökad kärnkraft leder också till ökad efterfrågan av den och där leder handeln med radioaktiva ämnen. Vilket i sin tur leder till större risk att dessa destruktiva ting hamnar i orätta händer.

En kapprustning, värre än den mänskligheten upplevde mellan 1940- och 1990-talen, skulle kunna bli en av konsekvenserna. Färska undersökningar visar förövrigt att majoriteten av kvinnor är emot kärnkraft medan männen är för. Och risker som girighet och terrorism ska inte underskattas idag eller i en okänd framtid.

Att avveckla kärnkraften i Europa är alltså inte bara en ekonomisk eller en miljöpolitisk fråga. En ny svensk generation behöver och vill också få information om riskerna med att använda kärnkraft. Som följd av en sådan debatt kommer också fler kunna anta en politisk ståndpunkt till kärnkraftens framtid. Hela kärnkraftsdebatten behöver både lyftas upp till allmän diskussion och samtidigt bli mer nyanserad.

Carina Hägg
riksdagsledamot S
Eva Swedberg
vice ordförande S-Kvinor Jönköpings län