Kärnkraftdebatten i Sverige blev efter Centerpartiets sidbyte snabbt ensidig. Regeringen la på bekostnad av förnyelsebara alternativ fokus av kärnkraften utbyggnad på, och regeringspartierna sätter idag ensidigt den miljöfarliga kolkraften mot den riskfyllda kärnkraften. Högerpolitiker hävdar åter igen att kärnkraften är enda lösningen på energikrisen. Den opposition som fanns tidigare inom borgligheten mot kärnkraftens uppenbara risker är bortsopad och den tidigare avvecklingspolitiken är idag undangömd.
Borgarna tog under den gångna mandatperioden bort förbudet mot att bygga nya kärnkraftreaktorer och samma höger planerar redan för att bygga nya kärnkraftverk. Men låt oss påminna om att kärnkraft är en ändlig energikälla. Framtidens jobb inom energisektorn ligger därför inte i kärnkraften utan i framställningen av förnyelsebar energi. Dessutom är utbyggnaden av nya kärnkraftreaktorer väldigt kostsamt. I vårt grannland Finland har kraftverket "Olkilouto" hittills kostat tre gånger så mycket som det beräknades kosta. I en tid som präglas såväl av finanskris som klimathot borde politiken istället investera för mer hållbarutveckling, som gynnar både ett ekonomiskt och miljömässigt perspektiv.
Effektivisera istället i vind och vattenkraft, samt ge resurser till forskning som leder till nya, smarta energikällor istället för att bygga ut kärnkraften! Görs inte detta kommer vi alla att förr eller senare stå inför en ny energikatastrof , i värsta fall i samband med en eller flera kärnkraftsolyckor. Kärnkraftshaveriet i Tjernobyl ses av många som ett uttjatat och föråldrat exempel, men trots att det har gått 24 år sedan olyckan påverkar dess effekter.
Fortfarande föds missbildade barn i en stor del av Ukraina och Kazakstan, samtidigt som risken för cancer är mycket större än normalt i de områdena. Ett exempel på en kvardröjande konsekvens är att i orten Semipalatinsk aborteras i två tredjedelar av alla foster bort där . Vidare visade i början av 2009 en tysk forskningsrapport på förhöjd risk för barnleukemi för boende kring kärnkraftverk. Dessutom är enligt forskning kvinnor är enligt forskning dubbelt så känsliga för strålning som män.
Människor som har oturen att leva i diktaturer och i länder med korrumperade regeringar har också högst risk att drabbas av kärnkraftsolyckor. Det går att avsätta en diktator, men en kärnkraftsolycka orsakad osäkra kärnkraftverk går inte att göra ogjord. Utökad kärnkraft leder också till ökad efterfrågan av den och där leder handeln med radioaktiva ämnen. Vilket i sin tur leder till större risk att dessa destruktiva ting hamnar i orätta händer.
En kapprustning, värre än den mänskligheten upplevde mellan 1940- och 1990-talen, skulle kunna bli en av konsekvenserna. Färska undersökningar visar förövrigt att majoriteten av kvinnor är emot kärnkraft medan männen är för. Och risker som girighet och terrorism ska inte underskattas idag eller i en okänd framtid.
Att avveckla kärnkraften i Europa är alltså inte bara en ekonomisk eller en miljöpolitisk fråga. En ny svensk generation behöver och vill också få information om riskerna med att använda kärnkraft. Som följd av en sådan debatt kommer också fler kunna anta en politisk ståndpunkt till kärnkraftens framtid. Hela kärnkraftsdebatten behöver både lyftas upp till allmän diskussion och samtidigt bli mer nyanserad.
Carina Hägg
riksdagsledamot S
Eva Swedberg
vice ordförande S-Kvinor Jönköpings län
