Nyligen firade S-kvinnor 90 år. Hedersgäst och talare var Parvin Ardalan, journalist och kvinnorättsaktivist från Iran, mottagare av Olof Palmes pris år 2007. S-kvinnor kräver att Sakineh friges och protesterar mot dödsstraff. Har hållit seminarium, demonstrerat och skrivit kritiska artiklar. Vi kan säkert lätt enas om att vi såväl behöver som att vi alla kan göra mer. Demokratirörelsen har också rätt att förvänta sig stöd från omvärlden. Det tog alldeles för lång tid innan oppositionen fick ett erkännade, jag tror att den delförklaring är att demokratirörelsen till så stor del drivs och befolkas av kvinnor.
Jag har lyssnat på President Ahmadinejad i FN:s Generalförsamling. Och även tidigare mött iranska politiker som regeringsföreträdare och parlamentariker men också NGO.
Så när en delegation från det iranska parlamentet kommer till Sverige nästa vecka så vet jag av erfarenhet att detta besök kommer att uppmärksammas, men också väcka reaktioner. Även berättigat.
Det svenska utrikesdepartementet är ansvarigt för delegationens program under besöket. Bland alla programpunkter också finns två möten i riksdagen.
Jag har erfarit att den besökande delegationen kommer att träffa ledamöter i utbildningsutskottet då det är ett område de arbeter med i Iran. Det mötet kommer jag själv inte att delta i.
Men delegationen kommer också att träffa oss ledamöter i utrikesutskottet vid ett möte där vi kommer att tala om demokrati och mänskliga rättigheter. Något vi vet behövs. De mänskliga rättigheterna är djupt eftersatta i Iran. Övervåldet efter presidentvalet, avrättningar av oppositionella och stening av kvinnor är bara några av alla fruktansvärda exempel.
När nu några debattörer förespråkar bojkott av den iranska delegationens möten i riksdagen så reagerar jag. Som socialdemokrat har jag alltid haft övertygelsen om att samtal och dialog ger mer resultat än isolering. Vi samtalar som regel med grupper och företrädare även om vi inte delar deras åsikter.
Men det är inte vi socialdemokrater som har bjudit in delegationen från Iran och vi är inte ansvariga för deras besök här. Men deras besök är ett faktum och därför är det bra att programmet innehåller möten där vi kan kritisera bristen på mänskliga rättigheter och ställa krav på en demokratisk framtid. Det är betydligt bättre än om deras vistelse inte hade inneburit möten med sådana samtal. Vi ser dessa möten som en möjlighet att kritisera bristen på mänskliga rättigheter i Iran. Att bojkotta möten ger inget resultat alls.
Vi minns hur USA:s tidigare hårda sanktionslinje, som företräddes av George W Bush och Dick Cheney, inte ledde framåt. Nu förespråkar president Obama därför dialog.
FN:s säkerhetsråd skärpte tidigare i år sanktionerna mot Iran angående landets kärnenergiprogram. Vi socialdemokrater fann det då oroande att Carl Bildt tog så lätt på FN:s beslut och det är snarare mot honom folkpartiets Fredrik Malm, en av de mest högljudda bojkottsivrarna, borde rikta sin kritik. Inte till oss i den demokratiska oppositionen i Sverige.
UD ansvarar för delegationens program och jag borde inte behöva påpeka att det mötet också måste innehålla en punkt där utrikesminister Carl Bildt framför kritik mot bristen på demokrati och mänskliga rättigheter i Iran. Jag har inte för avsikt att bojkotta ett möte där jag kan ge andra en röst, inte minst kvinnors.
Parvin Ardalan, jag bär med mig dina väl avväga ord.
