Då är vi klara med inbjudan till den 25 november 2009. Jag tar ännu ett iniativ för att komma framåt i arbetet med att utrota mäns våld mot kvinnor. Europarådet, IPU, OSSE, Nordiska rådet och EMPA samlas för första gången kring detta ämne.
Vad kan vi i delegationerna göra bättre tillsammans. Och vad kan riksdagens delegationer göra i samverkan med professionen, NGO och regeringen med stöd av Talmannen?
Jag är som Europarådets kontaktparlamentariker i riksdagen och för oss i UNIFEM Sverige glad att kunna presentera inbjudan nedan.
Tid: Onsdagen den 25 november kl. 10.00–12.30
Plats: Förstakammarsalen, Sveriges riksdag
Program
9.30 Registrering, entré Riksplan
10.00 Talman Per Westerberg öppnar seminariet
10.05 Sveriges arbete gällande mäns våld mot kvinnor ur ett internationellt perspektiv
Christer Hallerby, statssekreterare, Integrations- och
jämställdhetsdepartementet
10.20 Frågestund
10.40 Nya forskningsrön
Gun Heimer, Professor, chef, Nationellt Centrum för kvinnofrid
11.00 Kriminalvårdens behandling av män som utövat våld mot kvinnor
Mari-Anne Tobiasson, programsamordnare, Kriminalvården
Pär Östberg, producent, Amphi Produktion
Filmvisning; nyproducerade kortfilmer som används inom
Kriminalvårdens behandlingsprogram
11.40 Paneldiskussion:
Riksdagens arbete för att avskaffa mäns våld mot kvinnor
Carina Hägg (s), Europarådets parlamentariska församling
Kent Olsson (m), riksdagens manliga nätverk
Rosita Runegrund (kd), EMPA
Tone Tingsgård (s), OSSE:s parlamentariska församling
Hans Wallmark (m), TBC, Nordiska rådet
Krister Örnfjäder (s), Interparlamentariska unionen, IPU
12.30 Avslutning
Målgrupper: riksdagens ledamöter, regeringskansliet,
myndigheter och enskilda organisationer
Arrangör: Riksdagens delegationer till Europarådets
parlamentariska församling, IPU, OSSE:s parlamentariska
församling, Nordiska rådet, EMPA och riksdagens manliga
nätverk i samverkan med UNIFEM Sverige.
tisdag 10 november 2009
måndag 9 november 2009
Sex-köpslagen på export eller..
från debatten om Kriminalisering av köp av sexuella tjänster i Europa
Fru talman! Jag vill tacka Thomas Bodström, som har ställt den här interpellationen så att vi har möjlighet att få denna debatt med justitieministern här i kammaren.
Jag tillhör dem som är besvikna. Jag trodde att vi hade kommit längre och att vi därmed också skulle kunna få en uppslutning kring detta och därmed också få hjälp av den nuvarande regeringen att tala väl om sexköpslagen också utanför Sveriges gränser.
Vi har sett en förändring i vår omvärld. Våra socialdemokratiska partivänner i Danmark har tagit ett beslut om detta på sin kongress, och Island och Norge har antagit lagar om sexköp som går längre än den svenska. Vi har också sett ansatser i Finlands parlament, där man har tagit ett litet steg i rätt riktning, och vi hoppas att man kan gå vidare.
Vi är inte ensamma längre. Det finns en stor nyfikenhet hos dem som tycker att detta är viktiga frågor. Det är klart att det finns andra som inte tycker att detta är något som över huvud taget bör lyfta upp på politisk nivå. De kanske kan känna sympati för Beatrice Asks inställning, men de andra – de som vill driva på framåt och skydda offren, de som vill skydda dessa kvinnor och synliggöra den organiserade brottsligheten och det grova utnyttjandet av kvinnor som är vår tids slavhandel – har förväntningar på oss. Det har de rätt att ha.
Vi väckte i riksdagen en motion om att man skulle ha ett porr- och prostitutionsfritt ordförandeskap. Det blev en enighet från oppositionen, men motionen röstades ned. Vi fick inget ställningstagande till förmån för den här motionen i utrikesutskottet.
Men det sades lite under hand: Ja, men vi ska nog göra det här ändå. Vi ska se till att det blir så.
Jag ser inget av det i dag.
Vi har haft en unik möjlighet att inte bara ta upp det i tal utan också i praktisk handling visa att det här är något som är viktigt för oss. Det handlar om vad det kan betyda när man gör upphandlingar och när man hänvisar till hotell och så vidare. Det kostar så lite att bjuda på den informationen och att visa att det vi säger och det vi gör hänger ihop. Man har inte tagit vara på den möjligheten.
Det har också under senare tid och under den nuvarande regeringens mandatperiod, både inom Europa och utanför, varit andra idrottsarrangemang. Det har planerats för sådana som är på gång. Jag ser inte att man utifrån de förutsättningar som finns talar om problemet med prostitution i anslutning till stora arrangemang.
Det kan vara idrottsarrangemang. Det kan naturligtvis även vara andra arrangemang. Men den här möjligheten har man inte heller tagit vara på. Vi ser alltså att regeringen drar sig tillbaka från att vara en aktiv aktör.
Jag var deltagare i seminariet i Bryssel om trafficking. Jag förstår att man kanske inte hade kunnat komma fram till en slutsats i slutdokumentet och kunnat få en uppslutning bland alla medverkande bakom sexköpslagen. Men man kunde ha lyft in det. Man kunde ha drivit på. Man kunde ha talat om hur vi jobbar med de här frågorna och att det finns en möjlighet. Då hade man kanske längre fram kunnat få en uppslutning.
Jag vill avslutningsvis säga, justitieministern och fru talman, att vi hade en interpellationsdebatt tidigare under förmiddagen om just ratificeringen av Europarådets konvention mot trafficking.
Vi har fortfarande inte fått ett datum för när den propositionen eller skrivelsen kommer till riksdagens bord, så att vi kan fatta beslut. Kommer vi att kunna fatta beslut under år 2010, under den del som ligger före valet? Eller kommer vi inte att kunna det? Kommer det att komma någonting så sent att vi inte hinner under denna mandatperiod?
Jag beklagar att jag inte under den här mandatperioden ens har kunnat säga att det ändå kommer en ratifikation, att det ges en möjlighet. Jag har inte ens kunnat säga det. Ingen kan tolka det på annat sätt än att det är en nedtoning av ambitionerna.
När man tittar i översynen av sexköpslagen ser man att det står att det synsättet ska vara en av utgångspunkterna, inte att det ska vara utgångspunkten.
Beatrice Ask! Det finns mycket mer att stå till svars för.
och min slutreplik:
Fru talman! Jag vill understryka att vi under första åren av mandatperioden har gjort vårt yttersta för att hitta bred samsyn i dessa frågor och underhand påverka, lyfta fram perspektiv och informera om hur man ser på oss i vår omvärld, vilka förväntningar som finns och vad som krävs av oss. Jag får dock konstatera efter denna och tidigare interpellationsdebatt att det finns en politisk skiljelinje.
Justitieminister Beatrice Ask kallade det jag tidigare i dag förde fram för konspirationsteorier, men dessa har bekräftats av henne själv och av Ulrika Karlsson. Regeringen har inte intresse av att föra fram perspektivet att det finns ett samband mellan prostitution, efterfrågan på kvinnor för att utnyttja dem sexuellt och trafficking, vår tids slavhandel.
Vi är ett feministiskt parti. Vi erkänner och ser ojämställdhet och maktstrukturer och att det också visar sig i prostitution och människohandel. Har man inte det perspektivet ser man inte det och för inte heller en politik för att hantera dessa frågor. Jämställdhet kan inte uppnås så länge män köper, säljer och utnyttjar kvinnor och barn genom att prostituera dem. Det är oerhört viktiga frågor, och jag hade hoppats att vi delade den synen.
Det är ingen slump att Göran Lindblad som ordförande för Europarådsdelegationen röstade på ett annat sätt. Han är företrädare för regeringen i dessa sammanhang.
Det är ingen slump att det pågår en intensiv debatt inom den borgerliga gruppen om att riva upp sexköpslagen.
Det är ingen slump att företrädare för den borgerliga regeringen bevistar konferenser i Europa och säger: Vi ska riva upp lagen genom att ändra straffsatserna. Vi kan inte ta bort hela lagen, men vi ska göra det på ett annat sätt.
När man läser direktiven och ser hur vaga de är känner man såklart en oro. När man dessutom ser att regeringen skjuter ansvaret för att informera om sexköpslagen från sig själv till Svenska institutet som plockar in folk som har en positiv syn på prostitution blir oron inte mindre. Det är inte fråga om några konspirationsteorier; det är dagens verklighet. Jag beklagar det djupt.
Fru talman! Jag vill tacka Thomas Bodström, som har ställt den här interpellationen så att vi har möjlighet att få denna debatt med justitieministern här i kammaren.
Jag tillhör dem som är besvikna. Jag trodde att vi hade kommit längre och att vi därmed också skulle kunna få en uppslutning kring detta och därmed också få hjälp av den nuvarande regeringen att tala väl om sexköpslagen också utanför Sveriges gränser.
Vi har sett en förändring i vår omvärld. Våra socialdemokratiska partivänner i Danmark har tagit ett beslut om detta på sin kongress, och Island och Norge har antagit lagar om sexköp som går längre än den svenska. Vi har också sett ansatser i Finlands parlament, där man har tagit ett litet steg i rätt riktning, och vi hoppas att man kan gå vidare.
Vi är inte ensamma längre. Det finns en stor nyfikenhet hos dem som tycker att detta är viktiga frågor. Det är klart att det finns andra som inte tycker att detta är något som över huvud taget bör lyfta upp på politisk nivå. De kanske kan känna sympati för Beatrice Asks inställning, men de andra – de som vill driva på framåt och skydda offren, de som vill skydda dessa kvinnor och synliggöra den organiserade brottsligheten och det grova utnyttjandet av kvinnor som är vår tids slavhandel – har förväntningar på oss. Det har de rätt att ha.
Vi väckte i riksdagen en motion om att man skulle ha ett porr- och prostitutionsfritt ordförandeskap. Det blev en enighet från oppositionen, men motionen röstades ned. Vi fick inget ställningstagande till förmån för den här motionen i utrikesutskottet.
Men det sades lite under hand: Ja, men vi ska nog göra det här ändå. Vi ska se till att det blir så.
Jag ser inget av det i dag.
Vi har haft en unik möjlighet att inte bara ta upp det i tal utan också i praktisk handling visa att det här är något som är viktigt för oss. Det handlar om vad det kan betyda när man gör upphandlingar och när man hänvisar till hotell och så vidare. Det kostar så lite att bjuda på den informationen och att visa att det vi säger och det vi gör hänger ihop. Man har inte tagit vara på den möjligheten.
Det har också under senare tid och under den nuvarande regeringens mandatperiod, både inom Europa och utanför, varit andra idrottsarrangemang. Det har planerats för sådana som är på gång. Jag ser inte att man utifrån de förutsättningar som finns talar om problemet med prostitution i anslutning till stora arrangemang.
Det kan vara idrottsarrangemang. Det kan naturligtvis även vara andra arrangemang. Men den här möjligheten har man inte heller tagit vara på. Vi ser alltså att regeringen drar sig tillbaka från att vara en aktiv aktör.
Jag var deltagare i seminariet i Bryssel om trafficking. Jag förstår att man kanske inte hade kunnat komma fram till en slutsats i slutdokumentet och kunnat få en uppslutning bland alla medverkande bakom sexköpslagen. Men man kunde ha lyft in det. Man kunde ha drivit på. Man kunde ha talat om hur vi jobbar med de här frågorna och att det finns en möjlighet. Då hade man kanske längre fram kunnat få en uppslutning.
Jag vill avslutningsvis säga, justitieministern och fru talman, att vi hade en interpellationsdebatt tidigare under förmiddagen om just ratificeringen av Europarådets konvention mot trafficking.
Vi har fortfarande inte fått ett datum för när den propositionen eller skrivelsen kommer till riksdagens bord, så att vi kan fatta beslut. Kommer vi att kunna fatta beslut under år 2010, under den del som ligger före valet? Eller kommer vi inte att kunna det? Kommer det att komma någonting så sent att vi inte hinner under denna mandatperiod?
Jag beklagar att jag inte under den här mandatperioden ens har kunnat säga att det ändå kommer en ratifikation, att det ges en möjlighet. Jag har inte ens kunnat säga det. Ingen kan tolka det på annat sätt än att det är en nedtoning av ambitionerna.
När man tittar i översynen av sexköpslagen ser man att det står att det synsättet ska vara en av utgångspunkterna, inte att det ska vara utgångspunkten.
Beatrice Ask! Det finns mycket mer att stå till svars för.
och min slutreplik:
Fru talman! Jag vill understryka att vi under första åren av mandatperioden har gjort vårt yttersta för att hitta bred samsyn i dessa frågor och underhand påverka, lyfta fram perspektiv och informera om hur man ser på oss i vår omvärld, vilka förväntningar som finns och vad som krävs av oss. Jag får dock konstatera efter denna och tidigare interpellationsdebatt att det finns en politisk skiljelinje.
Justitieminister Beatrice Ask kallade det jag tidigare i dag förde fram för konspirationsteorier, men dessa har bekräftats av henne själv och av Ulrika Karlsson. Regeringen har inte intresse av att föra fram perspektivet att det finns ett samband mellan prostitution, efterfrågan på kvinnor för att utnyttja dem sexuellt och trafficking, vår tids slavhandel.
Vi är ett feministiskt parti. Vi erkänner och ser ojämställdhet och maktstrukturer och att det också visar sig i prostitution och människohandel. Har man inte det perspektivet ser man inte det och för inte heller en politik för att hantera dessa frågor. Jämställdhet kan inte uppnås så länge män köper, säljer och utnyttjar kvinnor och barn genom att prostituera dem. Det är oerhört viktiga frågor, och jag hade hoppats att vi delade den synen.
Det är ingen slump att Göran Lindblad som ordförande för Europarådsdelegationen röstade på ett annat sätt. Han är företrädare för regeringen i dessa sammanhang.
Det är ingen slump att det pågår en intensiv debatt inom den borgerliga gruppen om att riva upp sexköpslagen.
Det är ingen slump att företrädare för den borgerliga regeringen bevistar konferenser i Europa och säger: Vi ska riva upp lagen genom att ändra straffsatserna. Vi kan inte ta bort hela lagen, men vi ska göra det på ett annat sätt.
När man läser direktiven och ser hur vaga de är känner man såklart en oro. När man dessutom ser att regeringen skjuter ansvaret för att informera om sexköpslagen från sig själv till Svenska institutet som plockar in folk som har en positiv syn på prostitution blir oron inte mindre. Det är inte fråga om några konspirationsteorier; det är dagens verklighet. Jag beklagar det djupt.
Tidigare i veckan debatterade jag med högerledamöter utifrån betänkandet om Euroaprådet och vår reservationen och i fredags debatterade jag vidare med Justitieminster Beatrice Ask M utifrån min Ip om Ratifikation av konventionen mot trafficking, men fortfarande inga positiva svar på frågor som:
- När ska Sverige, enligt justitieministerns avsikter, ha ratificerat Europarådets konvention mot trafficking?
- Avser justitieministern att ta initiativ för att säkerställa en såväl organisatorisk som finansiell förmåga samt redovisa prioriteringar för GRETA?
- Avser justitieministern att aktivt verka för att EU och enskilda länder ratificerar Europarådets konvention mot trafficking?
Ojämställdhet och maktstrukturer visar sig också i prostitution och människohandel. Jämställdhet kan inte uppnås så länge män köper, säljer och utnyttjar kvinnor och barn genom att prostituera dem. Prostitution och handel med kvinnor är en del av mäns våld mot kvinnor och barn. Argument som att prostitution är oundvikligt, att män inte kan behärska sin sexuella drift, att skadeverkningarna minskar, att staten får kontroll över sexindustrin och att gatuprostitutionen stoppas hävdas av legaliseringsivrarna. Men sexköp handlar inte om kvinnans sexualitet, utan om mäns sexualitet och mäns kontroll av kvinnor.
Trafficking innebär en cynisk och hänsynslös handel med människor och är vår tids slavhandel. Europas länder är i varierande grad destinationsländer, transitländer och ursprungsländer för människohandlarna. En av Europarådets viktigaste uppgifter är att garantera och skydda de mänskliga rättigheterna i medlemsstaterna. I uppgifterna ingår att hitta gemensamma lösningar på samhällsproblem som människohandel, organiserad brottslighet och brott mot barn. Vi vet att det ofta är unga minderåriga flickor som säljs för prostitution. Arbete mot prostitution och människohandel, barnpornografi och annan sexuell exploatering av barn ska prioriteras. Straffskalan för vissa brott bör skärpas. Etiska riktlinjer och uppförandekoder hos myndigheter och organisationer såväl nationellt som på europeisk och internationell nivå är viktiga delar av det förebyggande och normgivande arbetet.
Till Sverige transporteras årligen mellan 400 och 600 kvinnor samt ett okänt antal barn. Mörkertalet är stort. Trots en ökad kunskap och debatt ökar människohandeln för varje år. The International Labour Organisation, ILO, beräknar antalet utsatta till flera miljoner varje år. Majoriteten av de drabbade är kvinnor och barn. Nära hälften utnyttjas för huvudsakligen sexuella ändamål, sexslaveri, ofta nära kopplat till prostitution och annan grov organiserad brottslighet.
Vi har anledning att vara stolta över tidigare meriter som föregångsland i kampen mot människohandel. Sverige har haft en stark röst i världen, och var såväl initiativtagare som aktiva i förhandlingsarbetet för en konvention. Vi var också ett av de första länderna som undertecknade konventionen när den öppnades för undertecknande den 16 maj 2005. Dåvarande regeringen tog även initiativ till en ratificering i Sveriges riksdag och en utredning initierades. Av utredningen framkom att en lagändring i 9 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) behövdes i syfte att skydda uppgifter om offrets privatliv under ett domstolsförfarande. Endast ett enkelt lagförfarande krävs.
Convention on Action against Trafficking in Human Beings har ratificerats av Albanien Armenien, Österrike, Belgien, Bosnien Herzegovina, Bulgarien, Kroatien, Cypern, Danmark, Frankrike, Georgien, Lettland, Luxemburg, Malta, Moldavien, Montenegro, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Makedonien och Storbritannien. Ytterligare 15 länder har signerat konventionen men ännu inte ratificerat den.
Men Sverige kom vare sig inför eller under sitt ordförandeskap i Europarådets ministerkommitté att ratificera konventionen om människohandel. På uppdrag av den svenska delegationen Europarådsdelegationen uppvaktade vi socialdemokrater regeringen i september 2008. Statssekreteraren i Justitiedepartementet sade sig då dela vår uppfattning om vikten av ett skyndsamt arbete. Denna brist på agerande skadade självfallet Sveriges legitimitet i frågan under ordförandeskapet.
Som kommissionär satte Anita Gradin fokus på människohandel för sexuella ändamål. Och Sveriges dåvarande regering tog viktiga initiativ under tidigare ordförandeskapet i EU, något som förväntades leda till ansträngningar även under ordförandeskapet 2009. Men en ratificering kom inte inför ordförandeskapet för EU. Som ordförandeland är det angeläget att driva på för att EU självt liksom enskilda stater ratificerar konventionen mot människohandel. Konventionen är öppen för anslutning även utanför Europarådets medlemskrets. Men inget initiativ har redovisats. Den borgerliga majoriteten röstade däremot nej till ett porr- och prostitutionsfritt ordförandeskap. Som prioritering i Stockholmsprogrammet lyfter regeringen vikten av tolkning för att målsägande ska kunna få sin sak rättssäkert prövad. Det är bra men helt otillräckligt.
Europarådet har uttalat sitt stöd till en europeisk kampanj med Anti-Slavery International och La Strada International, som förordar legalisering, samt 13 länder, vilket tolkas som ytterligare en positionsförskjutning av Sverige. EU:s ministerkonferens Towards Global EU Action against Trafficking in Human Beings anordnas den 19–20 oktober i Bryssel.
Men Sveriges regering betraktas alltmer som en lame duck. De diplomatiska och juridiska konsekvenserna av att stå utanför konventionen är mycket stora, inte minst när det gäller myndigheternas samarbete över Europas gränser. Vare sig en organisatorisk eller finansiell förmåga har säkerställts och prioriteringar för The Group of Experts on Action against Trafficking in Human Beings, GRETA, har inte redovisas. Regeringen har ställts utanför uppföljningsmekanismen. Regeringen avstår att synliggöra kopplingen mellan människohandel och sexköp. Norge och Island har starkare lagändringar, i Finland är det kriminellt att köpa sex av prostituerade som är offer för människohandel. Socialdemokraternas ställningstagande för en sexköpslag i Danmark är ytterligare ett steg mot ett samlat nordiskt förhållningssätt.
Exempel på företrädare från borgerliga partier som precis som opposition hävdat sexköpslagen är svårfunna men däremot inte motsatsen. Företrädare för Folkpartiet och Moderaterna, de två partier som ställde sig negativa till sexköpslagen, fortsätter ifrågasättandet. Regeringen underblåser en stark rörelse för att legalisera sexköp. Sexköpslagen är också föremål för en översyn av en särskild utredare. Översynen genomförs i enligt med uppdrag för Ju 2008:09, Utredningen om utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst. Mot bakgrund av frågans betydelse, motståndet från borgerliga politiker och regeringens hittills vaga hållning borde översynen genomföras av en parlamentarisk utredning. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete den 30 april 2010. Direktiven är otydliga i synen på sexköpslagen.
En motion har lagts fram av företrädare i alliansen om att avskaffa sexköpslagen. Och den ska ses som ett led i arbetet för att uppnå politiska förskjutningar i syfte att förändra nuvarande lagstiftning. Därför dröjer ratificeringen av konventionen. I den kamp som för så många är på liv och död avväpnar regeringen sig. Fokus lyfts bort från torskarna – signaler som snabbt uppfattats av legaliseringsivrare där människohandel och hallickar ingår. Sverige bör utan dröjsmål ratificera Europarådets konvention mot trafficking!
läs mer på http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2009/10:25&guid={73CB7C4C-F9E1-4A05-9B53-13FA5C59A0E9}
- När ska Sverige, enligt justitieministerns avsikter, ha ratificerat Europarådets konvention mot trafficking?
- Avser justitieministern att ta initiativ för att säkerställa en såväl organisatorisk som finansiell förmåga samt redovisa prioriteringar för GRETA?
- Avser justitieministern att aktivt verka för att EU och enskilda länder ratificerar Europarådets konvention mot trafficking?
Ojämställdhet och maktstrukturer visar sig också i prostitution och människohandel. Jämställdhet kan inte uppnås så länge män köper, säljer och utnyttjar kvinnor och barn genom att prostituera dem. Prostitution och handel med kvinnor är en del av mäns våld mot kvinnor och barn. Argument som att prostitution är oundvikligt, att män inte kan behärska sin sexuella drift, att skadeverkningarna minskar, att staten får kontroll över sexindustrin och att gatuprostitutionen stoppas hävdas av legaliseringsivrarna. Men sexköp handlar inte om kvinnans sexualitet, utan om mäns sexualitet och mäns kontroll av kvinnor.
Trafficking innebär en cynisk och hänsynslös handel med människor och är vår tids slavhandel. Europas länder är i varierande grad destinationsländer, transitländer och ursprungsländer för människohandlarna. En av Europarådets viktigaste uppgifter är att garantera och skydda de mänskliga rättigheterna i medlemsstaterna. I uppgifterna ingår att hitta gemensamma lösningar på samhällsproblem som människohandel, organiserad brottslighet och brott mot barn. Vi vet att det ofta är unga minderåriga flickor som säljs för prostitution. Arbete mot prostitution och människohandel, barnpornografi och annan sexuell exploatering av barn ska prioriteras. Straffskalan för vissa brott bör skärpas. Etiska riktlinjer och uppförandekoder hos myndigheter och organisationer såväl nationellt som på europeisk och internationell nivå är viktiga delar av det förebyggande och normgivande arbetet.
Till Sverige transporteras årligen mellan 400 och 600 kvinnor samt ett okänt antal barn. Mörkertalet är stort. Trots en ökad kunskap och debatt ökar människohandeln för varje år. The International Labour Organisation, ILO, beräknar antalet utsatta till flera miljoner varje år. Majoriteten av de drabbade är kvinnor och barn. Nära hälften utnyttjas för huvudsakligen sexuella ändamål, sexslaveri, ofta nära kopplat till prostitution och annan grov organiserad brottslighet.
Vi har anledning att vara stolta över tidigare meriter som föregångsland i kampen mot människohandel. Sverige har haft en stark röst i världen, och var såväl initiativtagare som aktiva i förhandlingsarbetet för en konvention. Vi var också ett av de första länderna som undertecknade konventionen när den öppnades för undertecknande den 16 maj 2005. Dåvarande regeringen tog även initiativ till en ratificering i Sveriges riksdag och en utredning initierades. Av utredningen framkom att en lagändring i 9 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) behövdes i syfte att skydda uppgifter om offrets privatliv under ett domstolsförfarande. Endast ett enkelt lagförfarande krävs.
Convention on Action against Trafficking in Human Beings har ratificerats av Albanien Armenien, Österrike, Belgien, Bosnien Herzegovina, Bulgarien, Kroatien, Cypern, Danmark, Frankrike, Georgien, Lettland, Luxemburg, Malta, Moldavien, Montenegro, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Makedonien och Storbritannien. Ytterligare 15 länder har signerat konventionen men ännu inte ratificerat den.
Men Sverige kom vare sig inför eller under sitt ordförandeskap i Europarådets ministerkommitté att ratificera konventionen om människohandel. På uppdrag av den svenska delegationen Europarådsdelegationen uppvaktade vi socialdemokrater regeringen i september 2008. Statssekreteraren i Justitiedepartementet sade sig då dela vår uppfattning om vikten av ett skyndsamt arbete. Denna brist på agerande skadade självfallet Sveriges legitimitet i frågan under ordförandeskapet.
Som kommissionär satte Anita Gradin fokus på människohandel för sexuella ändamål. Och Sveriges dåvarande regering tog viktiga initiativ under tidigare ordförandeskapet i EU, något som förväntades leda till ansträngningar även under ordförandeskapet 2009. Men en ratificering kom inte inför ordförandeskapet för EU. Som ordförandeland är det angeläget att driva på för att EU självt liksom enskilda stater ratificerar konventionen mot människohandel. Konventionen är öppen för anslutning även utanför Europarådets medlemskrets. Men inget initiativ har redovisats. Den borgerliga majoriteten röstade däremot nej till ett porr- och prostitutionsfritt ordförandeskap. Som prioritering i Stockholmsprogrammet lyfter regeringen vikten av tolkning för att målsägande ska kunna få sin sak rättssäkert prövad. Det är bra men helt otillräckligt.
Europarådet har uttalat sitt stöd till en europeisk kampanj med Anti-Slavery International och La Strada International, som förordar legalisering, samt 13 länder, vilket tolkas som ytterligare en positionsförskjutning av Sverige. EU:s ministerkonferens Towards Global EU Action against Trafficking in Human Beings anordnas den 19–20 oktober i Bryssel.
Men Sveriges regering betraktas alltmer som en lame duck. De diplomatiska och juridiska konsekvenserna av att stå utanför konventionen är mycket stora, inte minst när det gäller myndigheternas samarbete över Europas gränser. Vare sig en organisatorisk eller finansiell förmåga har säkerställts och prioriteringar för The Group of Experts on Action against Trafficking in Human Beings, GRETA, har inte redovisas. Regeringen har ställts utanför uppföljningsmekanismen. Regeringen avstår att synliggöra kopplingen mellan människohandel och sexköp. Norge och Island har starkare lagändringar, i Finland är det kriminellt att köpa sex av prostituerade som är offer för människohandel. Socialdemokraternas ställningstagande för en sexköpslag i Danmark är ytterligare ett steg mot ett samlat nordiskt förhållningssätt.
Exempel på företrädare från borgerliga partier som precis som opposition hävdat sexköpslagen är svårfunna men däremot inte motsatsen. Företrädare för Folkpartiet och Moderaterna, de två partier som ställde sig negativa till sexköpslagen, fortsätter ifrågasättandet. Regeringen underblåser en stark rörelse för att legalisera sexköp. Sexköpslagen är också föremål för en översyn av en särskild utredare. Översynen genomförs i enligt med uppdrag för Ju 2008:09, Utredningen om utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst. Mot bakgrund av frågans betydelse, motståndet från borgerliga politiker och regeringens hittills vaga hållning borde översynen genomföras av en parlamentarisk utredning. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete den 30 april 2010. Direktiven är otydliga i synen på sexköpslagen.
En motion har lagts fram av företrädare i alliansen om att avskaffa sexköpslagen. Och den ska ses som ett led i arbetet för att uppnå politiska förskjutningar i syfte att förändra nuvarande lagstiftning. Därför dröjer ratificeringen av konventionen. I den kamp som för så många är på liv och död avväpnar regeringen sig. Fokus lyfts bort från torskarna – signaler som snabbt uppfattats av legaliseringsivrare där människohandel och hallickar ingår. Sverige bör utan dröjsmål ratificera Europarådets konvention mot trafficking!
läs mer på http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2009/10:25&guid={73CB7C4C-F9E1-4A05-9B53-13FA5C59A0E9}
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)