Pride - kyrkor, församlingar, synagogor och moskeer

När vågar HBTQ-rörelsen kämpa i moskén som i kyrkorna. Att inte ta våga ta den debatten ser jag inte som ett allternativ. Det upplevs som känsligt, det kommer att bli ett långsiktigt arbete och man kommer inte att nå alla men diskriminering ska inte ges någon frizon i någon religions namn. Men med stöd, inte minst av medlemmar i kyrkor och församlingar, har vi såväl sett förändrade attityder växa fram som kunnat välkomna regeländringar. I riksdagen har vi tagit lagändringar som även påverkar kyrkor och församlingar. Men det är långt kvar till att kunna sätta punkt för arbetet med att bekämpa diskriminering i kyrkor, synagogor och i mosker. Ett arbete som inte kan göra undantag för någon religiös sammanslutning. Religioner är en del av våra personliga liv och våra samhälle och kommer att så förbli. Så det är sorgligt att möta enskilda medlemmar som behöver stöd för att orka kämpa vidare i en miljö de vill känna den djupaste tillhörighet. För inte så länge sedan väjde många från att se sk hedersförtryck, det ansågs av en del ocskå som känsligt andra förnekar ännu dess förekomst. Sanningen är att man svek dessa tjejer, de blev inte lyssnade på som de hade rätt att förvänta sig.

Vi får inte självklart inte heller stillatigande acceptera att statliga bidrag används för att sprida hat mot hbt-personer. Homofobi och transfobi ska alltid kritiseras. Detta gäller oavsett om hatet sprids i namn av en politisk ideologi eller i namn av någon religion. Genom att i vårt öppna samhälle ta kliv påverkas också debatten i vidare kretsar, Sverige är inte och ska inte vara ett slutet land. Kampen för HBT-personers rättigheter har med stor framgång drivits av ett arbete i vilket vi socialdemokrater har tagit ett stort ansvar. Socialdemokrater ska ständigt vara beredda att utvidga arbetet till nya grupper och områden för för att alla ska kunna delta i det demokratiska samhället på lika villkor. De rörelser osm erkänner flera lager i maktstrukturer och förtryck har större förutsättningar att se förtryck i dess olika utryck.

 

Som ett led i arbetet för mänskliga rättigheter tog jag 2009 initiativ till att visa dokumentären "Sämre än djur" av filmaren Oscar Hedin i riksdagen.'Dokumentärfilemn Sämre än djur handlar om flator, bögar och hederskultur i Sverige. Efter filmen följde ett panelsamtal med Oscar Hedin, medverkande från filmen och företrädare från RFSL. Arrangemanget genomfördes i samverkan med två ytterligare partier, MP och V. Sämre än djur var och är en unik dokumentation och en stark film om hederskultur och homosexualitet. Om han som lever i fruktan för sitt liv. Hon som gör det otänkbara genom att endast visa sin kärlek till en annan kvinna. Om pappan som försöker rädda som han ser det, familjens heder. - För mig är hon inte en människa, hon är värre än ett djur. Hon är inte en människa och hon är inte ett djur, hon är sämre, säger pappan till en av huvudpersonerna i dokumentären.

 

 

Även om Sverige är ett av världens mest liberala land för HBTQ-personer där bögar får adopterar och lesbiska gifter sig finns det de som mitt ibland oss lever under helt andra förutsättningar. Alla kommer inte att gå i Prideparaden trots att den är en av landets största demonstrationer. De som vi mötte i filmen Sämre än djur har kamrater som också idag skulle kunna berätta om hot, våld och flykt men också om kärlek, hopp och överlevnad. Pride-tåget måste omfatta även dem som inte själva, ännu, vågar delta. Som samhäller och rörelse kan vi inte vara tysta. Jag förväntar jag mig att de politiska företrädare som också är aktiva, eller har ledande roller i organisationer som tex Islamiska Förbundet i Sverige, SUM eller Sveriges Muslimska Råd deltar. Att säga, jag vill se företrädare för organisationer från alla världsreligioner på Pride borde vara självklart år 2012. Lika självklart att rikta den förväntningen till till praktiserande muslimer likaväl som till kristna tillhörande kyrkor och församlingar. Alla kommer inte att ta de första stegen men några har ett extra ansvar för att visa vägen.