Som ni märker försöker jag synliggöra våra grannars grannar. Jag har i riksdagen tek konkret lyft Senegal, Mauritanien och en ev EU-insats med bas Niger. Söder om Sahara finner vi även Mali.
Regeringen förlängde Sveriges landstrategi med Mali till 2011. Nu när vi skriver 2012saknas även gällande regeringsdirektiv. Landet plågas av svält och såväl internflyttningar som människoströmmar över landgränserna ökar. Amnesty hävdar att läget för mänskliga rättigheter har avsevärt försvårats. MNLA-gerillan strider för en egen stat. I norra delen av landet återfinns AQIM. Vapentillgången uppges vara god, våldet ökar. Tid för presidentval är satt till april och parlamentsval är utlyst till juni. Samtidigt framkommer oro för att valen inte ska genomföras. Mali befinner sig i en allt svårare situation. Utrikesministerns aktuella politik i förhållande till Mali är inte känd. Sveriges ambassad är belägen i huvudstaden Bamako. Dit är det okomplicerat att resa men till andra delar av landet har UD utfärdat begränsningar. Rekommendationer som man ska man ta på allvar.
Vilka initiativ har utrikesministern vidtagit med anledning av den oroande utvecklingen i Mali undrar jag. Men ytterligare ett land som Sveige samarbetar med i biståndsfrågor är Burkina Faso. Känt som ett lugnt men fattigt land. Den bilden har förändrats. Torka, hunger, höjda matpriser, en ung befolkning varav många är arbetslösa blir till en mix till spänningar men också oroligheter. Bukina Faso tar emot flyktingsströmmar utan att invånarna som så vill själva kan ta sig norrut och upp till Europa. Många unga känner att dörren stängs för deras framtidsdrömmar. Men etablerade politiker i Bukina Faso har haft svårt att möta missnöjet.
Sverige och EU måste visa denna region större uppmärksamhet än idag. Utveckligen riskerar annars att tvinga oss till det.
torsdag 23 februari 2012
Mauritanien och Senegal
Valet i Mauritanien ligger i mediaskuggan. Så är det inte i alla EU-länder, inte i Frankrike och vi vet att EU uppmanade, 2009 alla parter i Mauretanien till att fortsätta stödja den fredliga återgången till den demokratiska process som avbröts genom statskuppen för ett år sedan och på så sätt bana väg för en normalisering av EU:s förbindelser med Mauretanien.
Mauretanien tillkännagav under år 2011 att parlaments- och lokalvalen skulle skjutas upp. Det beslutet föregicks av kritik om frånvaron av en tillförlitlig registrering mot myndigheter och efter krav på oberoende valkommission.
Nu vet vi att parlamentsval har utlysts till i mars i år. Samtidigt kommer rapporter som inger oro över förutsättningarna för ett fritt och rättvist val. Sverige och EU har genom strategin för Sahelregionen, European Strategy for Security and Development in the Sahel, en formell ram för samtal med Mauretanien. Det är angeläget att det väntade valet såväl ingår i en dialog som även inkluderar oppositionen samt att Sveriges syn på den politiska situationen redovisas.
Men i ännu en fråga är inte regeringens stådnpunkt känd. Det är rimligt att en redovisning görs av utrikesministern, om Sverige eller EU inom ramen för EU:s strategi för Sahelregionen som omfattar Mauretanien, haft en dialog såväl med regeringen och oppositionen inför kommande val i mars?
Men även Senegal går till val. Två länder som båda liger i Maghreb-regionen men ändå olika.
Valrörelsen för val av president sker under oroligheter. Enligt grundlagen gäller numera högst två mandatperioder för presidenten. Men Abdoulaye Wade, partiledare för Senegals liberala parti, hävdar att lagen inte gäller för honom, eftersom den tillkom efter att han tillträtt som president. Wade som är en åldrad man klamrar sig fast istället för att släppa fram en ny generation, eller i alla fall någon under 80 år.
Detta har följts av en förtroendekris, vilket uttrycktes i form av demonstrationer av oppositionen.
Oppositionsledare Ousmane Tanor Dieng, Socialistpartiet, är motkandidat. Han, liksom många regeringsmotståndare, har utsatts av en repressiv apparat. Ett flerpartisystem med yttrandefrihet, föreningsfrihet, religionsfrihet och andra viktiga politiska och medborgerliga rättigheter har sedan 2001 varit inskrivna i grundlagen. Men nu ser vi alltså med oro på utvecklingen. Senegaleser ställer också berättigat högre krav på dagens ledare. I söder finns dessutom en lång intensiv konflikt. Nästa president måste vara vald av det senegalesiska folket i demokratiska val varigenom alla har möjligheten att rösta och där rösterna är lika mycket värda. På detta sätt kan konflikter lösas och frihet uppstå.
Hur avser utrikesminister Carl Bildt att, mot bakgrund av detta, ta initiativ så att demokratiska val institutionaliseras i Senegal? Jag hade redan igår tagit upp frågan inom EU-kretsen.
Mauretanien tillkännagav under år 2011 att parlaments- och lokalvalen skulle skjutas upp. Det beslutet föregicks av kritik om frånvaron av en tillförlitlig registrering mot myndigheter och efter krav på oberoende valkommission.
Nu vet vi att parlamentsval har utlysts till i mars i år. Samtidigt kommer rapporter som inger oro över förutsättningarna för ett fritt och rättvist val. Sverige och EU har genom strategin för Sahelregionen, European Strategy for Security and Development in the Sahel, en formell ram för samtal med Mauretanien. Det är angeläget att det väntade valet såväl ingår i en dialog som även inkluderar oppositionen samt att Sveriges syn på den politiska situationen redovisas.
Men i ännu en fråga är inte regeringens stådnpunkt känd. Det är rimligt att en redovisning görs av utrikesministern, om Sverige eller EU inom ramen för EU:s strategi för Sahelregionen som omfattar Mauretanien, haft en dialog såväl med regeringen och oppositionen inför kommande val i mars?
Men även Senegal går till val. Två länder som båda liger i Maghreb-regionen men ändå olika.
Valrörelsen för val av president sker under oroligheter. Enligt grundlagen gäller numera högst två mandatperioder för presidenten. Men Abdoulaye Wade, partiledare för Senegals liberala parti, hävdar att lagen inte gäller för honom, eftersom den tillkom efter att han tillträtt som president. Wade som är en åldrad man klamrar sig fast istället för att släppa fram en ny generation, eller i alla fall någon under 80 år.
Detta har följts av en förtroendekris, vilket uttrycktes i form av demonstrationer av oppositionen.
Oppositionsledare Ousmane Tanor Dieng, Socialistpartiet, är motkandidat. Han, liksom många regeringsmotståndare, har utsatts av en repressiv apparat. Ett flerpartisystem med yttrandefrihet, föreningsfrihet, religionsfrihet och andra viktiga politiska och medborgerliga rättigheter har sedan 2001 varit inskrivna i grundlagen. Men nu ser vi alltså med oro på utvecklingen. Senegaleser ställer också berättigat högre krav på dagens ledare. I söder finns dessutom en lång intensiv konflikt. Nästa president måste vara vald av det senegalesiska folket i demokratiska val varigenom alla har möjligheten att rösta och där rösterna är lika mycket värda. På detta sätt kan konflikter lösas och frihet uppstå.
Hur avser utrikesminister Carl Bildt att, mot bakgrund av detta, ta initiativ så att demokratiska val institutionaliseras i Senegal? Jag hade redan igår tagit upp frågan inom EU-kretsen.
torsdag 16 februari 2012
Mitt anförande i Utrikespolitiksa debatten
Herr talman! Allt som händer i världen påverkar alla och angår alla. Framtiden är mer än någonsin en gemensam angelägenhet, vare sig man vill eller inte. Jag vill.
Medan regeringen presenterar och kommenterar politiken driver Socialdemokraterna på. Det handlar inte om att stödja det ena eller det andra, sade utrikesminister Bildt, medan jag åkte till Kairo och Tahrirtorget för att visa mitt stöd för demonstranterna. Regeringen och EU begick ett historiskt misstag som vägrade att stå upp för inte bara gemensamma värden utan också grundläggande värden som demokrati och mänskliga rättigheter.
I Turkiet gavs nyligen omdömet: EU befinner sig i koma.
Får vi i dag svar på hur regeringen ska bidra till EU:s strategi för Sahelregionen? Sahel, och det inkluderar Maghreb, lider av brist på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och står inför humanitära utmaningar och utvecklingsutmaningar. Vapen och organiserad kriminalitet kan lätt ta sig över porösa gränser. Grannländerna har att själva samverka för kapacitetsuppbyggnad och säkerhet.
I går greps min lilla kusin, skriver facebookvännen från Mauretanien, och ser i dag inga förutsättningar för ett fritt och rättvist val i mars. Den nordafrikanska våren har också satt fokus på våra grannars grannar, män och kvinnor. Men den som feministvägrar här hemma ser heller inte maktstrukturerna utomlands. Då kan man göra som regeringen, som sedan 2006 har skurit ned sitt stöd till SRHR som motverkar mödradödlighet – ett viktigt område säger regeringen själv eller åtminstone sagt sig prioritera.
Herr talman! Först skulle biståndet göras om till ett påskris, sade regeringen inför höjda ögonbryn. Nu vill biståndsministern ha action i stället för samtal. 2011 samlades på Palmecentret den syriska oppositionen, och nyligen kunde företrädare för Irans opposition samlas i Stockholm med Palmecentret som värd. Vi ska välkomna arrangemang av detta slag. Jag hävdar att demokrati byggs med demokrati, och där har samtalet en given plats. Självfallet ska Sverige stödja det civila samhället. Samtidigt utesluter jag inte en kritisk dialog med företrädare för regimen.
Herr talman!
Jag välkomnar att Martin Schibbye och Johan Persson nämns i utrikesdeklarationen. Jag ser ett hopp om att se dem benådade, och välkomnar också att frisläppandet av Dawit Isaak nämns.
Men som utrikesminister har Carl Bildt närmast demonstrativt visat ett ointresse för Afrika, och Afrikas horn utgör inget undantag. Ändå har nyhetsinslagen sedan mitten av 2011 dominerats av svälten på Afrikas horn. I Etiopien, Somalia och Kenya beräknas omkring 4 miljoner människor varje dag vara i akut nöd. Brist på mat och lokal svält är normalt i Etiopien som många gånger haft behov av nödleveranser, som efter den stora katastrofen 1984. I Kenya finns resurser. Problemet är att de styrande är ointresserade av dem som bor i fattiga områden med halvnomadiserad befolkning. De svältande i Etiopien och Kenya har stannat i sina länder, även denna gång. Centrum för svälten är Somalia. Somalias hungrande fick mycket lite hjälp inne i landet. De flydde till huvudstaden och till Etiopien och Kenya. Det är resultatet av den flykten som uppmärksammats. Utan Somalia hade vi förmodligen hört mycket lite om krisen på Afrikas horn. IDP-lägren i Mogadishu ses som osäkra, även om läget har förbättrats. Ska flyktingarna tvingas tillbaka från Kenya? Till vad?
Al-Qaida, AQAP i Jemen, AQIM i Maghreb eller al-Shabab i Somalia innebär förtryck och terror som drabbar kvinnor dubbelt hårt.
Läget har nu stabiliserats, men miljoner människor är fortsatt hotade av hungersnöd. Upp till 100 000 kan redan ha dött. Torkan anges nästan ryggmärgsmässigt som en förklaring till svälten, men det är inte ödesbundet att torka ska leda till svält. Det handlar om människors prioriteringar och ageranden. Två faktorer är överordnade: bristen på fred och demokrati samt regionala spänningar och konflikter.
I Sverige finns nästan 40 000 somalier som noga följer utvecklingen. De är en resurs för vårt engagemang.
Jag välkomnar att EU har tillsatt en särskild representant, men inför mötet i London nu i februari är det intressant att veta vad som är regeringens ståndpunkt. Jag tycker att det är bra om representanter från Somaliland kan delta.
Vi fortsätter att hävda vikten av att se Afrikas horns svårigheter och möjligheter i ett sammanhang och har även fått stöd för det synsättet inom EU-kretsen.
FN:s säkerhetsråd bör stärka sitt engagemang. Vill omvärlden se ett fortsatt Amisom är ett starkt stöd nödvändigt. Men Somalias regering saknar i dag, 20 år sedan staten föll ihop, inte förvånande, kapacitet att genomföra sina beslut.
Principiellt har jag invändningar mot en klankvoterad mandatfördelning. När övergångslösningar ska övergå till en varaktig konstitution i Somalia bör detta beaktas.
Vi vill följa upp rådsslutsatserna från 2009 för att ta till vara diasporans eget engagemang och följa upp hur slutsatserna implementerats.
Det är dags att se Djibouti och också IGAD:s centrum som något mer än en flottbas och att se vilka som delar ansvaret med regimen.
Hur ska den civila insats som är tänkt att stärka de maritima kapaciteterna i regionen utformas? Vi vet att Sverige tidigare haft en viktig roll i regionen men har tappat i engagemang och därmed inflytande. Samtidigt kan engagemanget för Afrikas horn återskapas med initiativ som ett regionalt toppmöte med EU för Afrikas horn. Socialdemokraterna vill att Sverige ska återta en roll för Afrikas horn.
Jag hade också förväntat mig ett svar på hur man ser på slutrapporten från Margot Wallströms FN-uppdrag. Nu finns rapporten, och nu vill jag höra regeringens synpunkter på slutsatserna/
Hela debatten återfinns på riksdagens hemsida. Jag hade gärna haft mer än 6 min talartid men tillsammans visade vi S-ledamöter på en bred och aktiv utrikespolitik.
Medan regeringen presenterar och kommenterar politiken driver Socialdemokraterna på. Det handlar inte om att stödja det ena eller det andra, sade utrikesminister Bildt, medan jag åkte till Kairo och Tahrirtorget för att visa mitt stöd för demonstranterna. Regeringen och EU begick ett historiskt misstag som vägrade att stå upp för inte bara gemensamma värden utan också grundläggande värden som demokrati och mänskliga rättigheter.
I Turkiet gavs nyligen omdömet: EU befinner sig i koma.
Får vi i dag svar på hur regeringen ska bidra till EU:s strategi för Sahelregionen? Sahel, och det inkluderar Maghreb, lider av brist på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter och står inför humanitära utmaningar och utvecklingsutmaningar. Vapen och organiserad kriminalitet kan lätt ta sig över porösa gränser. Grannländerna har att själva samverka för kapacitetsuppbyggnad och säkerhet.
I går greps min lilla kusin, skriver facebookvännen från Mauretanien, och ser i dag inga förutsättningar för ett fritt och rättvist val i mars. Den nordafrikanska våren har också satt fokus på våra grannars grannar, män och kvinnor. Men den som feministvägrar här hemma ser heller inte maktstrukturerna utomlands. Då kan man göra som regeringen, som sedan 2006 har skurit ned sitt stöd till SRHR som motverkar mödradödlighet – ett viktigt område säger regeringen själv eller åtminstone sagt sig prioritera.
Herr talman! Först skulle biståndet göras om till ett påskris, sade regeringen inför höjda ögonbryn. Nu vill biståndsministern ha action i stället för samtal. 2011 samlades på Palmecentret den syriska oppositionen, och nyligen kunde företrädare för Irans opposition samlas i Stockholm med Palmecentret som värd. Vi ska välkomna arrangemang av detta slag. Jag hävdar att demokrati byggs med demokrati, och där har samtalet en given plats. Självfallet ska Sverige stödja det civila samhället. Samtidigt utesluter jag inte en kritisk dialog med företrädare för regimen.
Herr talman!
Jag välkomnar att Martin Schibbye och Johan Persson nämns i utrikesdeklarationen. Jag ser ett hopp om att se dem benådade, och välkomnar också att frisläppandet av Dawit Isaak nämns.
Men som utrikesminister har Carl Bildt närmast demonstrativt visat ett ointresse för Afrika, och Afrikas horn utgör inget undantag. Ändå har nyhetsinslagen sedan mitten av 2011 dominerats av svälten på Afrikas horn. I Etiopien, Somalia och Kenya beräknas omkring 4 miljoner människor varje dag vara i akut nöd. Brist på mat och lokal svält är normalt i Etiopien som många gånger haft behov av nödleveranser, som efter den stora katastrofen 1984. I Kenya finns resurser. Problemet är att de styrande är ointresserade av dem som bor i fattiga områden med halvnomadiserad befolkning. De svältande i Etiopien och Kenya har stannat i sina länder, även denna gång. Centrum för svälten är Somalia. Somalias hungrande fick mycket lite hjälp inne i landet. De flydde till huvudstaden och till Etiopien och Kenya. Det är resultatet av den flykten som uppmärksammats. Utan Somalia hade vi förmodligen hört mycket lite om krisen på Afrikas horn. IDP-lägren i Mogadishu ses som osäkra, även om läget har förbättrats. Ska flyktingarna tvingas tillbaka från Kenya? Till vad?
Al-Qaida, AQAP i Jemen, AQIM i Maghreb eller al-Shabab i Somalia innebär förtryck och terror som drabbar kvinnor dubbelt hårt.
Läget har nu stabiliserats, men miljoner människor är fortsatt hotade av hungersnöd. Upp till 100 000 kan redan ha dött. Torkan anges nästan ryggmärgsmässigt som en förklaring till svälten, men det är inte ödesbundet att torka ska leda till svält. Det handlar om människors prioriteringar och ageranden. Två faktorer är överordnade: bristen på fred och demokrati samt regionala spänningar och konflikter.
I Sverige finns nästan 40 000 somalier som noga följer utvecklingen. De är en resurs för vårt engagemang.
Jag välkomnar att EU har tillsatt en särskild representant, men inför mötet i London nu i februari är det intressant att veta vad som är regeringens ståndpunkt. Jag tycker att det är bra om representanter från Somaliland kan delta.
Vi fortsätter att hävda vikten av att se Afrikas horns svårigheter och möjligheter i ett sammanhang och har även fått stöd för det synsättet inom EU-kretsen.
FN:s säkerhetsråd bör stärka sitt engagemang. Vill omvärlden se ett fortsatt Amisom är ett starkt stöd nödvändigt. Men Somalias regering saknar i dag, 20 år sedan staten föll ihop, inte förvånande, kapacitet att genomföra sina beslut.
Principiellt har jag invändningar mot en klankvoterad mandatfördelning. När övergångslösningar ska övergå till en varaktig konstitution i Somalia bör detta beaktas.
Vi vill följa upp rådsslutsatserna från 2009 för att ta till vara diasporans eget engagemang och följa upp hur slutsatserna implementerats.
Det är dags att se Djibouti och också IGAD:s centrum som något mer än en flottbas och att se vilka som delar ansvaret med regimen.
Hur ska den civila insats som är tänkt att stärka de maritima kapaciteterna i regionen utformas? Vi vet att Sverige tidigare haft en viktig roll i regionen men har tappat i engagemang och därmed inflytande. Samtidigt kan engagemanget för Afrikas horn återskapas med initiativ som ett regionalt toppmöte med EU för Afrikas horn. Socialdemokraterna vill att Sverige ska återta en roll för Afrikas horn.
Jag hade också förväntat mig ett svar på hur man ser på slutrapporten från Margot Wallströms FN-uppdrag. Nu finns rapporten, och nu vill jag höra regeringens synpunkter på slutsatserna/
Hela debatten återfinns på riksdagens hemsida. Jag hade gärna haft mer än 6 min talartid men tillsammans visade vi S-ledamöter på en bred och aktiv utrikespolitik.
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)