Insatser välkomnas mot bakgrund av att den
internationella människohandeln ökar, International Labour Organisation, ILO,
beräknar antalet utsatta till flera miljoner varje år och mörkerantalet är
stort. Europas länder är i varierande grad destinationsländer, transitländer
och ursprungsländer för människohandlarna. Men varje fall av slaveriet är ett för
mycket. Ofta såväl nära kopplat till såväl prostitution som annan grov
organiserad brottslighet som ger stora vinster. Det är positivt när EU bidrar
till såväl kunskapen som konkret handling. Nu har en ny handlingsplan mot människohandel
presenterats med en del relevanta åtgärder men det viktigaste redskapet,
konventionen uteslöts av Malmström. Men visst ser jag vad hon har hämtat förslag
som hon lägger fram, ur den konvention hon vägrar erkänna.
Det svårt att förstå varför EU-kommissionär Cecilia
Malmström fortsätter motarbeta ratificeringar av Europarådets konvention mot människohandel
som tillkom 2005. Först fördröjde den svenska regering, som Malmström då tillhörde,
arbetet med ratificering under drygt fyra år, en försening som också föranledde
en anmälan av regeringen till konstitutionsutskottet. Sedan Malmström tillträddes
om EU-kommissionär har hon fortsatt att arbetet för att bekämpa tillträdandet
av konventionen. Europarådets konvention mot människohandel är ett
viktigt steg i kampen mot människohandel och ett sätt att arbeta för dessa
kvinnors och barns grundläggande rättigheter i Europa.
En av Europarådets viktigaste uppgifter är att garantera
och skydda de mänskliga rättigheterna i medlemsstaterna, och där ingår att söka
hitta gemensamma lösningar på samhällsproblem som människohandel, organiserad
brottslighet och brott mot barn. Varför väljer då Cecilia Malmström att
motarbeta denna viktiga konvention? Själv vägrar hon att svara när jag frågat
och någon granskning i övrigt har hon inte besvärats med. Inte heller ställs någon
fråga kring detta till hennes partikamrat EU-minister Birgitta Ohlsson eller
den folkpartist som är ordförande i EU-nämnden.
Som enskilt land har vi ett ansvar, men även EU har ett
uppdrag för att genomföra ytterligare nödvändiga beslut. Men ännu har EU inte påbörjat
sitt ratificeringsarbete, EU måste både tillträda konventionen samt verka för
att alla dess medlemsstater gör detsamma. Dessvärre saknar de flesta EU-länder
fortfarande en process som syftar till en ratificering av konventionen och
arbetet inom EU har stannat av. Sverige har tidigare varit ett föregångsland i
kampen mot sexslaveriet med en stark röst i världen.
Den cyniska och hänsynslösa handeln med kvinnor
och barn men också män är vår tids slaveri och den måste bekämpas med alla
tillgängliga medel. Det är en kamp som för många handlar om död eller liv. Därför
måste regeringen, och inte vi i opposition ensamt kräva, att EU-kommissionär
Cecilia Malmström kraftfullt verka för att EU ratificerar Europarådets
konvention angående människohandel. Malmstöm skriver om samordning, samarbete
och samstämmigheten inom EU, med internationella organisationer men glömmer
Europarådet, som brukar benämnas Europas hus för mänskliga rättigheter. Så lätt
tar en folkpartist på mänskliga rättigheter och inte minst de några av de mest
utsatta, kvinnorna som sälj som sexslavar riskerar få försvagat skydd.
