Den kvinnliga läraren i Afghanistan tvingades ha sin burka nära till hands om en man oväntat skulle komma in genom porten. Kvinnan i moskeen i Stockholm var praktiserande wahabist med krav som på ett könssegregerat samhälle medan saudiskan sa sig vilja emigrera, hon avskydde abayan. I Nordafrika debatteras ansiktsslöjan samtidigt som kvinnor säger att de har viktigare frågor att ta itu med. Den ultraortodoxa israeliskan klär sig lika heltäckande och väljer ibland pragmatiskt peruk för att dölja håret. Kvinnors klädsel och frisyrer har genom historien väckt känslor och varit föremål för såväl familjemedlemmars som samhällets kontroll. Såväl för kristna som muslimer, vare sig vi är troende eller inte, så har religionen satt djupa spår i vår kultur och i vårt sätt att leva. Men sällan reflekterar vi över bakgrunden till folkdräktens fruhätta, brudslöjan eller hattens flor. Istället avväpnar vi förtryckets symboler som modeaccessoarer. Men vi känner igen den kristna extremismen när vi möter dem. Vi vet att det idag rör sig om relativt små samfund som inte är representativa för kristendomen. Svårigheten är att avgöra var samhället ska dra gränsen när individer inom slutna samfund riskerar att berövas sina rättigheter. Vi har sett problem i konfessionella skolor men också myndigheters handfallenhet inför att flickor diskrimineras.
Nyligen kom Skolverket fram till att heltäckande slöja kan försvåra kontakten och samspelet mellan lärare och elever. Skolverket anser att en sådan klädsel i de allra flesta fall ändå bör kunna hanteras i verksamheten. Man menar att utgångspunkten måste vara att inkludera även de elever som bär heltäckande slöja i undervisningen. Vidare konstaterar man att även samspelet mellan eleverna kan försvåras. Jag skulle vilja säga att själva syftet med ansiktsslöjans är att begränsa samspelet med omgivningen även om de personliga skälen skiftar. När Skolverket kommer till grundskolan blir vägledning för professionen allt vagare. Samtidigt som ansiktsslöja är ett sätt att utestänga flickan och kvinnan från kontakter med andra än den närmaste familjen.
De som är mest högljudda och ihärdiga förespråkare för ansiktsslöja är påfallande ofta wahabister, salafister och allehanda extremister. Några vill testa politiken i syfte att flytta fram samhällets gränser. Samtidigt är kunskapen om islam så dålig i västvärlden att vem som helst som är tillräckligt högljudd har tillåtits representera hela den muslimska befolkningen. Dessa är inte heller intresserade av praktiska lösningar utan ser i varje upplevd liten kulturkrock en möjlighet till särlösningar. Genom att ge dessa extremisterna tolkningsföreträde av islam och utrymme i samhällsdebatten legitimeras deras uppfattning. För att bryta denna utveckling måste vi för det första sluta med att övertolka varje problem som har minsta anknytning till religion. Därigenom kan vi minska den arena extremisterna verkar på. För det andra måste vi skapa forum för sansade muslimer att diskutera islams roll i det svenska samhället, både sinsemellan och tillsammans med människor av andra trosuppfattningar. Först då ger vi rimlig förutsättning till en nyanserad bild av både religiösa uttryck och dess utövare. Har noterat i debatten en ohelig allians mellan Salafister och kvinnor som själva ser sig som intellektuella feminister.
Nu kan något hävda att det handlar om så få individer att vi inte ska bry oss. Det är rätt så till vida att det handlar om ett litet fåtal men samtidigt har samhället att förhålla sig till frågor av principiell betydelse när vi ställs inför dom. Jag välkomnar om Skolverket och andra myndigheter kan hantera frågan om ansiktsslöja men om så inte skulle vara fallet framöver så är jag öppen för lagstiftningsvägen. Där är vi inte idag. Men jag har inte synpunkter på hur kvinnor och män klär sig i det offentliga rummet. Den franska vägen med en lagstiftning som begränsar kvinnor med ansiktsslöja deras möjligheter att röra sig i samhället, åka buss och besöka myndigheter avvisar jag bestämt.
Samtidigt som många muslimer bättre än Europas urbefolkning vet vilket hot fundamentalister utgör, då många redan upplevt deras förtryck i sina ursprungsländer, möts de här av rasism och ett samhälle utan djupare kunskap om religion och dessa kulturer. Medan samhället vacklar i sin hållning till extremisterna vet den som vill splittra samhället att utnyttja dessa faktum. Samtidigt som det är uppenbart att så mycket är gemensamt i ett mångkulturellt samhälle måste vi tydligt ta ställning mot det som drar isär vårt samhälle.
