Vem tar upp stafettpinnen?

Kära vänner och väljare, nu är det tid att sätta punkt för mitt uppdrag som riksdagsledamot. Men jag ska inte sammanfatta alla åren här idag. Vet jag är partisk men hävdar, att utrikesutskottets S-grupp gjort ett utmärkt arbete. När jag skriver detta återstår ännu några dagar till valet och det återstår ännu några åtagande och några följduppdrag återstår ännu någon vecka. Nyligen var det EU-val men ändå försvann Europanivån från höstens valrörelser och det hade varit befogat att inkludera internationella frågor i valrörelsen. Med rätta är det fokus på lokalpolitiken och på riksnivån vid val till lokala och regionala fullmäktigeförsamlingar samt till riksdag. Men det går inte att bortse från att utrikes förhållande också påverkar vår vardag och berör oss som medmäniskor. Att det har varit en het sommar inte endast vädermässigt, utan också politiskt i vår omvärld har varit påtagligt. Politisk turbulens, trupprörelser, flyktingströmmar, humanitära behov, extremism men samtidigt oförmågan att att ta generell ställning mot våldsbejakande grupper och för demokrati här hemma. I kampen mot ett utryck för våldsbejakande extremism har allt för många lierat sig men annan våldsbenägen -ism. Monumentala felbedömningar under senare år har lagt grunden till dagens situation. Men inte minst Pekguls bok blir ett steg för att öppna upp debatten. Själv blir jag privatperson och övergår i annan självvald verksamhet. Men vem folkvald tar upp stafettpinnen?    

Tack!

Kvinnor, MR och Irak

Sverige måste vara en stark röst för kvinnors rättigheter och utgöra en motvikt mot de krafter som vill vrida utvecklingen tillbaka. För oss socialdemokrater som ett feministiskt parti är det en hörnsten inte bara i nationell politik, utan också internationellt, att arbeta för kvinnors rättigheter och ökad jämställdhet.

Jag har arbetat länge med dessa frågor och kan konstatera att bland de viktiga faktorer som måste finnas för att skapa hållbar utveckling finns jämställdhet, kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter, utbildning för flickor, tillgång till familjeplanering, stopp för våld mot kvinnor, med mera. 

Men tyvärr går utvecklingen ibland för långsamt, eller till och med tillbaka. I Irak föreligger ett lagförslag som bland annat tillåter att flickor gifts bort från nio års ålder och ger männen rätt till sex med sin hustru oavsett vad hon vill. Sådana försök att legalisera bort kvinnors och flickors rättigheter kan aldrig accepteras. 

För att uppmärksamma att det i år är 20 år sedan FN:s stora kvinnokonferens i Kairo, när frågorna om kvinnors rättigheter på dessa områden på allvar kom upp på den internationella agendan, stod Sveriges riksdag nyligen värd för en parlamentarikerkonferens om befolknings- och utvecklingsfrågor. Det är viktigt att vi kan upprätthålla trycket i vårt arbete. 

Med bara ett år kvar till 2015, när millenniemålen borde vara uppfyllda, är målen som rör kvinnors rättigheter och jämställdhet är långt ifrån att uppfyllas.  Det är mycket glädjande att det idag börjar i stort sett lika många flickor som pojkar i skolan. Det är oerhört viktigt eftersom vi vet att en kvinna som får tillgång till utbildning i högre grad kan se till att hennes egna barn går i skolan och har bättre möjligheter till hälsa också för barnen. Att stärka kvinnors möjligheter till utbildning och försörjning är således oerhört viktigt både för den enskilda kvinnan men också för samhällsutvecklingen. Men på andra områden släpar målen efter. 

Det dör närmare 1000 kvinnor varje dag på grund av förlossning eller graviditet. Att rädda dessa liv handlar många gånger om tillgång till mödrahälsovård och fler barnmorskor. Men det beror i högsta grad på politisk vilja att tillgodose kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter. När det gäller Sveriges arbete måste till exempel utvecklingssamarbetet lägga vikt vid hälso- och sjukvård i de fattigaste länderna och öka andelen SRHR-bistånd samt stärka det normativa arbetet. 

Kvinnor är särskilt utsatta i konflikter, inte minst rörande sexuellt våld i konflikter som används som ett fruktansvärt vapen. Dessutom är kvinnors deltagande nödvändigt i både förebyggande och återuppbyggande konflikthanteringsarbete. Därför måste arbetet med FN:s resolutioner, bland andra 1325 och 1820, intensifieras. Resolution 1325 uppmärksammandes till exempel inför fredsförhandlingarna om Syrien där många organisationer reste krav på kvinnors deltagande. 

Kvinnors deltagande i samhällsbyggandet är oundgängligt. Detta ser vi inte minst i Nordafrika och Mellanöstern, där vi socialdemokrater menar att möjliggörandet av kvinnors deltagande i samhällslivet på lika villkor som männen kommer att var av avgörande betydelse för hela regionens framtid. 

Sverige måste alltid i sina samtal med andra länder och i internationella fora vara en röst för kvinnors rättigheter och för jämställdhet. Det gäller också vår politik för internationell utveckling. Vi socialdemokrater vill prioritera kvinnors rättigheter och jämställdhet i utvecklingssamarbetet. Det ska bidra till att öka kvinnors makt över sina egna liv och deras möjligheter att påverka det egna landets utveckling. Att rikta utvecklingssamarbetet till kvinnor stärker deras ställning och bidrar till främjad utveckling och minskad fattigdom.

 

Carina Hägg (S), ledamot av riksdagens utrikesutskott

 

Utvecklingen i Ukraina oroar

Utvecklingen i Ukraina oroar. Socialdemokraterna ser med allvar på situationen. Under förra veckan röstade Europarådets Parlamentariska Församling (PACE) bort Rysslands rösträtt. Mötet med Ukrainas Justitieminister Pavlo Petrenko präglades av allvar. Aggressionen mot Ukraina och Rysslands brott mot folkrätten måste fördömas. Men jag hörde också i Strasbourg ryska parlamenteriker ge sin bild. En av dem är Leonid Slutsky är uppsatt på sanktionslistan. Men han kan delta i sessionerna i Europarådet. Olika bilder gavs. Dock avreste den ryska delegationen innan sessionsveckan var avslutad.

Jag vill även varna för de revanschistiska känslor som flyter upp till ytan från Europas historia. Röster hörs från folkminoriteter och gränsdragningar vi i Sverige inte har främst på näthinnan. Flera har anledning att dämpa tonläget, ta ansvar och inse lägets allvar.

Ryssland har ett mycket stort ansvar för att diplomatiska samtal ska kunna komma tillstånd. Rysk propaganda skrämmer många i regionen. Men det är lika lätt att glömma idag som viktigt att erinra sig att många ryssar inte ville se denna utveckling och än mindre väpnat våld.

Vi i Europarådet kommer att återkomma till frågor om Ryssland och Ukraina. EU ökar trycket på Ryssland och bra att FNs säkerhetersråd möts. Men om inte Ryssland drar tillbaka sina styrkor och fördömer de våldsamma aktionerna i östra Ukraina kan situationen eskalera.

Urban Ahlin (S) framför idag att EU:s stats- och regeringschefer snarast borde samlas för att åter markera enighet och anta en tydlig tidsplan för de stödåtgärder som aviserats för Ukraina. EU måste både ge ett genuint stöd till Ukrainas demokratisering och ställa krav på att landets ledare agerar inkluderande.