Jag skriver i senast nr av S-kvinnors tidning Morgonbris under rubriken Kärnvapenkonvention om att det det är i år 65 år sedan USA fällde atombomber över Hiroshima och Nagasaki i Japan.
Det var i slutskedet av andra världskriget. Bomberna utplånade de båda städerna. Konsekvenserna var förödande då och för lång tid framöver. Långt efter bombningarna dog människor i strålskador och än idag är cancer en vanlig dödsorsak i dessa områden.
Kärnvapen är tillsammans med klimathotet det största hotet mot mänskligheten. Vi kan med politik påverka båda hoten, men till skillnad från klimathotet kan vi förbjuda kärnvapen.
S-kvinnor har en lång historia som pådrivande för nedrustning och mot spridning av kärnvapen. Vår kamp, med Inga Thorsson i frontlinjen, var avgörande för att Sverige inte utvecklades till en kärnvapenstat. Frågan var större under kalla krigets dagar då världen upplevde det nukleära hotet mer påtagligt under terrorbalansen mellan de två supermakterna USA och Sovjetunionen.
Världsbilden har förändrats sedan dess, men kärnvapenhotet finns fortfarande kvar och fler länder vill skaffa sig kärnvapen. Idag följer vi oroligt utvecklingen i Pakistan, Nordkorea, Iran, Israel och Indien. Iran försöker skaffa sig kärnvapen. Israel anses redan ha det. Det är oroliga regioner med ständiga spänningar och konflikter. Vi riskerar idag en större spridning av kärnvapen, och det finns även risk för att kärnvapen kan hamna i händerna på terrorister.
S-kvinnor är en stark röst för en kärnvapenfri värld. Sverige har varit en viktig och drivande kraft i nedrustningsarbetet historiskt, en roll som vi vill återta. Vi socialdemokrater har ett ambitiöst tolvpunktsprogram för nedrustning. I det finns öppningar för att bidra till konkreta resultat för nedrustning och icke-spridning. Under översynskonferensen av icke-spridningsavtalet om kärnvapen i FN, som jag deltog i under maj i år, tog flera länder upp att förhandlingar om en kärnvapenkonvention och att ett totalförbud av kärnvapen måste sätta igång snarast.
Sverige var inte ett av dessa länder. Konkreta initiativ saknades från utrikesminister Carl Bildt. Ändå vet vi att det idag finns det mer än 22 000 kärnvapen i världen varav ca 6 000 står i hög avfyrningsberedskap och kan användas inom några minuter. Dagens nedrustningsregim har visat sig vara otillräcklig för att förmå kärnvapenstaterna att minska sina arsenaler. Vägen till en kärnvapenkonvention är lång, men kan samtidigt skapa ett ramverk för total nedrustning av kärnvapen till ett bestämt datum. Frågan är om vi kan avstå från en konvention som skulle kunna förbjuda utveckling, framställning, utplacering, lagring, överföring, test av och hot om användning samt användning av kärnvapen.
EU har fortfarande en alltför svag röst, och Nato är en militärallians där kärnvapen har stor betydelse. Nato vill förbehålla sig rätten att först slå till med kärnvapen om nödvändigt. Något som S-kvinnor anser vara ett tillräckligt skäl för att även i fortsättningen hålla Sverige utanför medlemskap i Nato. Hotet om förödelse genom kärnvapen finns kvar. Frågan om nedrustning är ständigt aktuell.
Vi vill driva en aktiv politik för kärnvapennedrustning. Målet är fullständig avveckling av alla massförstörelsevapen, såväl biologiska, kemiska som nukleära. Att förhindra spridning är en viktig del av nedrustningsarbetet. För att nå detta måste kärnvapenmakterna omedelbart minska innehavet.
Vi får aldrig glömma händelserna i Hiroshima och Nagasaki, och vi måste aktivt och målmedvetet arbeta för en kärnvapenfrivärld. S-kvinnor vill att Sverige ska stödja det internationella arbetet för att starta förhandlingar om en kärnvapenkonvention som totalförbjuder kärnvapen.
Men S-kvinnor väntar inte in regeringen utan har trogen vår tradition gått före och tagit ställning mot ett av de allra största hoten mot mänskligheten och för en kärnvapenskonvention.
Carina Hägg,
internationell talesperson för S-kvinnor
PS det är ett jättebra nr av Morgonbris DS
måndag 27 december 2010
från S-ledamöter i Jkp län
Vi riksdagsledamöter från Jönköpings län har författat följande inlägg:
Utbildning är nyckeln till framtidens jobb och konkurrenskraft, men också till människors frihet att forma sina egna liv. En av de mer avgörande förutsättningarna är att man kan få ett arbete som både ger försörjning och glädje att skapa tillsammans med andra.
En av de väsentligaste förutsättningarna för att skapa regional tillväxt är att regionala aktörer, både offentliga och privata, agerar tillsammans. Denna tradition har vårdats och utvecklats i Jönköping vid den samlade högskolan och inneburit att regionen fått en mer positiv utveckling.
Under 2010 och 2011 fick högskolan i Jönköping 750 tillfälliga utbildningsplatser. Dessa dras in från 2012 enligt regeringens budgetproposition. Vi noterar också att endast fem promille av statliga forskningsmedel går till Högskolan i Jönköping. Tillsammans med en förmodad minskning av utomeuropeiska studenter på grund av studieavgifter kan högskolan fått kraftigt reducera antalet helårsplatser med nära 1000. Detta slår oerhört hårt mot en region med hög andel tillverkningsindustri i omvandling, låg andel högutbildade bland de sysselsatta och negativt befolkningsnetto i åldrarna 25-40 år. Vi föreslår att högskolan byggs ut så att vi når 5 000 fler platser i hela landet i slutet av 2011 och att dessa ligger kvar under 2012.
Den kraftiga utbyggnaden av högskolan som vi socialdemokrater genomförde har öppnat möjligheten till studier för allt fler. Vi vill se en dimensionering av högskolan som innebär en utbyggnad i antal platser, men som också är mer målfokuserad och effektiv än i dagsläget.
En del av lösningen är att styra de reguljära utbildningssatsningarna i högre utsträckning mot bristyrken. Platserna på högskolan måste i högre utsträckning styras efter arbetsmarknadens behov. På kort och lång sikt kommer det att råda brist inom flera akademikeryrken. Det krävs nytänkande och kreativa lösningar för att möta dessa behov.
Vi anser även att det behövs fler föreläsningar och seminarier för att höja kvalitén inom grundutbildningen. Vi vill därför satsa 400 miljoner per år för att öka den lärarledda undervisningen.
Den geografiska lokaliseringen av statligt finansierad utbildning och forskning är framför allt en regionalpolitisk fråga. Högre utbildning och forskning är ett av de viktigaste instrumenten som står till statens förfogande för regional tillväxt och utveckling. Närmare 4 % av svenskt näringsliv och offentlig verksamhet finns i Jönköpings län. För att dessa företag ska förnyas och växa, och de offentliga verksamheterna förbättras, behövs en god tillgång av högutbildade människor och kvalificerade samarbetspartners.
Det behövs en målmedveten politik för att ge fler ungdomar möjlighet att förverkliga sina utbildningsdrömmar och studera vidare på högskolan. Forskning visar att både samhället och de enskilda individerna tjänar på att höja kunskapsnivån. / Carina Hägg mfl
Utbildning är nyckeln till framtidens jobb och konkurrenskraft, men också till människors frihet att forma sina egna liv. En av de mer avgörande förutsättningarna är att man kan få ett arbete som både ger försörjning och glädje att skapa tillsammans med andra.
En av de väsentligaste förutsättningarna för att skapa regional tillväxt är att regionala aktörer, både offentliga och privata, agerar tillsammans. Denna tradition har vårdats och utvecklats i Jönköping vid den samlade högskolan och inneburit att regionen fått en mer positiv utveckling.
Under 2010 och 2011 fick högskolan i Jönköping 750 tillfälliga utbildningsplatser. Dessa dras in från 2012 enligt regeringens budgetproposition. Vi noterar också att endast fem promille av statliga forskningsmedel går till Högskolan i Jönköping. Tillsammans med en förmodad minskning av utomeuropeiska studenter på grund av studieavgifter kan högskolan fått kraftigt reducera antalet helårsplatser med nära 1000. Detta slår oerhört hårt mot en region med hög andel tillverkningsindustri i omvandling, låg andel högutbildade bland de sysselsatta och negativt befolkningsnetto i åldrarna 25-40 år. Vi föreslår att högskolan byggs ut så att vi når 5 000 fler platser i hela landet i slutet av 2011 och att dessa ligger kvar under 2012.
Den kraftiga utbyggnaden av högskolan som vi socialdemokrater genomförde har öppnat möjligheten till studier för allt fler. Vi vill se en dimensionering av högskolan som innebär en utbyggnad i antal platser, men som också är mer målfokuserad och effektiv än i dagsläget.
En del av lösningen är att styra de reguljära utbildningssatsningarna i högre utsträckning mot bristyrken. Platserna på högskolan måste i högre utsträckning styras efter arbetsmarknadens behov. På kort och lång sikt kommer det att råda brist inom flera akademikeryrken. Det krävs nytänkande och kreativa lösningar för att möta dessa behov.
Vi anser även att det behövs fler föreläsningar och seminarier för att höja kvalitén inom grundutbildningen. Vi vill därför satsa 400 miljoner per år för att öka den lärarledda undervisningen.
Den geografiska lokaliseringen av statligt finansierad utbildning och forskning är framför allt en regionalpolitisk fråga. Högre utbildning och forskning är ett av de viktigaste instrumenten som står till statens förfogande för regional tillväxt och utveckling. Närmare 4 % av svenskt näringsliv och offentlig verksamhet finns i Jönköpings län. För att dessa företag ska förnyas och växa, och de offentliga verksamheterna förbättras, behövs en god tillgång av högutbildade människor och kvalificerade samarbetspartners.
Det behövs en målmedveten politik för att ge fler ungdomar möjlighet att förverkliga sina utbildningsdrömmar och studera vidare på högskolan. Forskning visar att både samhället och de enskilda individerna tjänar på att höja kunskapsnivån. / Carina Hägg mfl
Om kommunikationer i Jönköpings län
Jag skriver i Jönköpings Posten att regeringen försämra utvecklingen i Jönköpings län En effektiv, trafiksäker och tillgänglig infrastruktur kräver långsiktiga satsningar och en grundläggande planering. Ska en väg eller järnväg komma till stånd krävs ingående utredningar, förstudier, analyser samt kostnads- och finansieringsberäkningar. Det förutsätter att våra myndigheter har de ekonomiska och personella resurser som behövs. Därför oroas jag av regeringens låga ambitioner och brist på insikt om vikten av att ge myndigheter resurstillskott för att skapa goda planeringsmöjligheter.
Länsstyrelsen i Jönköpings län är en av de myndigheter som inte har tillräckliga resurser för att hantera exempelvis länsplaner för infrastruktur och kollektivtrafik, tillståndsgivning, planeringsunderlag och konsekvensbeskrivningar. Därmed underminerar regeringen länsstyrelsens uppgift att skapa bra förutsättningar för samhällsutveckling som gagnar länets medborgare, både privatpersoner och företagare.
De senaste åren har efterfrågan på resor med lokal- och regionaltåg ökat dramatiskt. För att minska utsläppen och trängseln i de områden som växer snabbt behövs bättre och snabbare kollektivtrafik som underlätta arbetspendling. Om vi på lång sikt ska klara våra utsläppsmål och stärka företagens konkurrenskraft måste infrastrukturen utvecklas så att vi både kan förbättra kollektivtrafiken och transporterna på våra vägar och järnvägar.
Planeringen av Götalandsbanan, en ny dubbelspårig järnväg för höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg via Norrköping, Lindköping, Jönköping och Borås, påverkas av regeringens ovilja att ge stöd till planering. Götalandsbanan knyter samma Sveriges två största städer och de mellanliggande regionerna, vilket skulle vara positivt för utvecklingen i Jönköpings län. Men på grund av att regeringen inte tillför de resurser som behövs är utredningen lagd på is.
Företagsstrukturen i Jönköpings län med många små och medelstora företag är spridd över hela länet och det ställer stora krav på en väl fungerande infrastruktur. Genom länets strategiska läge har transportsystem även stor betydelse regionalt och nationellt. Men i regeringens förslag till regionala länsplaner för infrastrukturen finns inga satsningar på igångsättandet av Europabanan eller på byggandet av Ostlänken. Trots att båda är strategiskt viktiga för att utveckla järnvägstrafiken i hela landet.
Om utvecklingen i länet ska kunna stärkas krävs det att vi möter framtidens behov och efterfrågan. Det skapar ett tillväxtstarkt och konkurrenskraftigt län. En bra och väl utbyggd infrastruktur bidrar på många sätt till att skapa välfärd och samhällsnytta. Med snabba och effektiva transporter utvecklas näringslivet, regioner knyts samman, människors utbildningsmöjligheter ökar, fler kan arbetspendla och ta del av kulturupplevelser.
Jönköpings län har ett strategiskt läge och möjlighet att bli ett nav för hela södra Sverige. Men om framtida satsningar ska bli verklighet måste regeringen tillför de resurser som behövs. Inte minst till de myndigheter som har till uppgift att utreda förutsättningarna.
Carina Hägg (S)
Riksdagsledamot
Länsstyrelsen i Jönköpings län är en av de myndigheter som inte har tillräckliga resurser för att hantera exempelvis länsplaner för infrastruktur och kollektivtrafik, tillståndsgivning, planeringsunderlag och konsekvensbeskrivningar. Därmed underminerar regeringen länsstyrelsens uppgift att skapa bra förutsättningar för samhällsutveckling som gagnar länets medborgare, både privatpersoner och företagare.
De senaste åren har efterfrågan på resor med lokal- och regionaltåg ökat dramatiskt. För att minska utsläppen och trängseln i de områden som växer snabbt behövs bättre och snabbare kollektivtrafik som underlätta arbetspendling. Om vi på lång sikt ska klara våra utsläppsmål och stärka företagens konkurrenskraft måste infrastrukturen utvecklas så att vi både kan förbättra kollektivtrafiken och transporterna på våra vägar och järnvägar.
Planeringen av Götalandsbanan, en ny dubbelspårig järnväg för höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg via Norrköping, Lindköping, Jönköping och Borås, påverkas av regeringens ovilja att ge stöd till planering. Götalandsbanan knyter samma Sveriges två största städer och de mellanliggande regionerna, vilket skulle vara positivt för utvecklingen i Jönköpings län. Men på grund av att regeringen inte tillför de resurser som behövs är utredningen lagd på is.
Företagsstrukturen i Jönköpings län med många små och medelstora företag är spridd över hela länet och det ställer stora krav på en väl fungerande infrastruktur. Genom länets strategiska läge har transportsystem även stor betydelse regionalt och nationellt. Men i regeringens förslag till regionala länsplaner för infrastrukturen finns inga satsningar på igångsättandet av Europabanan eller på byggandet av Ostlänken. Trots att båda är strategiskt viktiga för att utveckla järnvägstrafiken i hela landet.
Om utvecklingen i länet ska kunna stärkas krävs det att vi möter framtidens behov och efterfrågan. Det skapar ett tillväxtstarkt och konkurrenskraftigt län. En bra och väl utbyggd infrastruktur bidrar på många sätt till att skapa välfärd och samhällsnytta. Med snabba och effektiva transporter utvecklas näringslivet, regioner knyts samman, människors utbildningsmöjligheter ökar, fler kan arbetspendla och ta del av kulturupplevelser.
Jönköpings län har ett strategiskt läge och möjlighet att bli ett nav för hela södra Sverige. Men om framtida satsningar ska bli verklighet måste regeringen tillför de resurser som behövs. Inte minst till de myndigheter som har till uppgift att utreda förutsättningarna.
Carina Hägg (S)
Riksdagsledamot
svar till Bengt-Anders Johansson (M) i VN
Bengt-Anders Johansson(M) är missnöjd med att det i Riksdagen finns en majoritet för att spara 300 miljoner kronor på Regeringskansliet. Johansson har uppenbarligen svårt att förstå att spelreglerna är annorlunda när man ingår i en minoritetsregering än när man ingår i en majoritetsregering. Det kräver att man tar ansvar och lägger fram förslag som en majoritet kan enas omkring. Kan man inte lägga fram sådana förslag så förlorar man. Att SD väljer att lägga sina röster på våra förslag ibland kan vi inte förhindra.
Regeringen har varken 2009 eller 2010 gjort av med de anslag de begärt och fått av riksdagen. Sammanlagt 700 miljoner har inte utnyttjats under dessa år. Andra myndigheter som ständigt går med överskott får sina anslag anpassade till verkligheten. Det kan inte vara meningen att problemen med att bilda regering ska lösas genom att bygga ut administrationen omkring statråden. Den ohämmade expansionen av regeringskansliet på skattebetalarnas bekostnad måste få ett slut.
Jag kan konstatera att den borgerliga alliansen är mycket angelägen om att koppla samman oss socialdemokrater med SD, trots att man vid i stort sätt varje votering i riksdagen själva får igenom sin politik med hjälp av SD:s röster. Det väljer Johansson att "glömma" bort. / CH
Infört i Värnamo Nyheter 27 december 2010 och signerat av mig. Men jag har även svarat Helena Bouveng (M) som skriver på samma tema i Folkbladet, Jönköping.
Regeringen har varken 2009 eller 2010 gjort av med de anslag de begärt och fått av riksdagen. Sammanlagt 700 miljoner har inte utnyttjats under dessa år. Andra myndigheter som ständigt går med överskott får sina anslag anpassade till verkligheten. Det kan inte vara meningen att problemen med att bilda regering ska lösas genom att bygga ut administrationen omkring statråden. Den ohämmade expansionen av regeringskansliet på skattebetalarnas bekostnad måste få ett slut.
Jag kan konstatera att den borgerliga alliansen är mycket angelägen om att koppla samman oss socialdemokrater med SD, trots att man vid i stort sätt varje votering i riksdagen själva får igenom sin politik med hjälp av SD:s röster. Det väljer Johansson att "glömma" bort. / CH
Infört i Värnamo Nyheter 27 december 2010 och signerat av mig. Men jag har även svarat Helena Bouveng (M) som skriver på samma tema i Folkbladet, Jönköping.
onsdag 1 december 2010
Världsaidsdagen
Idag en 1 december är det den internationella världsaidsdagen. Hiv och aids är fortfarande det största hotet mot utveckling i många delar av världen. Så denna dag lär vi behöva uppmärksamma länge. Men vi behöver ocskå ständigt se över våra insater och skapa effektiva åtgärder. Och varje ny generation ska informeras. Men som Folkhälsominster har Tex Maria Larsson Kd så här långt inte levererat mer än några medkännande ord. Men jag hoppas att något aktivt bidrag kommer att precenteras från Socialdepartementet idag.
Sveriges Socialdemokratiska regering var först i världen med en ambassadör för dessa frågor. En viktig markering. Den dåvarande ambassadören fick sitta kvar vid regeringsskiftet och Anders Nordström utsågs nyligen till ny ambassadör med särskilt ansvar för hiv och aids. Men han har fler frågor i sin portfölj och ska prioritera mellan sina arbetsområden.
Han har en bra kompetens med sig för att kunna ansvara för Sveriges internationella samarbete på hiv/aids-området. Inom EU arbetar krafter som katolska kyrkan för att underminera sexuella och reproduktiva rättigheter, något som påverkar bekämpandet av sexuellt överförbara sjukdomar. EU:s röst är försvagad.
Och regeringen avstår från att främja de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna (ESK-rättigheterna) genom att underteckna tilläggsprotokoll. Jag ser det som angeläget att stärka hälsofrågor som aktualiserats på grund av hiv och internationella förpliktelser i förhållande till mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter får inte inskränkas av stater eller andra aktörer.
Regeringens prioritering för bekämpande av hiv och aids i förhållande till mänskliga rättigheter kan utvecklas. Jag har inför världsaidsdagen efterfrågat regeringens mening i former som direktiv är ett exempel på.
Mer konkret har jag till Statsrådet Gunilla Carlsson tagit upp frågan om vilka direktiv hon gett till den nyligen utsedda ambassadören med ansvar för hiv och aids i relation till mänskliga rättigheter.
Biståndsministern svarar att Anders Nordströms uppdrag som ambassadör för hiv/aidsfrågor utgår från den policy som regeringen beslutade om 27 november 2008 ”Rätten till en framtid”. Sveriges hiv/aids ambassadörs uppdrag är att på olika sätt stödja och medverka i genomförandet av denna policy.
Genomförandet av policyn sker idag bland annat inom ramen för Sveriges agerande i UNAIDS, WHO och Globala Fonden. Sverige deltar för närvarande aktivt genom ambassadör Nordström i utarbetandet av nya globala strategier för hiv/aids för samtliga dessa tre viktiga internationella organisationer. Sverige har haft en plats i styrlsen och jag har under åren försökt hålla mig informerad om arbetet, även en viktig kanal för att föra fram synpunkter. Något som också funnits .
Jag välkomnar regeringen avsikt att ta fram en särskild strategi för sitt fortsatta arbete genom Sida med hiv/aidsfrågorna regionalt i Afrika. Det krävs också ett rättighetsperspektiv och att vi har redskap i förhållande till EU, Världbanken osv. Idag integrerars enligt Parisagendan arbetet allmer och då krävs vassare instrument i frågor om klyver EU och stora delar av världen. Så det krävs mer än regeringens bud idag.
Hiv/aids är en sjukdom som överförs via sexuella kontakter, om än ej enbart, och då kommer preventiva åtgärder och behandling in på området sexuella rättigheter. Fortfarande så får allt för ofta kunskap stå tillbaka för privata moraluppfattningar och tabun. Policyer och bra polycer är bra men det krävs också klara direktiv och bra direktiv från regeringen i arbetet mot hiv aids.
Sveriges Socialdemokratiska regering var först i världen med en ambassadör för dessa frågor. En viktig markering. Den dåvarande ambassadören fick sitta kvar vid regeringsskiftet och Anders Nordström utsågs nyligen till ny ambassadör med särskilt ansvar för hiv och aids. Men han har fler frågor i sin portfölj och ska prioritera mellan sina arbetsområden.
Han har en bra kompetens med sig för att kunna ansvara för Sveriges internationella samarbete på hiv/aids-området. Inom EU arbetar krafter som katolska kyrkan för att underminera sexuella och reproduktiva rättigheter, något som påverkar bekämpandet av sexuellt överförbara sjukdomar. EU:s röst är försvagad.
Och regeringen avstår från att främja de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna (ESK-rättigheterna) genom att underteckna tilläggsprotokoll. Jag ser det som angeläget att stärka hälsofrågor som aktualiserats på grund av hiv och internationella förpliktelser i förhållande till mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter får inte inskränkas av stater eller andra aktörer.
Regeringens prioritering för bekämpande av hiv och aids i förhållande till mänskliga rättigheter kan utvecklas. Jag har inför världsaidsdagen efterfrågat regeringens mening i former som direktiv är ett exempel på.
Mer konkret har jag till Statsrådet Gunilla Carlsson tagit upp frågan om vilka direktiv hon gett till den nyligen utsedda ambassadören med ansvar för hiv och aids i relation till mänskliga rättigheter.
Biståndsministern svarar att Anders Nordströms uppdrag som ambassadör för hiv/aidsfrågor utgår från den policy som regeringen beslutade om 27 november 2008 ”Rätten till en framtid”. Sveriges hiv/aids ambassadörs uppdrag är att på olika sätt stödja och medverka i genomförandet av denna policy.
Genomförandet av policyn sker idag bland annat inom ramen för Sveriges agerande i UNAIDS, WHO och Globala Fonden. Sverige deltar för närvarande aktivt genom ambassadör Nordström i utarbetandet av nya globala strategier för hiv/aids för samtliga dessa tre viktiga internationella organisationer. Sverige har haft en plats i styrlsen och jag har under åren försökt hålla mig informerad om arbetet, även en viktig kanal för att föra fram synpunkter. Något som också funnits .
Jag välkomnar regeringen avsikt att ta fram en särskild strategi för sitt fortsatta arbete genom Sida med hiv/aidsfrågorna regionalt i Afrika. Det krävs också ett rättighetsperspektiv och att vi har redskap i förhållande till EU, Världbanken osv. Idag integrerars enligt Parisagendan arbetet allmer och då krävs vassare instrument i frågor om klyver EU och stora delar av världen. Så det krävs mer än regeringens bud idag.
Hiv/aids är en sjukdom som överförs via sexuella kontakter, om än ej enbart, och då kommer preventiva åtgärder och behandling in på området sexuella rättigheter. Fortfarande så får allt för ofta kunskap stå tillbaka för privata moraluppfattningar och tabun. Policyer och bra polycer är bra men det krävs också klara direktiv och bra direktiv från regeringen i arbetet mot hiv aids.
söndag 21 november 2010
Påvens livsfarliga politik
Hiv/aids är den vanligaste dödsorsaken i Afrika och den fjärde vanligaste dödsorsaken i världen. Idag lever cirka 33 miljoner människor med hiv i världen. Varje dag dör nästan 5 500 människor i aids och varje dag smittas nära 7400 människor.
Är vi på väg att förlora kampen mot aids? Inför de siffror jag har redovisat här blir man både förtvivlad och desperat.
Men naturligtvis får vi inte ge upp kampen mot aids. Den katolska kyrkans inställning drabbar framför allt fattiga och maktlösa kvinnor, alltså de redan mest utsatta.
Vilka krav kan unga kvinnor som är helt utlämnade åt sina män ställa i en sådan situation?
Jag vill peka på en nyckelfråga. "Det är männens ansvar" sa FN:s numera fd generalsekreterare Kofi Annan i ett tal om just mäns ansvar:
- De kan göra en verklig insats genom att visa mer omtanke, genom att ta färre risker och genom att se aidsproblematiken i vitögat.
Det är ett faktum att kvinnor smittas lättare än män. Om man jämför kvinnor och män i åldern 15-19 år i flera afrikanska befolkningsgrupper är det ungefär sex gånger fler kvinnor som är smittade.
Vad kan vi göra? Vad kan Sverige göra? Ett svar är att alla ska ha rätt till upplysning och tillgång till kondom och femidom. Ge kvinnor makt över sitt eget liv och barnens framtid.
Anders Nordström är ny ambassadör med särskilt ansvar för Sveriges internationella arbete på hiv/aids-området. Men ännu har vi inte hört något om vad han och regeringen vill med detta mandat. Regeringens policy om Sveriges internationella arbete behöver vässas inför den 1 december, den internationella aidsdagen. Nu är det tyst från Rosenbad.
Vi vet att inom EU arbetar den katolska kyrkan för att underminera kampen för sexuella och reproduktiva rättigheter. Ett baksalg för hälsoutbildning och sexualundervisningen. Folkpartister har hållit med om att detta är en katastrof för bekämpandet av sexuellt överförbara sjukdomar, tidiga ungdomsgraviditeter och mödradödligheten är det en katastrof. Men i regeringsställning sitter de tysta även i denna fråga i trygg förvissning om att de inte granskas av media.
Vi måste arbeta både med män och kvinnor. Män sitter ofta med den politiska och ekonomiska makten. Likaså med den religiösa makten som är mycket viktig i många länder. Inte minst påven och katolska kyrkan har en syn på kondomer som är boksvavligt talat livsfarlig för många kvinnor och män. En politik som helt i onödan gör barn föräldralösa.
Barn utgör en hårt utsatt grupp. Under 2007 smittades 370 000 barn under 15 år med hiv och idag beräknas att cirka 2 miljoner barn lever med sjukdomen globalt. Framsteg har dock gjorts vad gäller mor- till barn-smitta och andelen blivande mödrar som nås med medicin har ökat från 9 procent 2004 till 33 procent 2007.
Har nu Påven verkligen ändrat Katolska Kyrkans politk vär det att välkomna. Men det återstår för Påven att be om förlåtelse till de vars anhöriga avlidit som konsekvens av Heliga Stolens förbud av kondomer.
Är vi på väg att förlora kampen mot aids? Inför de siffror jag har redovisat här blir man både förtvivlad och desperat.
Men naturligtvis får vi inte ge upp kampen mot aids. Den katolska kyrkans inställning drabbar framför allt fattiga och maktlösa kvinnor, alltså de redan mest utsatta.
Vilka krav kan unga kvinnor som är helt utlämnade åt sina män ställa i en sådan situation?
Jag vill peka på en nyckelfråga. "Det är männens ansvar" sa FN:s numera fd generalsekreterare Kofi Annan i ett tal om just mäns ansvar:
- De kan göra en verklig insats genom att visa mer omtanke, genom att ta färre risker och genom att se aidsproblematiken i vitögat.
Det är ett faktum att kvinnor smittas lättare än män. Om man jämför kvinnor och män i åldern 15-19 år i flera afrikanska befolkningsgrupper är det ungefär sex gånger fler kvinnor som är smittade.
Vad kan vi göra? Vad kan Sverige göra? Ett svar är att alla ska ha rätt till upplysning och tillgång till kondom och femidom. Ge kvinnor makt över sitt eget liv och barnens framtid.
Anders Nordström är ny ambassadör med särskilt ansvar för Sveriges internationella arbete på hiv/aids-området. Men ännu har vi inte hört något om vad han och regeringen vill med detta mandat. Regeringens policy om Sveriges internationella arbete behöver vässas inför den 1 december, den internationella aidsdagen. Nu är det tyst från Rosenbad.
Vi vet att inom EU arbetar den katolska kyrkan för att underminera kampen för sexuella och reproduktiva rättigheter. Ett baksalg för hälsoutbildning och sexualundervisningen. Folkpartister har hållit med om att detta är en katastrof för bekämpandet av sexuellt överförbara sjukdomar, tidiga ungdomsgraviditeter och mödradödligheten är det en katastrof. Men i regeringsställning sitter de tysta även i denna fråga i trygg förvissning om att de inte granskas av media.
Vi måste arbeta både med män och kvinnor. Män sitter ofta med den politiska och ekonomiska makten. Likaså med den religiösa makten som är mycket viktig i många länder. Inte minst påven och katolska kyrkan har en syn på kondomer som är boksvavligt talat livsfarlig för många kvinnor och män. En politik som helt i onödan gör barn föräldralösa.
Barn utgör en hårt utsatt grupp. Under 2007 smittades 370 000 barn under 15 år med hiv och idag beräknas att cirka 2 miljoner barn lever med sjukdomen globalt. Framsteg har dock gjorts vad gäller mor- till barn-smitta och andelen blivande mödrar som nås med medicin har ökat från 9 procent 2004 till 33 procent 2007.
Har nu Påven verkligen ändrat Katolska Kyrkans politk vär det att välkomna. Men det återstår för Påven att be om förlåtelse till de vars anhöriga avlidit som konsekvens av Heliga Stolens förbud av kondomer.
fredag 19 november 2010
Nya bröst till jul?
Det är nu möjligt att köpa nya bröst på auktion och är du riktigt snabb och slår till direkt kan du få dem före jul. Bröstreklamen, som är djupt kränkande och sexistisk, damp nyligen ner i min inkorg.
- Jag reagerade starkt när jag såg reklamen. Den verkligen förlöjligar kvinnor och framställer dem på ett sätt som inte är acceptabelt i ett samhälle som hävdar alla människors lika värde.
Det är viktigt att vi tar krafttag mot den här typen av reklam och därför vill jag veta vad statsrådet Nyamko Sabuni (FP) är villig att göra för att motverka reklam av det här slaget.
Men det finns även en hälsoaspekt att ta hänsyn till. Auktionen säger absolut inget om företaget eller vilken kvalitet implantaten håller. Vi läser allt för ofta i tidningarna om misslyckade bröstförstoringar. Nu senast om en svensk kvinna som åkte till Polen för en bröstförstoring. I tre månader har hon legat medvetslös. Enligt läkarna fick hon för mycket narkos under operationen och det skadade hennes hjärna.
- Det är lika tragiskt varje gång en kvinna skadas. För deras skull måste vi fortsätta driva de här frågorna och få till en grundläggande attitydförändring av dagens kvinnosyn.
Reklamerbjudandet Nya bröst till Jul? är ett är ett djupt kränkande erbjudande då det utgår ifrån att kvinnors kroppar måste förändras eftersom de inte duger som de är.
Det råder en bred politisk enighet om att könsdiskriminerande reklam är problematisk och inte önskvärd i ett jämställt samhälle. Att kvinnor och män förlöjligas eller framställs på ett kränkande eller stereotypt sätt i reklam såväl som i andra sammanhang är inte acceptabelt i ett samhälle som hävdar alla människors lika värden.
För att motverka könsdiskriminerande reklam på lång sikt måste det till en grundläggande attitydförändring i hela vårt samhälle.
I betänkandet Könsdiskriminerande reklam – kränkande utformning av kommersiella meddelanden (SOU 2008:5) föreslogs det att ett förbud mot könsdiskriminerande reklam skulle införas. Ett förslag som regeringen sade nej till.
Jag anser att det behövs lagstiftning på området för att komma tillrätta med den könsdiskriminerande reklam som vi kan se runt omkring i vårt samhälle.
Men vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att motverka kränkande könsdiskriminerande reklam? Nyamko Sabunis (Fp) ensidiga tro på att marknaden själv kan hantera frågon har provats men åter visat sig inte fungera.
- Jag reagerade starkt när jag såg reklamen. Den verkligen förlöjligar kvinnor och framställer dem på ett sätt som inte är acceptabelt i ett samhälle som hävdar alla människors lika värde.
Det är viktigt att vi tar krafttag mot den här typen av reklam och därför vill jag veta vad statsrådet Nyamko Sabuni (FP) är villig att göra för att motverka reklam av det här slaget.
Men det finns även en hälsoaspekt att ta hänsyn till. Auktionen säger absolut inget om företaget eller vilken kvalitet implantaten håller. Vi läser allt för ofta i tidningarna om misslyckade bröstförstoringar. Nu senast om en svensk kvinna som åkte till Polen för en bröstförstoring. I tre månader har hon legat medvetslös. Enligt läkarna fick hon för mycket narkos under operationen och det skadade hennes hjärna.
- Det är lika tragiskt varje gång en kvinna skadas. För deras skull måste vi fortsätta driva de här frågorna och få till en grundläggande attitydförändring av dagens kvinnosyn.
Reklamerbjudandet Nya bröst till Jul? är ett är ett djupt kränkande erbjudande då det utgår ifrån att kvinnors kroppar måste förändras eftersom de inte duger som de är.
Det råder en bred politisk enighet om att könsdiskriminerande reklam är problematisk och inte önskvärd i ett jämställt samhälle. Att kvinnor och män förlöjligas eller framställs på ett kränkande eller stereotypt sätt i reklam såväl som i andra sammanhang är inte acceptabelt i ett samhälle som hävdar alla människors lika värden.
För att motverka könsdiskriminerande reklam på lång sikt måste det till en grundläggande attitydförändring i hela vårt samhälle.
I betänkandet Könsdiskriminerande reklam – kränkande utformning av kommersiella meddelanden (SOU 2008:5) föreslogs det att ett förbud mot könsdiskriminerande reklam skulle införas. Ett förslag som regeringen sade nej till.
Jag anser att det behövs lagstiftning på området för att komma tillrätta med den könsdiskriminerande reklam som vi kan se runt omkring i vårt samhälle.
Men vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att motverka kränkande könsdiskriminerande reklam? Nyamko Sabunis (Fp) ensidiga tro på att marknaden själv kan hantera frågon har provats men åter visat sig inte fungera.
torsdag 18 november 2010
Världens ledare måste hålla sitt löfte till världens fattiga
Den 25 november är det FN:s internationella dag för avskaffande av våld mot kvinnor, då visar S-kvinnor sitt vårt stöd för alla de kvinnor som utsätts för våld i nära relationer.
Det är nu bara fem år kvar innan FN:s millenniemål ska vara uppfyllda. Om vi ska kunna uppfylla milleniemålen som minskad fattigdom lägre barna- och mödradödlighet och utbildning till alla, så måste vi stärka kvinnors makt och inflytande. En kvinna som lever med våld och hot har fråntagits makt över sin kropp och sitt liv.
Grundläggande är varje människas rätt till och makt över sin egen kropp. Mäns våld mot kvinnor, våldtäkt, prostitution och sexslavhandel är den yttersta konsekvensen av det ojämställda samhället. Ett av vår tids största samhällsproblem är mäns våld mot kvinnor och barn. Våld mot kvinnor och barn sker för det mesta i det egna hemmet och förövaren är oftast kvinnans partner eller en närstående släkting.
Många anmälningar om våldtäkt utreds inte ordentligt och ärendena läggs oftast ned innan de ens nått domstol. S-kvinnor ställer sig bakom Amnesty Internationals krav på att inrätta en oberoende granskningskommission med uppgift att se över nedlagda våldtäktsärenden och skälen till detta, samt bedöma utredningskvaliteten i dessa ärenden.
Granskningskommissionens arbete ska ligga till grund för förslag om ytterliggare åtgärder för att förbättra rättväsendets hantering av våldtäktsärenden.
S-kvinnor ställer sig bakom uppropet för att världens ledare ska hålla löftet till världens fattiga!
Vi uppmanar Sveriges regering att ta initiativ i EU och FN till följande åtgärder för kvinnor och barn:
● Öka flickors skolgång.
● Garantera kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter.
● Stoppa det sexuella våldet.
● Fortsätt att motverka barnadödligheten.
● Hjälp de fattigaste barnen.
● Skapa en rättvis världsordning.
Mer makt åt kvinnor räddar världen!
http://www.fn.se/upprop
Namninsamlingen avslutas den 1 december 2010. Namnlistorna kommer att överlämnas till Sveriges regering i samband med FN:s dag för mänskliga rättigheter den 10 december 2010 för att symboliskt visa att millenniemålens uppfyllande är ett sätt att stärka mänskliga rättigheter
Det är nu bara fem år kvar innan FN:s millenniemål ska vara uppfyllda. Om vi ska kunna uppfylla milleniemålen som minskad fattigdom lägre barna- och mödradödlighet och utbildning till alla, så måste vi stärka kvinnors makt och inflytande. En kvinna som lever med våld och hot har fråntagits makt över sin kropp och sitt liv.
Grundläggande är varje människas rätt till och makt över sin egen kropp. Mäns våld mot kvinnor, våldtäkt, prostitution och sexslavhandel är den yttersta konsekvensen av det ojämställda samhället. Ett av vår tids största samhällsproblem är mäns våld mot kvinnor och barn. Våld mot kvinnor och barn sker för det mesta i det egna hemmet och förövaren är oftast kvinnans partner eller en närstående släkting.
Många anmälningar om våldtäkt utreds inte ordentligt och ärendena läggs oftast ned innan de ens nått domstol. S-kvinnor ställer sig bakom Amnesty Internationals krav på att inrätta en oberoende granskningskommission med uppgift att se över nedlagda våldtäktsärenden och skälen till detta, samt bedöma utredningskvaliteten i dessa ärenden.
Granskningskommissionens arbete ska ligga till grund för förslag om ytterliggare åtgärder för att förbättra rättväsendets hantering av våldtäktsärenden.
S-kvinnor ställer sig bakom uppropet för att världens ledare ska hålla löftet till världens fattiga!
Vi uppmanar Sveriges regering att ta initiativ i EU och FN till följande åtgärder för kvinnor och barn:
● Öka flickors skolgång.
● Garantera kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter.
● Stoppa det sexuella våldet.
● Fortsätt att motverka barnadödligheten.
● Hjälp de fattigaste barnen.
● Skapa en rättvis världsordning.
Mer makt åt kvinnor räddar världen!
http://www.fn.se/upprop
Namninsamlingen avslutas den 1 december 2010. Namnlistorna kommer att överlämnas till Sveriges regering i samband med FN:s dag för mänskliga rättigheter den 10 december 2010 för att symboliskt visa att millenniemålens uppfyllande är ett sätt att stärka mänskliga rättigheter
onsdag 17 november 2010
Dödsstraff i Libyen
Är konskvent emot dödstraff och i såväl freds- som ofredstid. Därför är avrättningar är en fråga jag tagit upp många gånger under åren. I ett av EU grannländer andra sidan Medelhavet avrättades den 30 maj i år 18 personer i Libyen. Uppgifter gör gällande att ca 200 personer sitter i dödscell i avvaktan på avrättning.
I några andra fall har jag uppvaktat Libyens Ambassadör i Paris. Erinra mig att samtalstonen var något ansträngd och att missförstånden låg nära till hands. För de personerna, då redan dömda till dödsstraff, gick det till slut att få en förändring till stånd genom ett brett arbete. Där var vårt möte i Paris en pusselbit i ett meningsfullt arbete. De bedömdes dessutom av seriösa jurister och organisationer som oskyldiga.
Men jag har däremot inte kunnat ta del av någon officiell statistik över antalet personer som dömts till döden eller som avrättas varje år i landet. Tolkhjälp liksom konsulär hjälp från hemlandet har nekats medborgare i andra länder. Systemet med ”blodspengar”, där offrets anhöriga betalar, ger utländska medborgare små möjligheter att få till stånd en uppgörelse. Så det anges som orsak till att en oproportionerlig del av avrättade utgörs också av utländska medborgare.
Människor kan enligt Amnesty dömas till döden för att de fredligt har uttryckt sina åsikter eller för att de tillhör en förbjuden organisation. Samtidigt sker ett närmare samarbete med EU men reaktionerna på dödsstraffet är däremot sparsamma.
Nu har jag frågat Utrikesminister Carl Bildt på vilket sätt regeringen agerar mot dödsstraffet i Libyen.
"Dödsstraffet är ett omänskligt, grymt och oåterkalleligt straff, som inte har någon plats i en modern rättsordning. Såväl Sverige som EU arbetar aktivt och långsiktigt för dödsstraffets globala avskaffande. EU är i dag den tydligaste och mest aktiva aktören i kampen mot dödsstraffet, både genom kontakt med enskilda länder och på den multilaterala arenan.
Sverige och EU tar regelbundet upp frågan om mänskliga rättigheter med Libyen. Den libyska regeringen betraktar dock mänskliga rättigheter som en inrikespolitisk fråga och har hittills haft ett begränsat intresse av en dialog med EU eller dess medlemsstater om dessa frågor.
Mänskliga rättigheter finns dock inkluderade i det ramavtal som för närvarande förhandlas mellan EU och Libyen. Ett sådant avtal skulle innebära ökade möjligheter för en intensifierad dialog om mänskliga rättigheter, inklusive dödsstraffet, med Libyen." slut citat/
Märkligt nog nämner Bildt inte The European Union and Africa will hold their 3rd Summit in Libya on 29-30 November 2010. Under the overarching theme of "Investment, Economic Growth and Job Creation", Heads of States and Governments will address key issues, like peace and security, climate change, regional integration and private sector development, infrastructure and energy, agriculture and food security, migration.
http://ec.europa.eu/development/icenter/featured_20100712_africa_eu_summit_en.cfm
Notera att den kända dagordningen vare sig omfattar mänskliga rättigheter generellt eller dödstraff. EU-kommissionär Cecilia Malmström har besökt Libyen för att diskutera asyl- och migrationsfrågor. Dessutom har Seriges Handelsminister Ewa Björling har varit på en kritiserad försäljningsresa till landet.
Jag menar till skillnad mot Bildt att ett avtal som "kan innebära" inte räcker, ett avtal ska innebära ökade möjligheter till en kritiskt dialog för respekt för mänskliga rättigheter och dödsstraffets avskaffande. Lite tydligare än så här ska en regering stå upp för riksdagens ståndpunkter.
I några andra fall har jag uppvaktat Libyens Ambassadör i Paris. Erinra mig att samtalstonen var något ansträngd och att missförstånden låg nära till hands. För de personerna, då redan dömda till dödsstraff, gick det till slut att få en förändring till stånd genom ett brett arbete. Där var vårt möte i Paris en pusselbit i ett meningsfullt arbete. De bedömdes dessutom av seriösa jurister och organisationer som oskyldiga.
Men jag har däremot inte kunnat ta del av någon officiell statistik över antalet personer som dömts till döden eller som avrättas varje år i landet. Tolkhjälp liksom konsulär hjälp från hemlandet har nekats medborgare i andra länder. Systemet med ”blodspengar”, där offrets anhöriga betalar, ger utländska medborgare små möjligheter att få till stånd en uppgörelse. Så det anges som orsak till att en oproportionerlig del av avrättade utgörs också av utländska medborgare.
Människor kan enligt Amnesty dömas till döden för att de fredligt har uttryckt sina åsikter eller för att de tillhör en förbjuden organisation. Samtidigt sker ett närmare samarbete med EU men reaktionerna på dödsstraffet är däremot sparsamma.
Nu har jag frågat Utrikesminister Carl Bildt på vilket sätt regeringen agerar mot dödsstraffet i Libyen.
"Dödsstraffet är ett omänskligt, grymt och oåterkalleligt straff, som inte har någon plats i en modern rättsordning. Såväl Sverige som EU arbetar aktivt och långsiktigt för dödsstraffets globala avskaffande. EU är i dag den tydligaste och mest aktiva aktören i kampen mot dödsstraffet, både genom kontakt med enskilda länder och på den multilaterala arenan.
Sverige och EU tar regelbundet upp frågan om mänskliga rättigheter med Libyen. Den libyska regeringen betraktar dock mänskliga rättigheter som en inrikespolitisk fråga och har hittills haft ett begränsat intresse av en dialog med EU eller dess medlemsstater om dessa frågor.
Mänskliga rättigheter finns dock inkluderade i det ramavtal som för närvarande förhandlas mellan EU och Libyen. Ett sådant avtal skulle innebära ökade möjligheter för en intensifierad dialog om mänskliga rättigheter, inklusive dödsstraffet, med Libyen." slut citat/
Märkligt nog nämner Bildt inte The European Union and Africa will hold their 3rd Summit in Libya on 29-30 November 2010. Under the overarching theme of "Investment, Economic Growth and Job Creation", Heads of States and Governments will address key issues, like peace and security, climate change, regional integration and private sector development, infrastructure and energy, agriculture and food security, migration.
http://ec.europa.eu/development/icenter/featured_20100712_africa_eu_summit_en.cfm
Notera att den kända dagordningen vare sig omfattar mänskliga rättigheter generellt eller dödstraff. EU-kommissionär Cecilia Malmström har besökt Libyen för att diskutera asyl- och migrationsfrågor. Dessutom har Seriges Handelsminister Ewa Björling har varit på en kritiserad försäljningsresa till landet.
Jag menar till skillnad mot Bildt att ett avtal som "kan innebära" inte räcker, ett avtal ska innebära ökade möjligheter till en kritiskt dialog för respekt för mänskliga rättigheter och dödsstraffets avskaffande. Lite tydligare än så här ska en regering stå upp för riksdagens ståndpunkter.
måndag 15 november 2010
Medel för människohandel
Nu har jag tröttnat på att vänta in regeringen. Så jag har frågat statsrådet Nyamko Sabuni är om hon kommer att verka för att medel för att bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål avsätts för år 2011 och framöver.
Handlingsplanen för att bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål innehöll åtgärder för perioden 2008–2010. Efter ansökan har stöd utgått till frivilligorganisationers arbete för att motverka efterfrågan av prostitution och öka kunskapen om människohandel för sexuella ändamål. En ambition har varit att också utveckla samverkan mellan myndigheter och frivilligorganisationer på nationell nivå. En samlad uppföljning av handlingsplanen avsågs därefter göras 2011. Men efter de medel som beviljats för 2010 finns inga mer pengar för frivilligorganisationer att ansöka om samtidigt som problemet med prostitution och människohandel inte är löst utan måste bekämpas med ett långsiktigt arbete.
Sabuni svarar att regeringen den 17 juni 2010 överlämnade en redovisning av den särskilda jämställdhetssatsningen till riksdagen (skr. 2009/10:234). Här anges hur dessa medel har använts, vilka åtgärder som har genomförts samt en bedömning av hittills uppnådda resultat. Åtgärderna i handlingsplanen ska bland annat leda till långsiktig utveckling av nya metoder för arbetet och stärkt samverkan mellan både myndigheter och frivilligorganisationer.
Och att regeringen den 4 november 2010 gav i uppdrag till Kompetensrådet för utveckling i staten (Krus) att genomföra en kompetenssatsning i statsförvaltningen för att stödja myndigheternas förebyggande arbete med att utveckla policys och riktlinjer avseende sexköp och dylikt. För uppdraget har regeringen avsatt sammanlagt 10 miljoner kronor under tre år. Dvs Sabuni återupptar ett arbete som startade för många år sedan men som nuvarande regering lät somna in. Fem förlorade år är ingen nysatsning. Utan svar på ett återkommande krav från bla mig. Så jag hoppas att uppdraget till Krus som utgår ifrån åtgärd 15 i handlingsplanen ska bli en bra omstart.
Men för de medel som frivilligorganisationer frågar och undrar över finns idag inga svar. Samtidigt som pengarna är slut på länsstyrelserna så är frågan om människohandel långt ifrån löst.
Handlingsplanen för att bekämpa prostitution och människohandel för sexuella ändamål innehöll åtgärder för perioden 2008–2010. Efter ansökan har stöd utgått till frivilligorganisationers arbete för att motverka efterfrågan av prostitution och öka kunskapen om människohandel för sexuella ändamål. En ambition har varit att också utveckla samverkan mellan myndigheter och frivilligorganisationer på nationell nivå. En samlad uppföljning av handlingsplanen avsågs därefter göras 2011. Men efter de medel som beviljats för 2010 finns inga mer pengar för frivilligorganisationer att ansöka om samtidigt som problemet med prostitution och människohandel inte är löst utan måste bekämpas med ett långsiktigt arbete.
Sabuni svarar att regeringen den 17 juni 2010 överlämnade en redovisning av den särskilda jämställdhetssatsningen till riksdagen (skr. 2009/10:234). Här anges hur dessa medel har använts, vilka åtgärder som har genomförts samt en bedömning av hittills uppnådda resultat. Åtgärderna i handlingsplanen ska bland annat leda till långsiktig utveckling av nya metoder för arbetet och stärkt samverkan mellan både myndigheter och frivilligorganisationer.
Och att regeringen den 4 november 2010 gav i uppdrag till Kompetensrådet för utveckling i staten (Krus) att genomföra en kompetenssatsning i statsförvaltningen för att stödja myndigheternas förebyggande arbete med att utveckla policys och riktlinjer avseende sexköp och dylikt. För uppdraget har regeringen avsatt sammanlagt 10 miljoner kronor under tre år. Dvs Sabuni återupptar ett arbete som startade för många år sedan men som nuvarande regering lät somna in. Fem förlorade år är ingen nysatsning. Utan svar på ett återkommande krav från bla mig. Så jag hoppas att uppdraget till Krus som utgår ifrån åtgärd 15 i handlingsplanen ska bli en bra omstart.
Men för de medel som frivilligorganisationer frågar och undrar över finns idag inga svar. Samtidigt som pengarna är slut på länsstyrelserna så är frågan om människohandel långt ifrån löst.
Sabuni ska åteterkomma
Regeringen har redogjort för sin syn på hur mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer ska bekämpas. Handlingsplanen omfattar åtgärder inom olika politikområden som skulle utvecklas och preciseras efter hand. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med en redovisning av hur detta arbete har bedrivits.
Jag förutsätter även att en redovisning kommer att ske över vilka medel som har avsatts. En löpande information till riksdagen om handlingsplanens genomförande och en redovisning till riksdagen av uppföljningens resultat utlovades till 2010. Det är även angeläget att besked om medel efter 2010 klarläggs. Jag har länge försökt fölaj upp vad som verkligen når den enskilda kvinnojoren eller motsvarande verksamhet men utan att lyckas.
Nu har jag frågat statsrådet Nyamko Sabuni om hon verkat för att medel avsatts efter 2010 för åtgärder mot mäns våld mot kvinnor och i så fall vilka medel. Och Sabuni hävdar att regeringen avser att fullfölja satsningen under 2011 och 2012. Samt att mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer ett fortsatt prioriterat område. Vidare skriver Sabuni i sitt svar till mig att regeringen avser att återkomma med förslag om fortsatta insatser inom ramen för jämställdhetsanslaget för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Insatserna för att bekämpa mäns våld mot kvinnor måste fortsatt införlivas i myndigheternas ordinarie arbete. Samordning och samverkan mellan alla involverade aktörer på lokal och regional nivå kommer även fortsättningsvis vara viktigt. En annan betydande del i arbetet är kunskapsuppbyggnad och forskning, liksom uppföljning och utvärdering av myndigheternas verksamhet inom området. (forskning har också lagts ner min anm.) Regeringen avser att följa utvecklingen noga och den utvärdering som Brottsförebyggande rådet ska slutredovisa den 31 december 2010 kommer att utgöra ett viktigt underlag i det fortsatta arbetet.
Slutsats, utöver att regeringen säger sig se området som viktigt så finns inget konkret svar men Sabuni ska återkomma men skriver intet när, hur om det följer med pengar. Då får jag fortsatta ha koll, men hjälp gärna till
Jag förutsätter även att en redovisning kommer att ske över vilka medel som har avsatts. En löpande information till riksdagen om handlingsplanens genomförande och en redovisning till riksdagen av uppföljningens resultat utlovades till 2010. Det är även angeläget att besked om medel efter 2010 klarläggs. Jag har länge försökt fölaj upp vad som verkligen når den enskilda kvinnojoren eller motsvarande verksamhet men utan att lyckas.
Nu har jag frågat statsrådet Nyamko Sabuni om hon verkat för att medel avsatts efter 2010 för åtgärder mot mäns våld mot kvinnor och i så fall vilka medel. Och Sabuni hävdar att regeringen avser att fullfölja satsningen under 2011 och 2012. Samt att mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer ett fortsatt prioriterat område. Vidare skriver Sabuni i sitt svar till mig att regeringen avser att återkomma med förslag om fortsatta insatser inom ramen för jämställdhetsanslaget för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Insatserna för att bekämpa mäns våld mot kvinnor måste fortsatt införlivas i myndigheternas ordinarie arbete. Samordning och samverkan mellan alla involverade aktörer på lokal och regional nivå kommer även fortsättningsvis vara viktigt. En annan betydande del i arbetet är kunskapsuppbyggnad och forskning, liksom uppföljning och utvärdering av myndigheternas verksamhet inom området. (forskning har också lagts ner min anm.) Regeringen avser att följa utvecklingen noga och den utvärdering som Brottsförebyggande rådet ska slutredovisa den 31 december 2010 kommer att utgöra ett viktigt underlag i det fortsatta arbetet.
Slutsats, utöver att regeringen säger sig se området som viktigt så finns inget konkret svar men Sabuni ska återkomma men skriver intet när, hur om det följer med pengar. Då får jag fortsatta ha koll, men hjälp gärna till
Slutreplik till EU-kommissionär Cecilia Malmström på Europaportalen.se
Cecilia Malmström efterlyser konstruktiva förslag för hur vi kan stärka arbetet mot människohandeln. Gärna, vad sägs om den svenska sexköpslagen. Skriver jag i slutreplik till EU-kommissionär Cecilia Malmström.
”Låt den svenska sexköpslagen bli modell för EU”
EU-kommissionär Cecilia Malmströms vackra löften om att prioritera kampen mot människohandel är beundransvärda (Europaportalen 101110). Dessvärre är hennes löften tomma. Det räcker inte med att endast uppmana EU-länderna att ratificera Europarådets konvention mot människohandel, som Cecilia Malmström föreslår. Även EU självt måste ratificera konventionen, och det arbetet har stannat av helt inom EU.
Cecilia Malmström skriver att hon noterar att den svenska regeringen i somras meddelade att Sverige har ratificerat konventionen. Men, nämner inte att Sverige genomförde ratificeringen först efter sitt ordförandeskap i Europarådets ministerkommitté och först efter sitt ordförandeskap i EU. Detta var en medveten nedprioritering av frågan om människohandeln från regeringens sida. Vilket också ledde till en KU-anmälan som därefter tvingade regeringen till en ratificering av konventionen.
Mycket skamligt agerande från regeringens sida.
Cecilia Malmström efterlyser konstruktiva förslag för hur vi kan stärka arbetet mot människohandeln. Gärna, vad sägs om den svenska sexköpslagen som nyligen lovordades av FN:s nyinrättade fond för offer av människohandel för att den har minskat prostitutionen i och människohandeln till Sverige. När sexköpslagen trädde i kraft 1999 satte den fokus på och kriminaliserade sexköparna, vilket ledde till en minskad efterfrågan på köp av kvinnor och barn.
Tack vare sexköpslagen har vi sett en minskning av både prostitutionen och trafficking. Den positiva effekt vi har sett i Sverige vill vi även se i övriga EU genom att införa liknande lagstiftning inom EU. Varsågod Cecilia Malmström, ett konkret sätt att bekämpa människohandeln.
Carina HäggInternationell talesperson S-kvinnor Riksdagsledamot (S)
http://www.europaportalen.se/2010/11/lat-den-svenska-sexkopslagen-bli-modell-for-eu
Mitt inledande inlägg kommer här:
Svårt att förstå Cecilia Malmströms motstånd”
Publicerad 9 nov 2010kl 10:31
Uppdaterad 9 nov 2010kl 12:46
Människohandel och prostitution hänger ihop, menar debattören. Cecilia Malmström fortsätter, nu som EU-kommissionär, sitt motstånd mot Europarådets konvention mot människohandel. Det handlar om kvinnors och barns grundläggande rättigheter i Europa. http://www.europaportalen.se/2010/11/svart-att-forsta-cecilia-malmstrom-motstand
Varje år transporteras mellan 400 och 600 kvinnor till Sverige, samt ett okänt antal barn för att utnyttjas som slavar. Den internationella människohandeln ökar, International Labour Organisation, ILO, beräknar antalet utsatta till flera miljoner varje år och mörkerantalet är stort. Majoriteten av de drabbade är kvinnor och barn, nära hälften utnyttjas för huvudsakligen sexuella ändamål, som sexslavar i västvärlden. Europas länder är i varierande grad destinationsländer, transitländer och ursprungsländer för människohandlarna.
Det här barbariska slaveriet är ofta nära kopplat till prostitution och annan grov organiserad brottslighet som ger stora vinster. Såväl kunskapen som debatten om människohandel har ökat de senaste åren, ändå ser vi ingen avmattning i människohandeln, vad vi behöver nu är handling.
Därför är det svårt att förstå varför EU-kommissionär Cecilia Malmström fortsätter motarbeta ratificeringar av Europarådets konvention mot människohandel som tillkom 2005. Först fördröjde den svenska regering, som Malmström tills nyligen tillhört, arbetet med ratificering under drygt fyra år, en försening som också föranledde en anmälan av regeringen till konstitutionsutskottet. Som EU-kommissionär försvårar nu Malmström ytterligare arbetet för att bekämpa människohandeln.
Europarådets konvention mot människohandel är ett viktigt steg i kampen mot människohandel och ett sätt att arbeta för dessa kvinnors och barns grundläggande rättigheter i Europa.
En av Europarådets viktigaste uppgifter är att garantera och skydda de mänskliga rättigheterna i medlemsstaterna, och där ingår att söka hitta gemensamma lösningar på samhällsproblem som människohandel, organiserad brottslighet och brott mot barn.
Varför väljer Cecilia Malmström att motarbeta denna viktiga konvention? Sverige har tidigare varit ett föregångsland i kampen mot sexslaveriet med en stark röst i världen.
Som enskilt land har vi ett ansvar, men även EU har ett uppdrag för att genomföra ytterligare nödvändiga beslut. Men ännu har EU inte påbörjat sitt ratificeringsarbete, EU måste både tillträda konventionen samt verka för att alla dess medlemsstater gör detsamma. Dessvärre saknar de flesta EU-länder fortfarande en process som syftar till en ratificering av konventionen och arbetet inom EU har stannat av.
Den cyniska och hänsynslösa handeln med kvinnor och barn är vår tids slaveri och den måste bekämpas med alla tillgängliga medel. Det är en kamp som för många handlar om död eller liv. Därför måste EU-kommissionär Cecilia Malmström kraftfullt verka för att EU ratificerar Europarådets konvention angående människohandel.
Carina Hägg Internationell talesperson S-kvinnor Riksdagsledamot (S)
”Låt den svenska sexköpslagen bli modell för EU”
EU-kommissionär Cecilia Malmströms vackra löften om att prioritera kampen mot människohandel är beundransvärda (Europaportalen 101110). Dessvärre är hennes löften tomma. Det räcker inte med att endast uppmana EU-länderna att ratificera Europarådets konvention mot människohandel, som Cecilia Malmström föreslår. Även EU självt måste ratificera konventionen, och det arbetet har stannat av helt inom EU.
Cecilia Malmström skriver att hon noterar att den svenska regeringen i somras meddelade att Sverige har ratificerat konventionen. Men, nämner inte att Sverige genomförde ratificeringen först efter sitt ordförandeskap i Europarådets ministerkommitté och först efter sitt ordförandeskap i EU. Detta var en medveten nedprioritering av frågan om människohandeln från regeringens sida. Vilket också ledde till en KU-anmälan som därefter tvingade regeringen till en ratificering av konventionen.
Mycket skamligt agerande från regeringens sida.
Cecilia Malmström efterlyser konstruktiva förslag för hur vi kan stärka arbetet mot människohandeln. Gärna, vad sägs om den svenska sexköpslagen som nyligen lovordades av FN:s nyinrättade fond för offer av människohandel för att den har minskat prostitutionen i och människohandeln till Sverige. När sexköpslagen trädde i kraft 1999 satte den fokus på och kriminaliserade sexköparna, vilket ledde till en minskad efterfrågan på köp av kvinnor och barn.
Tack vare sexköpslagen har vi sett en minskning av både prostitutionen och trafficking. Den positiva effekt vi har sett i Sverige vill vi även se i övriga EU genom att införa liknande lagstiftning inom EU. Varsågod Cecilia Malmström, ett konkret sätt att bekämpa människohandeln.
Carina HäggInternationell talesperson S-kvinnor Riksdagsledamot (S)
http://www.europaportalen.se/2010/11/lat-den-svenska-sexkopslagen-bli-modell-for-eu
Mitt inledande inlägg kommer här:
Svårt att förstå Cecilia Malmströms motstånd”
Publicerad 9 nov 2010kl 10:31
Uppdaterad 9 nov 2010kl 12:46
Människohandel och prostitution hänger ihop, menar debattören. Cecilia Malmström fortsätter, nu som EU-kommissionär, sitt motstånd mot Europarådets konvention mot människohandel. Det handlar om kvinnors och barns grundläggande rättigheter i Europa. http://www.europaportalen.se/2010/11/svart-att-forsta-cecilia-malmstrom-motstand
Varje år transporteras mellan 400 och 600 kvinnor till Sverige, samt ett okänt antal barn för att utnyttjas som slavar. Den internationella människohandeln ökar, International Labour Organisation, ILO, beräknar antalet utsatta till flera miljoner varje år och mörkerantalet är stort. Majoriteten av de drabbade är kvinnor och barn, nära hälften utnyttjas för huvudsakligen sexuella ändamål, som sexslavar i västvärlden. Europas länder är i varierande grad destinationsländer, transitländer och ursprungsländer för människohandlarna.
Det här barbariska slaveriet är ofta nära kopplat till prostitution och annan grov organiserad brottslighet som ger stora vinster. Såväl kunskapen som debatten om människohandel har ökat de senaste åren, ändå ser vi ingen avmattning i människohandeln, vad vi behöver nu är handling.
Därför är det svårt att förstå varför EU-kommissionär Cecilia Malmström fortsätter motarbeta ratificeringar av Europarådets konvention mot människohandel som tillkom 2005. Först fördröjde den svenska regering, som Malmström tills nyligen tillhört, arbetet med ratificering under drygt fyra år, en försening som också föranledde en anmälan av regeringen till konstitutionsutskottet. Som EU-kommissionär försvårar nu Malmström ytterligare arbetet för att bekämpa människohandeln.
Europarådets konvention mot människohandel är ett viktigt steg i kampen mot människohandel och ett sätt att arbeta för dessa kvinnors och barns grundläggande rättigheter i Europa.
En av Europarådets viktigaste uppgifter är att garantera och skydda de mänskliga rättigheterna i medlemsstaterna, och där ingår att söka hitta gemensamma lösningar på samhällsproblem som människohandel, organiserad brottslighet och brott mot barn.
Varför väljer Cecilia Malmström att motarbeta denna viktiga konvention? Sverige har tidigare varit ett föregångsland i kampen mot sexslaveriet med en stark röst i världen.
Som enskilt land har vi ett ansvar, men även EU har ett uppdrag för att genomföra ytterligare nödvändiga beslut. Men ännu har EU inte påbörjat sitt ratificeringsarbete, EU måste både tillträda konventionen samt verka för att alla dess medlemsstater gör detsamma. Dessvärre saknar de flesta EU-länder fortfarande en process som syftar till en ratificering av konventionen och arbetet inom EU har stannat av.
Den cyniska och hänsynslösa handeln med kvinnor och barn är vår tids slaveri och den måste bekämpas med alla tillgängliga medel. Det är en kamp som för många handlar om död eller liv. Därför måste EU-kommissionär Cecilia Malmström kraftfullt verka för att EU ratificerar Europarådets konvention angående människohandel.
Carina Hägg Internationell talesperson S-kvinnor Riksdagsledamot (S)
fredag 29 oktober 2010
Abortmotståndare leder delegationen till Europarådet
Som ledamot av Europarådets svenska delegation kan jag konstatera att arbetet för kvinnors rättigheter både blir allt viktigare och möter på allt hårdare motstånd ute i Europa.
I Europarådet pågår för närvarande en intensiv debatt där Sveriges ståndspunkt spelar en viktig roll. Därför är det av största vikt att Sverige kan vara en stark och kraftfull röst för kvinnors rättigheter.
Men jag kunde under förra mandatperioden tyvärr ofta konstatera att alliansens företrädare såväl från regeringen som riksdagsledamöter avstod från att ta debatten om aborträtten ute i Europa. Det gällde såväl under ordförandeskapet i Europarådet som i EU.
Mot den bakgrunden är det nu direkt oroande att kända abortmotståndare som Marietta de Pourbaix-Lundin och Michael Oscarsson, tidigare ordförande i organisationen Ja till livet får plats i den svenska delegationen.
Pourbaix-Lundin är dessutom för denna mandatperiod delegationsordförande. Det är anmärkningsvärt att såväl Folkpartiet och Centerpartiet accepterat detta. Liksom att förbundsordföranden för Liberala kvinnor Birgitta Ohlsson och Centerkvinnorna Annika Qarlsson inte har gett utryck för någon avvikande mening inom alliansen.
Svaret till Sverige och Europas kvinnor är, att Fp och C utan betänkligheter i alliansens förhandlingar sålde ut abortfrågan men att också Moderaterna internt bejakar denna utveckling. Men Kd är destå nöjdare över kristdemokratiska abortmotståndare liksom meningsfränder inom M ges plattform efter plattform.
Kanske dags för fler att oroas över att en abortmotståndare blir delegationsordförande i Europarådet. Notera också att den svenska OSSE-delegationen leds av Walburgas Habsburg Douglas, ännu en moderat abortmotståndare.
Vad blir abortmoståndarnas nästa steg?
I Europarådet pågår för närvarande en intensiv debatt där Sveriges ståndspunkt spelar en viktig roll. Därför är det av största vikt att Sverige kan vara en stark och kraftfull röst för kvinnors rättigheter.
Men jag kunde under förra mandatperioden tyvärr ofta konstatera att alliansens företrädare såväl från regeringen som riksdagsledamöter avstod från att ta debatten om aborträtten ute i Europa. Det gällde såväl under ordförandeskapet i Europarådet som i EU.
Mot den bakgrunden är det nu direkt oroande att kända abortmotståndare som Marietta de Pourbaix-Lundin och Michael Oscarsson, tidigare ordförande i organisationen Ja till livet får plats i den svenska delegationen.
Pourbaix-Lundin är dessutom för denna mandatperiod delegationsordförande. Det är anmärkningsvärt att såväl Folkpartiet och Centerpartiet accepterat detta. Liksom att förbundsordföranden för Liberala kvinnor Birgitta Ohlsson och Centerkvinnorna Annika Qarlsson inte har gett utryck för någon avvikande mening inom alliansen.
Svaret till Sverige och Europas kvinnor är, att Fp och C utan betänkligheter i alliansens förhandlingar sålde ut abortfrågan men att också Moderaterna internt bejakar denna utveckling. Men Kd är destå nöjdare över kristdemokratiska abortmotståndare liksom meningsfränder inom M ges plattform efter plattform.
Kanske dags för fler att oroas över att en abortmotståndare blir delegationsordförande i Europarådet. Notera också att den svenska OSSE-delegationen leds av Walburgas Habsburg Douglas, ännu en moderat abortmotståndare.
Vad blir abortmoståndarnas nästa steg?
Irans besök i Sverige
Nyligen firade S-kvinnor 90 år. Hedersgäst och talare var Parvin Ardalan, journalist och kvinnorättsaktivist från Iran, mottagare av Olof Palmes pris år 2007. S-kvinnor kräver att Sakineh friges och protesterar mot dödsstraff. Har hållit seminarium, demonstrerat och skrivit kritiska artiklar. Vi kan säkert lätt enas om att vi såväl behöver som att vi alla kan göra mer. Demokratirörelsen har också rätt att förvänta sig stöd från omvärlden. Det tog alldeles för lång tid innan oppositionen fick ett erkännade, jag tror att den delförklaring är att demokratirörelsen till så stor del drivs och befolkas av kvinnor.
Jag har lyssnat på President Ahmadinejad i FN:s Generalförsamling. Och även tidigare mött iranska politiker som regeringsföreträdare och parlamentariker men också NGO.
Så när en delegation från det iranska parlamentet kommer till Sverige nästa vecka så vet jag av erfarenhet att detta besök kommer att uppmärksammas, men också väcka reaktioner. Även berättigat.
Det svenska utrikesdepartementet är ansvarigt för delegationens program under besöket. Bland alla programpunkter också finns två möten i riksdagen.
Jag har erfarit att den besökande delegationen kommer att träffa ledamöter i utbildningsutskottet då det är ett område de arbeter med i Iran. Det mötet kommer jag själv inte att delta i.
Men delegationen kommer också att träffa oss ledamöter i utrikesutskottet vid ett möte där vi kommer att tala om demokrati och mänskliga rättigheter. Något vi vet behövs. De mänskliga rättigheterna är djupt eftersatta i Iran. Övervåldet efter presidentvalet, avrättningar av oppositionella och stening av kvinnor är bara några av alla fruktansvärda exempel.
När nu några debattörer förespråkar bojkott av den iranska delegationens möten i riksdagen så reagerar jag. Som socialdemokrat har jag alltid haft övertygelsen om att samtal och dialog ger mer resultat än isolering. Vi samtalar som regel med grupper och företrädare även om vi inte delar deras åsikter.
Men det är inte vi socialdemokrater som har bjudit in delegationen från Iran och vi är inte ansvariga för deras besök här. Men deras besök är ett faktum och därför är det bra att programmet innehåller möten där vi kan kritisera bristen på mänskliga rättigheter och ställa krav på en demokratisk framtid. Det är betydligt bättre än om deras vistelse inte hade inneburit möten med sådana samtal. Vi ser dessa möten som en möjlighet att kritisera bristen på mänskliga rättigheter i Iran. Att bojkotta möten ger inget resultat alls.
Vi minns hur USA:s tidigare hårda sanktionslinje, som företräddes av George W Bush och Dick Cheney, inte ledde framåt. Nu förespråkar president Obama därför dialog.
FN:s säkerhetsråd skärpte tidigare i år sanktionerna mot Iran angående landets kärnenergiprogram. Vi socialdemokrater fann det då oroande att Carl Bildt tog så lätt på FN:s beslut och det är snarare mot honom folkpartiets Fredrik Malm, en av de mest högljudda bojkottsivrarna, borde rikta sin kritik. Inte till oss i den demokratiska oppositionen i Sverige.
UD ansvarar för delegationens program och jag borde inte behöva påpeka att det mötet också måste innehålla en punkt där utrikesminister Carl Bildt framför kritik mot bristen på demokrati och mänskliga rättigheter i Iran. Jag har inte för avsikt att bojkotta ett möte där jag kan ge andra en röst, inte minst kvinnors.
Parvin Ardalan, jag bär med mig dina väl avväga ord.
Jag har lyssnat på President Ahmadinejad i FN:s Generalförsamling. Och även tidigare mött iranska politiker som regeringsföreträdare och parlamentariker men också NGO.
Så när en delegation från det iranska parlamentet kommer till Sverige nästa vecka så vet jag av erfarenhet att detta besök kommer att uppmärksammas, men också väcka reaktioner. Även berättigat.
Det svenska utrikesdepartementet är ansvarigt för delegationens program under besöket. Bland alla programpunkter också finns två möten i riksdagen.
Jag har erfarit att den besökande delegationen kommer att träffa ledamöter i utbildningsutskottet då det är ett område de arbeter med i Iran. Det mötet kommer jag själv inte att delta i.
Men delegationen kommer också att träffa oss ledamöter i utrikesutskottet vid ett möte där vi kommer att tala om demokrati och mänskliga rättigheter. Något vi vet behövs. De mänskliga rättigheterna är djupt eftersatta i Iran. Övervåldet efter presidentvalet, avrättningar av oppositionella och stening av kvinnor är bara några av alla fruktansvärda exempel.
När nu några debattörer förespråkar bojkott av den iranska delegationens möten i riksdagen så reagerar jag. Som socialdemokrat har jag alltid haft övertygelsen om att samtal och dialog ger mer resultat än isolering. Vi samtalar som regel med grupper och företrädare även om vi inte delar deras åsikter.
Men det är inte vi socialdemokrater som har bjudit in delegationen från Iran och vi är inte ansvariga för deras besök här. Men deras besök är ett faktum och därför är det bra att programmet innehåller möten där vi kan kritisera bristen på mänskliga rättigheter och ställa krav på en demokratisk framtid. Det är betydligt bättre än om deras vistelse inte hade inneburit möten med sådana samtal. Vi ser dessa möten som en möjlighet att kritisera bristen på mänskliga rättigheter i Iran. Att bojkotta möten ger inget resultat alls.
Vi minns hur USA:s tidigare hårda sanktionslinje, som företräddes av George W Bush och Dick Cheney, inte ledde framåt. Nu förespråkar president Obama därför dialog.
FN:s säkerhetsråd skärpte tidigare i år sanktionerna mot Iran angående landets kärnenergiprogram. Vi socialdemokrater fann det då oroande att Carl Bildt tog så lätt på FN:s beslut och det är snarare mot honom folkpartiets Fredrik Malm, en av de mest högljudda bojkottsivrarna, borde rikta sin kritik. Inte till oss i den demokratiska oppositionen i Sverige.
UD ansvarar för delegationens program och jag borde inte behöva påpeka att det mötet också måste innehålla en punkt där utrikesminister Carl Bildt framför kritik mot bristen på demokrati och mänskliga rättigheter i Iran. Jag har inte för avsikt att bojkotta ett möte där jag kan ge andra en röst, inte minst kvinnors.
Parvin Ardalan, jag bär med mig dina väl avväga ord.
torsdag 14 oktober 2010
Vill se omtag för nedrustning
Jag deltog i översynskonferensen av icke-spridningsavtalet om kärnvapen som ägde rum i maj i år. I FN tog flera länder upp frågan om att agera för förhandlingar om en kärnvapenkonvention för ett totalförbud av kärnvapen som slutmål. Och några länder ville sätta igång snarast. Men Sverige var inte ett av dessa aktiva länder. Regeringen ställde sig vare sig positiva till- eller var beredda att driva på för en konvention.
Jag inser också att det är ett långsiktigt arbete. Men till skilland från Utrikesminster Carl Bildt ställde jag mig positiv till inriktningen av ett sådant arbete. Men jag är inte naiv utan ser svårigheter framför mig men det är inget skäl att vänta. Tvärtom, ser jag än större svårigheter för vår värld om vi inte vågar anstränga oss för nedrusning och icke spridning.
Vi vet att det idag finns det mer än 22 000 kärnvapen i världen varav ca 6 000 står i hög avfyrningsberedskap och kan användas inom några minuter. Samtidigt har dagens nedrustningsregim inte visat sig vara tillräcklig för att förmå kärnvapenstaterna att nedrusta sina arsenaler. En kärnvapenkonvention skulle kunna komma att utgöra ett ramverk för total nedrustning av kärnvapen till ett bestämt datum.
En konventionen skulle förbjuda utveckling, framställning, utplacering, lagring, överföring, test av och hot om användning samt användning av kärnvapen. Ett målet som vi väl alla vill uppnå. Då måste det också regleras, och då är i förlängnigen av detta arbete redskapet en konvention.
Kärnvapen är tillsammans med klimathotet det största hotet mot mänskligheten idag men till skillnad från klimathotet kan vi förbjuda kärnvapen.
Så Sverige regeringen borde ompröva sin passiva hållning och stödja ett internationellt arbetet för en kärnvapenkonvention som totalförbjuder kärnvapen, ett av de allra största hoten mot mänskligheten.
Jag inser också att det är ett långsiktigt arbete. Men till skilland från Utrikesminster Carl Bildt ställde jag mig positiv till inriktningen av ett sådant arbete. Men jag är inte naiv utan ser svårigheter framför mig men det är inget skäl att vänta. Tvärtom, ser jag än större svårigheter för vår värld om vi inte vågar anstränga oss för nedrusning och icke spridning.
Vi vet att det idag finns det mer än 22 000 kärnvapen i världen varav ca 6 000 står i hög avfyrningsberedskap och kan användas inom några minuter. Samtidigt har dagens nedrustningsregim inte visat sig vara tillräcklig för att förmå kärnvapenstaterna att nedrusta sina arsenaler. En kärnvapenkonvention skulle kunna komma att utgöra ett ramverk för total nedrustning av kärnvapen till ett bestämt datum.
En konventionen skulle förbjuda utveckling, framställning, utplacering, lagring, överföring, test av och hot om användning samt användning av kärnvapen. Ett målet som vi väl alla vill uppnå. Då måste det också regleras, och då är i förlängnigen av detta arbete redskapet en konvention.
Kärnvapen är tillsammans med klimathotet det största hotet mot mänskligheten idag men till skillnad från klimathotet kan vi förbjuda kärnvapen.
Så Sverige regeringen borde ompröva sin passiva hållning och stödja ett internationellt arbetet för en kärnvapenkonvention som totalförbjuder kärnvapen, ett av de allra största hoten mot mänskligheten.
tisdag 12 oktober 2010
Borg och hans malajer fortsätter den blå vägen
Sitter i Kammaren och lyssnar på budgetdebatten i Kammaren och hör Finansminister Anders Borg presentera regeringens budget. Och jag hur småpartierna gör några stödjande inlägg. Det är tydligt att Moderaterna såväl har kopplat greppet om budgeten som att jämställdheten är ändå lägre prioriterad än tom tidigare. Konstaterar att regeringen för en politik som fortsätter dra isär Sverige.
Landet styrs av en regering som saknar majoritet i riksdagen. Trots detta så agerar regeringen som om de hade kvar en egen majoritet. Borg kom till Kammarens talarstol utan någon plan för hur omvärlden ska våga känna förtroende för Sverige. Hur ska landets styras och hur ska förslag med breda stabila majoriteter kunna arbetas fram och nå beslut. Jag hörde inte några svar på dessa berättigade frågor idag.
Enligt regeringens egna beräkningar kommer arbetslösheten att uppgå till över åtta procent nästa år och visar att långtidsarbetslösheten biter sig fast. Trots det saknas viktiga insatser för att skapa nya jobb. Det är anmärkningsvärt också mot bakgrund av att Moderaterna i två valrörelser har gått till val på att skapa fler jobb. Jag tror att väljarna hade förväntat sig skarpa åtgärder för att bryta arbetslösheten, men budgeten är i princip tom på nya förslag. Satsningar på jobb smälte ihop till att jobbcoachernas uppgifter vidgas till att även följa med den jobbsökande arbetslöse till det ut annonserade lediga jobbet. Men det förslaget andas mer av kontroll än verkligt stöd.
Regeringens egna siffror visar att bara i år beräknas 15 000 välfärdsarbetare förlora jobben. Mellan 2007 och 2009 sa kommuner och landsting upp 33 000 personer. Dessutom visar prognoserna att kommunerna kommer att gå med stora underskott de närmaste åren, vilket kommer tvinga fram ytterligare besparingar och uppsägningar av lärare, förskolelärare och sjuksköterskor. Ändå innehåller budgeten inga nya tillskott till kommunerna.
Långtidsarbetslösheten biter sig fast och sjuka fortsätter att utförsäkras från sjukförsäkringen.
Trots hög tillväxt räknar regeringen med att arbetslösheten först 2014 är nere på 6 procent, samma nivå som rådde 2006. Efter åtta år vid makten beräknar regeringen att kunna vara tillbaka på ruta ett vid slutet av denna mandatperiod. Utanförskapet fortsätter öka.
Långtidsarbetslösheten biter sig fast och sjuka fortsätter att utförsäkras från sjukförsäkringen.
Cancersjuka plågas av ett sjukförsäkringssystem som införts för att - enligt regeringens egen beskrivning - "sänka skatten".
Trots de allvarliga missförhållandena i sjukförsäkringen finns inga förslag på förändringar. Jag ser med stor oro på utvecklingen, medan Kd talar om skavanker men i övrigt är de nöjda. Fp vill i brist på utrymme i regeringen för en liberal politik flytta fokus till S valanalys och C fortsätter hävda att jobben kommer bara unga blir rättslösa på arbetsmarknaden. Ni la alla ägg i en korg och tappade den sa Thomas Östros S i en tydlig sammanfattning om högerns arbetsmarknads politik inte minst för de unga.
Jag är kritisk till bristen på en jobbskapande politik, småföretagarpolitik och de bristande satsningarna exportfrämjandet. Jämfört med 2006 har anslaget minskat kraftigt. Sverige är en exportberoende nation och med tanke på världskonjunkturen borde regeringen satsat mer på exportfrämjandet. Regeringen har bestämt sig för att sitta still i båten och väntar på en eventuell konjunkturuppgång ska lösa alla problem.
När det gäller små och medelstora företaget är det angeläget att nu satsa på exportfrämjande med tanke på lågkonjunkturen. De bristande ambitionerna från regeringen gör att färre små och medelstora företag får en chans att ta steget ut på exportmarknaden. Det här försvagar Sveriges konkurrenskraft och ökar beroendet av de stora exportföretagen. I förlängningen innebär detta en ökad sårbarhet och färre jobb. Jag kan endast vara kritiskt till regeringens bristande satsningar på exportfrämjande insatser.
Konstaterar fler utförsäljningar och skattelättnader för utlandsboende men att alla de bostadslösa runt om i landet hänvisas till att leva som inneboende.
Om två veckor presenterar vi vårt alternativ med investeringar i ekonomisk tillväxt för fler jobb och bättre kvalitet i välfärden.
Landet styrs av en regering som saknar majoritet i riksdagen. Trots detta så agerar regeringen som om de hade kvar en egen majoritet. Borg kom till Kammarens talarstol utan någon plan för hur omvärlden ska våga känna förtroende för Sverige. Hur ska landets styras och hur ska förslag med breda stabila majoriteter kunna arbetas fram och nå beslut. Jag hörde inte några svar på dessa berättigade frågor idag.
Enligt regeringens egna beräkningar kommer arbetslösheten att uppgå till över åtta procent nästa år och visar att långtidsarbetslösheten biter sig fast. Trots det saknas viktiga insatser för att skapa nya jobb. Det är anmärkningsvärt också mot bakgrund av att Moderaterna i två valrörelser har gått till val på att skapa fler jobb. Jag tror att väljarna hade förväntat sig skarpa åtgärder för att bryta arbetslösheten, men budgeten är i princip tom på nya förslag. Satsningar på jobb smälte ihop till att jobbcoachernas uppgifter vidgas till att även följa med den jobbsökande arbetslöse till det ut annonserade lediga jobbet. Men det förslaget andas mer av kontroll än verkligt stöd.
Regeringens egna siffror visar att bara i år beräknas 15 000 välfärdsarbetare förlora jobben. Mellan 2007 och 2009 sa kommuner och landsting upp 33 000 personer. Dessutom visar prognoserna att kommunerna kommer att gå med stora underskott de närmaste åren, vilket kommer tvinga fram ytterligare besparingar och uppsägningar av lärare, förskolelärare och sjuksköterskor. Ändå innehåller budgeten inga nya tillskott till kommunerna.
Långtidsarbetslösheten biter sig fast och sjuka fortsätter att utförsäkras från sjukförsäkringen.
Trots hög tillväxt räknar regeringen med att arbetslösheten först 2014 är nere på 6 procent, samma nivå som rådde 2006. Efter åtta år vid makten beräknar regeringen att kunna vara tillbaka på ruta ett vid slutet av denna mandatperiod. Utanförskapet fortsätter öka.
Långtidsarbetslösheten biter sig fast och sjuka fortsätter att utförsäkras från sjukförsäkringen.
Cancersjuka plågas av ett sjukförsäkringssystem som införts för att - enligt regeringens egen beskrivning - "sänka skatten".
Trots de allvarliga missförhållandena i sjukförsäkringen finns inga förslag på förändringar. Jag ser med stor oro på utvecklingen, medan Kd talar om skavanker men i övrigt är de nöjda. Fp vill i brist på utrymme i regeringen för en liberal politik flytta fokus till S valanalys och C fortsätter hävda att jobben kommer bara unga blir rättslösa på arbetsmarknaden. Ni la alla ägg i en korg och tappade den sa Thomas Östros S i en tydlig sammanfattning om högerns arbetsmarknads politik inte minst för de unga.
Jag är kritisk till bristen på en jobbskapande politik, småföretagarpolitik och de bristande satsningarna exportfrämjandet. Jämfört med 2006 har anslaget minskat kraftigt. Sverige är en exportberoende nation och med tanke på världskonjunkturen borde regeringen satsat mer på exportfrämjandet. Regeringen har bestämt sig för att sitta still i båten och väntar på en eventuell konjunkturuppgång ska lösa alla problem.
När det gäller små och medelstora företaget är det angeläget att nu satsa på exportfrämjande med tanke på lågkonjunkturen. De bristande ambitionerna från regeringen gör att färre små och medelstora företag får en chans att ta steget ut på exportmarknaden. Det här försvagar Sveriges konkurrenskraft och ökar beroendet av de stora exportföretagen. I förlängningen innebär detta en ökad sårbarhet och färre jobb. Jag kan endast vara kritiskt till regeringens bristande satsningar på exportfrämjande insatser.
Konstaterar fler utförsäljningar och skattelättnader för utlandsboende men att alla de bostadslösa runt om i landet hänvisas till att leva som inneboende.
Om två veckor presenterar vi vårt alternativ med investeringar i ekonomisk tillväxt för fler jobb och bättre kvalitet i välfärden.
Inbjudan till S-kvinnors 90 års firande
KVINNORS KAMP FÖR EN JÄMSTÄLLD VÄRLD FORTSÄTTER!
I år fyller S-kvinnor 90 år och detta ska firas! Därför arrangeras ett seminarium och en mottagning där det bjuds på mat och dryck.
Inga Thorsson, f.d. ordförande för S-kvinnor, sade: "Världen kan inte besvärjas med ord. Det är i handling vi visar hållbarheten i våra solidaritetsförklaringar."
S-kvinnor har sedan organisationen bildades genomfört solidaritetsarbete i stort sett hela världen. I samband med kvinnoförbundets 90-års jubileum vill vi därför uppmärksamma kvinnors kamp för en jämställd värld genom ett seminarium. Efter seminariet fortsätter firandet med en mottagning på Sveavägen 68 där det bjuds på förtäring.
Tid: Fredagen den 15 oktober kl. 13:00-15:00
Plats: ABF – huset, Sveavägen 41, Stockholm
Medverkande: NALIN PEKGUL, förbundsordförande S-kvinnor
ANITA GRADIN, f.d. vice ordförande för S-kvinnor och f.d. jämställdhetsminister
PARVIN ARDALAN, journalist och kvinnorättsaktivist från Iran, mottagare av Olof Palmes pris år 2007
Mottagning från 16:00 på Sveavägen 68. Anmälan görs senast onsdagen den 13 oktober till hassan.maria@yahoo.se
I år fyller S-kvinnor 90 år och detta ska firas! Därför arrangeras ett seminarium och en mottagning där det bjuds på mat och dryck.
Inga Thorsson, f.d. ordförande för S-kvinnor, sade: "Världen kan inte besvärjas med ord. Det är i handling vi visar hållbarheten i våra solidaritetsförklaringar."
S-kvinnor har sedan organisationen bildades genomfört solidaritetsarbete i stort sett hela världen. I samband med kvinnoförbundets 90-års jubileum vill vi därför uppmärksamma kvinnors kamp för en jämställd värld genom ett seminarium. Efter seminariet fortsätter firandet med en mottagning på Sveavägen 68 där det bjuds på förtäring.
Tid: Fredagen den 15 oktober kl. 13:00-15:00
Plats: ABF – huset, Sveavägen 41, Stockholm
Medverkande: NALIN PEKGUL, förbundsordförande S-kvinnor
ANITA GRADIN, f.d. vice ordförande för S-kvinnor och f.d. jämställdhetsminister
PARVIN ARDALAN, journalist och kvinnorättsaktivist från Iran, mottagare av Olof Palmes pris år 2007
Mottagning från 16:00 på Sveavägen 68. Anmälan görs senast onsdagen den 13 oktober till hassan.maria@yahoo.se
tisdag 5 oktober 2010
Nyansera kärnkraftsdebatten
Kärnkraftdebatten i Sverige blev efter Centerpartiets sidbyte snabbt ensidig. Regeringen la på bekostnad av förnyelsebara alternativ fokus av kärnkraften utbyggnad på, och regeringspartierna sätter idag ensidigt den miljöfarliga kolkraften mot den riskfyllda kärnkraften. Högerpolitiker hävdar åter igen att kärnkraften är enda lösningen på energikrisen. Den opposition som fanns tidigare inom borgligheten mot kärnkraftens uppenbara risker är bortsopad och den tidigare avvecklingspolitiken är idag undangömd.
Borgarna tog under den gångna mandatperioden bort förbudet mot att bygga nya kärnkraftreaktorer och samma höger planerar redan för att bygga nya kärnkraftverk. Men låt oss påminna om att kärnkraft är en ändlig energikälla. Framtidens jobb inom energisektorn ligger därför inte i kärnkraften utan i framställningen av förnyelsebar energi. Dessutom är utbyggnaden av nya kärnkraftreaktorer väldigt kostsamt. I vårt grannland Finland har kraftverket "Olkilouto" hittills kostat tre gånger så mycket som det beräknades kosta. I en tid som präglas såväl av finanskris som klimathot borde politiken istället investera för mer hållbarutveckling, som gynnar både ett ekonomiskt och miljömässigt perspektiv.
Effektivisera istället i vind och vattenkraft, samt ge resurser till forskning som leder till nya, smarta energikällor istället för att bygga ut kärnkraften! Görs inte detta kommer vi alla att förr eller senare stå inför en ny energikatastrof , i värsta fall i samband med en eller flera kärnkraftsolyckor. Kärnkraftshaveriet i Tjernobyl ses av många som ett uttjatat och föråldrat exempel, men trots att det har gått 24 år sedan olyckan påverkar dess effekter.
Fortfarande föds missbildade barn i en stor del av Ukraina och Kazakstan, samtidigt som risken för cancer är mycket större än normalt i de områdena. Ett exempel på en kvardröjande konsekvens är att i orten Semipalatinsk aborteras i två tredjedelar av alla foster bort där . Vidare visade i början av 2009 en tysk forskningsrapport på förhöjd risk för barnleukemi för boende kring kärnkraftverk. Dessutom är enligt forskning kvinnor är enligt forskning dubbelt så känsliga för strålning som män.
Människor som har oturen att leva i diktaturer och i länder med korrumperade regeringar har också högst risk att drabbas av kärnkraftsolyckor. Det går att avsätta en diktator, men en kärnkraftsolycka orsakad osäkra kärnkraftverk går inte att göra ogjord. Utökad kärnkraft leder också till ökad efterfrågan av den och där leder handeln med radioaktiva ämnen. Vilket i sin tur leder till större risk att dessa destruktiva ting hamnar i orätta händer.
En kapprustning, värre än den mänskligheten upplevde mellan 1940- och 1990-talen, skulle kunna bli en av konsekvenserna. Färska undersökningar visar förövrigt att majoriteten av kvinnor är emot kärnkraft medan männen är för. Och risker som girighet och terrorism ska inte underskattas idag eller i en okänd framtid.
Att avveckla kärnkraften i Europa är alltså inte bara en ekonomisk eller en miljöpolitisk fråga. En ny svensk generation behöver och vill också få information om riskerna med att använda kärnkraft. Som följd av en sådan debatt kommer också fler kunna anta en politisk ståndpunkt till kärnkraftens framtid. Hela kärnkraftsdebatten behöver både lyftas upp till allmän diskussion och samtidigt bli mer nyanserad.
Carina Hägg
riksdagsledamot S
Eva Swedberg
vice ordförande S-Kvinor Jönköpings län
Borgarna tog under den gångna mandatperioden bort förbudet mot att bygga nya kärnkraftreaktorer och samma höger planerar redan för att bygga nya kärnkraftverk. Men låt oss påminna om att kärnkraft är en ändlig energikälla. Framtidens jobb inom energisektorn ligger därför inte i kärnkraften utan i framställningen av förnyelsebar energi. Dessutom är utbyggnaden av nya kärnkraftreaktorer väldigt kostsamt. I vårt grannland Finland har kraftverket "Olkilouto" hittills kostat tre gånger så mycket som det beräknades kosta. I en tid som präglas såväl av finanskris som klimathot borde politiken istället investera för mer hållbarutveckling, som gynnar både ett ekonomiskt och miljömässigt perspektiv.
Effektivisera istället i vind och vattenkraft, samt ge resurser till forskning som leder till nya, smarta energikällor istället för att bygga ut kärnkraften! Görs inte detta kommer vi alla att förr eller senare stå inför en ny energikatastrof , i värsta fall i samband med en eller flera kärnkraftsolyckor. Kärnkraftshaveriet i Tjernobyl ses av många som ett uttjatat och föråldrat exempel, men trots att det har gått 24 år sedan olyckan påverkar dess effekter.
Fortfarande föds missbildade barn i en stor del av Ukraina och Kazakstan, samtidigt som risken för cancer är mycket större än normalt i de områdena. Ett exempel på en kvardröjande konsekvens är att i orten Semipalatinsk aborteras i två tredjedelar av alla foster bort där . Vidare visade i början av 2009 en tysk forskningsrapport på förhöjd risk för barnleukemi för boende kring kärnkraftverk. Dessutom är enligt forskning kvinnor är enligt forskning dubbelt så känsliga för strålning som män.
Människor som har oturen att leva i diktaturer och i länder med korrumperade regeringar har också högst risk att drabbas av kärnkraftsolyckor. Det går att avsätta en diktator, men en kärnkraftsolycka orsakad osäkra kärnkraftverk går inte att göra ogjord. Utökad kärnkraft leder också till ökad efterfrågan av den och där leder handeln med radioaktiva ämnen. Vilket i sin tur leder till större risk att dessa destruktiva ting hamnar i orätta händer.
En kapprustning, värre än den mänskligheten upplevde mellan 1940- och 1990-talen, skulle kunna bli en av konsekvenserna. Färska undersökningar visar förövrigt att majoriteten av kvinnor är emot kärnkraft medan männen är för. Och risker som girighet och terrorism ska inte underskattas idag eller i en okänd framtid.
Att avveckla kärnkraften i Europa är alltså inte bara en ekonomisk eller en miljöpolitisk fråga. En ny svensk generation behöver och vill också få information om riskerna med att använda kärnkraft. Som följd av en sådan debatt kommer också fler kunna anta en politisk ståndpunkt till kärnkraftens framtid. Hela kärnkraftsdebatten behöver både lyftas upp till allmän diskussion och samtidigt bli mer nyanserad.
Carina Hägg
riksdagsledamot S
Eva Swedberg
vice ordförande S-Kvinor Jönköpings län
måndag 4 oktober 2010
Reinfeldt tillåter Sverigedemokraterna spela vågmästarrollen
Inför valet av Talman öppnade regeringen upp för att låta Sverigedemokraterna ha en vågmästarroll, men omständigheter gjorde att Sverigedemokraterna inte fick den vågmästarroll som många befarade den här gången. Per Westerberg (M) vann omröstningen av posten till Talman med stöd av 194 mandat mot 153. Det innebar att Alliansens kandidat blev omvald med bland annat stöd av Sverigedemokraterna.
Jag anser att valet av Talman hade kunnat skötas på ett annorlunda sätt av alliansregeringen där möjligheterna för Sverigedemokraterna att ha en vågmästarroll uteslutits totalt:
- När Reinfeldt nu valt att leda en minoritetsregering, i en riksdag med Sverigedemokraterna som vågmästare, måste han söka blocköverskridande samarbete i riksdagen om regeringen menar allvar med att inte ge Sverigedemokraterna inflytande. När jag under valrörelsen påstod att alliansregeringen förmodligen skulle sitta kvar vid regeringsmakten med stöd av Sverigedemokraterna, har bland annat Annie Johansson (C) sagt att det är patetiskt och lögnaktigt av mig att påstå något sådant.
Men idag ser vi att regeringen inte har några som helst problem med att acceptera passivt stöd från Sverigedemokraterna.
- Upplägget inför talmansvalet, där Sverigedemokraterna riskerade att få vågmästarrollen, är en olycklig konsekvens av att Reinfeldt inte valt att söka bredare blocköverskridande överenskommelse. Det har dessutom funnits tendenser från Alliansens håll att skjuta över ansvaret på oppositionen.
Jag hoppas att Reinfeldt och regeringen framledes ta ett större ansvar och eliminerar Sverigedemokraternas vågmästarroll i riksdagen.
Jag anser att valet av Talman hade kunnat skötas på ett annorlunda sätt av alliansregeringen där möjligheterna för Sverigedemokraterna att ha en vågmästarroll uteslutits totalt:
- När Reinfeldt nu valt att leda en minoritetsregering, i en riksdag med Sverigedemokraterna som vågmästare, måste han söka blocköverskridande samarbete i riksdagen om regeringen menar allvar med att inte ge Sverigedemokraterna inflytande. När jag under valrörelsen påstod att alliansregeringen förmodligen skulle sitta kvar vid regeringsmakten med stöd av Sverigedemokraterna, har bland annat Annie Johansson (C) sagt att det är patetiskt och lögnaktigt av mig att påstå något sådant.
Men idag ser vi att regeringen inte har några som helst problem med att acceptera passivt stöd från Sverigedemokraterna.
- Upplägget inför talmansvalet, där Sverigedemokraterna riskerade att få vågmästarrollen, är en olycklig konsekvens av att Reinfeldt inte valt att söka bredare blocköverskridande överenskommelse. Det har dessutom funnits tendenser från Alliansens håll att skjuta över ansvaret på oppositionen.
Jag hoppas att Reinfeldt och regeringen framledes ta ett större ansvar och eliminerar Sverigedemokraternas vågmästarroll i riksdagen.
fredag 17 september 2010
Omställningsbidrag för miljöns skull
Under valrörelsen har jag haft möjligheten att de studera den undangömda avloppsfrågan. Enligt beräkningar från bl.a. Naturvårdsverket finns idag över 400 000 miljöfarliga avlopp runt om landet.
Och jag frågar mig hur många tusen det finns i just vårt län. Undermåliga avlopp som dagligen bidrar till miljöfarligt utsläpp direkt ut i sjö- och havsvattnet. Inte minst drabbas Östersjön, som är en av världens mest hotade hav. Dåliga avlopp är en av de viktigaste orsakerna till att näringsämnen läcker ut i Sveriges insjöar och bidrar till algblomning och syrebrist som gör att växter och djur försvinner sakta men säkert. Samtidigt går kommunernas miljö- och hälsoskyddschefer på knäna eftersom det helt saknas resurser för att ta itu med denna enorma miljöfara inom överskådlig tid.
Tills skillnad mot mycket annat kan räddningsauktioner för våra hav och insjöar inte vänta. Läget är akut men ingenting hörs från den borgerliga regeringen.
Å andra sidan har näringslivet tydligt signalerat att den privata sektorn kan och vill bidra till att vidta lämpliga åtgärder för att komma till rätta med problemen. Sverige stod inför ett liknade utmaning i slutet av 80-talet då jordbrukssystemet i Sverige bidrog till oproportionellt stora utsläpp. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen beslutade att införa ett treårigt omställningsbidrag till de lantbrukare som valde att ställa om till alternativ odling. Varje jordbrukare som nappade på den frivilliga och miljövänliga modellen fick ca 700 - 2900 kr per hektar och år under omställningen.
Stödet blev en succé som bidrog till en total modernisering av det svenska jordbruket som blev miljövänligare och konkurrenskraftigare samtidigt. Jag är övertygad om att samma riktade insatser är möjliga och fullt genomförbara med en ansvarstagande regering som prioriterar miljön. Förutom de stora miljömässiga vinster som omställningsbidrag innebär kommer även näringslivet att gynnas som kan anställa och bidra till ökad välfärd för Sverige.
För övrigt:
OBS Bara i Gnosjö där jag nyligen studerat frågan finns 800-900 miljöfarliga avlopp som påverkar dricksvattnet och närmiljön". I min hemkommun Värnamo beräknas 2/3 av de 2500 enskilda avloppen vara uppenbart dåliga eller med tveksam rening. Och jag frågar mig hur många nedsynta avlopp det finns i vårt län.
se också http://jnytt.se/nyhet/35086/omstallningsbidrag-for-miljons-skull eller Höglandsnytt.se
Och jag frågar mig hur många tusen det finns i just vårt län. Undermåliga avlopp som dagligen bidrar till miljöfarligt utsläpp direkt ut i sjö- och havsvattnet. Inte minst drabbas Östersjön, som är en av världens mest hotade hav. Dåliga avlopp är en av de viktigaste orsakerna till att näringsämnen läcker ut i Sveriges insjöar och bidrar till algblomning och syrebrist som gör att växter och djur försvinner sakta men säkert. Samtidigt går kommunernas miljö- och hälsoskyddschefer på knäna eftersom det helt saknas resurser för att ta itu med denna enorma miljöfara inom överskådlig tid.
Tills skillnad mot mycket annat kan räddningsauktioner för våra hav och insjöar inte vänta. Läget är akut men ingenting hörs från den borgerliga regeringen.
Å andra sidan har näringslivet tydligt signalerat att den privata sektorn kan och vill bidra till att vidta lämpliga åtgärder för att komma till rätta med problemen. Sverige stod inför ett liknade utmaning i slutet av 80-talet då jordbrukssystemet i Sverige bidrog till oproportionellt stora utsläpp. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen beslutade att införa ett treårigt omställningsbidrag till de lantbrukare som valde att ställa om till alternativ odling. Varje jordbrukare som nappade på den frivilliga och miljövänliga modellen fick ca 700 - 2900 kr per hektar och år under omställningen.
Stödet blev en succé som bidrog till en total modernisering av det svenska jordbruket som blev miljövänligare och konkurrenskraftigare samtidigt. Jag är övertygad om att samma riktade insatser är möjliga och fullt genomförbara med en ansvarstagande regering som prioriterar miljön. Förutom de stora miljömässiga vinster som omställningsbidrag innebär kommer även näringslivet att gynnas som kan anställa och bidra till ökad välfärd för Sverige.
För övrigt:
OBS Bara i Gnosjö där jag nyligen studerat frågan finns 800-900 miljöfarliga avlopp som påverkar dricksvattnet och närmiljön". I min hemkommun Värnamo beräknas 2/3 av de 2500 enskilda avloppen vara uppenbart dåliga eller med tveksam rening. Och jag frågar mig hur många nedsynta avlopp det finns i vårt län.
se också http://jnytt.se/nyhet/35086/omstallningsbidrag-for-miljons-skull eller Höglandsnytt.se
måndag 13 september 2010
Socialt ansvar gör företag framgångsrika
Skriver i Tidningen Broderskap idag måndagen den 13 september att: Flera stora internationella undersökningar både i USA och i Europa visar på att konsumenter och anställda förväntar sig allt större socialt ansvarstagande av företagen. Tack vare informationssamhället är konsumenterna mer medvetna om bakgrunden till de produkter och tjänster som köper.
CSR, Corporate Social Responsibility, på svenska företagens sociala ansvar kallas idén om att företag ska ta ett samhällsansvar när de investerar och producerar runtom i världen. Ansvar för miljön, mänskliga rättigheter och satsningar i värdländernas sjukvård och skolsystem är några av de mest centrala delar av idén.
Länge har det varit helt frivilligt för företag att redovisa sina CSR-insatser och de företag som har följt riktlinjerna har mer och mer insett att även marknaden har ett intresse och plats för ansvarstagande företag.
Den internationella standardiserings organisationen ISO håller på att ta fram globala riktlinjer för socialt ansvarstagande. Det har kallats för världens största standardiseringsprojekt, standarden som ska ta fram globala riktlinjer för socialt ansvarstagande kallas för ISO 2600.
Jag väntar med stor glädje på att se många svenska företag som väljer att ansluta sig till standarden när den slutliga versionen finns tillgänglig i slutet av året. Jag har personligen både läst om och talat med företagare som berättar om vikten av att företag tar sitt sociala ansvar vid stora viktiga upphandlingar och att många avtal aldrig hade undertecknats om företaget inte visat på en klar redovisning av sitt sociala ansvarstagande.
Det är också glädjande att inte bara vinstmaximering diskuteras numera när stora företag presenterar sina redovisningar. Företag som vill göra affärer i socialt drabbade områden vänder sig allt oftare till olika organisationer för råd och samtal om hur de ska gå till väga för att inte affärerna ska bidra till människors lidande och att tex. diktaturer gynnas.
Socialt ansvar är helt enkelt en god affärsidé som hittar mer och mer sin plats i kärnan inom olika branscher. Det ör dock oerhörd viktigt att i dessa valtider visa företagarna om vikten av socialt ansvarstagande. Att från politiskt håll lova stöd till ansvarstagande företag har jag personligen varit engagerad av under min mandatperiod.
Jag tror nämligen på idén om att det både går att göra goda affärer och samtidigt göra en insats för våra medmänniskor och jag tänker fortsätta med att kämpa för det. Både konsumenter och företagare kan med rätta politiska åtgärder vara vinnare på ett humanare och mer hänsynstagande marknad.
Carina Hägg
CSR, Corporate Social Responsibility, på svenska företagens sociala ansvar kallas idén om att företag ska ta ett samhällsansvar när de investerar och producerar runtom i världen. Ansvar för miljön, mänskliga rättigheter och satsningar i värdländernas sjukvård och skolsystem är några av de mest centrala delar av idén.
Länge har det varit helt frivilligt för företag att redovisa sina CSR-insatser och de företag som har följt riktlinjerna har mer och mer insett att även marknaden har ett intresse och plats för ansvarstagande företag.
Den internationella standardiserings organisationen ISO håller på att ta fram globala riktlinjer för socialt ansvarstagande. Det har kallats för världens största standardiseringsprojekt, standarden som ska ta fram globala riktlinjer för socialt ansvarstagande kallas för ISO 2600.
Jag väntar med stor glädje på att se många svenska företag som väljer att ansluta sig till standarden när den slutliga versionen finns tillgänglig i slutet av året. Jag har personligen både läst om och talat med företagare som berättar om vikten av att företag tar sitt sociala ansvar vid stora viktiga upphandlingar och att många avtal aldrig hade undertecknats om företaget inte visat på en klar redovisning av sitt sociala ansvarstagande.
Det är också glädjande att inte bara vinstmaximering diskuteras numera när stora företag presenterar sina redovisningar. Företag som vill göra affärer i socialt drabbade områden vänder sig allt oftare till olika organisationer för råd och samtal om hur de ska gå till väga för att inte affärerna ska bidra till människors lidande och att tex. diktaturer gynnas.
Socialt ansvar är helt enkelt en god affärsidé som hittar mer och mer sin plats i kärnan inom olika branscher. Det ör dock oerhörd viktigt att i dessa valtider visa företagarna om vikten av socialt ansvarstagande. Att från politiskt håll lova stöd till ansvarstagande företag har jag personligen varit engagerad av under min mandatperiod.
Jag tror nämligen på idén om att det både går att göra goda affärer och samtidigt göra en insats för våra medmänniskor och jag tänker fortsätta med att kämpa för det. Både konsumenter och företagare kan med rätta politiska åtgärder vara vinnare på ett humanare och mer hänsynstagande marknad.
Carina Hägg
söndag 12 september 2010
Jag står upp för ensamstående låginkomsttagare
Det pratas ofta om att livspusslet är svårt att få ihop. Pengarna och tiden räcker allt som oftast inte till. Ensamstående föräldrar är en grupp som har det särskilt tufft ekonomiskt. Många av dem är kvinnor. Deras pussel är näst intill omöjligt att lägga.
Jag kämpar för jämställdhet, och har länge slagits för kvinnors frågor och är bland annat ordförande för S-kvinnor i Jönköpings län. Och menar att både ensamstående föräldrar och deras barn har drabbats hårt av den förda politiken och kräver en rad förbättringar.
- Idag syns inte fattigdomen så tydligt utanpå, men den finns där, barn försvarar gärna sina föräldrar intill sin egen skadlighet.
Vi ser idag att många föräldrar som exempelvis inte har råd att köpa glasögon till sina barn. Något som resulterar i att de lätt hamnar på efterkälken i skolan. Det finns även föräldrar som drar sig för att gå på föräldramöten då de vet att att det kommer att diskuteras frågor som innebär utgifter som de inte har råd med. Det är inte så kul att säga inför alla andra föräldrar, eller hur?
Nu krävs det en rad insatser för att förbättra utsikterna för de ensamstående föräldrarna.
Socialdemokraterna vill bland annat höja underhållsstödet, flerbarnstillägget och bostadsbidraget för ensamstående, något som hon tyckte är ett steg i rätt riktning.
Barnomsorg på kvällar, helger och nätter jag menar att en av de viktigaste problemen som måste lösas är rätten till barnomsorg på obekväm arbetstid. Och vill poängterar att det är många kvinnor inom låglöneyrken som jobbar på kvällar, nätter och helger.
Ensamstående föräldrar tvingas tacka nej till arbete för att de inte lyckats lösa barnomsorgen. Det måste gå att kombinera föräldraskap med arbete. Och det finns exempel i Jönköping som visar att det är möjligt. Kommunen startade på S iniativ barnomsorg även på kvällar och nätter för några år sedan. En av dessa enheter besökte jag och Eva Swedberg tillsammans med S-kvinnors Förbundsordförande Nalin Pekgul nyligen. S-kvinnor vill lagstifta för nattis.
För att få bukt med problemet mer generellt vill Socialdemokraterna att det ska finnas en flexibel barnomsorg tillgänglig i hela landet. Man vill införa ett riktat stadsbidrag som ska stimulera mer flexibla barnomsorgslösningar.
Trettio timmar på förskolan:
En annan viktig insats som Socialdemokraterna vill genomföra är att erbjuda barn till arbetslösa föräldrar 30 timmars förskola, istället för de 15 timmar som erbjuds idag. Förslaget handlar först och främst om att barnen ska ges möjlighet till den pedagogiska verksamheten, men även om att den arbetslösa föräldern ska ges bättre förutsättningar att planera och genomföra sitt arbetssökande.
- Vi måste ge dem som står utanför arbetsmarknaden goda förutsättningar att söka jobb, det är mycket tidskrävande.
För att förslaget ska kunna genomföras vill Socialdemokraterna tillföra mer resurser till barnomsorgen, bland annat för att anställa fler pedagoger.
Socialdemokraterna vill:
- Att det ska finnas barnomsorg på obekväm arbetstid- Att vårdnaden av sjukt barn ska bli mer jämställd- Höja underhållstödet för ensamstående föräldrar- Höja flerbarnstillägget med 50% för ensamstående föräldrar- Höja bostadsbidraget för ensamstående föräldrar
Jag kämpar för jämställdhet, och har länge slagits för kvinnors frågor och är bland annat ordförande för S-kvinnor i Jönköpings län. Och menar att både ensamstående föräldrar och deras barn har drabbats hårt av den förda politiken och kräver en rad förbättringar.
- Idag syns inte fattigdomen så tydligt utanpå, men den finns där, barn försvarar gärna sina föräldrar intill sin egen skadlighet.
Vi ser idag att många föräldrar som exempelvis inte har råd att köpa glasögon till sina barn. Något som resulterar i att de lätt hamnar på efterkälken i skolan. Det finns även föräldrar som drar sig för att gå på föräldramöten då de vet att att det kommer att diskuteras frågor som innebär utgifter som de inte har råd med. Det är inte så kul att säga inför alla andra föräldrar, eller hur?
Nu krävs det en rad insatser för att förbättra utsikterna för de ensamstående föräldrarna.
Socialdemokraterna vill bland annat höja underhållsstödet, flerbarnstillägget och bostadsbidraget för ensamstående, något som hon tyckte är ett steg i rätt riktning.
Barnomsorg på kvällar, helger och nätter jag menar att en av de viktigaste problemen som måste lösas är rätten till barnomsorg på obekväm arbetstid. Och vill poängterar att det är många kvinnor inom låglöneyrken som jobbar på kvällar, nätter och helger.
Ensamstående föräldrar tvingas tacka nej till arbete för att de inte lyckats lösa barnomsorgen. Det måste gå att kombinera föräldraskap med arbete. Och det finns exempel i Jönköping som visar att det är möjligt. Kommunen startade på S iniativ barnomsorg även på kvällar och nätter för några år sedan. En av dessa enheter besökte jag och Eva Swedberg tillsammans med S-kvinnors Förbundsordförande Nalin Pekgul nyligen. S-kvinnor vill lagstifta för nattis.
För att få bukt med problemet mer generellt vill Socialdemokraterna att det ska finnas en flexibel barnomsorg tillgänglig i hela landet. Man vill införa ett riktat stadsbidrag som ska stimulera mer flexibla barnomsorgslösningar.
Trettio timmar på förskolan:
En annan viktig insats som Socialdemokraterna vill genomföra är att erbjuda barn till arbetslösa föräldrar 30 timmars förskola, istället för de 15 timmar som erbjuds idag. Förslaget handlar först och främst om att barnen ska ges möjlighet till den pedagogiska verksamheten, men även om att den arbetslösa föräldern ska ges bättre förutsättningar att planera och genomföra sitt arbetssökande.
- Vi måste ge dem som står utanför arbetsmarknaden goda förutsättningar att söka jobb, det är mycket tidskrävande.
För att förslaget ska kunna genomföras vill Socialdemokraterna tillföra mer resurser till barnomsorgen, bland annat för att anställa fler pedagoger.
Socialdemokraterna vill:
- Att det ska finnas barnomsorg på obekväm arbetstid- Att vårdnaden av sjukt barn ska bli mer jämställd- Höja underhållstödet för ensamstående föräldrar- Höja flerbarnstillägget med 50% för ensamstående föräldrar- Höja bostadsbidraget för ensamstående föräldrar
lördag 11 september 2010
Tillgänglighet också för jobben
Den 10 september arrangerades en tillgänglighetsdag i Värnamo. Det är bra att de brister som finns i vår vardag lyfts fram och uppmärksammas. Vi behöver alla få upp ögonen för hur dålig tillgängligheten trots allt är. Det har gjort insatser men det behöver göras mer.
Att vårt samhälle har en hög tillgänglighetsgrad är oerhört viktig ur en demokratisk och jämlikhets synpunkt. Vi ska alla kunna delta på lika villkor och kunna utöva våra demokratiska rättigheter. Särskilt inför valdagen är det viktigt att alla ska kunna ta sig till en vallokal och rösta. Man ska inte hindras av att det saknas en rullstolsramp.
Den socialdemokratiska regeringen satte ett ambitiöst mål att 2010 skulle offentliga lokaler vara tillgängliga för alla. Oavsett om man har ett funktionshinder eller inte. Ett mål som ännu inte har uppnåtts. Det kan till exempel handla om att anpassa kollektivtrafiken, göra byggnader tillgängliga eller anpassa hemsidor så att alla kan använda dem. Alla samhällssektorer (stat, kommuner, landsting, företag och organisationer) har ett ansvar för genomförandet och regeringen har ett särskilt ansvar för att se till att målet uppnås.
Det finns många utvecklingsmöjligheter för de företagare som är intresserade av att bidra till att öka tillgängligheten i vårt samhälle. Utvecklingsmöjligheter som kan leda till flera arbetstillfällen regionalt och en levande landsbygd. Det kan vi se exempel på här i vår egen bygd. Våra företag måste ständigt utvecklas för att kunna konkurrera på den internationella marknaden. Det är viktigt att vi alla bidrar till att de hinder som finns i vår vardag försvinner.
Vi socialdemokrater vill att Sverige ska vara ett möjligheternas land. Alla ska ha möjlighet att växa och ta sin del av ansvaret. Det gör Sverige starkt.
Carina Hägg, Värnamo, riksdagsledamot (S)
Kent Blixt, Värnamo, S-ledamot i omsorgsnämnden
http://värnamo.nu/nyheter/om-tillganglighet#more-13485
Att vårt samhälle har en hög tillgänglighetsgrad är oerhört viktig ur en demokratisk och jämlikhets synpunkt. Vi ska alla kunna delta på lika villkor och kunna utöva våra demokratiska rättigheter. Särskilt inför valdagen är det viktigt att alla ska kunna ta sig till en vallokal och rösta. Man ska inte hindras av att det saknas en rullstolsramp.
Den socialdemokratiska regeringen satte ett ambitiöst mål att 2010 skulle offentliga lokaler vara tillgängliga för alla. Oavsett om man har ett funktionshinder eller inte. Ett mål som ännu inte har uppnåtts. Det kan till exempel handla om att anpassa kollektivtrafiken, göra byggnader tillgängliga eller anpassa hemsidor så att alla kan använda dem. Alla samhällssektorer (stat, kommuner, landsting, företag och organisationer) har ett ansvar för genomförandet och regeringen har ett särskilt ansvar för att se till att målet uppnås.
Det finns många utvecklingsmöjligheter för de företagare som är intresserade av att bidra till att öka tillgängligheten i vårt samhälle. Utvecklingsmöjligheter som kan leda till flera arbetstillfällen regionalt och en levande landsbygd. Det kan vi se exempel på här i vår egen bygd. Våra företag måste ständigt utvecklas för att kunna konkurrera på den internationella marknaden. Det är viktigt att vi alla bidrar till att de hinder som finns i vår vardag försvinner.
Vi socialdemokrater vill att Sverige ska vara ett möjligheternas land. Alla ska ha möjlighet att växa och ta sin del av ansvaret. Det gör Sverige starkt.
Carina Hägg, Värnamo, riksdagsledamot (S)
Kent Blixt, Värnamo, S-ledamot i omsorgsnämnden
http://värnamo.nu/nyheter/om-tillganglighet#more-13485
fredag 10 september 2010
Stig Claesson Kd avvisar dialog
Svenskt Näringslivs Urban Bäckström agerar för att stoppa S-politikers möta med företagare i Jönköpings läns komuner. I samma styrelse ingår även Thord Sandahl, Uno Petersson, Annelie Petersén och Susanne Holm, alla från Jönköpings län.
Men bakom detta beslut om att stoppa kontakter mellan politiker och företagare står även riksdagskandidat Stig Claesson (Kd).
Deras agerande inger inte den respekt som företagandet kräver av oss politiker. Nu vet jag att många företagare skäms idag över kollegers agerande. Och de företagare jag möter vill debattera det faktum att högerpolitik under fyra år har prioriterat bort småföretagen i budgetförslag efter budgetförslag.
Mycket har förändrats till några få gruppers fördel men bortsett från ett par nya regler om enklare momsredovisning och slopad revisionsplikt så märks ingenting av allt det som lovades från de borgerligas sida till landets småföretagare.
Minst 100.000 jobb har försvunnit de senaste åren. Främst har folk blivit av med sina arbeten på stora internationella industriföretag som valt att placera produktionen i låglöneländer eller helt avveckla vissa verksamheter. Om vi ska klara att bygga Sverige starkare och mer rättvist behöver fler komma i arbete. Många av framtidens jobb kommer att växa fram i små företag.
Allt fler unga ser framför sig att de skulle kunna starta eget. Det är en utveckling vi vill främja. Entreprenörernas idéer, kreativitet, vilja och envishet skapar framtidstro och nya jobb. Vi har
till skillnad mot högerregeringen klart och tydligt lagt alla kort på bordet vad gäller skattelättnader för småföretagare där sänkt arbetsgivareavgift har varit prioritet nr ett .
Vi kommer även att avskaffa sjudagarstvånget som regeringen nyligen införde för egen företagare som råkar bli sjuka. Mer riskkapital kommer att tillskjutas till organisationer som stödjer och utvecklar ny kreativa och modiga företagare som tänker satsa på eget. Och vill
framförallt att Sverige ska konkurrera med kunskap, innovation, höga förädlingsvärden, hög produktivitet och trygghet.
Om en vecka är det val och fortfarande märker vi inget av allt det som högerregringen lovade landets småföretagre. Det är dags att rösta på ett parti och kryssa den riksdagsledamot som klart och tydligt med konkreta förslag vill och kan göra livet lättare för modiga småföretagare.
Men bakom detta beslut om att stoppa kontakter mellan politiker och företagare står även riksdagskandidat Stig Claesson (Kd).
Deras agerande inger inte den respekt som företagandet kräver av oss politiker. Nu vet jag att många företagare skäms idag över kollegers agerande. Och de företagare jag möter vill debattera det faktum att högerpolitik under fyra år har prioriterat bort småföretagen i budgetförslag efter budgetförslag.
Mycket har förändrats till några få gruppers fördel men bortsett från ett par nya regler om enklare momsredovisning och slopad revisionsplikt så märks ingenting av allt det som lovades från de borgerligas sida till landets småföretagare.
Minst 100.000 jobb har försvunnit de senaste åren. Främst har folk blivit av med sina arbeten på stora internationella industriföretag som valt att placera produktionen i låglöneländer eller helt avveckla vissa verksamheter. Om vi ska klara att bygga Sverige starkare och mer rättvist behöver fler komma i arbete. Många av framtidens jobb kommer att växa fram i små företag.
Allt fler unga ser framför sig att de skulle kunna starta eget. Det är en utveckling vi vill främja. Entreprenörernas idéer, kreativitet, vilja och envishet skapar framtidstro och nya jobb. Vi har
till skillnad mot högerregeringen klart och tydligt lagt alla kort på bordet vad gäller skattelättnader för småföretagare där sänkt arbetsgivareavgift har varit prioritet nr ett .
Vi kommer även att avskaffa sjudagarstvånget som regeringen nyligen införde för egen företagare som råkar bli sjuka. Mer riskkapital kommer att tillskjutas till organisationer som stödjer och utvecklar ny kreativa och modiga företagare som tänker satsa på eget. Och vill
framförallt att Sverige ska konkurrera med kunskap, innovation, höga förädlingsvärden, hög produktivitet och trygghet.
Om en vecka är det val och fortfarande märker vi inget av allt det som högerregringen lovade landets småföretagre. Det är dags att rösta på ett parti och kryssa den riksdagsledamot som klart och tydligt med konkreta förslag vill och kan göra livet lättare för modiga småföretagare.
torsdag 9 september 2010
Nalin Pekgul besöker Jönköping 10 sept
Nalin Pekgul, S-kvinnors förbundsordförande besöker under fredag fm Gnosjö. Och senare den 10 september besöker Pekgul Jönköping. Hon kan redovisa en tydlig riktningsändring för politiken, den Rödgröna valplattformen omfattar bl.a. S-kvinnors krav om rätt till heltid och barnomsorg på obekväm arbetstid. Satsningar på kvalitetsförbättringar i barnomsorg och skola samt sänka maxtaxan i förskolan och säger nej till vårdnadsbidrag.
Och vi kräver jämställdhetsplaner hos alla företag, bostadsbidrag
och underhållsstöd till ensamstående föräldrar. Reformerna gör att kvinnor i större grad kommer att kunna delta i arbetslivet och att könsdiskriminering med lägre lön, sämre utvecklingsmöjligheter m.m. kommer att minska.
Regeringens politik har lagt in backen. och de fattiga kvinnorna har blivit fler och särskilt drabbade är kvinnliga pensionärer och ensamstående kvinnor med barn. S-kvinnor kräver en politik för ett mer jämställt och jämlikt Sverige.
Välkomna till att lyssna till Nalin Pekgul vid gårdsmöte på Rosenlund/Ekhagen kl 18.00 i morgon fredag.
Och vi kräver jämställdhetsplaner hos alla företag, bostadsbidrag
och underhållsstöd till ensamstående föräldrar. Reformerna gör att kvinnor i större grad kommer att kunna delta i arbetslivet och att könsdiskriminering med lägre lön, sämre utvecklingsmöjligheter m.m. kommer att minska.
Regeringens politik har lagt in backen. och de fattiga kvinnorna har blivit fler och särskilt drabbade är kvinnliga pensionärer och ensamstående kvinnor med barn. S-kvinnor kräver en politik för ett mer jämställt och jämlikt Sverige.
Välkomna till att lyssna till Nalin Pekgul vid gårdsmöte på Rosenlund/Ekhagen kl 18.00 i morgon fredag.
onsdag 8 september 2010
Väfärdens skilje-val
Svenska folket står vid skiljevägen. Ska vi fortsätta på den inslagna vägen – med nya stora skattesänkningar, mest till den som har det bäst? Eller ska vi välja en annan väg för framtiden – med investeringar i skola, vård och omsorg? Ska vi ha fortsatt ökade klyftor – eller fler jobb?
Det är vägvalet den 19 september.
Vi socialdemokrater har presenterat våra prioriteringar för framtiden. Vi vill skapa ett möjligheternas land, där alla får möjlighet att växa. Därför prioriterar vi jobben och investeringar i skola, vård och omsorg före nya stora skattesänkningar. Vi kommer att bryta nedskärningstrenden i välfärden.
Moderaterna har för avsikt att fortsätta att sänka skatten – till vilket pris som helst. Mest till dem som tjänar bäst. Regeringen har redan sänkt skatten med nästan 100 miljarder kronor. Nu har de borgerliga partierna presenterat nya skattesänkningar i samma storleksordning. Sammantaget summerar de fyra borgerliga partiernas planer till ytterligare närmare 100 miljarder kronor. Fortsatta skattesänkningar skulle innebära ett kraftfullt angrepp på välfärdslandet Sverige.
Hög kvalitet i välfärden kostar, och det finns inga genvägar. Vill man ha kompetenta och drivna medarbetare måste man erbjuda anständiga löner och goda arbetsvillkor. En skattesänkning på närmare 100 miljarder kronor måste finansieras med uppsägningar.
Idag är cirka 1,2 miljoner personer anställda i den offentliga sektorn. Till detta ska räknas de som är anställda i privat verksamhet finansierad med skattemedel, till exempel friskolor och privata äldreboenden. Genom att spara 100 miljarder kronor bör man räkna med att omkring 100 000 personer kommer att sägas upp i den offentliga sektorn, motsvarande cirka var tionde anställd.
Regeringens nya stora skattesänkningar hotar kvaliteten i välfärden. Frågan måste ställas till alla moderata företrädare: Hur ska de löftena om nya skattesänkningar i 100-miljardersklassen som ställts ut av de borgerliga partierna betalas? Är det skolan, omsorgen eller sjukvården som ska stå tillbaka? Vem ska betala? Ska allt mer av välfärden betalas av egna försäkringar i stället för att fördelas efter behov?
Väljarna har rätt att få veta. Valet den 19 september är ett avgörande vägval.Det handlar om vilken färdriktning vi ska ta tillsammans. 25000 jobb har försvunnit från skolan, vården och omsorgen. Ytterligare fyra år på den inslagna vägen innebär ytterligare stora skattesänkningar, ökade klyftor och färre anställda i välfärden. Det räcker nu. Vårt besked är tydligt: Barnens skola, vår gemensamma sjukvård och omsorgen om våra äldre går före nya stora skattesänkningar.
Carina Hägg
Det är vägvalet den 19 september.
Vi socialdemokrater har presenterat våra prioriteringar för framtiden. Vi vill skapa ett möjligheternas land, där alla får möjlighet att växa. Därför prioriterar vi jobben och investeringar i skola, vård och omsorg före nya stora skattesänkningar. Vi kommer att bryta nedskärningstrenden i välfärden.
Moderaterna har för avsikt att fortsätta att sänka skatten – till vilket pris som helst. Mest till dem som tjänar bäst. Regeringen har redan sänkt skatten med nästan 100 miljarder kronor. Nu har de borgerliga partierna presenterat nya skattesänkningar i samma storleksordning. Sammantaget summerar de fyra borgerliga partiernas planer till ytterligare närmare 100 miljarder kronor. Fortsatta skattesänkningar skulle innebära ett kraftfullt angrepp på välfärdslandet Sverige.
Hög kvalitet i välfärden kostar, och det finns inga genvägar. Vill man ha kompetenta och drivna medarbetare måste man erbjuda anständiga löner och goda arbetsvillkor. En skattesänkning på närmare 100 miljarder kronor måste finansieras med uppsägningar.
Idag är cirka 1,2 miljoner personer anställda i den offentliga sektorn. Till detta ska räknas de som är anställda i privat verksamhet finansierad med skattemedel, till exempel friskolor och privata äldreboenden. Genom att spara 100 miljarder kronor bör man räkna med att omkring 100 000 personer kommer att sägas upp i den offentliga sektorn, motsvarande cirka var tionde anställd.
Regeringens nya stora skattesänkningar hotar kvaliteten i välfärden. Frågan måste ställas till alla moderata företrädare: Hur ska de löftena om nya skattesänkningar i 100-miljardersklassen som ställts ut av de borgerliga partierna betalas? Är det skolan, omsorgen eller sjukvården som ska stå tillbaka? Vem ska betala? Ska allt mer av välfärden betalas av egna försäkringar i stället för att fördelas efter behov?
Väljarna har rätt att få veta. Valet den 19 september är ett avgörande vägval.Det handlar om vilken färdriktning vi ska ta tillsammans. 25000 jobb har försvunnit från skolan, vården och omsorgen. Ytterligare fyra år på den inslagna vägen innebär ytterligare stora skattesänkningar, ökade klyftor och färre anställda i välfärden. Det räcker nu. Vårt besked är tydligt: Barnens skola, vår gemensamma sjukvård och omsorgen om våra äldre går före nya stora skattesänkningar.
Carina Hägg
tisdag 7 september 2010
Ta vid där Lars slutade Minoo
Jag välkomnar Minoo Akhtarzand som ny landshövding till vårt län. Min förhoppning är att Akhtarzand i sitt arbete kommer att lyfta fram de näringar som är viktiga för den regionala sysselsättningen.
Industrin är en viktig näringsgren med stor betydelse för vår regionala tillväxt. Det lokala och regionala näringslivet bidrar till att vi som är bosatta på landsbygden kan bo kvar och skapa oss en framtid. Det skapas därmed förutsättningar för att skola, livsmedelsaffärer, samhällsservice, vård och omsorg finnas kvar och utvecklas. Näringslivet med både små och stora företag är grundbulten för en levande landsbygd. Entreprenörsskap och småföretagande är en förutsättning för välfärd och tillväxt.
Besöksnäringen är en växande bransch med möjligheter till ökad sysselsättning i Jönköpings län. Många internationella besökare lockas av möjligheterna att få vandra i våra svenska orörda skogar och ta del av naturupplevelser utöver det vanliga.
Besöksnäringen är en av Sveriges snabbast växande näringar. Här jobbar flera ungdomar och vuxna med utländsk bakgrund än i någon annan näring. Det är också en näring som stimulerar till egenföretagande.
Jag hoppas att vår nya landshövding även plockar upp stafettpinnen från Lars Engqvist på jämställdhetområdet. Jämställdhetsarbetet har kommit en bra bit på vägen, men det återstår ännu mycket att göra. Det finns nu en gemensam kunskapsgrund att utgå ifrån och min förhoppning är att det tvärpolitiska arbetet kan fortsätta under den nya landshövdingens ledning.
Carina Hägg Riksdagsledmot (S)
http://jnytt.se/nyhet/34800/ta-vid-dar-lars-slutade-minoo
Industrin är en viktig näringsgren med stor betydelse för vår regionala tillväxt. Det lokala och regionala näringslivet bidrar till att vi som är bosatta på landsbygden kan bo kvar och skapa oss en framtid. Det skapas därmed förutsättningar för att skola, livsmedelsaffärer, samhällsservice, vård och omsorg finnas kvar och utvecklas. Näringslivet med både små och stora företag är grundbulten för en levande landsbygd. Entreprenörsskap och småföretagande är en förutsättning för välfärd och tillväxt.
Besöksnäringen är en växande bransch med möjligheter till ökad sysselsättning i Jönköpings län. Många internationella besökare lockas av möjligheterna att få vandra i våra svenska orörda skogar och ta del av naturupplevelser utöver det vanliga.
Besöksnäringen är en av Sveriges snabbast växande näringar. Här jobbar flera ungdomar och vuxna med utländsk bakgrund än i någon annan näring. Det är också en näring som stimulerar till egenföretagande.
Jag hoppas att vår nya landshövding även plockar upp stafettpinnen från Lars Engqvist på jämställdhetområdet. Jämställdhetsarbetet har kommit en bra bit på vägen, men det återstår ännu mycket att göra. Det finns nu en gemensam kunskapsgrund att utgå ifrån och min förhoppning är att det tvärpolitiska arbetet kan fortsätta under den nya landshövdingens ledning.
Carina Hägg Riksdagsledmot (S)
http://jnytt.se/nyhet/34800/ta-vid-dar-lars-slutade-minoo
måndag 6 september 2010
Jag brukar sällan söka debatter om skolfrågor då jag på detta område har en kunnig kollega i länet, Thomas Strand. Så med förtroende brukar jag hänvisa er med skolfrågor till honom.
Ikväll var det SVT debatt, Skolfront. Och Mona Sahlin, Lars Ohly och Maria Wetterstrand hade tagit fram en en rapport om den borgerliga skolpolitiken. Där finns några punkter som jag ändå gärna vill dela med mig av. Innehållet talar för sig själv.
De borgerliga partierna stänger dörrarna på många områden:
* Förskolan dräneras på resurser som istället går till verksamhet utan insyn och krav, genom införandet av vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng.
* Barn i sex-sju års ålder får betygsliknande omdömen och kan bli underkända.
* På ett år har antalet lärare minskat med 3 000 personer enligt Skolverket.
* Val redan i elvaårsåldern blir avgörande för fortsatta möjligheter att studera.
* Kunskapskraven och därmed möjligheterna att gå vidare har sänkts på de yrkesförberedande gymnasieutbildningarna.
* Komvux har dragits ner med 20 000 platser och utbyggnaden av högskolan har stoppats, trots lågkonjunktur och stora ungdomskullar.
* 25:4-regeln som gav möjlighet även för dem med arbetslivserfarenhet att komma in på högskolan är borta.
* Numera har högskolebetyg ett bäst före datum, de som har betyg som är åtta år gamla och vill söka sig till högskolan gör sig inte besvär.
Jag vill ha en kunskapsskola för alla, där ambitionerna och förväntningarna är höga på alla ungdomar. Men istället håller en sorteringsskola på att växa fram. Regeringen tidigarelägger de val som varje elev måste göra, och valen får allt större betydelse. Efter regeringens fyra år finns det färre möjligheter att gå vidare om man inte valt "rätt" utbildning från början och färre utbildningsplatser att söka till.
Att regeringen under den senaste mandatperioden har prioriterat sänkt skatt före utbildningens kvalitet börjar slå igenom. Skatterna har sänkts med närmare 100 miljarder kronor. Resultatet är tydligt: omkring 25 000 färre jobb i skola, vård och omsorg. Tusentals lärare har fått sluta bara under det senast året i Skolminister Björklunds skola. Vår prioritering är den motsatta. Satsningar på skolan och utbildning gör före fortsatta skattesänkningar.
Ikväll var det SVT debatt, Skolfront. Och Mona Sahlin, Lars Ohly och Maria Wetterstrand hade tagit fram en en rapport om den borgerliga skolpolitiken. Där finns några punkter som jag ändå gärna vill dela med mig av. Innehållet talar för sig själv.
De borgerliga partierna stänger dörrarna på många områden:
* Förskolan dräneras på resurser som istället går till verksamhet utan insyn och krav, genom införandet av vårdnadsbidrag och barnomsorgspeng.
* Barn i sex-sju års ålder får betygsliknande omdömen och kan bli underkända.
* På ett år har antalet lärare minskat med 3 000 personer enligt Skolverket.
* Val redan i elvaårsåldern blir avgörande för fortsatta möjligheter att studera.
* Kunskapskraven och därmed möjligheterna att gå vidare har sänkts på de yrkesförberedande gymnasieutbildningarna.
* Komvux har dragits ner med 20 000 platser och utbyggnaden av högskolan har stoppats, trots lågkonjunktur och stora ungdomskullar.
* 25:4-regeln som gav möjlighet även för dem med arbetslivserfarenhet att komma in på högskolan är borta.
* Numera har högskolebetyg ett bäst före datum, de som har betyg som är åtta år gamla och vill söka sig till högskolan gör sig inte besvär.
Jag vill ha en kunskapsskola för alla, där ambitionerna och förväntningarna är höga på alla ungdomar. Men istället håller en sorteringsskola på att växa fram. Regeringen tidigarelägger de val som varje elev måste göra, och valen får allt större betydelse. Efter regeringens fyra år finns det färre möjligheter att gå vidare om man inte valt "rätt" utbildning från början och färre utbildningsplatser att söka till.
Att regeringen under den senaste mandatperioden har prioriterat sänkt skatt före utbildningens kvalitet börjar slå igenom. Skatterna har sänkts med närmare 100 miljarder kronor. Resultatet är tydligt: omkring 25 000 färre jobb i skola, vård och omsorg. Tusentals lärare har fått sluta bara under det senast året i Skolminister Björklunds skola. Vår prioritering är den motsatta. Satsningar på skolan och utbildning gör före fortsatta skattesänkningar.
om Maria Abrahamsson med Malin Wengholm, del 2
Malin Wengholms (M) väljer i en replik på dels Värnamo.Nu och dels Jnytt.se att anklaga mig för att ljuga. Nu har jag aldrig betvivlat att Malin Wengholm och Maria Abrahamsson trivs ihop, har självfallet heller inga synpunkter på detta.
Men det hade varit välkommet om Malin Wengholm liksom Malin Olsson, Nässjö valt att distansera sig från partivännen Maria Abrahamssons negativa syn på tjej- och kvinnojourer. Torgför man de uppfattningar som Abrahamsson nyligen gett uttryck för så ligger det i demokratins uppdrag att granska konsekvenserna av denna moderata politik.
Ett grundläggande synsätt för de flesta men som med all tydlighet inte accepteras av Wengholm. Noterar dock att Wengholm inte bemöter mig i sak utan istället väljer att slunga anklagelser efter mig. Jag kan bara beklagar nivån på debatten.
Men det som förvånar mig är inte endast att moderatledningen, väl medvetna om Abrahamssons uppfattningar, handplockat henne till uppdraget som riksdagskandidat. Utan också att Wengholm väljer att turnera till stöd för Abrahamssons uppfattningar. En politik som är extrem också i en europeisk kontext.
Samlat har Europarådets parlamentariska församling, 47 länder och ett myller av partier, understrukit behovet av stöd från frivilligorganisationer på lokal och regional nivå. Det gäller inte minst behovet av skyddat boende. Detta ställer sig nu en toppkandidat från moderaterna sig i skarp kontrast till. Och får stöd av moderater i länet som Wengholm.
Förklaringen att Abrahamsson påverkan inte bli stor i riksdagen förvånar, men jag kan upplysa om att även förhållandevis små negativa beslut kan slå hårt på en enskild tjej- och kvinnojourer.
Det vore vägledande att få svar på frågan om Abrahamsson ska kräva att fler frivilligorganisationer än tjej- och kvinnojourer ska förstatligas utifrån rättsosäkra skäl som att någon modererat helt enkelt inte gillar verksamheten. I stället för att ge svar drar Wengholm in en före detta utredare, Kamali som aldrig uttalat sig för socialdemokraterna i debatten. Men jag vet däremot allt för väl att den sittande regeringen arbetat för att den väntande konventionen mot mäns våld mot kvinnor inte ska omfatta hedersrelaterat förtryck och våld. Något som moderatkvinnorna däremot väljer att tala tyst om. Och regeringen lämnade drygt fyra år försenad Europarådets konventionen mot trafficking till riksdagen för ratificering. Men först efter att bla jag inkommit till riksdagen med en KU-anmälan.
Moderaterna skattemanifest visar att den offentliga sektorn genom stat och kommun ska fortsätta drabbas av moderat fördelningspolitik. Det gör deras arbetet för kvinnors, tjejers och barns rättighet att leva utan våld, hot och förtryck svårare. Wengholm och Abrahamsson och finansminister Borg överens om skattesänkningar ska fortsätt gå före angelägna verksamheter. Tillgänglighet, utveckling av kunskap och kvalitet kostar, såväl för en kommun som för en tjej- och kvinnojour.
Malin Wengholm (M) erbjuder de som har det svårast, ofta utsatta kvinnor och barn att få det än tuffare.
Carina Hägg, riksdagsledamot (S) Värnamo
Men det hade varit välkommet om Malin Wengholm liksom Malin Olsson, Nässjö valt att distansera sig från partivännen Maria Abrahamssons negativa syn på tjej- och kvinnojourer. Torgför man de uppfattningar som Abrahamsson nyligen gett uttryck för så ligger det i demokratins uppdrag att granska konsekvenserna av denna moderata politik.
Ett grundläggande synsätt för de flesta men som med all tydlighet inte accepteras av Wengholm. Noterar dock att Wengholm inte bemöter mig i sak utan istället väljer att slunga anklagelser efter mig. Jag kan bara beklagar nivån på debatten.
Men det som förvånar mig är inte endast att moderatledningen, väl medvetna om Abrahamssons uppfattningar, handplockat henne till uppdraget som riksdagskandidat. Utan också att Wengholm väljer att turnera till stöd för Abrahamssons uppfattningar. En politik som är extrem också i en europeisk kontext.
Samlat har Europarådets parlamentariska församling, 47 länder och ett myller av partier, understrukit behovet av stöd från frivilligorganisationer på lokal och regional nivå. Det gäller inte minst behovet av skyddat boende. Detta ställer sig nu en toppkandidat från moderaterna sig i skarp kontrast till. Och får stöd av moderater i länet som Wengholm.
Förklaringen att Abrahamsson påverkan inte bli stor i riksdagen förvånar, men jag kan upplysa om att även förhållandevis små negativa beslut kan slå hårt på en enskild tjej- och kvinnojourer.
Det vore vägledande att få svar på frågan om Abrahamsson ska kräva att fler frivilligorganisationer än tjej- och kvinnojourer ska förstatligas utifrån rättsosäkra skäl som att någon modererat helt enkelt inte gillar verksamheten. I stället för att ge svar drar Wengholm in en före detta utredare, Kamali som aldrig uttalat sig för socialdemokraterna i debatten. Men jag vet däremot allt för väl att den sittande regeringen arbetat för att den väntande konventionen mot mäns våld mot kvinnor inte ska omfatta hedersrelaterat förtryck och våld. Något som moderatkvinnorna däremot väljer att tala tyst om. Och regeringen lämnade drygt fyra år försenad Europarådets konventionen mot trafficking till riksdagen för ratificering. Men först efter att bla jag inkommit till riksdagen med en KU-anmälan.
Moderaterna skattemanifest visar att den offentliga sektorn genom stat och kommun ska fortsätta drabbas av moderat fördelningspolitik. Det gör deras arbetet för kvinnors, tjejers och barns rättighet att leva utan våld, hot och förtryck svårare. Wengholm och Abrahamsson och finansminister Borg överens om skattesänkningar ska fortsätt gå före angelägna verksamheter. Tillgänglighet, utveckling av kunskap och kvalitet kostar, såväl för en kommun som för en tjej- och kvinnojour.
Malin Wengholm (M) erbjuder de som har det svårast, ofta utsatta kvinnor och barn att få det än tuffare.
Carina Hägg, riksdagsledamot (S) Värnamo
lördag 4 september 2010
Våra företagarförslag är fullt finansierade,
Vi vill sänka arbetsgivaravgiften för småföretag. Arbetsgivaravgiften sänks 2011 med 2 procentenheter och år 2012 sänks arbetsgivaravgifterna sammanlagt med 6 procentenheter. Ett litet företag med 3-4 anställda får därmed en sänkt kostnad om cirka 50 000 kronor, vilket på kort sikt skapar förutsättningar för fler jobb i dessa företag.
Vi sänker också kostnaderna för att anställa unga arbetslösa. Även egenföretagares socialavgifter kommer att sänkas.
Ska jag vara förvånad, men moderaterna har drivit genom flera komplicerade regleringar som ensidigt drabbat småföretagarna. Varför lovade moderater, centerpartister, kristdemokrater och folkpartister guld och gröna skogar till landets småföretagare. När de i regeringsställning inte har lyckats att på en endaste punkt tillgodose företagarnas behov. Vad är då det blå lagets vilja?blå dunster igen eller? Den frågan hänger även efter dagens debatt i Smålandsstenar mot Bengt-Anders Johansson (M) i luften.
Det vi istället vet är det har kommit till fler regleringar och större ansvar har lagts på det lilla företagaren att tillgodose särintressernas lobby. Vi ser tex hur bankernas avgifter för kortköp fått höjas opropotioneligt samtidigt som ägaren till en liten tobaksaffär får ta alla kostnader för att kunder ska få fortsätta att betala med kort. Det är väl ingen småföretagrvänlig politik!
Moderaterna har också sett till att småföretagarna fått finasiera sin egen sjukdom när ni nyligen införde sjudagarstvånget. För en liten bageri kan sju dagar av egenfinasierad sjukfrånvaro tillsammans med inkomstbortfall få stora konsekvenser. Men det var inget som moderaterna ens har brytt er om eller ens diskuterat innan ni klubbade genom förslaget eller hur?
Och så har vi sjudagarstvånget för småföretagare som blir sjuka. Jag vet att företagare för det mesta inte ber om så mycket av statlig inblandning i deras verksamhet för de är övertygade om att de själva vet bäst hur man sköter affärer och driver verksamhet. Men varför ska vi slå undan benen på de som ofrivilligt inte kan försörja sig själva under en tid på grund av sjukdom?
Det är vi socialdemokrater som tydligast av alla föreslagit, men också tänker driva genom skattelättnader för småföretagare.
Samtidigt som vi kommer att slopa sjudagarstvånget. För vi väljer att priotera småföretagarna i vår budgetpolitik (inte bara i retorik) Vi kommer att tillgodose deras behov på ett sätt som den moderatledda regeringen uppenbarligen inte klarat av de sensate fyra åren!
Jag vill bara påminna om hur lite de borgerliga har utfört till småföretagarnas fördel. Under de senaste fyra åren har mycket hänt till några gruppers fördel men bortsett från ett par nya regler, om enklare momsredovisning och slopad revisionsplikt (banker mm börjar nu ställa detta krav) så märks ingenting av allt det som hade lovats från de borgarligas sida till landets småföretagare.
Nu gäller det för småföretagarna att blicka framåt och fundera över vilket regeringsalternativ som gynnar de mest. Våra rödgrönas förslag om företagarnas villkor är fullt finansierade.
och tack alla trevliga vänner och sympatisörer i Smålandsstenar!
Vi sänker också kostnaderna för att anställa unga arbetslösa. Även egenföretagares socialavgifter kommer att sänkas.
Ska jag vara förvånad, men moderaterna har drivit genom flera komplicerade regleringar som ensidigt drabbat småföretagarna. Varför lovade moderater, centerpartister, kristdemokrater och folkpartister guld och gröna skogar till landets småföretagare. När de i regeringsställning inte har lyckats att på en endaste punkt tillgodose företagarnas behov. Vad är då det blå lagets vilja?blå dunster igen eller? Den frågan hänger även efter dagens debatt i Smålandsstenar mot Bengt-Anders Johansson (M) i luften.
Det vi istället vet är det har kommit till fler regleringar och större ansvar har lagts på det lilla företagaren att tillgodose särintressernas lobby. Vi ser tex hur bankernas avgifter för kortköp fått höjas opropotioneligt samtidigt som ägaren till en liten tobaksaffär får ta alla kostnader för att kunder ska få fortsätta att betala med kort. Det är väl ingen småföretagrvänlig politik!
Moderaterna har också sett till att småföretagarna fått finasiera sin egen sjukdom när ni nyligen införde sjudagarstvånget. För en liten bageri kan sju dagar av egenfinasierad sjukfrånvaro tillsammans med inkomstbortfall få stora konsekvenser. Men det var inget som moderaterna ens har brytt er om eller ens diskuterat innan ni klubbade genom förslaget eller hur?
Och så har vi sjudagarstvånget för småföretagare som blir sjuka. Jag vet att företagare för det mesta inte ber om så mycket av statlig inblandning i deras verksamhet för de är övertygade om att de själva vet bäst hur man sköter affärer och driver verksamhet. Men varför ska vi slå undan benen på de som ofrivilligt inte kan försörja sig själva under en tid på grund av sjukdom?
Det är vi socialdemokrater som tydligast av alla föreslagit, men också tänker driva genom skattelättnader för småföretagare.
Samtidigt som vi kommer att slopa sjudagarstvånget. För vi väljer att priotera småföretagarna i vår budgetpolitik (inte bara i retorik) Vi kommer att tillgodose deras behov på ett sätt som den moderatledda regeringen uppenbarligen inte klarat av de sensate fyra åren!
Jag vill bara påminna om hur lite de borgerliga har utfört till småföretagarnas fördel. Under de senaste fyra åren har mycket hänt till några gruppers fördel men bortsett från ett par nya regler, om enklare momsredovisning och slopad revisionsplikt (banker mm börjar nu ställa detta krav) så märks ingenting av allt det som hade lovats från de borgarligas sida till landets småföretagare.
Nu gäller det för småföretagarna att blicka framåt och fundera över vilket regeringsalternativ som gynnar de mest. Våra rödgrönas förslag om företagarnas villkor är fullt finansierade.
och tack alla trevliga vänner och sympatisörer i Smålandsstenar!
fredag 3 september 2010
Min känsla eller mätningar av partisympatisörer?
På Adelövs marknad genomförde Smålands-Tidningen sin traditionella väljarundersökning. Även jag kryssade för det parti jag skulle rösta på 19 september, socialdemokraterna!
Men det haglar opinionsmätningar över oss näst intill dagligen. Stora dagstidningar och andra nyhetsförmedlare beställer egna mätningar av partisympatier. Sällan redovisas hur deras undersökningarna genomförts eller hur säkra de uppmätta skattningarna av partisympatier egentligen är. Ändå lyfts de fram rubriker som nyheter.
Och jag kan ibland undra, vem, orkar längre svara och än mindre läsa alla mätningar. Men resultaten blir en ljudmatta i bakgrunden oberoende om vi själva analysera mätningarna eller inte. Jag avskyr känslan av att någon "anonym" politisk kraft vill styra oss.
Själv litar i valtider mer på min egen känsla byggd på lång erfarenhet. Samtidigt vet vi att opinionsmätningar kan påverka väljarbeteende och därmed valresultat. Detta är en omdebatterad fråga och mot den bakgrunden har också flera länder infört förbud mot partisympatiundersökningar nära inpå valdagen.
Ett parti som framstår som vinnare i opinionsundersökningarna locka till sig väljare – och det motsatta. Och väljare uppmans att stödröta på ett parti som riskerar hamna under spärren - och även här det motsatta.
På så sätt kan också den med övertag i form av kampanjresurser och tilltärde till media lättare försöka påverka väljarna. Genom att styra och rikta negativa undersökningar kan man påverka synen på såväl en politiker som en politisks fråga, en ståndpunkt förs fram som "folkets". Tanken är att skapa legitimitet.
Att högern mörkar bidrag till politiska partier är värt att kritisera. Och det har Europarådets organ mot korruption också gjort.
Men RUT, Riksdagens Utredningstjänst har tittat på vad det egentligen är som partisympatiundersökningarna visar? Hur säkra är de resultat som presenteras med tanke på att två olika undersökningar kan ge helt motsatta bilder av vem som skulle vara "vinnare" respektive "förlorare" om det "varit val idag"?
Och RUT har försökt svara på frågan varför opinionsmätningarna skiljer sig åt? Och de menar att svaret på frågan kan sägas vara tvådelat. För det första använder de olika undersökningsföretagen delvis olika metoder. Det gäller t.ex. urvalet av intervjupersoner, hur och under vilken tidsperiod man genomför intervjuer och hur resultaten bearbetas i efterhand för att uppnå bättre representativitet.
För det andra finns det enligt RUT i alla urvalsundersökningar alltid ett visst mått av slump. En totalundersökning av samtliga ca sju miljoner röstberättigade låter sig inte göras av praktiska och ekonomiska skäl. Därför görs ett urval personer som tillfrågas om sina partisympatier. Detta innebär att även om det finns statistiska metoder för att minska slumpmomentet så kvarstår alltid en viss osäkerhet kring huruvida resultatet verkligen avspeglar åsikterna hos alla röstberättigade. Denna osäkerhet kan dock med en viss säkerhet beräknas i form av så kallade konfidensintervall. Det är detta som avses då man talar om statistisk felmarginal och att förändringar är statistiskt säkerställda.
Olika undersökningsföretag – olika metoder ger olka resultat. Som metoderna för urval, datainsamling och bearbetning av resultatet skiljer sig mellan de undersökningsföretag som för närvarande (september 2010) utför undersökningar av väljaropinionen. Vilken källa och metod som används för urvalet av intervjupersoner kan påverka resultatet, dvs. den bild av opinionen som presenteras. Och det varierar mellan undersökningsföretagen hur olika typer av telefonnummer kombineras liksom mellan fasta och mobila tfnr.
Men telefonintervjuer är ännu det vanligaste sättet att undersöka partisympatier. Skop sänder dock ut postenkäter till de personer som inte gått att nå via telefon. Två undersökningsföretag – Sentio och United Minds – gör även undersökningar genom att göra urval av personer som ingår i paneler hos researchföretag. Sentios väljarbarometrar baseras till 50 procent på e-postenkäter.
United Mind använder enbart e-postenkäter. Alla har dock inte någon aktiv e-postadress. När genomförs partisympatiundersökningar och med vilka intervaller. Antalet personer som intervjuas är en faktor som påverkar undersökningens statistiska precision. Sambandet är att ju fler intervjuade, desto mindre felmarginal i skattningarna av partisympatier och förändringar i opinionen. Men kvalitet kostar och skälet till att antalet intervjuade som regel är mellan 1 000 och 3 000 personer är att det är undersökningar av denna omfattning som undersökningsföretagens kunder är beredda att betala för.
Som en jämförelse kan nämnas att SCB:s partisympatiundersökning, som genomförs två gånger om året, omfattar intervjuer med ca 9 000 personer.
För att öka säkerheten i undersökningen korrigeras resultatet i efterhand med hjälp av kända bakgrundsfaktorer för att uppnå bättre representativitet mot väljarkårens sammansättning.
Valdeltagandet har de senaste riksdagsvalen varit strax över åttio procent. Om man vill försöka förutsäga valresultat med utgångspunkt i partisympatiundersökningar måste man ta hänsyn till detta och även väga in intervjupersonernas verkliga röstningsbenägenhet i slutresultatet. Men görs ändå ofta inte.
Att en förändring "inte statistiskt säkerställd" innebär att man inte kan vara säker på om en förändring av väljarsympatierna verkligen har skett eller om resultatet är ett utslag av slumpvisa variationer mellan undersökningarna. Detta innebär att man bör vara försiktig med att dra långtgående slutsatser av enskilda undersökningar och i stället fokusera på de långsiktiga trenderna.
Ger "Mätningarnas mätning" – en säkrare bild av opinionsläget? Inför valet 2010 har flera aktörer börjat publicera sammanvägningar av resultaten av flera olika partisympatiundersökningar, ibland kallade "mätningarnas mätning" (från engelska poll of polls). Metoden anses ge en säkrare bild av opinionsläget eftersom det sammanvägda resultatet bygger på ett större urval intervjupersoner.
Och vi lär drabbas av fler väljarundersökningar av olika slag och syften innan den 19 sept då valet som verkligen avgör, presenteras men efter vallokalsundersökningarna. Sedan kommer mätningar om varför vi röstade som vi gjorde....
Men det haglar opinionsmätningar över oss näst intill dagligen. Stora dagstidningar och andra nyhetsförmedlare beställer egna mätningar av partisympatier. Sällan redovisas hur deras undersökningarna genomförts eller hur säkra de uppmätta skattningarna av partisympatier egentligen är. Ändå lyfts de fram rubriker som nyheter.
Och jag kan ibland undra, vem, orkar längre svara och än mindre läsa alla mätningar. Men resultaten blir en ljudmatta i bakgrunden oberoende om vi själva analysera mätningarna eller inte. Jag avskyr känslan av att någon "anonym" politisk kraft vill styra oss.
Själv litar i valtider mer på min egen känsla byggd på lång erfarenhet. Samtidigt vet vi att opinionsmätningar kan påverka väljarbeteende och därmed valresultat. Detta är en omdebatterad fråga och mot den bakgrunden har också flera länder infört förbud mot partisympatiundersökningar nära inpå valdagen.
Ett parti som framstår som vinnare i opinionsundersökningarna locka till sig väljare – och det motsatta. Och väljare uppmans att stödröta på ett parti som riskerar hamna under spärren - och även här det motsatta.
På så sätt kan också den med övertag i form av kampanjresurser och tilltärde till media lättare försöka påverka väljarna. Genom att styra och rikta negativa undersökningar kan man påverka synen på såväl en politiker som en politisks fråga, en ståndpunkt förs fram som "folkets". Tanken är att skapa legitimitet.
Att högern mörkar bidrag till politiska partier är värt att kritisera. Och det har Europarådets organ mot korruption också gjort.
Men RUT, Riksdagens Utredningstjänst har tittat på vad det egentligen är som partisympatiundersökningarna visar? Hur säkra är de resultat som presenteras med tanke på att två olika undersökningar kan ge helt motsatta bilder av vem som skulle vara "vinnare" respektive "förlorare" om det "varit val idag"?
Och RUT har försökt svara på frågan varför opinionsmätningarna skiljer sig åt? Och de menar att svaret på frågan kan sägas vara tvådelat. För det första använder de olika undersökningsföretagen delvis olika metoder. Det gäller t.ex. urvalet av intervjupersoner, hur och under vilken tidsperiod man genomför intervjuer och hur resultaten bearbetas i efterhand för att uppnå bättre representativitet.
För det andra finns det enligt RUT i alla urvalsundersökningar alltid ett visst mått av slump. En totalundersökning av samtliga ca sju miljoner röstberättigade låter sig inte göras av praktiska och ekonomiska skäl. Därför görs ett urval personer som tillfrågas om sina partisympatier. Detta innebär att även om det finns statistiska metoder för att minska slumpmomentet så kvarstår alltid en viss osäkerhet kring huruvida resultatet verkligen avspeglar åsikterna hos alla röstberättigade. Denna osäkerhet kan dock med en viss säkerhet beräknas i form av så kallade konfidensintervall. Det är detta som avses då man talar om statistisk felmarginal och att förändringar är statistiskt säkerställda.
Olika undersökningsföretag – olika metoder ger olka resultat. Som metoderna för urval, datainsamling och bearbetning av resultatet skiljer sig mellan de undersökningsföretag som för närvarande (september 2010) utför undersökningar av väljaropinionen. Vilken källa och metod som används för urvalet av intervjupersoner kan påverka resultatet, dvs. den bild av opinionen som presenteras. Och det varierar mellan undersökningsföretagen hur olika typer av telefonnummer kombineras liksom mellan fasta och mobila tfnr.
Men telefonintervjuer är ännu det vanligaste sättet att undersöka partisympatier. Skop sänder dock ut postenkäter till de personer som inte gått att nå via telefon. Två undersökningsföretag – Sentio och United Minds – gör även undersökningar genom att göra urval av personer som ingår i paneler hos researchföretag. Sentios väljarbarometrar baseras till 50 procent på e-postenkäter.
United Mind använder enbart e-postenkäter. Alla har dock inte någon aktiv e-postadress. När genomförs partisympatiundersökningar och med vilka intervaller. Antalet personer som intervjuas är en faktor som påverkar undersökningens statistiska precision. Sambandet är att ju fler intervjuade, desto mindre felmarginal i skattningarna av partisympatier och förändringar i opinionen. Men kvalitet kostar och skälet till att antalet intervjuade som regel är mellan 1 000 och 3 000 personer är att det är undersökningar av denna omfattning som undersökningsföretagens kunder är beredda att betala för.
Som en jämförelse kan nämnas att SCB:s partisympatiundersökning, som genomförs två gånger om året, omfattar intervjuer med ca 9 000 personer.
För att öka säkerheten i undersökningen korrigeras resultatet i efterhand med hjälp av kända bakgrundsfaktorer för att uppnå bättre representativitet mot väljarkårens sammansättning.
Valdeltagandet har de senaste riksdagsvalen varit strax över åttio procent. Om man vill försöka förutsäga valresultat med utgångspunkt i partisympatiundersökningar måste man ta hänsyn till detta och även väga in intervjupersonernas verkliga röstningsbenägenhet i slutresultatet. Men görs ändå ofta inte.
Att en förändring "inte statistiskt säkerställd" innebär att man inte kan vara säker på om en förändring av väljarsympatierna verkligen har skett eller om resultatet är ett utslag av slumpvisa variationer mellan undersökningarna. Detta innebär att man bör vara försiktig med att dra långtgående slutsatser av enskilda undersökningar och i stället fokusera på de långsiktiga trenderna.
Ger "Mätningarnas mätning" – en säkrare bild av opinionsläget? Inför valet 2010 har flera aktörer börjat publicera sammanvägningar av resultaten av flera olika partisympatiundersökningar, ibland kallade "mätningarnas mätning" (från engelska poll of polls). Metoden anses ge en säkrare bild av opinionsläget eftersom det sammanvägda resultatet bygger på ett större urval intervjupersoner.
Och vi lär drabbas av fler väljarundersökningar av olika slag och syften innan den 19 sept då valet som verkligen avgör, presenteras men efter vallokalsundersökningarna. Sedan kommer mätningar om varför vi röstade som vi gjorde....
torsdag 2 september 2010
Besökte bilprovningen i Gislaved
"Jag besökte Bilprovningen i Gislaved torsdagen den 2 september. Besöket var angeläget av flera skäl, men huvudorsaken till besöket var att den 1 juli avreglerades bilbesiktningen i Sverige. Bilprovningen fick konkurrens av privata aktörer. Kostnaden för en bilbesiktning i Sverige idag är den lägsta i Europa och det finns farhågor att priserna kommer att öka efter avregleringen. I Finland exempelvis steg priserna med 270 procent efter en avreglering av bilbesiktningen. Det finns om jag ser det anledning att vara kritisk mot avregleringen."
Men först vill tacka alla er på Bilprovningen i Gislaved för ett bra besök. Även om även jag har besiktigat en privat bil, bemötts bra, fått svar på frågor och bjudits på en mugg kaffe så finns så mycket mer att ta del av. Så när jag nu kom i studiesyfte som riksdagsledamot fick jag en bredare bild och en djupare kunskap om verksamheten. Något som är nyttigt att ha med sig in till höstens arbete i riksdagen.
Vi bör vara obeservanta på en utveckling mot nära band mellan försäljning, service, reservdelar och myndighetsutövningen kontrollbesiktning.
Det är inte en öpping för innovativa entreprenörer, småföretagare. Nej, här gäller de stora elefantern från Finland, Tyskland och Danmark.
När världens effektivaste bilprovning privatiseras, och många underar varför. Vi ser
en privatiseringsvåg skölja över Sverige och nu kom turen till bilprovningen.
Dessutom tvingas myndigheter som påverkar förutsättningarna att med hast och utan tillräckliga medel för omorganisera. Och de ska klara omställingen utan att verksamheten drabbas. Transportstyrelsens problem är väl kända men är ett resultat av regeringens hafsiga politik.
Infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) har medgett att priserna kommer att öka kraftigt och erfarenheterna från andra länder visar både att priserna per besiktning ökar, men även antalet underkända fordon.
Liskom att tunga remissinstanser pekar på att antalet provstationer utanför i glesbygdslän som Jönköping riskerar att minska. Anläggningen i Sävsjö med verksamhet ser jag däremot i dagsläget inget hot mot.
I Bilprovningens kundenkät från den 31 augusti 2009, uppgav 94 procent att de var nöjda med sitt besök på provstationen. Sverige har Europas lägsta besiktningsavgifter och Svensk bilprovning erbjuder ett finmaskigt nät av provstationer som garanterar en god tillgänglighet i alla delar av landet.
Regeringen låter ideologin gå före en pragmatisk inställning för det gemensammas bästa.
Lena Hallengren har sagt -Innan man privatiserar statlig verksamhet måste man kunna slå fast att det finns förutsättningar att skapa den sunda tävlan om kunderna som driver ner priserna och ökar utbudet. Bilbesiktningen är obligatorisk. Som bilägare kan du inte strunta i att besikta din bil med mindre än att den beläggs med körförbud.
Vi vet att ocskså de internationella erfarenheterna avskräcker. Priserna för att besikta sin bil är 50-100 procent högre i de europeiska länder som valt att avreglera fordonsbesiktningen.
Tittar man till exempel på Finland som har privatiserat sin bilprovning, har kostnaden ökat med hela 70 procent. Skulle man översätta detta till svenska mått skulle besiktningspriset öka från dagens 300 till 520 kronor. Antalet underkända bilar har stigit från 19 procent till 28 procent. Det är en ökning på 50 procent!
Kombinerar man obligatorisk besiktning med fåtalskonkurrens blir resultatet per definition kraftigt ökat pris. Detta är något som inte ens Åsa Torstensson själv förnekar. I en intervju med SvD Näringsliv den 23 juli gav hon svaret att "det kan säkert gå upp".
Såväl Konkurrensverket som Statskontoret och motormännen är kritiska i sina remissyttrande. En nykter analys visar alltså följande: Priserna kommer att stiga kraftigt, tillgängligheten till bilprovningen kommer att minska i glest bebyggda områden och det finns en uppenbar risk att antalet omotiverade underkännanden ökar.
Det saknas uppenbarligen sakliga argument för en avreglering av fordonsbesiktningen. Så varför väljer regeringen - mot allt förnuft - att gå vidare? Det handlar uppenbarligen om att fullfölja en mycket konsekvent linje som har sin närmaste motsvarighet i järnladyn Margaret Thatchers privatiseringskampanj i 1980-talets Storbritannien. Järnvägen och apoteken är ute på marknaden och nu har turen kommit till Europas mest effektiva bilprovning.
Men först vill tacka alla er på Bilprovningen i Gislaved för ett bra besök. Även om även jag har besiktigat en privat bil, bemötts bra, fått svar på frågor och bjudits på en mugg kaffe så finns så mycket mer att ta del av. Så när jag nu kom i studiesyfte som riksdagsledamot fick jag en bredare bild och en djupare kunskap om verksamheten. Något som är nyttigt att ha med sig in till höstens arbete i riksdagen.
Vi bör vara obeservanta på en utveckling mot nära band mellan försäljning, service, reservdelar och myndighetsutövningen kontrollbesiktning.
Det är inte en öpping för innovativa entreprenörer, småföretagare. Nej, här gäller de stora elefantern från Finland, Tyskland och Danmark.
När världens effektivaste bilprovning privatiseras, och många underar varför. Vi ser
en privatiseringsvåg skölja över Sverige och nu kom turen till bilprovningen.
Dessutom tvingas myndigheter som påverkar förutsättningarna att med hast och utan tillräckliga medel för omorganisera. Och de ska klara omställingen utan att verksamheten drabbas. Transportstyrelsens problem är väl kända men är ett resultat av regeringens hafsiga politik.
Infrastrukturminister Åsa Torstensson (C) har medgett att priserna kommer att öka kraftigt och erfarenheterna från andra länder visar både att priserna per besiktning ökar, men även antalet underkända fordon.
Liskom att tunga remissinstanser pekar på att antalet provstationer utanför i glesbygdslän som Jönköping riskerar att minska. Anläggningen i Sävsjö med verksamhet ser jag däremot i dagsläget inget hot mot.
I Bilprovningens kundenkät från den 31 augusti 2009, uppgav 94 procent att de var nöjda med sitt besök på provstationen. Sverige har Europas lägsta besiktningsavgifter och Svensk bilprovning erbjuder ett finmaskigt nät av provstationer som garanterar en god tillgänglighet i alla delar av landet.
Regeringen låter ideologin gå före en pragmatisk inställning för det gemensammas bästa.
Lena Hallengren har sagt -Innan man privatiserar statlig verksamhet måste man kunna slå fast att det finns förutsättningar att skapa den sunda tävlan om kunderna som driver ner priserna och ökar utbudet. Bilbesiktningen är obligatorisk. Som bilägare kan du inte strunta i att besikta din bil med mindre än att den beläggs med körförbud.
Vi vet att ocskså de internationella erfarenheterna avskräcker. Priserna för att besikta sin bil är 50-100 procent högre i de europeiska länder som valt att avreglera fordonsbesiktningen.
Tittar man till exempel på Finland som har privatiserat sin bilprovning, har kostnaden ökat med hela 70 procent. Skulle man översätta detta till svenska mått skulle besiktningspriset öka från dagens 300 till 520 kronor. Antalet underkända bilar har stigit från 19 procent till 28 procent. Det är en ökning på 50 procent!
Kombinerar man obligatorisk besiktning med fåtalskonkurrens blir resultatet per definition kraftigt ökat pris. Detta är något som inte ens Åsa Torstensson själv förnekar. I en intervju med SvD Näringsliv den 23 juli gav hon svaret att "det kan säkert gå upp".
Såväl Konkurrensverket som Statskontoret och motormännen är kritiska i sina remissyttrande. En nykter analys visar alltså följande: Priserna kommer att stiga kraftigt, tillgängligheten till bilprovningen kommer att minska i glest bebyggda områden och det finns en uppenbar risk att antalet omotiverade underkännanden ökar.
Det saknas uppenbarligen sakliga argument för en avreglering av fordonsbesiktningen. Så varför väljer regeringen - mot allt förnuft - att gå vidare? Det handlar uppenbarligen om att fullfölja en mycket konsekvent linje som har sin närmaste motsvarighet i järnladyn Margaret Thatchers privatiseringskampanj i 1980-talets Storbritannien. Järnvägen och apoteken är ute på marknaden och nu har turen kommit till Europas mest effektiva bilprovning.
onsdag 1 september 2010
Kreativitet för ett framgångsrikare Sverige
Den rödgröna Valplattformen är precis det som nu behövs för företagandet. Vi vet att det är i de små och medelstora företagen som framtidens jobb växer fram. Därför måste villkoren för entreprenörskap stärkas.
Entreprenörernas idéer, kreativitet, vilja och envishet skapar framtidstro och nya jobb. Med nya aktiva investeringar - för nya jobb, för trygga jobb och för gröna jobb ska vi möta
jobbkrisen som drabbar våra kommuner. Företagande har sargats av högeralliansens politik med hög arbetslöshet och utflyttning från Höglandskommuner som följd.
Jag vill se ett sprudlande näringsliv och gläds därför över att vi vill inrätta nnovationsprogram för en konkurrenskraftig industri och kunskapsintensiv tjänstesektor. Vi har identifierat att ett forskningsavdrag skulle vara betydelsefullt för Sveriges framtida konkurrenskraft. Vidare vill vi för att förenkla företagarnas vardag skapa en Onestop tillståndsportal och förbättra företagens möjligheter att själva välja karenstid i sjukförsäkringen. Samt stärka tillgången på riskkapital genom att också inrätta en riskkapitalfond.
Vår bygd men också hela Sverige ska ges möjlighet att utvecklas utifrån sina styrkor och
förutsättningar. Redan 2011 och 2012 vill vi sänka socialavgifterna för småföretag så att det blir billigare att anställa. Vi rödgröna har också som reformambition att under mandatperioden sänka restaurangmomsen, givet att det finns ett varaktigt reformutrymme. Om ytterligare ekonomiskt utrymme uppstår kommer vi att gå vidare med ytterligare lättnader för småföretagen. Det kan handla om sänkningar av momsen i andra delar av tjänstesektorn, sänkta arbetsgivaravgifter, minskade sjuklönekostnader eller ett riskkapitalavdrag.
I Jönköpings län har drabbats hårt av företagskonkurser under mandatperioden. Det var särskilt de mindre företagen som drabbades av regeringens passivitet. Samtidigt med denna utveckling har småföretagen kommit att spela en allt större roll för jobben. Regeringens höjning av arbetsgivaravgiften för småföretagare har knappast underlättat. Att regeringen misslyckats med att genomföra regelförenklingar för företag under sina tre år vid makten är ett faktum. Och att se den skyhöga ungdomsarbetslösheten som en fråga om LAS visar upp en tomhets politik under högerretoriken .
Och jag vill bort från högeralliansens bidragslinje. I åtta av tio kommuner fortsätter försörjningsstödet att växa, vårdnadsbidrag pressas fram och allt fler unga förtidspensioneras, för att peka på några områden. Regeringen bekämpar statistiken istället för arbetslöshet och barnfattigdom. Väljarna förtjänar en ny färdriktning för jobbens skull.
Och ett kreativt Sverige behöver ett kulturliv som underhåller, ifrågasätter och ställer saker på sin spets. Innovationer kräver kreativitet. Nya satsningen på kulturen som maxtaxa i kultur- och musikskolan och att återinföra succén med fri entré på statliga museer är också i förlängningen något som kommer företagandet och jobben till godo.
Ett kreativt län ger ett framgångsrikare Sverige
CARINA HÄGG (S)
Riksdagsledamot
http://hoglandsnytt.se/?n=17598
Ett kreativt Högland för framgång
Entreprenörernas idéer, kreativitet, vilja och envishet skapar framtidstro och nya jobb. Med nya aktiva investeringar - för nya jobb, för trygga jobb och för gröna jobb ska vi möta
jobbkrisen som drabbar våra kommuner. Företagande har sargats av högeralliansens politik med hög arbetslöshet och utflyttning från Höglandskommuner som följd.
Jag vill se ett sprudlande näringsliv och gläds därför över att vi vill inrätta nnovationsprogram för en konkurrenskraftig industri och kunskapsintensiv tjänstesektor. Vi har identifierat att ett forskningsavdrag skulle vara betydelsefullt för Sveriges framtida konkurrenskraft. Vidare vill vi för att förenkla företagarnas vardag skapa en Onestop tillståndsportal och förbättra företagens möjligheter att själva välja karenstid i sjukförsäkringen. Samt stärka tillgången på riskkapital genom att också inrätta en riskkapitalfond.
Vår bygd men också hela Sverige ska ges möjlighet att utvecklas utifrån sina styrkor och
förutsättningar. Redan 2011 och 2012 vill vi sänka socialavgifterna för småföretag så att det blir billigare att anställa. Vi rödgröna har också som reformambition att under mandatperioden sänka restaurangmomsen, givet att det finns ett varaktigt reformutrymme. Om ytterligare ekonomiskt utrymme uppstår kommer vi att gå vidare med ytterligare lättnader för småföretagen. Det kan handla om sänkningar av momsen i andra delar av tjänstesektorn, sänkta arbetsgivaravgifter, minskade sjuklönekostnader eller ett riskkapitalavdrag.
I Jönköpings län har drabbats hårt av företagskonkurser under mandatperioden. Det var särskilt de mindre företagen som drabbades av regeringens passivitet. Samtidigt med denna utveckling har småföretagen kommit att spela en allt större roll för jobben. Regeringens höjning av arbetsgivaravgiften för småföretagare har knappast underlättat. Att regeringen misslyckats med att genomföra regelförenklingar för företag under sina tre år vid makten är ett faktum. Och att se den skyhöga ungdomsarbetslösheten som en fråga om LAS visar upp en tomhets politik under högerretoriken .
Och jag vill bort från högeralliansens bidragslinje. I åtta av tio kommuner fortsätter försörjningsstödet att växa, vårdnadsbidrag pressas fram och allt fler unga förtidspensioneras, för att peka på några områden. Regeringen bekämpar statistiken istället för arbetslöshet och barnfattigdom. Väljarna förtjänar en ny färdriktning för jobbens skull.
Och ett kreativt Sverige behöver ett kulturliv som underhåller, ifrågasätter och ställer saker på sin spets. Innovationer kräver kreativitet. Nya satsningen på kulturen som maxtaxa i kultur- och musikskolan och att återinföra succén med fri entré på statliga museer är också i förlängningen något som kommer företagandet och jobben till godo.
Ett kreativt län ger ett framgångsrikare Sverige
CARINA HÄGG (S)
Riksdagsledamot
http://hoglandsnytt.se/?n=17598
Ett kreativt Högland för framgång
tisdag 31 augusti 2010
Rödgrönt för jämställdhet!
I den nyligen presenterade Rödgröna valplattformen ingår bl.a. S-kvinnors krav om rätt till heltid och barnomsorg på obekväm arbetstid. Vi lägger politiska pussel för att såväl människors livspussel som ekonomi lättare ska gå ihop.
Vi rödgröna vill även satsa på kvalitetsförbättringar i barnomsorg och skola samt sänka maxtaxan i förskolan.
Under den borgerliga mandatperioden har jämställdheten gått bakåt, enligt riksdagens utredningstjänst har löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökat med 12 800 kronor per år.
De fattiga kvinnorna har blivit fler och särskilt drabbade är kvinnliga pensionärer och ensamstående kvinnor med barn.
Vi rödgröna kräver nu jämställdhetsplaner hos alla företag, bostadsbidrag och underhållsstöd till ensamstående föräldrar ska öka och klyftan i beskattning mellan löntagare och pensionärer ska tas bort.
Reformerna gör att kvinnor i större grad kommer att kunna delta i arbetslivet och att könsdiskriminering med lägre lön, sämre utvecklingsmöjligheter m.m. kommer att minska. Kvinnors rätt till egen försörjning hävdas på så sätt. Och en pusselbit i kampen mot den växande barnfattigdomen föll därmed samtidigt på plats.
En delning av föräldraförsäkring, ja, den principen kommer vi S-kvinnor att fortsätta hävda. Och med en rödgrön regering under Mona Sahlins ledning så ser jag öppningen även för den frågans lösning. Alla tre partierna är också för men det finns ett "hur" att lösa ut. Sedan har även den pusselbiten fallit på plats.
Vi har fått en ny färdriktning mot ett mer jämställt och jämlikt samhälle. Sverige och Sveriges kvinnor har rätt att kräva en tydlig riktningsändring bort från den borgerliga politiken med ökade klyftor till en politik för ett mer jämställt och jämlikt Sverige
Välj en rödgrön regering för jobb och jämställdhet!
Vi rödgröna vill även satsa på kvalitetsförbättringar i barnomsorg och skola samt sänka maxtaxan i förskolan.
Under den borgerliga mandatperioden har jämställdheten gått bakåt, enligt riksdagens utredningstjänst har löneskillnaderna mellan män och kvinnor ökat med 12 800 kronor per år.
De fattiga kvinnorna har blivit fler och särskilt drabbade är kvinnliga pensionärer och ensamstående kvinnor med barn.
Vi rödgröna kräver nu jämställdhetsplaner hos alla företag, bostadsbidrag och underhållsstöd till ensamstående föräldrar ska öka och klyftan i beskattning mellan löntagare och pensionärer ska tas bort.
Reformerna gör att kvinnor i större grad kommer att kunna delta i arbetslivet och att könsdiskriminering med lägre lön, sämre utvecklingsmöjligheter m.m. kommer att minska. Kvinnors rätt till egen försörjning hävdas på så sätt. Och en pusselbit i kampen mot den växande barnfattigdomen föll därmed samtidigt på plats.
En delning av föräldraförsäkring, ja, den principen kommer vi S-kvinnor att fortsätta hävda. Och med en rödgrön regering under Mona Sahlins ledning så ser jag öppningen även för den frågans lösning. Alla tre partierna är också för men det finns ett "hur" att lösa ut. Sedan har även den pusselbiten fallit på plats.
Vi har fått en ny färdriktning mot ett mer jämställt och jämlikt samhälle. Sverige och Sveriges kvinnor har rätt att kräva en tydlig riktningsändring bort från den borgerliga politiken med ökade klyftor till en politik för ett mer jämställt och jämlikt Sverige
Välj en rödgrön regering för jobb och jämställdhet!
Vår regeringsplattform för jobb och välfärd
Just nu presenterar Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet den gemensamma regeringsplattformen. Därmed har de båda regeringsalternativen i svensk politik presenterat sina vägbeskrivningar för Sveriges framtid. De leder till två helt olika Sverige.
Och nu är skiljelinjen i svensk politik tydlig. Vägvalet är: Fler jobb och ett Sverige som håller samman eller ett Sverige som drar isär.
Ska vi investera i skola och sjukvård - eller ska vi i stället fortsätta med skattesänkningar som ökar barnfattigdomen?
Vår jobbpolitik investeringar i Sveriges konkurrenskraft.
- Vi vill se 100 000 fler jobb, praktik och utbildningsplatser
- Vi sänker skatten för småföretagen.
- Vi investerar i infrastruktur och bostäder.
- Vi bryter nedskärningstrenden i skolan, vården och omsorgen – där omkring 25.000 anställda sagts upp.
- Vi investerar i högskolor och universitet.
- Vi genomför en rivstart för Sveriges unga: Aktivitetsförbudet på Arbetsförmedlingen – att unga människor som behöver komma vidare måste vänta i tre månader på praktik och utbildning – avskaffas omedelbart.
- Vi slopar arbetsgivaravgiften för den som anställer en arbetslös ungdom.
Och vi går vidare:
- Vi ger besked idag om att ROT-avdraget ligger fast under hela mandatperioden. I vårmotionen utvidgade vi ROT-avdraget med en klimatbonus, och avdrag för totalrenovering av flerfamiljshus som leder till energieffektivisering. Regeringens prognoser visar att det kommer att dröja till år 2014 innan arbetslösheten är tillbaka på samma nivå som under hösten år 2006. Det är åtta år av jobbstopp. Därför krävs insatser mot arbetslösheten under hela kommande mandatperiod.
- Vi inrättar ett Ungdomsavdrag. Och vi ger motsvarande stöd också när man inrättar en praktik- eller traineeplats för en arbetslös ungdom. I vårmotionen slopade vi arbetsgivaravgiften för den som anställer en arbetslös ungdom. Nu bygger vi vidare på denna stimulans.
- Vi investerar också i ytterligare insatser för bättre arbetsmiljö
- Vi sänker restaurangmomsen . Detta lägger grunden för en inträdesarbetsmarknad för ungdomar och andra grupper som vill etablera sig på arbetsmarknaden. Samtidigt avskaffas med denna insats skillnaden i beskattning mellan mat och hämtmat, vilket är rimligt.
- Vi investerar i ökad lärartäthet i skolan, ökad personaltäthet och mindre grupper i barnomsorgen, maxtaxa i hemtjänsten och fria timmar i äldreomsorgen.
- Vi finansierar alla dessa kvalitetsförbättringar genom att säga nej till regeringens stora skattesänkningar.
- Vi presenterar vi idag en generell sänkning av maxtaxan i barnomsorgen. Förskolan lägger grunden för framtida inlärning, och får därmed långsiktiga konsekvenser för utbildning och möjligheter.
- Vi vill bryta den borgerliga bidragspolitik.
Tydliga besked till Sveriges pensionärer:
- Vi avskaffar pensionärsskatten, pension är uppskjuten lön. Politiker ska inte svika sina långsiktiga åtaganden. Då rubbas tilliten i Sverige. Därför ska pensionärsskatten avskaffas under mandatperioden.
Nu står varje väljare inför skiljevägen. Den inslagna skattesänkarvägen ska betalas med fortsatta nedskärningar pcj nya avgifter i sjukvården och i skolan? Hur många ytterligare förlora framtidsutskikteran och hur många fler ska tvingas förlora jobb när skattesänkningar går först. Samhället drar isär
Vi väljer en annan färdriktning, vi väljer fler jobb i stället för ökade klyftor, vi vill bygga ett land som håller samman, ett Sverige att vara stolt över..
Den 19 september gäller det!
Och nu är skiljelinjen i svensk politik tydlig. Vägvalet är: Fler jobb och ett Sverige som håller samman eller ett Sverige som drar isär.
Ska vi investera i skola och sjukvård - eller ska vi i stället fortsätta med skattesänkningar som ökar barnfattigdomen?
Vår jobbpolitik investeringar i Sveriges konkurrenskraft.
- Vi vill se 100 000 fler jobb, praktik och utbildningsplatser
- Vi sänker skatten för småföretagen.
- Vi investerar i infrastruktur och bostäder.
- Vi bryter nedskärningstrenden i skolan, vården och omsorgen – där omkring 25.000 anställda sagts upp.
- Vi investerar i högskolor och universitet.
- Vi genomför en rivstart för Sveriges unga: Aktivitetsförbudet på Arbetsförmedlingen – att unga människor som behöver komma vidare måste vänta i tre månader på praktik och utbildning – avskaffas omedelbart.
- Vi slopar arbetsgivaravgiften för den som anställer en arbetslös ungdom.
Och vi går vidare:
- Vi ger besked idag om att ROT-avdraget ligger fast under hela mandatperioden. I vårmotionen utvidgade vi ROT-avdraget med en klimatbonus, och avdrag för totalrenovering av flerfamiljshus som leder till energieffektivisering. Regeringens prognoser visar att det kommer att dröja till år 2014 innan arbetslösheten är tillbaka på samma nivå som under hösten år 2006. Det är åtta år av jobbstopp. Därför krävs insatser mot arbetslösheten under hela kommande mandatperiod.
- Vi inrättar ett Ungdomsavdrag. Och vi ger motsvarande stöd också när man inrättar en praktik- eller traineeplats för en arbetslös ungdom. I vårmotionen slopade vi arbetsgivaravgiften för den som anställer en arbetslös ungdom. Nu bygger vi vidare på denna stimulans.
- Vi investerar också i ytterligare insatser för bättre arbetsmiljö
- Vi sänker restaurangmomsen . Detta lägger grunden för en inträdesarbetsmarknad för ungdomar och andra grupper som vill etablera sig på arbetsmarknaden. Samtidigt avskaffas med denna insats skillnaden i beskattning mellan mat och hämtmat, vilket är rimligt.
- Vi investerar i ökad lärartäthet i skolan, ökad personaltäthet och mindre grupper i barnomsorgen, maxtaxa i hemtjänsten och fria timmar i äldreomsorgen.
- Vi finansierar alla dessa kvalitetsförbättringar genom att säga nej till regeringens stora skattesänkningar.
- Vi presenterar vi idag en generell sänkning av maxtaxan i barnomsorgen. Förskolan lägger grunden för framtida inlärning, och får därmed långsiktiga konsekvenser för utbildning och möjligheter.
- Vi vill bryta den borgerliga bidragspolitik.
Tydliga besked till Sveriges pensionärer:
- Vi avskaffar pensionärsskatten, pension är uppskjuten lön. Politiker ska inte svika sina långsiktiga åtaganden. Då rubbas tilliten i Sverige. Därför ska pensionärsskatten avskaffas under mandatperioden.
Nu står varje väljare inför skiljevägen. Den inslagna skattesänkarvägen ska betalas med fortsatta nedskärningar pcj nya avgifter i sjukvården och i skolan? Hur många ytterligare förlora framtidsutskikteran och hur många fler ska tvingas förlora jobb när skattesänkningar går först. Samhället drar isär
Vi väljer en annan färdriktning, vi väljer fler jobb i stället för ökade klyftor, vi vill bygga ett land som håller samman, ett Sverige att vara stolt över..
Den 19 september gäller det!
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)