Jag skriver i senast nr av S-kvinnors tidning Morgonbris under rubriken Kärnvapenkonvention om att det det är i år 65 år sedan USA fällde atombomber över Hiroshima och Nagasaki i Japan.
Det var i slutskedet av andra världskriget. Bomberna utplånade de båda städerna. Konsekvenserna var förödande då och för lång tid framöver. Långt efter bombningarna dog människor i strålskador och än idag är cancer en vanlig dödsorsak i dessa områden.
Kärnvapen är tillsammans med klimathotet det största hotet mot mänskligheten. Vi kan med politik påverka båda hoten, men till skillnad från klimathotet kan vi förbjuda kärnvapen.
S-kvinnor har en lång historia som pådrivande för nedrustning och mot spridning av kärnvapen. Vår kamp, med Inga Thorsson i frontlinjen, var avgörande för att Sverige inte utvecklades till en kärnvapenstat. Frågan var större under kalla krigets dagar då världen upplevde det nukleära hotet mer påtagligt under terrorbalansen mellan de två supermakterna USA och Sovjetunionen.
Världsbilden har förändrats sedan dess, men kärnvapenhotet finns fortfarande kvar och fler länder vill skaffa sig kärnvapen. Idag följer vi oroligt utvecklingen i Pakistan, Nordkorea, Iran, Israel och Indien. Iran försöker skaffa sig kärnvapen. Israel anses redan ha det. Det är oroliga regioner med ständiga spänningar och konflikter. Vi riskerar idag en större spridning av kärnvapen, och det finns även risk för att kärnvapen kan hamna i händerna på terrorister.
S-kvinnor är en stark röst för en kärnvapenfri värld. Sverige har varit en viktig och drivande kraft i nedrustningsarbetet historiskt, en roll som vi vill återta. Vi socialdemokrater har ett ambitiöst tolvpunktsprogram för nedrustning. I det finns öppningar för att bidra till konkreta resultat för nedrustning och icke-spridning. Under översynskonferensen av icke-spridningsavtalet om kärnvapen i FN, som jag deltog i under maj i år, tog flera länder upp att förhandlingar om en kärnvapenkonvention och att ett totalförbud av kärnvapen måste sätta igång snarast.
Sverige var inte ett av dessa länder. Konkreta initiativ saknades från utrikesminister Carl Bildt. Ändå vet vi att det idag finns det mer än 22 000 kärnvapen i världen varav ca 6 000 står i hög avfyrningsberedskap och kan användas inom några minuter. Dagens nedrustningsregim har visat sig vara otillräcklig för att förmå kärnvapenstaterna att minska sina arsenaler. Vägen till en kärnvapenkonvention är lång, men kan samtidigt skapa ett ramverk för total nedrustning av kärnvapen till ett bestämt datum. Frågan är om vi kan avstå från en konvention som skulle kunna förbjuda utveckling, framställning, utplacering, lagring, överföring, test av och hot om användning samt användning av kärnvapen.
EU har fortfarande en alltför svag röst, och Nato är en militärallians där kärnvapen har stor betydelse. Nato vill förbehålla sig rätten att först slå till med kärnvapen om nödvändigt. Något som S-kvinnor anser vara ett tillräckligt skäl för att även i fortsättningen hålla Sverige utanför medlemskap i Nato. Hotet om förödelse genom kärnvapen finns kvar. Frågan om nedrustning är ständigt aktuell.
Vi vill driva en aktiv politik för kärnvapennedrustning. Målet är fullständig avveckling av alla massförstörelsevapen, såväl biologiska, kemiska som nukleära. Att förhindra spridning är en viktig del av nedrustningsarbetet. För att nå detta måste kärnvapenmakterna omedelbart minska innehavet.
Vi får aldrig glömma händelserna i Hiroshima och Nagasaki, och vi måste aktivt och målmedvetet arbeta för en kärnvapenfrivärld. S-kvinnor vill att Sverige ska stödja det internationella arbetet för att starta förhandlingar om en kärnvapenkonvention som totalförbjuder kärnvapen.
Men S-kvinnor väntar inte in regeringen utan har trogen vår tradition gått före och tagit ställning mot ett av de allra största hoten mot mänskligheten och för en kärnvapenskonvention.
Carina Hägg,
internationell talesperson för S-kvinnor
PS det är ett jättebra nr av Morgonbris DS
