onsdag 28 april 2010

Kriminalisering - barn som tvingas bevittna våld

Jag debatterar om kriminalisering då barn tvingas bevittna våld på Värnamo NU

S-kvinnor hävdar att barn är särskilt utsatta då de lever i en familj där det förekommer våld och hot. Och den animerade filmen ”Jag sa att jag hade en mardröm” bidrar till att vi idag vet mer om barn som upplever våld i familjen. I dokumentärfilmen från SKR, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, medverkar fem barn i åldern 3½–8 år.

Beräkningar gör gällande att cirka 200.000 barn växer upp i familjer där deras pappor slår och hotar deras mammor. Även om siffran är beräknad av SCB – Statistiska centralbyrån – så vet ingen vet säkert hur många barn som är drabbade. Mörkertalet är stort. Men vi vet att en av våra viktigast uppgifter är att ge barn en trygg uppväxt, vuxenvärlden ska stå på barnens sida. Idag vet vi genom att barns egna berättelser, lekar och teckningar att det inte alltid är så. Redan för tre år sedan förstärkte den socialdemokratiska regeringen skyddet för barn som bevittnat våld. Socialtjänstens stöd för barnen förtydligades. Barn som bevittnat våld i nära relationer gavs möjlighet till skadestånd. Sedan dess har jag även initierat seminarium för att driva fram politiska åtgärder.
Enligt en undersökning som BOJ – Brottsofferjourernas Riksförbund, SKJ – Sveriges Kvinnojourers Riksförbund och HOPP – Riksorganisationen mot sexuella övergrepp stod bakom, som genomfördes våren 2009, menar tre av fyra tillfrågade att barn borde vara att betrakta som brottsoffer när de bevittnat våld mot en närstående. Bland borgerliga väljare ansåg så många som 82 av 100 att barnet borde betraktas som brottsoffer.
På fråga om vårdnadshavare som utövat våld mot en till barnet närstående person ska kunna avgöra om barnet ska få hjälp att bearbeta sina upplevelser svarade sju av tio att den våldsamma vårdnadshavare inte bör ha möjlighet till något avgörande inflytande i den frågan. Det är viktigt att gå vidare med att se om det går att förstärka barns skydd ytterligare.
I opposition drev högerpartierna krav på att ytterligare stärka våldsdrabbade barns ställning. I regeringsställning har dessvärre högerregeringen övergett barnen. Något arbete i frågan om att stärka de utsatta barnens ställning som brottsoffer har inte påbörjats trots att högeralliansen nu har haft tre år på sig.

Det är hög tid att gå från ord till handling. Vi vill utreda huruvida det ska vara kriminaliserat att utsätta barn för att bevittna våld av och mot närstående. Det skulle innebära att barnet får status som brottsoffer, vilket kan bidra till att synliggöra barnen och deras behov av hjälp och stöd. Flera organisationer kräver nu en reform och oppositionen menar också att det är viktigt att frågan nu utreds. Men den borgerliga högermajoriteten i riksdagen harinte ens samlat sig till att bifalla ett förslag som var deras eget så sent som för tre år sedan. Och vi hoppas nu att fler i länet än S-kvinnor driver på för ett brett stöd till utsatta barn.

Carina Hägg
Ordförande S-Kvinnor Jönköpings län

http://värnamo.nu/nyheter/carina-om-vald kan du gå in och även kommentera!

lördag 24 april 2010

Regeringen och Sida försvagar politiken mot könsstympning

Sida Academy, Development Dialogue Series,Body Politics, Women anordnar något som behöver uppmärksammas fredagen den 7 juni. Medverkande: Ann Schlyter, Lisen Dellenborg, socialantropolog, Maria Malmström, socialantropolog, Maja Åberg, Amnesty, Anders Pedersen, avdelningschef avdelningen för Demokrati, Mänskliga Rättigheter och Jämställdhet och Moderator: Susanne Wadstein, teamchef Jämställdhet.

Biståndsminister Gunilla Carlsson svarade mig tidigare under mandatperioden "Det har på senare år framkommit alltmer att kvinnor – särskilt yngre kvinnor – som varit utsatta för könsstympning själva opponerar sig mot att förutom det fysiskt lidande könsstympning orsakar dessutom bli stämplade som ”stympade” och vanställda. Detta måste tas på allvar och respekteras. Av den anledning har det internationella språkbruket alltmer börjat använda båda begreppen könsstympning och omskärelse tillsammans, på engelska female genital mutilation/cutting, FGM/C. Detta framgår mycket tydligt i FN-systemets arbete mot könsstympning, bland annat i befolkningsfonden UNFPA:s och barnfonden Unicefs gemensamma program 2008–2012 Female Genital Mutilation/Cutting: Accelerating Change. Regeringen sällar sig således till detta språkbruk. Begreppet könsstympning har alltså inte ersatts av begreppet omskärelse. Hållbar utveckling kan inte uppnås utan förändring som sker inifrån samhällen och kulturer, hos människor själva och utifrån deras egen kapacitet, verklighet och framtidsvisioner. Att bekämpa könsstympning handlar om att arbeta för att förändra attityder hos samtliga som på olika sätt stöder och är bärare av denna skadliga sedvänja; de äldre kvinnor som utför handlingen, män, religiösa ledare och andra kvinnor."

Vi har kämpat för att begreppet omskärelse skulle ersattas av begreppet könsstympning. Nu söker regeringen vägar för att försvaga begreppen. Jag beklagar att socialantropologisk forskning vill jämställa könsstympning av flickor med intimplastikkirurgi av vuxna kvinnor.

Inom den internationella debatten, även i FN, finns krafter som vill ändra benämningen könsstympning till genital cutting. Krafter finns såväl nationellt som internationellt för att genom ordval förmildra tortyr och ursäkta skadliga sedvänjor. Sveriges förhållningssätt och agerande efterfrågas inom FN. Jag hade hopptts på stöd från regerigen och att Biståndsmintern skulle stödja en tydlig hålling och börja samverka med länder med samma utgångspunkt som Sverige haftför att ordet könsstympning inte ska ersättas med ett försvagande ordval. Regeringens svar var en besvikelse. Och politiken mot könsstymping försvagades samtidigt.

Sedan har jag följer en alltmer förundrad mailväxlingar om sk föreställningar om mr rep afrikanska kvinnors rättigheter i den konkreta verkligheten de lever i för. FN:s allmänna förklaring om mr exkluderar inte afrikanskor men vi ser en utvecklingen mot försvagande språkbruk och könsstympning ursäktas. Detta sker som en följd av den regeringens politiska omriktning av som jag beklagar men som myndigheten Sida nu följer upp. Sida bjuder in till lanserinen av Studie nr 24 som handlar om kroppspolitik och kvinnliga medborgare i Afrika. I inbjudan skriver man just om strävar efter att sammanlänka föreställningarna om universella mänskliga rättigheter med afrikanska kvinnors rättigheter i de konkreta verkligheten de lever i. Det är djupt oroande. Länder som har bra lagar följer inte upp brott på detta ormdåe och även i Sverige återfinns få domar. Och när ansvariga förespråkar att begreppet FGM ska ändras till genital cutting för att som för att i linje regeringens mening "inte stigmatisera kvinnorna". Man ursäktar könsstymping med kulturell företeelse. Men nu har det brutit ut en debatt på nätet som jag kan delge er något av. Hoppas ni kan gå till Sida, reagera och ta del i debatten.

> Hej allesamman,> Vi ber om ursäkt för ytterligare ett massutskick. Vi känner oss dock > manade att svara på Maria Hagbergs frågor till oss vilka ställdes så ni > alla kunde ta del av dem. Vi befarade att vår tystnad annars kunde tolkas > som ett medgivande till de påståenden som ligger inbäddade i Marias > frågor.> 1. Ja, vi anser att begreppet FGM (female genital mutilation) ska ändras > till genital cutting.> Motivering: FGC är ett neutralare begrepp vilket kan användas även i > samtal med de som praktiserar ingreppet och det gör inte dessa till > omänskliga grymma föräldrar i icke-praktiserandes ögon: den bilden är > ingen betjänt av. FGM är ett politiskt begrepp. Det myntades under > 1970-talet av Pat Hosken för att visa ’vad det faktiskt handlar om’: > stympning. Det är viktigt att minnas att detta är vad det handlar om för > alla de som inte praktiserar FGC. Ingen förälder vare sig i Senegal, > Egypten, Somalia eller någon annanstans (utom de fåtal som är psykiskt > sjuka) skulle stympa sitt barn. Föräldrar är oroliga för den smärta och > risk deras barn undergår, men det anser nödvändigt trots detta. Utmaningen > ligger i att förstå varför det anses så viktigt att de faktiskt utsätter > sina barn för denna smärta och risk. Idag används begreppet FGM av > västerländska likväl som afrikanska feminister och aktivister. Dock > föredrar de flesta aktivister att tala om FGC, circumcision, excision > eller använda lokala termer som sunna i kontakt med praktiserande > befolkning. Detta för att inte stöta bort samtalspartnern. Utan > samtalspartner – ingen dialog – ingen förändring. Jag går hellre på > RAINBOs definition och deras användning av det dubbla begreppet FC/FGM för > att ’intentionen är omskärelse, konsekvenserna en stympning’. Dock anser > varken vi eller RAINBO att prickning kan gå under den benämningen.> 2. Nej, vi anser inte att begränsad FGM sk prickning ska vara tillåten.> Däremot anser vi det vara problematiskt att alla ingrepp ska kallas > könsstympning då s k ’designer vaginas’ vilket innebär betydligt större > ingrepp än prickning, med klipp av blygdläppar och t o m förminskning av > klitoris inte klassificeras som könsstympning.> 3. Nej, vi anser inte att plastikkirurgiska ingrepp på västerländska > kvinnor är direkt jämförbart med FGC på kvinnor och barn.>> Vi vill understryka att din fråga om vi anser ”att vuxna västerländska > kvinnors frivilliga plastikkirurgiska ingrepp är jämförbara med FGM på > barn och kvinnor’ är felställd. Det handlar inte om att jämställa > ingreppen utan om att västvärlden i sin kritik av FGC måste begrunda det > faktum att västerländska kvinnors könsorgan kan beskäras med lagens goda > minne. Termen ’frivillighet’ måste också problematiseras. Visst. Det är > ingen mormor eller farmor som tvingar en svensk kvinna till intimkirurgi. > Däremot ett genussystem i vilket normerna för hur kvinnors och mäns > kroppar ska se ut inte bara gör att kvinnor ’frivilligt’ underkastar sig > bantning och en evig jakt på den perfekta kroppen vilken i sin ytterlighet > t o m får vissa kvinnor att lägga sig under kniven eller injicera nervgift > i ansiktet och riskera ansiktsförlamning. Hade vi levt ensamma på en öde ö > hade vi varken bantat, lyft brösten eller förminskat våra inre blygdläppar > eller förgiftat våra kroppar.> 4. Nej, vi anser inte att den eritreanska kvinnokampen (pågick i drygt 20 > år) för förbud mot könsstympning var fel.> Vi förstår inte varför du ställer frågan. Självklart stöder vi kvinnors > (och mäns) egen kamp mot FGC.> Vi anser att FN:s kvinnokonvention är ett viktigt instrument i arbetet för > kvinnors mänskliga rättigheter. Den universella deklarationen för MR > räcker inte för att synliggöra frågor kring genus vilka oftast drabbar > kvinnor.> 5. Vi anser att Nawal el Sadaawis kamp mot könsstympningen i Egypten är > beundransvärd. En mycket modig kvinna som står upp för sina åsikter > oavsett motstånd.>> 6. Anser ni att det är försvarbart att använda kultur som analysmetod i > sin forskning, även om det innebär att traditionella sedvänjor som > motverkar kvinnors och barns rättigheter samt innebär övergrepp, består?> Din fråga är ledande. Vi anser inte att ’kultur’ som analysmetod innebär > att övergrepp består. Det är ditt påstående inte ett belagt faktum. Vi > anser tvärtom att deltagande observation, etnografi och relativism som > metod är ypperliga metoder för att belysa maktrelationer; maktaspekter som > missas om man går in i en studie med en klar förförståelse kring var > förtrycket ligger. Mohanty skriver mycket om detta. Exempelvis handlar > FGC, som vi ser det mer direkt om vuxnas makt över barn: det är vuxna män > som omskär små pojkar och det är vuxna kvinnor som omskär små flickor. En > ensam man kan sällan förhindra omskärelsen av sin dotter eller son, lika > lite som en ensam kvinna kan det. Beslutet ligger ofta hos den äldre > generationen och i gruppen i stort. FGC är en praktik som understöds av > genusideologier vilka reproduceras och upprätthålls av både kvinnor och > män. Kvinnor och flickor får betala priset med sina kroppar. Män får > betala priset av sina döttrars, systrars och hustrurs och mödrars lidande.>> För oss är det av central vikt att skilja på relativism som metod, d v s > att göra sig medveten om sin egen förförståelse och öppna sig för andra > perspektiv för att begripa vad det handlar om för aktörerna – och > relativism som filosofi, s k moraliskt relativism enligt vilken ’anything > goes’ för att det är viktigt för aktörerna. Ett sånt synsätt leder som vi > ser det till cynism och är inte någon behjälplig. För att alls kunna vara > med och bidraga till en förändring krävs förståelse för vad FGC betyder > för de praktiserande – INTE ACCEPTANS utan att begripa för varför > praktiken är så viktig att föräldrar faktiskt utsätter sina barn, både > pojkar och flickor, för den smärta och risk det innebär att omskära dem.>> I fortsättningen uppskattar vi om du Maria kan bemöta oss direkt med > liknande frågor alternativt invänta rapport eller höra dig för med andra > närvarande om du själv inte kan deltaga. Det är mycket tidskrävande att > svara på så här stora och komplicerade frågor via mejl. Vi hoppas att > många av er som läser detta kan närvara och ställa oss era frågor under > Sidas seminarium om Body politics och FGM den 7 juni kl 10-12 i Stockholm. > Välkomna!> Vänliga hälsningar> Lisen Dellenborg och Maria Malmström>>>

Tack för att ni tog er tid att svara då jag och många andra inte har möjlighet att delta på seminariet.

Jag ber också om ursäkt för ytterligare ett massutskick men jag vill också klargöra att det inte är mina "påståenden" utan det har uttalats av andra socialantropologer inom ämnesområdet. Sedan finns det annan forskning som säkert visar annat än det ni vill presentera. Den korrekta medicinska termen för avlägsnande av frisk kroppsvävnad är "stympning" så här är det mer en fråga om man anser sig tillhöra den naturvetenskapliga eller den samhällsvetenskapliga akademiska sfären. Jag är inte så insatt i den politiska aspekten så det får stå för er.Det finns olika uppfattning om ändring av benämningen FGM och den ni presenterar är en. I övrigt var det bra att ni svarade på svåra frågor utifrån er uppfattning. Den är ju ingen sanning då uppfattningarna är olika.

Ha en trevlig helgMvh Maria>

Finns ens Pekingplatformen på svenska

Karen, Lilian och jag åkte med en ABF-resa som annonserats ut i tidningen Fönstret. Och det var fantastiskt kul att närvara vid FN:s kvinnor konferens Peking. Vilken optimism och så många spännande människor vi träffade i alla åldrar och från alla världens länder. Jag, praktiskt klädd mötte kvinnor klädda i för just detta tillfälle upptryckta tyger och i tjusiga nationella kreationer. Kineser hade hört ett rykte att kvinnor skulle kasta av sig kläderna som man hört från USA och Europa. Vi gick trygga även i stans gränder på kvällen. Unga studenter visade vägen och vi gjorde studiebesök genom en resebyrå. När vi ändå var i Kina ville jag samtidigt få en inblick i det kinesiska samhållet och dess kultur, och det fick jag.

Jag hade med mig tyg som vuxna med någon utvecklingsstörning tillverkat. De jobbade då på Mosslegården i Värnamo. Vi band sedan samman våra olika tyger tyger till långa symboliska band över Peking. Och det var en öppenhet till regeringar och arrangeman som vi inte ser på samma sätt idag.

Den fjärde internationella kvinnokonferensen I Peking hösten 1995 hade förberetts av omfattande internationella, regionala, nationella förhandlingar och förberedelser. Och det fanns ett utkast till handlingsplan i förväg. Även en granskning av vad som hänt sedan Nairobi-konferensen ingick i de 189 regeringarnas arbete.

De som deltog enades både om en deklaration och en omfattande handlingsplan. Dokumentet är en viktig roll som motor och inspirationskälla för insatser för jämställdhet men ställer även krav på politisk handlingskraft. Därför är det viktigit att vi känner till texten på alla politiska nivåer.

Men jag anade inte då hur mycket Pekingplattformen skulle komma att påverka mitt arbete de kommande åren. Och jag unnar alla unga idag något liknande. Det behövs en ny injektion i världen för jämställdhet över världen. De alltmer grånade damer som var där behöver länka över sin erfarenhet till nya generationer. Idag går det inte ens att få tag på Pekingplattformen översatt till svenska. Karioagendan har ständigt attackerat under åren och Kvinnokonventionen är fortfarande påfallande okänd även i ett av världens jämställdaste länder (inte längre världens mest jämställda land.) Och könsgapet på flera samhällsområden ökar i Sverige. Endast en knapp tredjedel av alla chefer inom privat och offentlig sektor är kvinnor. Ändå nekar regeringen att lagstifta om kvotering i bolagsstyrelser. Begrepp som könsmaktsordning, patriarkala strukturer förnekas och jämställdhetsministern är inte feminist.

I år åkte N Sabuni ändå till kvinnokonferensen. Men hon deltog med en passiv agenda i FN, New York. Det jag hör är att uppföljnings konferensens i år blev en trevlig återträff för många. Att EU hade en jättedelegation som, vad man undrar över. Var det mer än delegationsledaren själv som satte sina spår i News York.

Och det kom alldeles för få nya iniativ (något?) från regeringarna. Och feminister är rädda att det man uppnådde i Peking ska urholkas vid en ny ev konferens. Och dessvärre har de rätt, den risken är uppenbara. Men då måste vi hitta nya sätt att bryta dagens motstånd. För ska vi bryta fattigdom och mödradödlighet då måste diskriminering av kvinnor brytas.

Vi uppnår inte Millenniummålen så längre det finns områden i världen där fler kvinnor dör i barnsäng än som går ut skolan. Och mindre än 20 procent av alla politiker i världens parlament är kvinnor. Och vid krig och konflikter är inte FN resultutioner 1325 och 1820 självklara instrument.

Handlingsplanen är mer detaljerad än deklarationen. Den utvecklar, jag citerar: syfte, globala utgångspunkter, viktiga sakområden, strategiska mål och åtgärder inom tolv särskilt behandlade sakområden. Dessa är kvinnor och fattigdom, utbildning, kvinnor och hälsa, våld mot kvinnor, kvinnor och väpnade konflikter, kvinnor och ekonomi, kvinnor och makt, institutionella mekanismer för framsteg för kvinnor, kvinnors mänskliga rättigheter, kvinnor och media, kvinnor och miljön, samt flickors situation. Planen behandlar också institutionella och finansiella åtgärder på nationell, regional och internationell nivå och anger att huvudansvaret ligger på den nationella nivån.

Konferensen "Jämställdhet, makt och beslutsfattande – hur långt har vi kommit och hur går vi vidare" genomförs igår i samarbete mellan UNIFEM nationell kommitté i Sverige och Krus, Kompetensrådet för utveckling i staten/Staten leder Jämt. Ett syfte var att sätta fokus på frågor om makt och beslutsfattande och att öka kontaktytorna mellan offentlig och civil sektor.

Högerkvinnorna vill idag inte minnas att de bojkottade kvinnokonferensen i Peking. Men minns de regeringarnas åtagande?

onsdag 21 april 2010

Somalia

Jag använde väntetiden i Nairobi även till att få en bild av regionen med Somalia. Sverige bevakar Somalia huvudsakligen från vår ambassad i Nairobi, Kenya. Sveriges ambassadör för Somalia är baserad där liksom det svenska biståndskontoret för Somalia. Många somaliska politiker finns också i Kenya på grund av säkerhetsläget på hemmaplan. Och man hitta här flera NGO. Den bild som ges är i Nairobi är att Somalias nuvarande regering är mer inkluderande än på länge. Och regeringen hade förra året när de tillträdde också ett bretts stöd. Men det krävs framsteg för att inte befolkningens besvikelse ska ta överhanden. Av lätt förståeliga skäl har man liten erfarenhet av förvaltning och om själva hantverket för hur man sköter ett land. Presidenten ses såväl som en marionett som den som ger hopp om att kunna skapa fred. Somalia är inte de politiska kompromissernas förlovade land.

Sverige bidrar med 100 miljoner till kortvariga insatser av humanitärt slag till Somalia och avsätter 90 miljoner till långsiktigt bistånd. Tusentals flyktingar tar sig till grannlandet Kenya men också till Djibouti och Jemen. Och många söker sig vidare upp mot Europa och till en tryggare tillvaro.

Vi i den rödgröna oppositionen är däremot starkt kritisk till att Sverige ska delta i utbildningen av 2 000 somaliska soldater. Och det var inget som jag hörde några krav om i Nairobi med de jag talade med. Det har också talats som en storoffensiv men nu tonas just det ner. konflikten har många lager och grannländerna bidrar till instabilitet. Afrikanska Unionen, AU finns på plats sedan 2007 fmed mandatet att bidra till en stabilisering.

Det finns extrema grupper som har en inhemska agenda och de som driva av personer utifrån och har en mer global agenda av det extrema snitt vi sett i Afghanistan och där finns även bla afghaner med vapen i hand. Grupper som söker sig till stater som inte kan upprätthålla rättsstaten och trygga människors säkerhet. Och det rapporteras om tokigheter som förbud av att ring in med skolklocka för det liknar kyrkkockor. Nödhjälp har inte kunnat distribueras på grund av kvinnlig personal.

Av alla barn under fem år lider 20 procent av akut undernäring.Och innan de blir fem år har 20 procent av de somaliska barnen dött. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO), riskerar en av tio kvinnor att dö under graviditet eller förlossning så att Sida går in med 30 miljoner kronor till arbetet mot mödradödlighet och barns överlevnad och skolgång i Somalia 2009-2010 är mot bakgrund av dessa siffror. Partner i arbete är barnfonden Unicef, Världshälsoorganisationen WHO och befolkningsfonden UNFPA. Arbetet är en del av den gemensamma plan (The United Nations Transitional Plan) för Somalia som upprättats av alla FN-organ som verkar i Somalia i samarbete med somaliska partner och Världsbanken. Läkare Utan Gränser beskriver hälsoläget som bland det värsta i världen.

Somalia faller i praktiken isär i tre delar, Somaliland, Puntland och Somailand med huvudstaden Mogadishu. Men i Somaliland räknar man Hargeisa som sin huvudstad och i Puntland ser man på samma sätt på Garoowe. År 1991 utropade sig Republiken Somaliland i nordväster sig som självständig, men har ännu inte vunnit något internationellt erkännande. Men EU har ett biståndskontor på plats som Sverige samverkar med. Att UD avråder från resor även till Somaliland och Puntland kritiseras och europeiska politiker ink flera svenskar reser ändå i lugnare delarna.

Somalia är en av "failed state" dvs sönderfallande stat. Men situationen i de olika delarna skiljer sig drastiskt åt. Och den demokratiska utvecklingen i Somaliland får lite uppskattning medan folkus hamnar på det våldsdrabbade områdena. Jag lyfter däremot ofta fram Somaliland som ett positivt exempel i regionen. Och jag har fått information om att priatatackerna från Puntland har dämpats men det har däremot inte piratverksamheten totalt sett. Tvärtom piraterna har ökat sin rörelseyta från Adenviken ut i Indiska oceanen.

Internationella Kontaktgruppen för Somalia har haft möte idag. Men ännu har jag ingen information om vad som kom ut från mötet. Men kanske tog de upp Amnesty Internationals kritik mot den EU-ledda utbildningsinsatsen i Uganda som börjar nästa vecka.

tisdag 20 april 2010

Ännu en dag som vulkanflykting

Ännu en dag som vulkanflykting i Kenya. Är sedan i fredags fast i Nairobi. På väg från en resa med Svenska FN-förbundets till Kongo (DRC) och Rwanda. Det vulkanutbrott på i Island som vi alla är medvetan om har strandsatt mig och tre kollger i Nairobi, Kenya och två ytterligre i Entebbe, Uganda. Här i Nairobi finner även sig FN-förbundets generalsekretare Linda Nordin Thorslund och förbundets handläggare för utvecklingsfrågor Berith Granath. Så min kunskap om FN är nu väl uppdaterad.

När delegationen kommer till Sverige och hur är fortfarande en obesvarad fråga. Vi har olika resebolagg och slutmål i Sverige. Bokningar sker på flighter som sedan ställs in. Och att jag inte kan ringa ut från min mobil underlättar inte kontakter med yttervärlden. Och som ni som reser ibland vet att man ofta endast sporadiskt kommer ut på nätet. Dvs inte när man behöver nätet som allra mest. Älskar just nu sms.

Ovissheten att inte vetan när jag ska kunna komma hem är frusterande. Men jag har det för övrigt bra och gör det bästa och mesta av tiden här. Men denna stad lämpar sig inte för promenader på grund av hög brottslighet. Den faran är bekant för mig sedan tidigare besök här men ett isländskt vulkanutbrott hade jag inte räknat med. Några jag mött här säger, ni europer är så ovana vid vulkanutbrott att ni överdriver risker med flygningar. Inte vet jag, men provflygningar sker i Europa. Så vi får se vem som får rätt i den frågan.

Hoppas ni fortfarande har förståelse för att jag inte kommer på inbokade möten. Och förstår att fler än jag har svårt att ta sig till riksdagens möte idag. Men situationen för isänningaran, de som främst är drabbade har jag däremot lyckats få förhållandesvis lite information om. Hoppas att ni mina isländska vänner mår bra.

måndag 19 april 2010

Johannes från Eksjö

Träffade Johannes från Eksjö i Nairobi. Nu jobbar han som lärare på Svesnak Skolan i Nairobi. Att komma in på området är som att komma in i en oas av grönska med träd och blommor. När orligheterna bröt ut för något år sedan pågick dom även på gatan utanför muren med skottlossning. Idag är det lugnt men spånningar finns i det kenyanska samhället under ytan. Korruptionen är tex svindlade hög. Antalet fattiga som lever under en dollar per dag ökar säger mina källor. Men det märks inte här inne på skolområdet.



Barn från ett och halvt år år leker, studerar och trivs. Här finns ca 110 elver varav 55 på gymnasienivå. En bra verksamhet gör att föräldrar också kan välja att jobba här i stan. Sklan drivs av en föräldraförening. Är ett företag kan man också säga. Löneran är något lägre än för lärarna i Sverige men det är svårt att helt jämföa för annat är på plusskontot, som lägre hyra. Idag är lönerna också skattebefriade i såväl Svergei som Kenya men det är på väg att ändras och då blir det Nairobi som blir skatteort.



Gymnasieelver bor oftast på internatet. Var och en av elverna har gan rum och det ser ut som hos tonåringar hemma. Härliga unga killar men mest tjejer som berättade och visade upp sina rum. Och jag tänkter att fler unga borde ta chansen att komma hit ett år. Denna skola är en av sex svenska gymansieskolor i utlandet men den enda utanför EU. Vanligast är att man kommer andra året i gymnasiet och sedan åker hem och avslutar sina stuier i Sverige. Här finns också Sfi-undervisning på svenska för boende i Kenya. Och de som går på skolan kan läras sig swahili. Besöket gav också möjlighet att få deras bilder om hur det är att leva och jobba i Kenya. Och jag vill tacka rektorn som snart flyttar hem till Lerum för att med sin sambo börja njuta av livet som inte dagledig men ändå med lite frire dagar.

"FN-styrkan i Kongo bör stanna"

Margot Wallström säger att Lagarna i Kongo-Kinshasa mot sexuellt våld inte efterlevs och att därför FN-styrkans utträde från Kongo riskerar att försvåra arbetet mot våldtäkter. Wallström är som ni vet nu FN:s speciella representant mot sexuellt våld i konfliktområden. Hon besöker Kongo somjag nyligen själv kom från och hon möter i hudsak samma personer som jag träffade i östra Kongo. Wallström besöker för närvarande Kongo och har varit i konfliktområdena. Så jag kan understryka vikten av att hon försöker övertala regeringen i Kinshasa låta FN:s styrka Monuc finnas kvar i landet. President Kabila kräver att de snabbt ska lämna Kongo. Före nästa val och hellst innas självständighetsdagen.
Och när Wallström säger att det inte är Kogos lagar som är problemet så är det bara att hålla med. Hon säger att förmåga att efterleva lagarna är nästan lika med noll. Det är också viljan vill jag säga. Man blir så chockad av det våld och lidande man möter i området att man har svårt att berätta på ett begripligt sätt. Omfattningen av det sexuella våldet och brutaliteten som drabbr tusentals kvinnor och flickor utsätts för i östra Kongo.gör att det interntionella samfundet inte kan vända bort blicken. MONUC kan förändras och förstärkas men FN behövs i Kongo.

söndag 18 april 2010

Goma

I Goma mötte jag flickor och kvinnor som blivit utsatta för våldtäkter. Kvinnor med sönderslitna underliv och sargade själar. Men också kvinnor som ändå nått fram till sjukhuset och där kunnat få vård. Ofta förskjuts kvinnorna av sina familjer och tvingas bort från sina byar.

Att ha fått möta dessa kvinnors blickar och få hålla deras händer kändes viktigt om än så lite som mycket meningsfullt. Som en konsekvens av våldtäkterna föds barn, oönskde barn. Jag kan inte låta bli att undra över alla dessa barns framtid. Kongos lagar är inte problemet utan rättslösheten. De drabbade kvinnorna behöver också kunna få juridisk hjälp.

Jag mötte även krigsherrarna som genomfört fruktansvärda brott. Intryck som lämnar strka känslor efter sig. Att omvärlden inte gör mer än idag för att stoppa de grymheter som pågår är övertydligt. Men samma dag som jag lämnde Kongo skulle Margot Wallström komma på mandat av sitt FN-uppdrag. Hon hade valt Kongo som land för sitt första utlandsbesök. Ett bra för att inte säga nödvändigt val. Och Wallström skulle få möta samma folk som jag redan mött.

Tillsammans med kolleger har jag genomfört en studieresa med Svenska FN-förbundet i Kongo och Rwanda. I Kongo besökte jag bland annat besöka ett flyktingläger och ett sjukhus för våldtagna kvinnor och barn. Det finns även mäns om utsätts för exuellt våld. En man hade våltagits, hans fru våldtagits och dödats. Dottern en ung flicka som också våldtogs var nu gravid.

Över två miljoner flyktingar finns inom landets gränser och våldtäkter är en del av den systematiska krigsföringen mot den civila befolkningen. Våldtäkter genomförs både den kongolesiska armén och olika beväpnade aktörer. Det finns siffor på vilken grupp som är värst men jag vågar inte lita på dom upgifterna så jag avstår från att skriver ut dom.

Det finns också stora, nybyggda vackra hus i Goma. Några tjänar pengar. President Kabila själv har ett muromgärdat stort hus med tomt ner till sjöns strand. För flera år sedan mötte jag honom i Stockholm. Men nu var Kabila inte på ett av sina återkommande besök i Goma.

Men vi vet att hela fem miljoner har dött sedan 1994 på grund av denna denna konflikt. Omfattingen är ofattbar liksom våldet och förnedringen. Samhället går sönder. Samtidigt som President Kabila vill att de cirka 18 000 FN-soldaterna lämnar landet. FN-soldaterna i Kongo är huvudsakligen från Pakistan och Indien. En ökad kompetensen och och bidrag från fler nationer är i högsta grad önskvärt. MONUC får kritk men att inte göra något kan leda till anarki och en mänsklig katastrof. där livet redan ofattbart svårt. FN men också länder som Sverige har ansvar för att fred och säkerhet kan upprätthållas.

fredag 16 april 2010

Afrikas Singapore

Igår träffade jag under FN-förbundets besök i Rwanda President Paul Kagame. Under det två timmar långa mötet diskuterades bland annat förhållandet till grannlandet Demokratiska republiken Kongo, demokrati och mänskliga rättigheter samt förutsättningarna för frivilligorganisationer att verka i landet. Jag la mitt fokus på att ta upp frågan om att mineraler driver konflikter i regionen. Och fick ett utförligt svar. Och på en punkt är vi helt ense, mottagarländerna av mineralerna har ett ansvar. Efter att pratat mycket om inte minst CSR, (Corportate Social Responsibilty) under de senaste åren var detta ett utmärkt tillfälle för mig att föra den frågan ett steg vidare. Och Kagame är en ovanlig ledare, bra det att han inte är korrupt bryter av mot många andra ledare i denna regionen.

Men vi hade även tillfälle att träffa några av våra kollegor i Rwandas parlament. Parlamentet är kanske mest känt i omvärlden för den stora andelen kvinnliga parlamentariker, högst i världen med dryga 50 procent. Många länder i Europa är inte i närhetan av det antalet kvinnor i sina parlament. Och kvinnor har makt i parlamenter och i regeringen. Flera länder varken inser det demokratiska underskottet eller har viljan att göra någonting åt problemet. Därför är det extra glädjande att få ta del av goda exempel från andra kontinenter.

Man bli imponerad av de ekonomiska och sociala framsteg som skett i Rwanda under senare år. Fattigdomen var omfattande redan före folkmordet 1994 och blev katastrofal efter massakrerna. Vi hr också lagt ner en krans vid ett center till minnet av offren. Fera rwandiska parlamentariker pekade på landets insatser för att uppfylla millenniemålen, där också biståndet har sin betydelse.

Igår hade vi även möten med FN samt Rwandas utrikes- och finansministrar. På FN fick parlamentarikerna information om hur Rwanda som ett av åtta pilotländer förverkligar projektet One UN – Delivering as One, ett initiativ som ska reformera FN:s arbete på fältet och som initierades 2005 - äntligen kan jag säga.

Tidigare under veckan var vi i Goma, Kongo. Och där hade vi möten med talmannen Leon Bariyanga Rutuye i det lokala parlamentet för Nordkivu samt guvernören Julien Paluku Kahongya. Frågor som FN-missionen MONUC:s ev bortdragande från DR Kongo under 2010 togs upp och vad dets i så fall skulle innebära för freden och säkerheten i landet. Andra teman var återvändande flyktingar och internflyktingar i Kongo.

Den kanske allra viktigaste frågan är hur civilbefolkningen ska skyddas mot övergrepp, sexuella och andra, utförda av rebellgrupper och Kongos egen armé och polis. Vissa förband i MONUC anklagas också för framför allt sexuella övergrepp på kvinnor. Flera rapporterade fall har dessvärre visat sig vara sanna.

I Goma finns det många enskilda organisationer som arbetar med humanitärt bistånd men också med mer långsiktigt utvecklingsarbete. De svenska parlamentarikerna träffade företrädare för flera organisationer, bland dessa Norska flyktingrådet, Pingstmissionen och Internationella Röda Kors-kommittén. Ett par dagar innan den svenska gruppens besök i Goma hade åtta biståndsarbetare från Röda Korset kidnappats av en rebellgrupp. De var fortfarande bortförda när vi var på besök men vid gott mod, kunde Röda Kors-chefen i Goma, Antoine Grand, berätta för gruppen. Han hade telefonkontakt med dem ett par gånger per dag. Kidnappningar och andra övergrepp på biståndsarbetare är dessvärre inte ovanliga i östra Kongo och incidenter ökar nu. Men Röda Korset har inte drabbads att kidnappningar tidigare men däremot av tragiska dödsfall. Idag nås jag av det glädjande beskedet om att de åtta har släppts fria.

Besök i en skola för unga människor som inte tidigare gått i skolan. Ungdomarna var mellan 14 och 25 år. De fick lära sig läsa och skriva. Det fanns yrkesutbildningar: hårfrisör, snickare, bagare, kock, sömmerska.

Ett sjukhus för kvinnor som utsatts för våldtäkter och andra sexuella övergrepp var omskakande. Jag gick runt till kvinnorna som låg i sjuksängaran och tog deras händer i mina. Det är så lite man kan göra i en sådan situation. Men att man visar sin respekt för fysiskt och psykiskt skadade kvinnor är viktigt. I Goma besökte parlamentarikerna vi även sjukhuset, Heal Africa, för kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp. Abort är förbjudet i såväl Kongo som Rwanda.

Gränsen mellan Konga och Rwanda passerar man utan svårighetet men att det är två länder med olika ledarskap blir mycket tydligt för att inte säga övertydligt när man kan jämföra de båda länderna på plats.

Under resan rån Goma till Kigali hann vi även besöka ett reintegrationsläger för forna soldater. Flera män vittnade om hur de tvångsrekryterats till rebellgrupper, vilka fasor de genomlidit i djungeln och hur de med livet som insats flytt från våldet och vidrigheterna.

Framstegen i Rwanda imponerar men hoten mot de medborgerliga fri- och rättigheterna i landet finns samtidigt där. Landet vill bli Afriaks Singapore. Och frågan är inte om Kagame senare i år kommer satt bli omvald utan med vilken procent.

President Kagame

Under Svenska FN-förbundets besök i Rwanda träffade vi i Rwandas president Paul Kagame.
Under det två timmar långa mötet diskuterades bland annat förhållandet till grannlandet Demokratiska republiken Kongo, demokrati och mänskliga rättigheter samt förutsättningarna för frivilligorganisationer att verka i landet.
På förmiddagen hade parlamentarikerna tillfälle att träffa några av sina kollegor i Rwandas parlament. Parlamentet är kanske mest känt i omvärlden för den stora andelen kvinnliga parlamentariker, högst i världen med dryga 50 procent. Sverige får därmed se sig besegrat och hamnar på en andra plats i grenen kvinnorepresentation i parlamentet.
De svenska parlamentarikerna uttryckte stor uppskattning för den ekonomiska och sociala utveckling som skett i Rwanda under senare år. Fattigdomen var omfattande redan före folkmordet 1994 och blev katastrofal efter massakrerna. Flera rwandiska parlamentariker pekade på landets insatser för att uppfylla millenniemålen, där också biståndet har sin betydelse.
Under torsdagen hade den svenska gruppen möten även med FN samt Rwandas utrikes- och finansministrar. På FN fick parlamentarikerna information om hur Rwanda som ett av åtta pilotländer förverkligar projektet One UN – Delivering as One, ett initiativ som ska reformera FN:s arbete på fältet och som initierades 2005.
Tidigare under veckan har de svenska parlamentarikerna haft program i Goma i östra Kongo. Gruppen träffade bland andra talmannen Leon Bariyanga Rutuye i det lokala parlamentet för Nordkivu samt guvernören Julien Paluku Kahongya. En fråga som diskuterades var FN-missionen MONUC:s troliga bortdragande från DR Kongo under 2010. Vad skulle det innebära för freden och säkerheten i landet? Andra frågor handlade om återvändande flyktingar och internflyktingar. Hur ska Kongo kunna ta emot dessa? Hur ska de kunna försörja sig?
Den kanske allra viktigaste frågan är dock hur civilbefolkningen ska skyddas mot övergrepp, sexuella och andra, utförda av rebellgrupper och Kongos egen armé och polis. Vissa förband i MONUC anklagas också för framför allt sexuella övergrepp på kvinnor. Flera rapporterade fall har visat sig vara sanna.
I Goma finns det många enskilda organisationer som arbetar med humanitärt bistånd men också med mer långsiktigt utvecklingsarbete. De svenska parlamentarikerna träffade företrädare för flera organisationer, bland dessa Norska flyktingrådet, Pingstmissionen och Internationella Röda Kors-kommittén. Ett par dagar innan den svenska gruppens besök i Goma hade åtta biståndsarbetare från Röda Korset kidnappats av en rebellgrupp. De var fortfarande bortförda men vid gott mod, kunde Röda Kors-chefen i Goma, Antoine Grand, berätta för gruppen. Han hade telefonkontakt med dem ett par gånger per dag. Kidnappningar och andra övergrepp på biståndsarbetare är dessvärre inte ovanliga i östra Kongo.
Parlamentarikerna fick besöka en skola för unga människor som inte tidigare gått i skolan. Ungdomarna var mellan 14 och 25 år. De fick lära sig läsa och skriva. Det fanns yrkesutbildningar: hårfrisör, snickare, bagare, kock, sömmerska.
Ett sjukhus för kvinnor som utsatts för våldtäkter och andra sexuella övergrepp besöktes också. Det var ett omskakande besök. De sexuella övergreppen i östra Kongo är omfattande. Detta sjukhus är ett av många mindre sjukhus och vårdcentraler som tar emot svårt fysiskt och psykiskt skadade kvinnor. Vårdcentralerna ligger i skogarna runt Goma, där byarna ligger, för att kvinnor ska ha nära till akut vård.
I Goma besökte parlamentarikerna ett annat sjukhus, Heal Africa, för kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp,.
På vägen från Goma till Kigali besökte gruppen ett reintegrationsläger för forna soldater. Flera män vittnade om hur de tvångsrekryterats till rebellgrupper, vilka fasor de genomlidit i djungeln och hur de med livet som insats flytt från våldet och vidrigheterna.
- Resan har tydliggjort vikten av att omvärlden fortsätter att engagera sig för Kongo, inte minst med fokus på mänskliga rättigheter och säkerheten för civilbefolkningen. På motsvarande sätt måste världens länder välkomna den positiva utvecklingen i Rwanda efter folkmordet 1994, men samtidigt ge akt på hoten mot de medborgerliga fri- och rättigheterna i landet, inte minst medias och MR-organisationers förutsättningar att verka, säger Aleksander Gabelic.
- FN-förbundets parlamentarikerresa har bidragit till att öka medvetenheten och kunskapen bland svenska riksdagsledamöter om utvecklingen i en del av Afrika som står inför stora utmaningar, avslutar Gabelic.

Men var är regeringens svar?

Har varit utanför nyhetsflödet i Sverige men har nu sett att min och Nalin Pekguls artikel i GP även gett uppföljande nyhetsinslag och debatter i såväl lokal- som riksmedia. Ett av alla dom inläggen klipper jag in nedan. Men var är regeringens svar på våra krav?

"Det krävs nya och hårdare tag mot våldtäkter i Sverige, tycker de båda socialdemokraterna Nalin Pekgul och Carina Hägg i en debattartikel i Göteborgs-Posten.

De kräver nu en oberoende granskningskommission som ska utreda hur rättsväsendet hanterar våldtäktsfallen.Pekgul är ordförande för S-kvinnorna, medan Hägg är riksdagsledamot, och båda ansluter sig till den kritik som Amnesty International nyligen riktade mot Sverige och de andra nordiska länderna just när det gäller hanteringen av våldtäktsfallen.

Genom att tillsätta en speciell granskningskommission kunde man få förslag till hur arbetet kan förbättras, anser Pekgul och Hägg.

Man skulle också kunna kartlägga olikheterna i kvalitet mellan olika polisdistrikt och åklagarkammare, påpekar de.Antalet anmälda våldtäkter har fyrdubblats de senaste 20 åren. Samtidigt har andelen åtal och fällande domar minskat och konsekvensen är att våldtäkter inte tas på allvar, skriver de båda.

Publicerad 15 april 2010 - 05:42 svt.se

lördag 10 april 2010

Högerns skattesänkningar har gett färre jobb.

S i Jönköpings län har årsmöte i Huskvarna Folkets Park idag. Jag sätter kvinnors rättigheter i fokus, då är kampen mot barnfattigdom och för barnomsorg på obekväm tid viktiga delar. Rätt till heltid och delad föräldraförsäkring är två ytterligare frågor som jag pekade på idag. Alla är de prioriterade frågor för oss S-kvinnors. Men det är områden som också ska bli än flers hjärtefrågor.

Vårt län släpar efter på jämställdhetsområdet. Och våren varje valrå har en tendens att utgör kulmen på jämställdhetsfrågor - inte startskottet inför valrörelsen. I årets valrörelse bör fler än S-Kvinnor i vårt än inse vikten av att jämställdhetfrågor hamnar i centrum. Och vi vill gärna samverra kring våra frågor med andra delar av S-familjen och fackföreningar.

Och vi är alla bekymrade över att regeringen under hela den här mandatperioden sänkt skatten, mest för de som har det bäst. Och det är inte kvinnorna som grupp. Det uttalade motivet har varit att det skulle leda till fler jobb. Men jobben har blivit färre för såväl män som kvinnor. Sysselsättningsgraden har minskat med över 100 000 jobb. Arbetslösheten har ökat snabbare i Sverige än i EU som ett genomsnitt.

Ekonomkåren är helt tydlig med hur regeringens politik är tänkt att fungera. Svenska folket ska betala sina skattesänkningar med lönesänkningar. Men högerns lösningar fungerar inte i ett nordiskt välfärdsland. Regeringens så kallade jobbskatteavdrag – dvs. att pensionärer ska betala högre skatt än löntagare – har inte skapat ett enda jobb.

Den 19 september går vi till val i Sverige. Då står två tydliga alternativ mot varandra, ett blått, blått och ett rödgrönt. Antingen fortsätter Sverige med ökade klyftor och stora ofinansierade skattesänkningar till dem som redan tjänar bäst. Eller så väljer vi svenska folket en ny färdriktning – med fler jobb, mindre klyftor och ökad jämställdhet. Och för det Vägvalet kommer kvinors röster att vara avgörande även i Jönköpings län.

torsdag 8 april 2010

Katolska Kyrkan

Katolska Kyrkan i Sverige uppger att de har upprättat en beredskapsplan för eventuella sexuella övergrepp. Något jag välkomnar. Uppgifter om sexuella övergrepp har länge kommit från länder som USA, Irland och Tyskland men nu senast också från våra grannländer, Danmark och Norge.

Barn som utsatts för övergrepp har förnekats skydd och stöd. Det har istället varit pedofilerna som skyddats av ansvariga inom katolska kyrkan. De präster som borde ställt inför rätta har omplacerats, övergrepp har tystats ner. Utsatta barn är nu vuxna som vågar berätta. Men ännu är det en bit kvar innan Vatikanen kommer till full insikt och drar rätt konsekvens av situationen.

Heliga Stolen är svåväl en stat som kyrka. De finns geografiskt inom EUS gränser och påverkar beslut i regionala organ men återfinns också i FN. Katolska Kyrkan är en maktfaktor och Heliga Stolens beslut sträcker ut sig globalt. Och deras motstånd till sex- och samlevnadsundervisning är dokumenterad och något jag påtagligt mött i mitt arbete. Fler borde välkomna dagens ökade öppenhet. Något som också har bidragit till vad som nu framkommit om allvarliga brott.

Om dagens barn inte ska kunna utsättas för brottslighet på likartade sätt måste oron för att barn i utsatta miljöer ska drabbas tas på allvar. Katolska kyrkan är en aktiv aktör även inom biståndssamarbetet och gentemot barn i många länder. Därför har Biståndsministern att säkerställa att brottsförebyggande åtgärder vidtagits av katolska kyrkan och inom dess biståndsverksamhet generellt. Ett samlat initiativ inom EU gentemot Katolska Kyrkan vore önskvärt. Huvudsakligen ligger det på de styrande i varje land att skydda sina egna medborgare. Samtidigt är EU en stor aktör och biståndet kanaliseras ofta också via Katolska Kyrkan.

Detta är också en fråga jag tar upp med Biståndsminister Gunilla Carlsson. Vi delar säkert uppfattning i denan sak. Men hon har möjligheten att verka för att säkerställa att brottsförebyggande åtgärder vidtas av katolska kyrkan inom biståndets verksamhet som omfattar barn och unga. Och även Sverige och NGO samverkar med Katolska Kyrkans verksamhet och biståndsorgan. Även Sverige har anledning att bidra till arbetet för att skydda dagens barn.

De som begår brott mot barn ska ställas inför rätta oberoende av vilket land övergrepen skett i. Och föräldrar ska inte vara maktösa att skydda sina barn på grund av fattigdomens maktlöshet.

För övrigt är Vatikanen, Heliga Stolen och Katolska Kyrkan samma namn för manlig arbetsplats som fått en stats ställning. Men hur det gick till är en annan berättelse.

tisdag 6 april 2010

Reformera föräldraförsäkringen

Statsminister Reinfeldts högerallians har inte förstått vad som egentligen ligger i vägen för ett jämställt familjeliv och ett jämställt samhälle. Det han hittills bidragit med, det vill säga en ineffektiv ekonomisk jämställdhetsstimulans kombinerad med ett vårdnadsbidrag, visar att han innerst inne vill bevara ett traditionellt och förlegat familjemönster.

Däremot är S-Kvinnor glada och stolta över att vi i höstas fick den socialdemokratiska partikongressen att besluta om en tredelning av föräldraförsäkringen. Dagens ojämna uttag av föräldraledigheten försvagar pappornas relation till barnen och bidrar till att återskapa stereotypa föreställningar om hur män och kvinnor ska vara. Men kvinnor föds ju inte med kunskapen om hur man tar hand om små barn, lika lite som män skulle sakna förmåga att vara omhändertagande och etablera nära kontakt med sina barn.

Ändå faller många nyblivna mammor och nyblivna pappor in i traditionella mönster. Men det är viktigt att fler pappor får chans att själva ta hand om sina barn under en längre tid.

Erfarenheten av de pappamånader som hittills införts visar att inskränkningar i möjligheten att överlåta föräldraförsäkringsdagar verkligen leder till att papporna tar ut fler dagar. När det gäller effekterna av detta jämnare uttag har Försäkringskassan visat att de pappor som är mycket föräldralediga när barnen är små också arbetar mindre övertid när barnen blir större, jämfört med pappor som inte varit föräldralediga alls.

Föräldraförsäkringens utformning, som i praktiken innebär att hushållet förfogar över försäkringen, sticker ut som en avvikelse i ett samhälle där i stort sett alla skatter och transfereringar är individuella. Det var nästan 40 år sedan vi gick över från sambeskattning till särbeskattning vilket på den tiden fick stora effekter på kvinnors förvärsdeltagande. I dag är det väl belagt att det ojämna uttaget av föräldraledigheten har negativa effekter på kvinnors löneutveckling och chanser till fasta heltidsjobb.

En individualisering av föräldraförsäkringen kan väntas få långtgående konsekvenser. Den omedelbara och mest uppenbara följden blir att papporna tar ut en betydligt större del av dagarna. Men det handlar om mer än så. På lite längre sikt kommer detta att förändra föreställningarna om vad kvinnor och män kan och bör göra. För kvinnornas del kommer de ändrade familjenormerna att innebära en starkare ställning i arbetslivet, för männen en närmare och stabilare relation till barnen. En förändrad fördelning av föräldraledigheten är avgörande för att förverkliga målet om en jämställd arbetsfördelning i både det oavlönade familjelivet och det avlönade arbetslivet samt vettiga pensioner. En reformering av föräldraförsäkringen gynnar alla parter.

Carina Hägg
Ordförande S-kvinnor Jönköings län
http://www.finnveden.nu/index.php?option=com_content&task=blogsection&id=8&Itemid=51

Fiasko för Reinfeldts jämställdhetsbonus

Jag skriver i Höglandsnytt: Statsminister Reinfeldts högerallians har inte förstått vad som egentligen ligger i vägen för ett jämställt familjeliv och ett jämställt samhälle.
Det han hittills bidragit med, dvs. en ineffektiv ekonomisk jämställdhetsstimulans kombinerad med ett vårdnadsbidrag, visar att han innerst inne vill bevara ett traditionellt och förlegat familjemönster.

Däremot är S-Kvinnor glada och stolta över att vi i höstas fick den socialdemokratiska partikongressen att besluta om en tredelning av föräldraförsäkringen. Dagens ojämna uttag av föräldraledigheten försvagar pappornas relation till barnen och bidrar till att återskapa stereotypa föreställningar om hur män och kvinnor ska vara. Men kvinnor föds ju inte med kunskapen om hur man tar hand om små barn, lika lite som män skulle sakna förmåga att vara omhändertagande och etablera nära kontakt med sina barn.

Ändå faller många nyblivna mammor och nyblivna pappor in i traditionella mönster. Men det är viktigt att fler pappor får chans att själva ta hand om sina barn under en längre tid. Omvårdnad om barn är inte någon medfödd kunskap som kvinnor har utan någonting man lär av praktiken. Erfarenheten av de pappamånader som hittills införts visar att inskränkningar i möjligheten att överlåta föräldraförsäkringsdagar verkligen leder till att papporna tar ut fler dagar. När det gäller effekterna av detta jämnare uttag har Försäkringskassan visat att de pappor som är mycket föräldralediga när barnen är små också arbetar mindre övertid när barnen blir större, jämfört med pappor som inte varit föräldralediga alls.

Föräldraförsäkringens utformning, som i praktiken innebär att hushållet förfogar över försäkringen, sticker ut som en avvikelse i ett samhälle där i stort sett alla skatter och transfereringar är individuella. Det var nästan 40 år sedan vi gick över från sambeskattning till särbeskattning vilket på den tiden fick stora effekter på kvinnors förvärsdeltagande. I dag är det väl belagt att det ojämna uttaget av föräldraledigheten har negativa effekter på kvinnors löneutveckling och chanser till fasta heltidsjobb.

Arbetsgivarna vet att kvinnor till att börja med tar ut nästan hela föräldraförsäkringen. Som en direkt följd av detta tar de därefter ut merparten av VAB-dagarna och går dessutom ofta ner i arbetstid. En enskild kvinnas jobbchanser påverkas därmed av hur andra föräldrar har delat på föräldraledigheten. Arbetsgivare väljer bort kvinnor mer för att de ogillar frånvaro än diskriminering.

En individualisering av föräldraförsäkringen kan väntas få långtgående konsekvenser. Den omedelbara och mest uppenbara följden blir att papporna tar ut en betydligt större del av dagarna. Men det handlar om mer än så. På lite längre sikt kommer detta att förändra föreställningarna om vad kvinnor och män kan och bör göra. För kvinnornas del kommer de ändrade familjenormerna att innebära en starkare ställning i arbetslivet, för männen en närmare och stabilare relation till barnen. En förändrad fördelning av föräldraledigheten är avgörande för att förverkliga målet om en jämställd arbetsfördelning i både det oavlönade familjelivet och det avlönade arbetslivet samt vettiga pensioner. En reformering av föräldraförsäkringen gynnar alla parter.

CARINA HÄGG
Ordförande S-kvinnor Jönköpings län
Publicerad: 2010-04-05 18:30:56 http://www.hoglandsnytt.se/?n=16261

söndag 4 april 2010

Sociala media

Att det finns olika fönster till kultur, nyheter och sociala kontakter berikar oss och ger fler möjligheter att ta del av samhällsdebatter. Att läsa en bok står inte i motsats till att läsa en blogg. Du läser om en artikel och blir nyfiken på tidningen. Sociala media innebär ingen motsättning till promenaden eller studiecirkeln. Många småbarnsföräldrar ägnar en stund åt fb när barnen somnat. Och mor- och farföräldrar kan hålla kontakt med älskade barnbarn via sociala media. Ändå är vi endast i början av en spännande utveckling av sociala media. Politiker kan inte ställa sig vid sidan om när en viktig framtidsdebatt tar form. Tvärtom, vi ska såväl välkomna som vara en aktiv del av sociala media. Då har vi även en möjlighet att markera mot kränkningar och utnyttjade via sociala media. Vårt vuxenansvar får inte stanna framför dataskärmen. Fler kan även föräldravandra på nätet.

Alla behöver inte och det är inte ens önskvärt att alla är aktiva på sociala media. Men ett rimligt ledarskap innebärt att såväl välkomna som uppmuntra fler att ta del av nya vägar för kommunikation. Jag har ändå efter massor av timmars jobb lyckat bryta motståndet i mitt partidistrikt, nu är vi många där och det kommer grupper och många iniativ, jättekul. Men trist att det varit så motigt för något som är så självklart för vårt parti. Nu går S-märkt nätaktivism inte längre att stoppa här i länet.

S-kvinnor har i Jkp län prioriterat att öka kunskapen om social media. Vi har velat öka kunskapen och låta medlemmar och sympatisörer vara med och debattera agendan för de politiska frågorna även utanför de fysiska sammanträdesrummen. Men vi är samtidigt medvetna om att den politiska aktivismen som frodas på social media skrämmer en del makthavare. När nätaktivism inte kan styras på traditionellt sätt möts den av angrepp.

Vi har följt attackerna på demokratirörselsen i Iran. Google har lämnat Kina och under Gazakriget 2009 var twitter nyhetslinan till omvärlden. Etiopiens makthavare försöker nu störa ut TV sändningar och åter andra avlyssnar telefonsamtal. Att matkhavare skräms av sociala medier förvånar inte. Men maktens arrogans ska inte få stoppa demokrati- och kvinnorörelser från att använda sig också av nätaktivism. Det är sjävlklart för mig som S-kvinna och riksdagsledamot att välkomna fler till sociala media.

torsdag 1 april 2010

Inga satsningar på höghastighetståg

Regeringen har nu presenterat sitt förslag till regionala länsplaner för infrastrukturen och tyvärr så infrias inte de högt ställda förväntningarna på ett igångsättande av Europabanan. Inga satsningar görs på höghastighetståg vilket drabbar Jönköpings län negativt. Byggandet av Ostlänken finns inte heller med i regeringens planer trots att den är en viktig strategisk länk för att utveckla järnvägstrafiken i hela landet. Regeringen trollar med siffror och presenterar redan planerade satsningar som nya.

Att bygga höghastighetsbanor som Europabanan är ett sätt att möta framtidens efterfrågan på transporter genom ökad tillgänglighet, mer kapacitet och att skapa förutsättningar för stärkt utveckling, tillväxt och konkurrenskraft i Sverige.

Det behövs satsningar på kollektivtrafiken för att uppnå målet om hållbara transporter. Behoven av snabba, klimatmässigt hållbara och säkra transporter i hela landet fortsätter att öka. Det illustreras av att efterfrågan på resor med lokal- och regionaltåg har ökat dramatiskt de senaste åren. Kollektivtrafiken bidrar på många olika sätt till att skapa välfärd och samhällsnytta. För att minska utsläppen och trängseln i de områden som växer snabbt behövs bättre och snabbare kollektivtrafik för att underlätta för de som dagligen arbetspendlar till och från jobbet.

Höghastighetstågen får stor betydelse både för persontrafiken och godstrafiken. Idag har gods på järnväg svårt att konkurrera med gods på lastbil på grund av trängseln på spåren. Den kapacitet som frigörs inom det nuvarande järnvägssystemet kommer att ha en mycket stor betydelse för möjligheten att öka järnvägstransporternas andel av godstransporterna.
Ska vi långsiktigt förbättra möjligheterna att klara både våra utsläppsmål och våra företags konkurrenskraft är det viktigt att inte enbart förbättra transporterna inom Sverige, utan också transporterna till och från jobbet.

Höghastighetstågen får stor betydelse både för persontrafiken och godstrafiken. Idag har gods på järnväg svårt att konkurrera med gods på lastbil på grund av trängseln på spåren. Den kapacitet som frigörs inom det nuvarande järnvägssystemet kommer att ha en mycket stor betydelse för möjligheten att öka järnvägstransporternas andel av godstransporterna.
Ska vi långsiktigt förbättra möjligheterna att klara både våra utsläppsmål och våra företags konkurrenskraft är det viktigt att inte enbart förbättra transporterna inom Sverige, utan också transporterna till och från Sverige.

publicerat den 1 april på Värnamo.NU