I Goma mötte jag flickor och kvinnor som blivit utsatta för våldtäkter. Kvinnor med sönderslitna underliv och sargade själar. Men också kvinnor som ändå nått fram till sjukhuset och där kunnat få vård. Ofta förskjuts kvinnorna av sina familjer och tvingas bort från sina byar.
Att ha fått möta dessa kvinnors blickar och få hålla deras händer kändes viktigt om än så lite som mycket meningsfullt. Som en konsekvens av våldtäkterna föds barn, oönskde barn. Jag kan inte låta bli att undra över alla dessa barns framtid. Kongos lagar är inte problemet utan rättslösheten. De drabbade kvinnorna behöver också kunna få juridisk hjälp.
Jag mötte även krigsherrarna som genomfört fruktansvärda brott. Intryck som lämnar strka känslor efter sig. Att omvärlden inte gör mer än idag för att stoppa de grymheter som pågår är övertydligt. Men samma dag som jag lämnde Kongo skulle Margot Wallström komma på mandat av sitt FN-uppdrag. Hon hade valt Kongo som land för sitt första utlandsbesök. Ett bra för att inte säga nödvändigt val. Och Wallström skulle få möta samma folk som jag redan mött.
Tillsammans med kolleger har jag genomfört en studieresa med Svenska FN-förbundet i Kongo och Rwanda. I Kongo besökte jag bland annat besöka ett flyktingläger och ett sjukhus för våldtagna kvinnor och barn. Det finns även mäns om utsätts för exuellt våld. En man hade våltagits, hans fru våldtagits och dödats. Dottern en ung flicka som också våldtogs var nu gravid.
Över två miljoner flyktingar finns inom landets gränser och våldtäkter är en del av den systematiska krigsföringen mot den civila befolkningen. Våldtäkter genomförs både den kongolesiska armén och olika beväpnade aktörer. Det finns siffor på vilken grupp som är värst men jag vågar inte lita på dom upgifterna så jag avstår från att skriver ut dom.
Det finns också stora, nybyggda vackra hus i Goma. Några tjänar pengar. President Kabila själv har ett muromgärdat stort hus med tomt ner till sjöns strand. För flera år sedan mötte jag honom i Stockholm. Men nu var Kabila inte på ett av sina återkommande besök i Goma.
Men vi vet att hela fem miljoner har dött sedan 1994 på grund av denna denna konflikt. Omfattingen är ofattbar liksom våldet och förnedringen. Samhället går sönder. Samtidigt som President Kabila vill att de cirka 18 000 FN-soldaterna lämnar landet. FN-soldaterna i Kongo är huvudsakligen från Pakistan och Indien. En ökad kompetensen och och bidrag från fler nationer är i högsta grad önskvärt. MONUC får kritk men att inte göra något kan leda till anarki och en mänsklig katastrof. där livet redan ofattbart svårt. FN men också länder som Sverige har ansvar för att fred och säkerhet kan upprätthållas.
