Under Svenska FN-förbundets besök i Rwanda träffade vi i Rwandas president Paul Kagame.
Under det två timmar långa mötet diskuterades bland annat förhållandet till grannlandet Demokratiska republiken Kongo, demokrati och mänskliga rättigheter samt förutsättningarna för frivilligorganisationer att verka i landet.
På förmiddagen hade parlamentarikerna tillfälle att träffa några av sina kollegor i Rwandas parlament. Parlamentet är kanske mest känt i omvärlden för den stora andelen kvinnliga parlamentariker, högst i världen med dryga 50 procent. Sverige får därmed se sig besegrat och hamnar på en andra plats i grenen kvinnorepresentation i parlamentet.
De svenska parlamentarikerna uttryckte stor uppskattning för den ekonomiska och sociala utveckling som skett i Rwanda under senare år. Fattigdomen var omfattande redan före folkmordet 1994 och blev katastrofal efter massakrerna. Flera rwandiska parlamentariker pekade på landets insatser för att uppfylla millenniemålen, där också biståndet har sin betydelse.
Under torsdagen hade den svenska gruppen möten även med FN samt Rwandas utrikes- och finansministrar. På FN fick parlamentarikerna information om hur Rwanda som ett av åtta pilotländer förverkligar projektet One UN – Delivering as One, ett initiativ som ska reformera FN:s arbete på fältet och som initierades 2005.
Tidigare under veckan har de svenska parlamentarikerna haft program i Goma i östra Kongo. Gruppen träffade bland andra talmannen Leon Bariyanga Rutuye i det lokala parlamentet för Nordkivu samt guvernören Julien Paluku Kahongya. En fråga som diskuterades var FN-missionen MONUC:s troliga bortdragande från DR Kongo under 2010. Vad skulle det innebära för freden och säkerheten i landet? Andra frågor handlade om återvändande flyktingar och internflyktingar. Hur ska Kongo kunna ta emot dessa? Hur ska de kunna försörja sig?
Den kanske allra viktigaste frågan är dock hur civilbefolkningen ska skyddas mot övergrepp, sexuella och andra, utförda av rebellgrupper och Kongos egen armé och polis. Vissa förband i MONUC anklagas också för framför allt sexuella övergrepp på kvinnor. Flera rapporterade fall har visat sig vara sanna.
I Goma finns det många enskilda organisationer som arbetar med humanitärt bistånd men också med mer långsiktigt utvecklingsarbete. De svenska parlamentarikerna träffade företrädare för flera organisationer, bland dessa Norska flyktingrådet, Pingstmissionen och Internationella Röda Kors-kommittén. Ett par dagar innan den svenska gruppens besök i Goma hade åtta biståndsarbetare från Röda Korset kidnappats av en rebellgrupp. De var fortfarande bortförda men vid gott mod, kunde Röda Kors-chefen i Goma, Antoine Grand, berätta för gruppen. Han hade telefonkontakt med dem ett par gånger per dag. Kidnappningar och andra övergrepp på biståndsarbetare är dessvärre inte ovanliga i östra Kongo.
Parlamentarikerna fick besöka en skola för unga människor som inte tidigare gått i skolan. Ungdomarna var mellan 14 och 25 år. De fick lära sig läsa och skriva. Det fanns yrkesutbildningar: hårfrisör, snickare, bagare, kock, sömmerska.
Ett sjukhus för kvinnor som utsatts för våldtäkter och andra sexuella övergrepp besöktes också. Det var ett omskakande besök. De sexuella övergreppen i östra Kongo är omfattande. Detta sjukhus är ett av många mindre sjukhus och vårdcentraler som tar emot svårt fysiskt och psykiskt skadade kvinnor. Vårdcentralerna ligger i skogarna runt Goma, där byarna ligger, för att kvinnor ska ha nära till akut vård.
I Goma besökte parlamentarikerna ett annat sjukhus, Heal Africa, för kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp,.
På vägen från Goma till Kigali besökte gruppen ett reintegrationsläger för forna soldater. Flera män vittnade om hur de tvångsrekryterats till rebellgrupper, vilka fasor de genomlidit i djungeln och hur de med livet som insats flytt från våldet och vidrigheterna.
- Resan har tydliggjort vikten av att omvärlden fortsätter att engagera sig för Kongo, inte minst med fokus på mänskliga rättigheter och säkerheten för civilbefolkningen. På motsvarande sätt måste världens länder välkomna den positiva utvecklingen i Rwanda efter folkmordet 1994, men samtidigt ge akt på hoten mot de medborgerliga fri- och rättigheterna i landet, inte minst medias och MR-organisationers förutsättningar att verka, säger Aleksander Gabelic.
- FN-förbundets parlamentarikerresa har bidragit till att öka medvetenheten och kunskapen bland svenska riksdagsledamöter om utvecklingen i en del av Afrika som står inför stora utmaningar, avslutar Gabelic.
