Inför valet av Talman öppnade regeringen upp för att låta Sverigedemokraterna ha en vågmästarroll, men omständigheter gjorde att Sverigedemokraterna inte fick den vågmästarroll som många befarade den här gången. Per Westerberg (M) vann omröstningen av posten till Talman med stöd av 194 mandat mot 153. Det innebar att Alliansens kandidat blev omvald med bland annat stöd av Sverigedemokraterna.
Jag anser att valet av Talman hade kunnat skötas på ett annorlunda sätt av alliansregeringen där möjligheterna för Sverigedemokraterna att ha en vågmästarroll uteslutits totalt:
- När Reinfeldt nu valt att leda en minoritetsregering, i en riksdag med Sverigedemokraterna som vågmästare, måste han söka blocköverskridande samarbete i riksdagen om regeringen menar allvar med att inte ge Sverigedemokraterna inflytande. När jag under valrörelsen påstod att alliansregeringen förmodligen skulle sitta kvar vid regeringsmakten med stöd av Sverigedemokraterna, har bland annat Annie Johansson (C) sagt att det är patetiskt och lögnaktigt av mig att påstå något sådant.
Men idag ser vi att regeringen inte har några som helst problem med att acceptera passivt stöd från Sverigedemokraterna.
- Upplägget inför talmansvalet, där Sverigedemokraterna riskerade att få vågmästarrollen, är en olycklig konsekvens av att Reinfeldt inte valt att söka bredare blocköverskridande överenskommelse. Det har dessutom funnits tendenser från Alliansens håll att skjuta över ansvaret på oppositionen.
Jag hoppas att Reinfeldt och regeringen framledes ta ett större ansvar och eliminerar Sverigedemokraternas vågmästarroll i riksdagen.
