Jag är fortfarande kontaktparlamentariker mellan Europarådet och riksdagen för frågan om mäns våld mot kvinnor. Det finns ett närverk av kontaktparlamentariker runt om i Europa. Utifårn det uppdraget anordnade jag tillsammans med mina kolleger i Europarådsdelegation ett seminariet i riksdagen den 29 november. Det har hunnit bli tradition med årligt återkommande arrangemang för att uppmärksammanda FN:s internationella dag, den 25 nov mot våld mot kvinnor med ett seminarium, i år blev det 29 november. Seminariet arrangerades i samverkan med UN Women Sverige.
Årets tema var Europarådets konvention mot våld mot kvinnor och det svenska rättsväsendet. Inbjudna talare var justitiekansler Anna Skarhed, statssekreterare Amelie von Zweigbergk och länspolismästare Carin Götblad. Talmannen Per Westerberg hälsade välkomna.
Samtalen tog upp den ojämlikhet som finns mellan könen och som kan ta sig uttryck i bland annat våld, våldtäkt och abort av flickfoster. Hemmet är ofta en brottsplats när det gäller våldsbrott. I 10 % av fallen då en man utsätts för misshandel är en närstående gärningsman, medan motsvarande siffra för kvinnliga offer är 50 %.
De svenska lagarna är könsneutrala, är normsättande och det existerar ett visst symbolvärde i straffrättslig lagstiftning – så som lagen om barnaga och sexköpslagen. Det är viktigt att dessa brott straffas, men lagstiftning bidrar till att också hålla debatten vid liv. Även nya sätt att arbeta med mäns våld mot kvinnor efterlystes.
Skarhed betonade att det finns mycket att göra i Sverige på området och att Europarådets konvention mot våld mot kvinnor är viktig även i vårt land. Hon lyfte fram behovet av mer stöd till brottsoffer utanför storstäderna och mer kunskap till domare. Samt påpekade att hedersrelaterat våld även finns i ”ursvenska” familjer där kvinnor vill frigöra sig, men möter motstånd från männen. Hon förde också ett spännade resonemang om konventiones texter och hur den kan ses som ett stöd för "samtycke".
Amelie von Zweigbergk är en rutinerad statssekreterare, nu vid Utbildningsdepartementet Hon började med att framhålla att man behöver arbeta mer med barn som bevittnar våld. von Zweigbergk uttryckte att ett synliggörande av mäns våld mot kvinnor hjälper barn att bryta tystnaden. Kan tillägga att det var svårt att tal om barn som våldsoffer dessa situaitoner när vi startade Europarådets kampanj men att vi så småningom fick kunde föra till barnen i debatterna. Så mycket har ändå hunnit hända i medvetandegörandet. Men det krävs mycket mer för att hålla i dessa frågor och få fram åtgärder. Så jag välkomnar att regeringen tar till sig dessa frågor. Börja med att ratificera konventionen om sexuella övergrepp på barn och implementera Barnkonventionen i svensk lagstiftning samt ta upp kampen mot barnfattgidom.
Carin Götblad – Polisens arbete mot våld mot kvinnor
Länspolismästare Carin Götblad berättade att polisen arbetar mycket med mäns våld mot kvinnor och att man aldrig tidigare lagt ned så mycket arbete som nu på det. Statistiken visar att antalet anmälningar ökat kraftigt och mörkertalet minskat. De insatser som görs för att stoppa våldet mot kvinnor innebär bland annat en förstärkt organisation, fördjupad myndighetssamverkan, utbildning av personal samt nya instrument och metoder. Götblad framhöll vikten av att socialtjänst, psykiatri och frivilligorganisationer tar vid med stödinsatser där polisens arbete slutar, för att polisen ska kunna fullgöra sitt uppdrag som lagförande och inte agera stödpersonal. Hon uttryckte dock att enbart lagföra inte löser problemet utan det krävs förebyggande åtgärder för att fånga upp potentiella gärningsmän. Detta är ett område där Götblad ansåg att det krävs förbättring. Hon menade även att det krävs mer kunskap om hedersproblematiken och mer uppmärksamhet åt speciellt utsatta grupper, så som personer med funktionsnedsättning.
Europakonventionen mot våld mot kvinnor har hittills undertecknats av 17 länder, däribland Sverige. Innan den kan ratificeras av Sverige ska den analyseras för att undersöka hur den påverkar befintlig lagstiftning och om det kommer att krävas lagändringar. Behovet av att inrätta en telefonlinje för män som känner att de är i riskzonen för att ta till sexuellt våld, mer forskning angående våldet mot kvinnor samt ett bättre bemötande och stöd till sexbrottsoffer underströks. Bilden av att jämställdhetsarbetet backar inom EU bekräftades. Ingen lusning framkom när det gäller EUs anslutning till Europarkonventionen, den mot trafficking och mot mäsn väld mot kvinnor. Här behöver vi insatser från Europas regeringarnas men också våra EU-parlamentariker.
