Katarina Bergehed berättade om "Fallet nedlagt - våldtäkt och mänskliga rättigheter i de nordiska länderna.", vilket jättejobb Amnesty gjort. Min spontana reaktion är att mina kolleger i Nordiska Rådet borde kasta sig över materialet med alla konkreta tillkortakommande i våra länder för kvinnor som våldtas. Men vi har här mycket att ta tag i även här i vårt nationella parlament liksom att utgå från inom EU.
Olga Persson har en gedigen erfarenhet från möte med våldtagna kvinnor och berättade på ett gripande sätt som bara en insatt person kan om den fysiska reaktion på stark stress som kan göra att gör kroppen "fryses" och blir oförmögen till handling. Men detta tas ingen hänsyn till i vårt rättsväsende, om inte kvinnor gör fysiskt motstånd i lagens mening försämras hennes chanser i en rättsprocess. Här finns ett problem som måste uppmärksammas och något inte minst rättsväsendet bör känna till.
Åsa Regnér från RFSU pratade om EU:s handlingsplan på området och ansåg att den var bra. Men att mycket kvarstår innan handlingsplanen är satt i verket.
Åsa Nysster från FN berättade att FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon hade hållit ett starkt tal om och hur sexualiserat våld skulle prioriteras. Redan förra året när jag själv var på plats talade han om våld mot kvinnor som en prioritet och nu har han gått vidare. Jag tycker verkligen det är beklagligt och trist att konstatera att den svenska regeringen inte var på plats och visade sitt stöd för FN och dess arbete mot våld mot kvinnor.
Istället delgav regeringen i veckan att de fryser bistånd till några av FN.s organ på grund av att de anser att de inte lyssnar på svenska krav och att de är ineffektiva, däribland nämnde man UNIFEM. Det organ som har som prioritet att Stoppat allt våld mot kvinnor. Jag sitter själv i den svenska styrelsen för UNIFEM och vi i styrelsen är oförstående inför den kritik somr egeringen psåtår att de har mot UNIFEM. Jag skriver påstår, eftersom materialet inte gjorts tillgängligt för någon, vilket är märkligt i sig, det borde vara offentliga handlingar. Jag kräver en öppenhet av regeringen här. Men hur som haver, anser vi i styrelsen att man i UNIFEM varit väldigt lyhörda för svenska synpynkter. Jag håller däremot med om att man bör ställa krav på ineffektiva och icke lyhörda biståndsorgan, men vi ser inte UNIFEM som ett sådant.
Bilden av Sverige förändras i FN och vår omvärld. Här hemma verkar kvinnorören har gått i vänteläget, men systrar, med 09-nätverkets dagordning glöms deras och mina frågor inte bort. Vi ska tillsammans fortsätta lyfta SRHR frågorna till skyarna och tvinga regeringen att lyssna.
Om du inte hade möjlighet att delta vid dagens seminarium på Kulturhuset, finns ett nytt tillälle imorgon i riksdagen, se info i högerkolumnen under Kommande händelser.
/Carina