Abbas Vaez-Tabasi, talesman för Irans högste andlige ledare Ali Khamenei. har uttalat att
– De som ligger bakom upproret är mohareb (Gudsfiender) och lagen är mycket tydlig när det gäller bestraffning av en mohareb.
Vi hör män placeras sig sjävla bredvid GUD. Män som räds en öppen debatt pekar ut såväl iranier som kritiker utifrån, män och kvinnor, som Gudsfiende. Högermuslimer som låter som de jag hört i Stockholms förort. Men såväl i Iran som här representera de inte majoriteten muslimer heller. En stat ska vara sekulära och tron privat. Irans regim har lika lite rätt som den högerkristna Bush att göra sin tolkning av en tro till övergripande politik. Men Bush kunde röstas bort. Medan iranierna har hållit hårt kritiskerade val med känt resultat.
Hemsidan Rahesabz uppger att journalisterna Mashallah Shamsolvaezin och journalisten Morteza Kazemian samt kvinnorättsaktivisten Mansoureh Shojai tillhör de som gripits.
Ingår skrev jag om att Nobelpristagaren Shirin Ebadis syster doktor Nooshin Ebadi, som inte är känd som aktevist hade arresterats. Men jag skrev även om oron över vad som unde hända idag? Nu kom ett av svaren - hot om dödstraff.
Sveriges ordförandeskap i EU kunde gjort mer men också att Utrikesminister Carl Bildt man kan göra mer. Att regeringen nöjer sig med att via ett statsråds blogg recensera händelserna i Iran är svagt. Ännu väntar jag på Utrikesminister Carl Bildts stöd till kvinnorörelsen. Tvärtom drar regeringen ner stöd till organisationer i Sverige som vill vara samverkanspartners med iranska mr-försvarare. Ambassaden har inte förstärkts. Iniativ låter vänta på sig medan värdefull tid rinner bort.
Rapporteringen från Teheran visar på en allt mer stressad regim. Fd presidentkandidat Mousavis brorson sköts ihjäl i söndags. Osäkerhet om var hans kroppen befinner sig understryker obehaget för vad som sker. Efter 30 vid makten är den försvagade legitimiteten uppenbar.
Den avgörande frågan är vad som blir nästa steg, säger Ardalan Shekarabi, socialdemokratisk politiker med iranska rötter.
Sammanstötningar i Theran men också från några andra stöder kommer rapporter om oroligheter. Och då har senaste året präglatas av oroligheteret. Våldtäkter och tortyr i fängelserna demaskerar regimen. Och kontrollen i sammhället mot de egna medborgarna blir allt hårdare. Media och social media begränas av den allt hårdare censuren. Och jag hörde att Revolutionsgardet har köpt upp landets mobilnät.
Ska Sverige aktivt kunna främja yttrandefrihet och pressfrihet krävs att politiken följer med när ny teknik som sociala medier och opinionsbildning på nätet. Vi använder i dag såväl e-post, bloggar, Facebook och Twitter i en alltmer ökande omfattning – nya vägar för kommunikation som också visat sig kunna tränga förbi regimers kontrollerande ögon. När regeringens sätter företagens konkurrens först ifrågasätter jag om det är den långsiktigt hållabara vägen ens för företagen. Konsumenter kan snabbt skifta över till att använda sin konsumentmakt mot förtryck.
Den kamp vi ser för demokrati och mänskliga rättigheter är fullständigt berättigad. En dragkamp inom regimens egen krests tycks också förekomma mellan de hårdföra och de som vill vissa förändringar.
Inte ens shahen dödade sina landsmän under Ashura, sa oppositionspolitikern Mehdi Karroubi. Flera personer har dödats av säkerhetsstyrkorna. Hundratals har fängslats. Repressionen fotsätter öka. Just nu ser det dystert ut för en fredlig reformering av Iran. Det är den vägen som skulle ha det breda stödet. Men vilken väg kan iranier nu pressas in på?
Fördömande upprepas. Jag uttrycka mitt fulla stöd för de som kämpar för demokrati i Iran. Har förväntningar på direktiv till EU-ambassader. Mänskliga rättighter ska respekteras.
Utrikesminister Carl Bildt, EU och omvärlden kan göra mer.
onsdag 30 december 2009
måndag 28 december 2009
Som foten av en mockasin på granit - Sabuni
Det svenska EU-ordförandeskapet rinner ut. Men Jämstäldhetsminister Nyamko Sabuni avtryck under ordförandeskapet är lika tydligt som foten av en mockasin på granit. Sabuni har som Jämställdhetsminister inte drivit några tydliga sakfrågor, inte tagit några initiativ och inte lyckats nå någon märkbar framgång för sitt ansvarsområde. Framgången för Sabuni blir att ha lyckats förändrat bilden av Sverige från ett land där jämställdhet prioriteras till något för den enskilda att fixa själv vid köksbordet. En förskjutning från politiskt ansvar till den privata sfären som innebär en tydlig nedprioritering och i många fall en bortprioritering.
Samtidigt har Fp har en lång tradition av jämställdhetssträvan, om än inte för breda samhällsgrupper, så detta är ännu ett stort svek mot kvinnorörelsen. Jag varnade redan innan såväl valet 2006 som inför ordförandeskapet för att Fp sålt ut jämställdhetsfrågorna för maktens taburetter. Däremellan låg Sveriges ordförandeskap i Europarådet med sina dystra erfarenheter.
Så när utvärderingar snart ska göras blir det centralt att leta efter konkreta resultat. Men redan nu har vi ett bekymmersamt facit i handen.
Sverige hade goda förutsättningar att framgångsrikt kunna leda EUs jämställdhetsarbete på ett sätt som skulle kunna bidra till långsiktiga resultat. Men nu kommer istället de möjligheter som inte togs till vara att påverka EU långsiktigt. Sabuni krängde snabbt av Sverige ledartröjan. Och kraften i alla enskildas, organisations representanter, myndigheter och konstruktiva regeringsrepresentantes i Europa togs inte tillvara.
Regeringen har även snålat med medel och platser i delegationer. Man har hållit information hårt intill sig för att undvika en öppen debatt. Kvinnorörelsen har sammantaget behandlats styvmoderligt.
Att Sveriges regering skulle klara det bättre än Tjecken var väntat. När deras regering kollapsade under Tjeckens ordförandeskap hade det förvånat om Sverige inte fått bättre förutsättningar. Jag mötte även tjeckiska kvinnor som berättade om hårt trängda jämställdhetsfrågor men också hur svårt det var för dem att driva på jämställdhetsfrågor såväl i parlamentet som i respektive parti. Även de kvinnorna hoppades på Sveriges ordförandeskap. Och att mindre länder kan leda EUs jämställdhetsarbete framgångsrikt visade vårt tidigare ordförandeskap. Men då hade vi en S-regering med en feminist som jämställdhetsminister.
Att vara jämställdhetsminister innebär att inte alltid själv synas. Ministern ska driva på sina kolleger så att de lägger fram jämställdhetsförslag på sina respektive ansvarsområden samt följer upp konsekvenserna av tidigare beslut. Som exempel skulle Finansminister Borg tagit med brister i jämställdhet i sin analys av finanskrisen, Justitieminister Beatrice Ask skulle tillsett att konventionen mot trafficking hade ratificerats, Utrikesminister Carl Bildt skulle stött kvinnorörelsen i Iran, Miljöminister Andreas Carlgren skulle i Köpenhamn tagit hänsyn till hur klimatförändringarna påverkar de fattigaste av det fattiga - kvinnorna och Arbetsmarknadsminister och Sven Otto Littorin skulle dragit slutsatser av diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden.
Och regeringen har vägrat att tala om sexköpslagen likaså abortfrågan. Av den utlovade lagstiftnings mot tvångsäktenskap blev det inget. Bolagen får fortsätta styras av män trots kritik även utifrån. Med låga ambitioner redan på hemmaplan är det svårt att pressa på andra för förändring. Och har ni hört att regeringen har några ambitioner för det nya europeiska jämställdhetsinstitutet EIGE (European Institute for Gender Equality).
Jag hade gärna sett att statsministern för ordförandelandet Sverige överraskat mig med att regeringen gått före på åtminstone något jämställdhetsområde.
Statsministern beskriver hur han flugit över 27 varv runt jorden men jag vill veta vad hans mfl ministrars resande betytt för Sveriges, Europas och världens kvinnor mer än de många möterna med flygvärdinnor. Så när utvärderingen snart ska göras är det centralt att leta efter konkreta resultat inom de av Sabuni och regeringen inte minst inom de av de själva prioriterade områdena.
Toppmöte efter toppmöte har rullat förbi utan skärpa i jämställdhetsmanus. Och oron för att Barosso ska ge gentjänster till vännerna i katolska sekten Opus Dei har varit obesvarad.
Lissabonfördraget är på plats och den nya EU-kommissionen tillträder i början av nästa år. Kommissionärerna utses av ministerrådet för fem år i taget och ansvarar för EU:s budget, lagstiftning och uppföljning. Alla 27 medlemsländer utser varsin kommissionär men än så är kommissionen preliminär. EU-parlamentet ska också godkänna dem efter den obligatoriska utfrågningen. Där kommer valet av frågor att bli viktiga men hur tuffa kan vi förvänta oss att ett blåare EU-parlament kommer att vilja vara.
Tillsättningen av de nya toppjobben gav en möjlighet för att ge EU en efterlängtad omstart för jämställdhetspolitiken. Men när Herman Van Rompuy, Belgien känd för negativa uttalande om abort kommer att leda ministerrådet sjönk förväntningarna. När sedan det katolska Malta blir ansvarigt för EU:s hälsofrågor och homofoba Lettland får ansvar för biståndet känndes det istället chockerande. Sveriges nästa EU-kommissionär Cecilia Malmström har i uppgift att tillse att homo- och heterosexuella par har samma möjligheter att röra sig fritt i Europa. Där menar jag att hon kan spela en konstruktiv roll. Men Malmström ingår i samma regering, för samma politik och är partikamrat med Jämställdhetsministern - så på jämställdhetsområdet har hon allt kvar att bevisa i sin kommande roll som kommissionär.
Minns ni Joe Borg en maltesisk EU-kommissionär med med ansvar för fiske och sjöfart. Han ansvarade inledningsvis för utvecklings- och biståndsfrågor vilket vi då framgångsrikt protesterade emot. Istället för ansvar för kvinnors rättigheter fick han ansvar för de mer för honom lämpliga fiskefrågorna.
Jämställdhetsministern har däremot inte sagt något annat än, ja, ja, ja till de portföljer som tilldelas medlemsländernas kandidater till kommissionen genom Reinfeldts samordning. Ändå sålde Reinfeldt snabbt ut SRHR-frågorna inklusive abortfrågan till Malta. Och åndå lovade Fp så sent som under EU-valet att prioritera aborträtten inom EU men redan nu kom resultatet till väljarna. Kvinnors rättigheter har än en gång sålts ut av Fp för maktens taburetter.
I avsaknad av positiva resultat från Sverige går nu ansvaret snart över till till Spaniens premiärminister Zapatero. Han har redan börjat kommunicera en tydlig dagordning där Jämställdhet är en av de tydligt prioriterde frågor som ska sättas i fokus.
Samtidigt har Fp har en lång tradition av jämställdhetssträvan, om än inte för breda samhällsgrupper, så detta är ännu ett stort svek mot kvinnorörelsen. Jag varnade redan innan såväl valet 2006 som inför ordförandeskapet för att Fp sålt ut jämställdhetsfrågorna för maktens taburetter. Däremellan låg Sveriges ordförandeskap i Europarådet med sina dystra erfarenheter.
Så när utvärderingar snart ska göras blir det centralt att leta efter konkreta resultat. Men redan nu har vi ett bekymmersamt facit i handen.
Sverige hade goda förutsättningar att framgångsrikt kunna leda EUs jämställdhetsarbete på ett sätt som skulle kunna bidra till långsiktiga resultat. Men nu kommer istället de möjligheter som inte togs till vara att påverka EU långsiktigt. Sabuni krängde snabbt av Sverige ledartröjan. Och kraften i alla enskildas, organisations representanter, myndigheter och konstruktiva regeringsrepresentantes i Europa togs inte tillvara.
Regeringen har även snålat med medel och platser i delegationer. Man har hållit information hårt intill sig för att undvika en öppen debatt. Kvinnorörelsen har sammantaget behandlats styvmoderligt.
Att Sveriges regering skulle klara det bättre än Tjecken var väntat. När deras regering kollapsade under Tjeckens ordförandeskap hade det förvånat om Sverige inte fått bättre förutsättningar. Jag mötte även tjeckiska kvinnor som berättade om hårt trängda jämställdhetsfrågor men också hur svårt det var för dem att driva på jämställdhetsfrågor såväl i parlamentet som i respektive parti. Även de kvinnorna hoppades på Sveriges ordförandeskap. Och att mindre länder kan leda EUs jämställdhetsarbete framgångsrikt visade vårt tidigare ordförandeskap. Men då hade vi en S-regering med en feminist som jämställdhetsminister.
Att vara jämställdhetsminister innebär att inte alltid själv synas. Ministern ska driva på sina kolleger så att de lägger fram jämställdhetsförslag på sina respektive ansvarsområden samt följer upp konsekvenserna av tidigare beslut. Som exempel skulle Finansminister Borg tagit med brister i jämställdhet i sin analys av finanskrisen, Justitieminister Beatrice Ask skulle tillsett att konventionen mot trafficking hade ratificerats, Utrikesminister Carl Bildt skulle stött kvinnorörelsen i Iran, Miljöminister Andreas Carlgren skulle i Köpenhamn tagit hänsyn till hur klimatförändringarna påverkar de fattigaste av det fattiga - kvinnorna och Arbetsmarknadsminister och Sven Otto Littorin skulle dragit slutsatser av diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden.
Och regeringen har vägrat att tala om sexköpslagen likaså abortfrågan. Av den utlovade lagstiftnings mot tvångsäktenskap blev det inget. Bolagen får fortsätta styras av män trots kritik även utifrån. Med låga ambitioner redan på hemmaplan är det svårt att pressa på andra för förändring. Och har ni hört att regeringen har några ambitioner för det nya europeiska jämställdhetsinstitutet EIGE (European Institute for Gender Equality).
Jag hade gärna sett att statsministern för ordförandelandet Sverige överraskat mig med att regeringen gått före på åtminstone något jämställdhetsområde.
Statsministern beskriver hur han flugit över 27 varv runt jorden men jag vill veta vad hans mfl ministrars resande betytt för Sveriges, Europas och världens kvinnor mer än de många möterna med flygvärdinnor. Så när utvärderingen snart ska göras är det centralt att leta efter konkreta resultat inom de av Sabuni och regeringen inte minst inom de av de själva prioriterade områdena.
Toppmöte efter toppmöte har rullat förbi utan skärpa i jämställdhetsmanus. Och oron för att Barosso ska ge gentjänster till vännerna i katolska sekten Opus Dei har varit obesvarad.
Lissabonfördraget är på plats och den nya EU-kommissionen tillträder i början av nästa år. Kommissionärerna utses av ministerrådet för fem år i taget och ansvarar för EU:s budget, lagstiftning och uppföljning. Alla 27 medlemsländer utser varsin kommissionär men än så är kommissionen preliminär. EU-parlamentet ska också godkänna dem efter den obligatoriska utfrågningen. Där kommer valet av frågor att bli viktiga men hur tuffa kan vi förvänta oss att ett blåare EU-parlament kommer att vilja vara.
Tillsättningen av de nya toppjobben gav en möjlighet för att ge EU en efterlängtad omstart för jämställdhetspolitiken. Men när Herman Van Rompuy, Belgien känd för negativa uttalande om abort kommer att leda ministerrådet sjönk förväntningarna. När sedan det katolska Malta blir ansvarigt för EU:s hälsofrågor och homofoba Lettland får ansvar för biståndet känndes det istället chockerande. Sveriges nästa EU-kommissionär Cecilia Malmström har i uppgift att tillse att homo- och heterosexuella par har samma möjligheter att röra sig fritt i Europa. Där menar jag att hon kan spela en konstruktiv roll. Men Malmström ingår i samma regering, för samma politik och är partikamrat med Jämställdhetsministern - så på jämställdhetsområdet har hon allt kvar att bevisa i sin kommande roll som kommissionär.
Minns ni Joe Borg en maltesisk EU-kommissionär med med ansvar för fiske och sjöfart. Han ansvarade inledningsvis för utvecklings- och biståndsfrågor vilket vi då framgångsrikt protesterade emot. Istället för ansvar för kvinnors rättigheter fick han ansvar för de mer för honom lämpliga fiskefrågorna.
Jämställdhetsministern har däremot inte sagt något annat än, ja, ja, ja till de portföljer som tilldelas medlemsländernas kandidater till kommissionen genom Reinfeldts samordning. Ändå sålde Reinfeldt snabbt ut SRHR-frågorna inklusive abortfrågan till Malta. Och åndå lovade Fp så sent som under EU-valet att prioritera aborträtten inom EU men redan nu kom resultatet till väljarna. Kvinnors rättigheter har än en gång sålts ut av Fp för maktens taburetter.
I avsaknad av positiva resultat från Sverige går nu ansvaret snart över till till Spaniens premiärminister Zapatero. Han har redan börjat kommunicera en tydlig dagordning där Jämställdhet är en av de tydligt prioriterde frågor som ska sättas i fokus.
Så har regeringen prioriterat ner aborträtten
Nalin Pekgul och Carina Hägg S-kvinnor, Esabelle Dingizian Mp och Marianne Ericsson V skriver tillsammans:
Borgarnas politik uppvisar många exempel på att kvinnor och flickor kliva åt sidan när de "stora" politiska frågorna ska behandlas. Det gäller inrikespolitiken såväl som utrikespolitiken.
Med den marknadsliberala ideologin som drivkraft strävar regeringen tillsammans med sina politiska meningsfränder i kommuner och landsting att utvidga den än så länge begränsade marknaden för välfärdstjänster. Frågan har hög prioritet, välfärdstjänsterna utgör en betydande del av BNP. Hinder på vägen undanröjs utan betänkligheter. Hänsynslösheten blev tydlig under den privatisering av primärvård och öppen psykvård som forceras fram i Stockholms läns landsting. Flickor och kvinnor hör till dem som får kliva åt sidan. Vad vi befarade redan från början framstår nu som uppenbart för alla; privatiseringen resulterar i en segmentering av vården på religiös eller etnisk grund. En valfrihetsreform säger det moderata sjukvårdslandstingsrådet men för kvinnor som lever i patriarkala eller religiösa miljöer kan familjens frihet att välja en vårdcentral på religiös/etnisk grund innebära en mycket stor inskränkning av den personliga friheten. För de unga kvinnorna och för flickorna kan det få förödande konsekvenser. Det har nämligen visat sig att just primärvården förmår fånga upp deras problem; ett samtal om magont eller huvudvärk har ofta blivit ingången till fortsatt stöd för unga människor som lever under stor press i strikta introverta miljöer. Ett sammanhängande problem är den negativa inställningen till preventivmedel och abort som finns i vissa religiösa kretsar. Om ledning och personal vid en vårdcentral delar denna negativa inställning är det svårt att tänka sig att det inte skulle färga av sig hur de bemöter kvinnor som söker abort eller vill få råd om preventivmedel.
Denna höst har utrikespolitiken dominerats av Sveriges ordförandeskap i EU. Regeringen Reinfeldt gick in för uppgiften med höga ambitioner och kunde dessutom glädja sig åt att ordförandeskapet inföll under ett ovanligt händelserikt halvår. Under hösten har vi läst och hört mycket om den finansiella krisen, Lissabonfördraget, Köpenhamnskonferensen och tillsättandet av viktiga poster. Vi har förstått att statsminister Reinfeldts förhandlingsförmåga låg bakom den balanserade utnämningen av en brittisk kvinna från labour som EU:s "utrikesminister" och en belgisk man med konservativa värderingar och därtill djupt troende katolik som permanent ordförande. Det har däremot talats och skrivits betydligt mindre om att andra halvåret 2009 kunde bli ett avgörande år för kvinnors rättigheter och om den insats EU:s ordförande skulle kunna göra i frågor som berör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR).
Reproduktiv hälsa blev ett internationellt betydelsefullt begrepp när den internationella befolkningskonferensen i Kairo (IPCD), 1994, för första gången kopplade samman befolkningstillväxten med kvinnors rättigheter och livsvillkor. I det femte av FN:s åtta tidsbestämda och kvantifierade millenniummål från år 2000 ingår förbättrad mödrahälsa, med tillgången på mödravård, preventivmedel och förekomsten av ungdomsgraviditeter som indikatorer. Bushregimens vägran att lämna biståndsmedel till organisationer som arbetar med information eller rådgivning om abort blockerade emellertid effektivt den rika världens bistånd till de fattiga länderna.
Under andra halvåret 2009 uppstod ett ovanligt gynnsamt läge för en kraftfull internationell uppslutning kring Kairomötets handlingsplan och uppfyllande av det femte millenniummålet. EU fick ett ordförandeland med internationellt renommé av engagemang och kunskap i SRHR-frågor. Med Barack Obama som president i USA och Hillary Clinton som utrikesminister hade USA återkommit som en stark aktör för kvinnors rättigheter. Biståndsrestriktionerna från Bushregimen hade tagits bort. Smolk i glädjebägaren var dock att EU:s insatser kan hämmas av det starka motståndet mot säkra och legala aborter från medlemsländer där den katolska kyrkan har en stark ställning.
Nu är det bara en månad kvar, vad gör Regeringen? Biståndsminister Gunilla Carlsson hävdar att Sverige som ordförandeland varit särskilt mån om att se till att SRHR inklusive mödrahälsa och jämställdhetsfrågor lyfts. I sitt tal den 12 oktober 2009 på Sida exemplifierar hon med ett tal, ett evenemang och ett informationsmaterial.
Talet hölls samma dag i New York av statssekreterare Joakim Stymme med anledning av att FN firade 15-årsdagen av Kairokonferensen. Han talade å hela EU:s vägnar och betonade att tillgången till information och hälsovård som berör den reproduktiva hälsan måste bli mer omfattande om handlingsplanen från Kairomötet och det femte milleniummålet ska uppfyllas. Med andra ord, ska alla kvinnor, även de som bor i den tredje världen ha tillgång till preventivmedel, säkra aborter och bra mödravård.
Evenemanget hölls den 22-24 oktober när Sverige var värd för European Development Days. SRHR-frågor lyftes vid flera av de arrangemang som ingick i programmet.
Informationsmaterialet som är lättillgängligt handlar om SRHR och ska vara ett stöd i dialoger med mottagare och givare av utvecklingsbistånd.
Snart är det dags att utvärdera det svenska ordförandeskapet. Blev det ett genombrott för SRHR-frågorna i praktisk biståndspolitik 15 år efter Kairokonferensen? Har rätten till säker abort stärkts? Eller blev det i slutänden inte så mycket över till flickorna och kvinnorna sedan den finansiella krisen och klimatet fått sitt och EU en permanent ordförande. Kan det t o m vara så olyckligt att önskemål från de EU-länder som står för det starkaste abortmotståndet vägdes in i de förhandlingar som resulterade i att EU:s ordförande blir den konservative djupt troende katoliken Herman Van Rompuy? Vilken inställning har Van Rompuy i abortfrågan? Om allt detta vet vi som befann oss utanför förhandlingsrummen naturligtvis ingenting. Vi ser därför fram emot regeringens egen beskrivning av hur det i praktiken gick till när SRHR-frågorna lyftes.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/28/s-har-regeringen-prioriterat-ner-abortr-tten
Borgarnas politik uppvisar många exempel på att kvinnor och flickor kliva åt sidan när de "stora" politiska frågorna ska behandlas. Det gäller inrikespolitiken såväl som utrikespolitiken.
Med den marknadsliberala ideologin som drivkraft strävar regeringen tillsammans med sina politiska meningsfränder i kommuner och landsting att utvidga den än så länge begränsade marknaden för välfärdstjänster. Frågan har hög prioritet, välfärdstjänsterna utgör en betydande del av BNP. Hinder på vägen undanröjs utan betänkligheter. Hänsynslösheten blev tydlig under den privatisering av primärvård och öppen psykvård som forceras fram i Stockholms läns landsting. Flickor och kvinnor hör till dem som får kliva åt sidan. Vad vi befarade redan från början framstår nu som uppenbart för alla; privatiseringen resulterar i en segmentering av vården på religiös eller etnisk grund. En valfrihetsreform säger det moderata sjukvårdslandstingsrådet men för kvinnor som lever i patriarkala eller religiösa miljöer kan familjens frihet att välja en vårdcentral på religiös/etnisk grund innebära en mycket stor inskränkning av den personliga friheten. För de unga kvinnorna och för flickorna kan det få förödande konsekvenser. Det har nämligen visat sig att just primärvården förmår fånga upp deras problem; ett samtal om magont eller huvudvärk har ofta blivit ingången till fortsatt stöd för unga människor som lever under stor press i strikta introverta miljöer. Ett sammanhängande problem är den negativa inställningen till preventivmedel och abort som finns i vissa religiösa kretsar. Om ledning och personal vid en vårdcentral delar denna negativa inställning är det svårt att tänka sig att det inte skulle färga av sig hur de bemöter kvinnor som söker abort eller vill få råd om preventivmedel.
Denna höst har utrikespolitiken dominerats av Sveriges ordförandeskap i EU. Regeringen Reinfeldt gick in för uppgiften med höga ambitioner och kunde dessutom glädja sig åt att ordförandeskapet inföll under ett ovanligt händelserikt halvår. Under hösten har vi läst och hört mycket om den finansiella krisen, Lissabonfördraget, Köpenhamnskonferensen och tillsättandet av viktiga poster. Vi har förstått att statsminister Reinfeldts förhandlingsförmåga låg bakom den balanserade utnämningen av en brittisk kvinna från labour som EU:s "utrikesminister" och en belgisk man med konservativa värderingar och därtill djupt troende katolik som permanent ordförande. Det har däremot talats och skrivits betydligt mindre om att andra halvåret 2009 kunde bli ett avgörande år för kvinnors rättigheter och om den insats EU:s ordförande skulle kunna göra i frågor som berör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR).
Reproduktiv hälsa blev ett internationellt betydelsefullt begrepp när den internationella befolkningskonferensen i Kairo (IPCD), 1994, för första gången kopplade samman befolkningstillväxten med kvinnors rättigheter och livsvillkor. I det femte av FN:s åtta tidsbestämda och kvantifierade millenniummål från år 2000 ingår förbättrad mödrahälsa, med tillgången på mödravård, preventivmedel och förekomsten av ungdomsgraviditeter som indikatorer. Bushregimens vägran att lämna biståndsmedel till organisationer som arbetar med information eller rådgivning om abort blockerade emellertid effektivt den rika världens bistånd till de fattiga länderna.
Under andra halvåret 2009 uppstod ett ovanligt gynnsamt läge för en kraftfull internationell uppslutning kring Kairomötets handlingsplan och uppfyllande av det femte millenniummålet. EU fick ett ordförandeland med internationellt renommé av engagemang och kunskap i SRHR-frågor. Med Barack Obama som president i USA och Hillary Clinton som utrikesminister hade USA återkommit som en stark aktör för kvinnors rättigheter. Biståndsrestriktionerna från Bushregimen hade tagits bort. Smolk i glädjebägaren var dock att EU:s insatser kan hämmas av det starka motståndet mot säkra och legala aborter från medlemsländer där den katolska kyrkan har en stark ställning.
Nu är det bara en månad kvar, vad gör Regeringen? Biståndsminister Gunilla Carlsson hävdar att Sverige som ordförandeland varit särskilt mån om att se till att SRHR inklusive mödrahälsa och jämställdhetsfrågor lyfts. I sitt tal den 12 oktober 2009 på Sida exemplifierar hon med ett tal, ett evenemang och ett informationsmaterial.
Talet hölls samma dag i New York av statssekreterare Joakim Stymme med anledning av att FN firade 15-årsdagen av Kairokonferensen. Han talade å hela EU:s vägnar och betonade att tillgången till information och hälsovård som berör den reproduktiva hälsan måste bli mer omfattande om handlingsplanen från Kairomötet och det femte milleniummålet ska uppfyllas. Med andra ord, ska alla kvinnor, även de som bor i den tredje världen ha tillgång till preventivmedel, säkra aborter och bra mödravård.
Evenemanget hölls den 22-24 oktober när Sverige var värd för European Development Days. SRHR-frågor lyftes vid flera av de arrangemang som ingick i programmet.
Informationsmaterialet som är lättillgängligt handlar om SRHR och ska vara ett stöd i dialoger med mottagare och givare av utvecklingsbistånd.
Snart är det dags att utvärdera det svenska ordförandeskapet. Blev det ett genombrott för SRHR-frågorna i praktisk biståndspolitik 15 år efter Kairokonferensen? Har rätten till säker abort stärkts? Eller blev det i slutänden inte så mycket över till flickorna och kvinnorna sedan den finansiella krisen och klimatet fått sitt och EU en permanent ordförande. Kan det t o m vara så olyckligt att önskemål från de EU-länder som står för det starkaste abortmotståndet vägdes in i de förhandlingar som resulterade i att EU:s ordförande blir den konservative djupt troende katoliken Herman Van Rompuy? Vilken inställning har Van Rompuy i abortfrågan? Om allt detta vet vi som befann oss utanför förhandlingsrummen naturligtvis ingenting. Vi ser därför fram emot regeringens egen beskrivning av hur det i praktiken gick till när SRHR-frågorna lyftes.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/28/s-har-regeringen-prioriterat-ner-abortr-tten
Björn von Sydow och Carina Hägg:s KU-anmälan
Begäran om granskning av statsrådet Beatrice Ask beträffande hennes tjänsteutövning och handläggning av regeringsärendet om Sveriges ratificering av konventionen mot människohandel som utarbetats inom Europarådet.
Grov brottslighet ska alltid bekämpas. Mycket av finansieringen av den grova brottsligheten sker genom gränsöverskridande brottslighet så som narkotikahandel och människohandel, s.k. trafficking. Detta är också en uttalad målsättning hos regeringen. Så här står det i budgetpropositionen för 2010:”För att polis och åklagare på ett effektivt sätt ska kunna bekämpa gränsöverskridande brottslighet som människohandel och terrorism förutsätts en nära samverkan med berörda myndigheter i andra länder och ett aktivt deltagande i det internationella samarbetet” .
Sverige undertecknade 2005 den nyöppnade konventionen om bekämpande av människohandel (CETS 197). Det har nu gått fyra och ett halvt år sedan det svenska undertecknandet men ratificeringen dröjer. Orsaken uppges vara att en ratificering fordrar en ändring i sekretesslagen. En utredning har utarbetat ett förslag till en sådan ändring och utredningen har remissbehandlats. Men ännu i propositionsförteckningen för riksmötet 2009/10 saknades propositionen. Ändringen är okontroversiell i riksdagen vilket framgått av flera debatter i kammaren. Regeringen har haft möjlighet att agera genom en särskild proposition i detta ärende. En annan möjlighet hade varit att regeringen lagt in frågan i andra propositioner av näraliggande innehåll, t ex i samband med den stora sammanläggningen av sekretesslagar i samband med prop. 2008/2009: 150 Offentlighets- och sekretesslag.
Vi ber därför konstitutionsutskottet granska om regeringens agerande oriktigt fördröjt eller försummat möjligheten att föreslå riksdagen den nödvändiga lagändringen och därpå ratificering av konventionen i enlighet med RF 10: 2 st 1. Granskningen bör också söka svar på frågan om hur agerandet i detta ärende står i förhållande till målsättningen om ett aktivt deltagande i det internationella samarbetet i dessa frågor.
Vi bilägger två dokument som erinrar om hur riksdagens Europarådsdelegation handlat i syfte att få fram en proposition från regeringen till riksdagen under 2009.
Björn von Sydow Carina Hägg
Stockholm 2009-12-15
Grov brottslighet ska alltid bekämpas. Mycket av finansieringen av den grova brottsligheten sker genom gränsöverskridande brottslighet så som narkotikahandel och människohandel, s.k. trafficking. Detta är också en uttalad målsättning hos regeringen. Så här står det i budgetpropositionen för 2010:”För att polis och åklagare på ett effektivt sätt ska kunna bekämpa gränsöverskridande brottslighet som människohandel och terrorism förutsätts en nära samverkan med berörda myndigheter i andra länder och ett aktivt deltagande i det internationella samarbetet” .
Sverige undertecknade 2005 den nyöppnade konventionen om bekämpande av människohandel (CETS 197). Det har nu gått fyra och ett halvt år sedan det svenska undertecknandet men ratificeringen dröjer. Orsaken uppges vara att en ratificering fordrar en ändring i sekretesslagen. En utredning har utarbetat ett förslag till en sådan ändring och utredningen har remissbehandlats. Men ännu i propositionsförteckningen för riksmötet 2009/10 saknades propositionen. Ändringen är okontroversiell i riksdagen vilket framgått av flera debatter i kammaren. Regeringen har haft möjlighet att agera genom en särskild proposition i detta ärende. En annan möjlighet hade varit att regeringen lagt in frågan i andra propositioner av näraliggande innehåll, t ex i samband med den stora sammanläggningen av sekretesslagar i samband med prop. 2008/2009: 150 Offentlighets- och sekretesslag.
Vi ber därför konstitutionsutskottet granska om regeringens agerande oriktigt fördröjt eller försummat möjligheten att föreslå riksdagen den nödvändiga lagändringen och därpå ratificering av konventionen i enlighet med RF 10: 2 st 1. Granskningen bör också söka svar på frågan om hur agerandet i detta ärende står i förhållande till målsättningen om ett aktivt deltagande i det internationella samarbetet i dessa frågor.
Vi bilägger två dokument som erinrar om hur riksdagens Europarådsdelegation handlat i syfte att få fram en proposition från regeringen till riksdagen under 2009.
Björn von Sydow Carina Hägg
Stockholm 2009-12-15
söndag 27 december 2009
Vad händer i Iran
Vad händer i Iran? Vi hör om sammanstötningar mellan polis och demonstranter i centrala Teheran idag. Men under de senaste dagarna har även bud om dödsfall kommit. Bland demonstranterna finns unga och medelålders, och många uppges åter vara kvinnor.
Som så många följer jag med oro situationen i Iran. Det fortsätter komma ut information från Iran via sociala media samtidigt som regimen fortsätter se sociala media som ett hot. Och kommunikationsteknologi för twitter, facebook och bloggar säljs även till de som censurerar. Mitt förslag i riksdagen om rättvisemärkt kommunikation borde vara mer aktuellt än någonsin.
Jag har arrangerat, medverkat och tagit intiativ vid flera tillfällen till seminarium och paneldebatter om situationen i Iran. Har haft kontakt med iranier både i landet och bland de som lever i exil. Människor kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst i samband med det ifrågasatta valet.
Men vi är många socialdemokrater som visat vår stöd, vi är många som har agerat och demonstrerat. Medborgarrättsaktivisten Parvin Ardalan tilldelades Olof Palme-priset redan 2007. Men först i år i samband med Bokmässan i Göteborg kunde hon komma och personligen ta emot priset för ett omutliga arbete för män och kvinnors lika rättigheter.
Vår Partiledare Mona Sahlin sa tidigare idag "Deras kamp är fullständigt berättigad, och förtjänar vårt stöd och vår solidaritet. Dagens händelser visar en oacceptabel repression från myndigheterna. Det iranska folket måste kunna visa sitt missnöje i folkliga demonstrationer. Jag uppmanar de styrande i Iran att respektera mänskliga rättigheter och vill uttrycka mitt fulla stöd för de som kämpar för demokrati i Iran". Och jag ser tråden till Sahlin tal med tydliga ställningstagande i Almedalen.
Ardalan Shekarabi är en partivän som inte minst använder de av regimen så förhatliga sociala media för att dela med sig av information om utvecklingen men som också förmedlar det så viktiga framtidshoppet.
Och S-kvinnor glömmer inte de många iranska kvinnor hade stora förhoppningar inför valet, eftersom president Ahmadinejads styre har lett till en ökad diskriminering av kvinnor. När tusentals kvinnor tar mod till sig för att protestera mot den iranska regimens valfusk och för flickor och kvinnors rättighter ska de ha stöd. Vi stödjer den iranska kvinnorörelsen och dess rättmätiga krav på att diskrimineringen av kvinnor ska upphöra. Och gläds över att allt fler tycks se de iranska kvinnornas kamp.
När advokaten Shirin Ebadis tilldelades Nobels fredspris var hon den första muslimska kvinna som tilldelades fredspriset. Oväntat för många som inte ville se kraften i kvinnors engagemang. Jag menar att de var alladeles för många av de män som styr i världen som inte såg- eller såg kvinnornas kamp över axeln, och därmed missades många möjligheter för stöd till nödvändiga förändringar.
Utrikesminister Carl Bildt M säger sig nu oroas över rapporterna om oroligheter i Teheran. Det vill jag tro på, men regeringens agerande under mandatperioden har undergrävt Sveriges trovärdighet. Stöd kvinnorörelsen! Bildt. Ett stöd till kvinnorörelsen är ett stöd till demokratiseringen av Iran.
Som så många följer jag med oro situationen i Iran. Det fortsätter komma ut information från Iran via sociala media samtidigt som regimen fortsätter se sociala media som ett hot. Och kommunikationsteknologi för twitter, facebook och bloggar säljs även till de som censurerar. Mitt förslag i riksdagen om rättvisemärkt kommunikation borde vara mer aktuellt än någonsin.
Jag har arrangerat, medverkat och tagit intiativ vid flera tillfällen till seminarium och paneldebatter om situationen i Iran. Har haft kontakt med iranier både i landet och bland de som lever i exil. Människor kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst i samband med det ifrågasatta valet.
Men vi är många socialdemokrater som visat vår stöd, vi är många som har agerat och demonstrerat. Medborgarrättsaktivisten Parvin Ardalan tilldelades Olof Palme-priset redan 2007. Men först i år i samband med Bokmässan i Göteborg kunde hon komma och personligen ta emot priset för ett omutliga arbete för män och kvinnors lika rättigheter.
Vår Partiledare Mona Sahlin sa tidigare idag "Deras kamp är fullständigt berättigad, och förtjänar vårt stöd och vår solidaritet. Dagens händelser visar en oacceptabel repression från myndigheterna. Det iranska folket måste kunna visa sitt missnöje i folkliga demonstrationer. Jag uppmanar de styrande i Iran att respektera mänskliga rättigheter och vill uttrycka mitt fulla stöd för de som kämpar för demokrati i Iran". Och jag ser tråden till Sahlin tal med tydliga ställningstagande i Almedalen.
Ardalan Shekarabi är en partivän som inte minst använder de av regimen så förhatliga sociala media för att dela med sig av information om utvecklingen men som också förmedlar det så viktiga framtidshoppet.
Och S-kvinnor glömmer inte de många iranska kvinnor hade stora förhoppningar inför valet, eftersom president Ahmadinejads styre har lett till en ökad diskriminering av kvinnor. När tusentals kvinnor tar mod till sig för att protestera mot den iranska regimens valfusk och för flickor och kvinnors rättighter ska de ha stöd. Vi stödjer den iranska kvinnorörelsen och dess rättmätiga krav på att diskrimineringen av kvinnor ska upphöra. Och gläds över att allt fler tycks se de iranska kvinnornas kamp.
När advokaten Shirin Ebadis tilldelades Nobels fredspris var hon den första muslimska kvinna som tilldelades fredspriset. Oväntat för många som inte ville se kraften i kvinnors engagemang. Jag menar att de var alladeles för många av de män som styr i världen som inte såg- eller såg kvinnornas kamp över axeln, och därmed missades många möjligheter för stöd till nödvändiga förändringar.
Utrikesminister Carl Bildt M säger sig nu oroas över rapporterna om oroligheter i Teheran. Det vill jag tro på, men regeringens agerande under mandatperioden har undergrävt Sveriges trovärdighet. Stöd kvinnorörelsen! Bildt. Ett stöd till kvinnorörelsen är ett stöd till demokratiseringen av Iran.
söndag 20 december 2009
Ytterkanterna i Turkiet omfamnar varandra
När Turkiets författningsdomstol nyligen förbjöd DTP, Demokratik Toplum Partis.och bannlyste dess ledare från all politisk verksamhet i fem år var vi många som reagerade. Min fb-status "Författningsdomstolen förbjuder DTP och PKK-vänner även här går i taket men ev personkopplingar med terrorism ska självfallet granskas. Däremot är det inte min väg att upplösa politiska partier. Och premiärminister Recep Tayyip Erdogans politiska linje försvåras också av domen" fick PKK vänner, som jag förutsett, att gå i taket, men också att dämpa sig.
Och de högerpolitiker som vill se en Författningsdomstol även i Sverige kände sig obekväma. För domstolens enhälliga beslut innebar att DTP:s tillgångar skulle beslagtas och att dess 37 parlamentsledamöter förbjöds att arbeta politiskt i fem år. Domstolen hävdar att DTP är den politiska grenen av den kurdiska separatistgerillan PKK, som under året deltagit i strider med turkiska soldater.
DTP som sedan tidigare anklagats för en koppling till PKK har inte distanserat sig från PKK våld. DTP har en observatörsplats i Socialistinternationalen. Socialistinternationalen tog för en tid sedan ställning för att Republikanska Folkpartiet CHP skulle utsättas för en särskild granskning om partiet lever upp till de demokratiska värden som SI står för. Den proscessen bör fortsätta.
Media brukar presentera DTP som det kurdiska partiet. Och utan tvekan är partiet helt dominerat av kurder. DTP är ett pro-kurdiskt parti. Men då jag utgår från att DTP vill vara mer än ett etniskt parti så skulle jag välkomna även en debatt om partiets politiska program. Bakgrunden är kurdernas långa kamp för vad som borde vara självklara rättigheter. Vi som vill veta mer har läst Ingmar Karlssons bok "Kurdistan landet som icke är. Karlsson är fd generalkonsul i Istanbul och kommer från Burseryd i grannkommunen.
Nu hade TV-sändningar startats i Ankara, kurdiska samhällen får bra kurdiska namn och politiken gett nya möjligheter kom den olyckliga domen. Och jag har upplevt på besök i Turket att det finsn en ny öppenhet att tala om kurdernas situation men även andra minoriteter som armenier och assyrier/syrianer. Även om jag är medveten om att mycket återstår. Jag har berättat om hur samer historiskt har behandlats i Sverige och det finns fler exempel och långt värre exempel från Euroaps och Turkiets egen historia som vi ska dra lärdom av för framtiden.
Domen är ett stort avsteg från den väg vi vill att Turkiet ska vandra för att uppfylla de kriterier som ett EU-medlemskap kräver. Domen är ett bakslag för den turkiska regeringen som tagit en rad steg för att stärka kurdernas rättigheter, något som är ett krav från EU för Turkiets medlemskap. Turkiets regerande parti AKP har också nära i tiden erfarenheter av liknande hot om förbud.
Leyla Zana var länge fängslad och ett fall riksdagens tvärpolitiska MR-grupp vid upprepade tillfällen vädjade för. Efter uppståndelse, ilska och besked om att DTP ledamöter i parlamentet skulle lämna sin uppdrag hände något. Som väntat lämnade de 19 ledamöterna inte de parlamentet i protest mot Författningsdomstolens beslut. Istället valde de att tacka ja till ett erbjudande om att gå med i Freds- och demokratipartiet, BDP.
- Det viktigaste för oss är vår demokratiska strävan. Våra väljare och landet har bett oss att stanna i parlamentet, sade DTP-ledaren Ahmet Türk, som till skillnad från de andra ledamöterna förbjudits att arbeta politiskt.
Konstitutionen behöver förändras. För mig är det klart att domslutet gynnar extrema krafter och försvårar reformarbetet. Det är nu viktigt att stödet för de nödvändiga reformerna och ett framtida turkiskt EU-medlemskap är fortsatt starkt. Reformer utgör den hållbaraste vägen för att stärka kurdernas rättigheter liksom mänskliga rättigheter generellt i Turkiet.
Jag vill se Turkiet som medlem i EU. Men det är innebär samtidigt en politisk linje som kräver tydlighet och samverkan. Medan ropen om bojkott varken främjar minoriteterna, Turkiet eller oss i EU. Att ropen på bojkott hörts förut visar bara idag att det varit en klok politik att inte lyssna till de kraven. Men för Turkiet var domen ett bakslag i dess strävan att gå med i EU.
Och jag förvånas hur lätt svenska politiker från hela det politiska fältet gör sig till tolk för extrema grupper som inte tar avstånd från våld och terror. Men de i Turkiet som inte vill se reformer välkomnar förstås dessa röster. Och vips så har ytterkanterna i turkisk politik än en gång omfamnat varandra. I Ankara undras det nog över spretigheten i den svenska debatten.
Och när jag möter sekulära fundamentalister känner jag ofta att debatten i EU länderna hamnat på fel utgångspunkt. Räddast för högermuslimer är andra muslimer. De är rädda för religiös extremism på sammas sätt som vi kristna kan skrämmas av högerkristnas politik. Två grupper högerut som alltför ofta förenas i arbetet mot kvinnors rättigheter som människor.
Och de högerpolitiker som vill se en Författningsdomstol även i Sverige kände sig obekväma. För domstolens enhälliga beslut innebar att DTP:s tillgångar skulle beslagtas och att dess 37 parlamentsledamöter förbjöds att arbeta politiskt i fem år. Domstolen hävdar att DTP är den politiska grenen av den kurdiska separatistgerillan PKK, som under året deltagit i strider med turkiska soldater.
DTP som sedan tidigare anklagats för en koppling till PKK har inte distanserat sig från PKK våld. DTP har en observatörsplats i Socialistinternationalen. Socialistinternationalen tog för en tid sedan ställning för att Republikanska Folkpartiet CHP skulle utsättas för en särskild granskning om partiet lever upp till de demokratiska värden som SI står för. Den proscessen bör fortsätta.
Media brukar presentera DTP som det kurdiska partiet. Och utan tvekan är partiet helt dominerat av kurder. DTP är ett pro-kurdiskt parti. Men då jag utgår från att DTP vill vara mer än ett etniskt parti så skulle jag välkomna även en debatt om partiets politiska program. Bakgrunden är kurdernas långa kamp för vad som borde vara självklara rättigheter. Vi som vill veta mer har läst Ingmar Karlssons bok "Kurdistan landet som icke är. Karlsson är fd generalkonsul i Istanbul och kommer från Burseryd i grannkommunen.
Nu hade TV-sändningar startats i Ankara, kurdiska samhällen får bra kurdiska namn och politiken gett nya möjligheter kom den olyckliga domen. Och jag har upplevt på besök i Turket att det finsn en ny öppenhet att tala om kurdernas situation men även andra minoriteter som armenier och assyrier/syrianer. Även om jag är medveten om att mycket återstår. Jag har berättat om hur samer historiskt har behandlats i Sverige och det finns fler exempel och långt värre exempel från Euroaps och Turkiets egen historia som vi ska dra lärdom av för framtiden.
Domen är ett stort avsteg från den väg vi vill att Turkiet ska vandra för att uppfylla de kriterier som ett EU-medlemskap kräver. Domen är ett bakslag för den turkiska regeringen som tagit en rad steg för att stärka kurdernas rättigheter, något som är ett krav från EU för Turkiets medlemskap. Turkiets regerande parti AKP har också nära i tiden erfarenheter av liknande hot om förbud.
Leyla Zana var länge fängslad och ett fall riksdagens tvärpolitiska MR-grupp vid upprepade tillfällen vädjade för. Efter uppståndelse, ilska och besked om att DTP ledamöter i parlamentet skulle lämna sin uppdrag hände något. Som väntat lämnade de 19 ledamöterna inte de parlamentet i protest mot Författningsdomstolens beslut. Istället valde de att tacka ja till ett erbjudande om att gå med i Freds- och demokratipartiet, BDP.
- Det viktigaste för oss är vår demokratiska strävan. Våra väljare och landet har bett oss att stanna i parlamentet, sade DTP-ledaren Ahmet Türk, som till skillnad från de andra ledamöterna förbjudits att arbeta politiskt.
Konstitutionen behöver förändras. För mig är det klart att domslutet gynnar extrema krafter och försvårar reformarbetet. Det är nu viktigt att stödet för de nödvändiga reformerna och ett framtida turkiskt EU-medlemskap är fortsatt starkt. Reformer utgör den hållbaraste vägen för att stärka kurdernas rättigheter liksom mänskliga rättigheter generellt i Turkiet.
Jag vill se Turkiet som medlem i EU. Men det är innebär samtidigt en politisk linje som kräver tydlighet och samverkan. Medan ropen om bojkott varken främjar minoriteterna, Turkiet eller oss i EU. Att ropen på bojkott hörts förut visar bara idag att det varit en klok politik att inte lyssna till de kraven. Men för Turkiet var domen ett bakslag i dess strävan att gå med i EU.
Och jag förvånas hur lätt svenska politiker från hela det politiska fältet gör sig till tolk för extrema grupper som inte tar avstånd från våld och terror. Men de i Turkiet som inte vill se reformer välkomnar förstås dessa röster. Och vips så har ytterkanterna i turkisk politik än en gång omfamnat varandra. I Ankara undras det nog över spretigheten i den svenska debatten.
Och när jag möter sekulära fundamentalister känner jag ofta att debatten i EU länderna hamnat på fel utgångspunkt. Räddast för högermuslimer är andra muslimer. De är rädda för religiös extremism på sammas sätt som vi kristna kan skrämmas av högerkristnas politik. Två grupper högerut som alltför ofta förenas i arbetet mot kvinnors rättigheter som människor.
onsdag 16 december 2009
Afrika betalar dyrt för utsläppsfesten
Jag och Graça Machel, Mary Robinson, Wangari Maathai, Muhamed Sahnoun, Moussa-Idris Ndele, Jan Nico Scholten. Pär Granstedt, Abdirahin Haithar. Abdi Rosita Runegrund skriver i Aftonbladet
- Den världsdel som bidragit minst till klimathotet drabbas hårdast
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/miljo/article6287355.ab
Afrika får inte komma i skymundan vid FN:s klimatmöte i Köpenhamn. Debatterna har tenderat att fokusera kring klimatpåverkan för industrialiserade länder. Det påtagliga behovet av konkreta åtgärder i de allra fattigaste länderna har nonchalerats.
Kanske behöver världen påminnas om att Afrika är den kontinent som bidragit minst till uppkomsten av klimatförändringar, men som drabbas hårdast av dess förödande konsekvenser. Situationen är redan alarmerande. Väderleksförhållanden är i förändring, skyfall ödelägger vissa områden medan andra delar av Afrika utsätts för allvarlig torka och utbredning av ökenområden till följd av långa perioder av avsaknad nederbörd.
Afrikas sårbarhet förvärras av dess geografiska läge, känsliga vattenresurser, ohållbara jordbruksmetoder och exploatering. Avskogning leder till jorderosion och förlorad marknäring. Konflikterna ökar när samhällen tvingas slåss om krympande resurser.
Utökade ödemarker leder konsekvent till konflikter och förflyttningar, då befolkningen tvingas konkurrera om bristfälliga tillgångar av naturresurser. Konflikterna i Darfur, Somalia och Elfenbenskusten är alla delvis orsakade av brist på jordbruksmark och beten.
Afrikas utvecklingspotential kan förverkligas med kraftfulla åtgärder för att möta klimatförändringarnas konsekvenser. Genom att återplantera i stället för att avskoga går det att skapa kolsänkor, förbättra vattenbalans och mikroklimat. Detta skulle också, på ett uthålligt sätt, gynna jordbruk och livsmedelsförsörjning såväl som klimatet. Vi vet att delar av Afrika har stora underutnyttjade möjligheter för livsmedelsproduktion, så det är av gemensamt intresse att se Afrikas jordbruk blomstra.
Sett i ett historiskt perspektiv bär Europa ansvar för Afrikas lidande. Slavhandel, kolonialism och exploatering har lämnat spår i Afrikas sårbara stater. Klimatförändringarna kan betraktas som en ytterligare katastrof som den rika världen orsakat Afrika, genom sitt materialistiska överflöd och en ohållbar livsstil av konsumtion och slit- och slängmentalitet.
Det pågår en dialog mellan afrikanska och europeiska parlament kring klimatfrågor, på initiativ av AWEPA (European Parliamentarians for Africa). Dialogen bygger på ett samarbete mellan AWEPA, det panafrikanska parlamentet och andra aktörer, som tog sin början i Nairobi i augusti 2008. Som ett resultat av detta initiativ har internationella konferenser ägt rum i Nairobi, Kapstaden, Paris, Prag, Dakar och Stockholm. Diskussionerna mellan afrikanska och europeiska politiker har lett fram till konkreta handlingsplaner kring klimatåtgärder, sedda i ett nord/sydperspektiv och med särskild fokus på Afrika och målet är att få upp Afrika högre på Köpenhamnsmötets agenda.
Det är viktigt att se till att åtaganden som görs i Köpenhamn också efterlevs. Därför kommer AWEPA att arbeta med parlamentariker i Afrika och Europa för att följa upp och övervaka bland annat att åtgärder för att understödja Afrikas klimatanpassning verkligen genomförs. De folkvalda i Afrika behöver redan nu förses med nödvändiga resurser för att skapa medvetenhet på lokal och nationell nivå kring hur hållbara jordbruksstrategier kan användas för att bemöta förändrade väderförhållanden och andra miljöförändringsfaktorer.
Som globala förhandlingsaktörer har afrikanska länder en betydelsefull roll att spela i klimatpolitiken. Men att begränsa klimatförändringarnas påverkan och att anpassa sig till dess konsekvenser kostar pengar. Det förutsätter att europeiska höginkomstländer, liksom USA, förser Afrika med det finansiella stöd som krävs för att skapa förnyelsebar energi, teknologi och kunskapsutveckling i linje med principen förorenaren betalar.
Vi anser att de åtaganden som EU gjorde i slutet av oktober var steg i rätt riktning. Men förpliktelserna är ännu otydliga och det konkreta resultatet återstår att se. Det har nu blivit tid för Europa att inse att vi delar ansvaret för Afrikas utveckling. Vi anser att det helt enkelt handlar om rättvisa. Världens blickar riktas nu mot Köpenhamn och det krävs omedelbar handling.
- Den världsdel som bidragit minst till klimathotet drabbas hårdast
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/miljo/article6287355.ab
Afrika får inte komma i skymundan vid FN:s klimatmöte i Köpenhamn. Debatterna har tenderat att fokusera kring klimatpåverkan för industrialiserade länder. Det påtagliga behovet av konkreta åtgärder i de allra fattigaste länderna har nonchalerats.
Kanske behöver världen påminnas om att Afrika är den kontinent som bidragit minst till uppkomsten av klimatförändringar, men som drabbas hårdast av dess förödande konsekvenser. Situationen är redan alarmerande. Väderleksförhållanden är i förändring, skyfall ödelägger vissa områden medan andra delar av Afrika utsätts för allvarlig torka och utbredning av ökenområden till följd av långa perioder av avsaknad nederbörd.
Afrikas sårbarhet förvärras av dess geografiska läge, känsliga vattenresurser, ohållbara jordbruksmetoder och exploatering. Avskogning leder till jorderosion och förlorad marknäring. Konflikterna ökar när samhällen tvingas slåss om krympande resurser.
Utökade ödemarker leder konsekvent till konflikter och förflyttningar, då befolkningen tvingas konkurrera om bristfälliga tillgångar av naturresurser. Konflikterna i Darfur, Somalia och Elfenbenskusten är alla delvis orsakade av brist på jordbruksmark och beten.
Afrikas utvecklingspotential kan förverkligas med kraftfulla åtgärder för att möta klimatförändringarnas konsekvenser. Genom att återplantera i stället för att avskoga går det att skapa kolsänkor, förbättra vattenbalans och mikroklimat. Detta skulle också, på ett uthålligt sätt, gynna jordbruk och livsmedelsförsörjning såväl som klimatet. Vi vet att delar av Afrika har stora underutnyttjade möjligheter för livsmedelsproduktion, så det är av gemensamt intresse att se Afrikas jordbruk blomstra.
Sett i ett historiskt perspektiv bär Europa ansvar för Afrikas lidande. Slavhandel, kolonialism och exploatering har lämnat spår i Afrikas sårbara stater. Klimatförändringarna kan betraktas som en ytterligare katastrof som den rika världen orsakat Afrika, genom sitt materialistiska överflöd och en ohållbar livsstil av konsumtion och slit- och slängmentalitet.
Det pågår en dialog mellan afrikanska och europeiska parlament kring klimatfrågor, på initiativ av AWEPA (European Parliamentarians for Africa). Dialogen bygger på ett samarbete mellan AWEPA, det panafrikanska parlamentet och andra aktörer, som tog sin början i Nairobi i augusti 2008. Som ett resultat av detta initiativ har internationella konferenser ägt rum i Nairobi, Kapstaden, Paris, Prag, Dakar och Stockholm. Diskussionerna mellan afrikanska och europeiska politiker har lett fram till konkreta handlingsplaner kring klimatåtgärder, sedda i ett nord/sydperspektiv och med särskild fokus på Afrika och målet är att få upp Afrika högre på Köpenhamnsmötets agenda.
Det är viktigt att se till att åtaganden som görs i Köpenhamn också efterlevs. Därför kommer AWEPA att arbeta med parlamentariker i Afrika och Europa för att följa upp och övervaka bland annat att åtgärder för att understödja Afrikas klimatanpassning verkligen genomförs. De folkvalda i Afrika behöver redan nu förses med nödvändiga resurser för att skapa medvetenhet på lokal och nationell nivå kring hur hållbara jordbruksstrategier kan användas för att bemöta förändrade väderförhållanden och andra miljöförändringsfaktorer.
Som globala förhandlingsaktörer har afrikanska länder en betydelsefull roll att spela i klimatpolitiken. Men att begränsa klimatförändringarnas påverkan och att anpassa sig till dess konsekvenser kostar pengar. Det förutsätter att europeiska höginkomstländer, liksom USA, förser Afrika med det finansiella stöd som krävs för att skapa förnyelsebar energi, teknologi och kunskapsutveckling i linje med principen förorenaren betalar.
Vi anser att de åtaganden som EU gjorde i slutet av oktober var steg i rätt riktning. Men förpliktelserna är ännu otydliga och det konkreta resultatet återstår att se. Det har nu blivit tid för Europa att inse att vi delar ansvaret för Afrikas utveckling. Vi anser att det helt enkelt handlar om rättvisa. Världens blickar riktas nu mot Köpenhamn och det krävs omedelbar handling.
måndag 14 december 2009
Klimatförhandlingarna
Jag har sett jorderrosionen, oron för tilltagade torka och när regnen kommer är det med en kraft som förstör smt behovet att övergå till andra grödor. Det krävs öppenhet och demokratiskt arbete mer eller mindre i alla länder för att hantera dessa utmaningar. Situationen är alamerande. Etiopien som jag besökte nyligen anges som det 12 mest påverkade landet i världen och i Burkina Faso där nästan alla är jordbrukare säger man sig redan märka klimatförändringen. Men jag såg även solcells projekt och försöksodling av växter.
Men behovet av konkreta åtgärder och teknisk tillämpning i de allra fattigaste länderna nonchalers fortfarande. Afrika får inte komma i skymundan under FNs klimatmöte i Köpenhamn i december.
Debatterna har tenderat att fokusera kring klimatpåverkan hos oss. I och för sig inte så konstigt men det räcker inte. Och det blev påtagligt i vårt offentliga rum när kyrkorna klockor ringde in i lördags för att vi inte längre fram behöva ringa ut för klimatet. Vi här i Värnamo såväl i Rosenbad som globalt behöver påminnas om att Afrika är den kontinent som har bidragit minst till uppkomsten av klimatförändringar, men som drabbas hårdast av dess förödande konsekvenser.
Afrikas sårbarhet förvärras av dess geografiska läge, känsliga vattenresurser, ohållbara jordbruksmetoder och exploatering. Avskogning leder till jorderosion och förlorad marknäring. Konflikterna ökar när samhällen tvingas slåss om krympande resurser. Utökade ödemarker leder konsekvent till konflikter och förflyttningar, då befolkningen tvingas konkurrera om bristfälliga tillgångar av naturresurser.
Konflikterna i Darfur, Somalia och Elfenbenskusten är alla delvis orsakade av brist på jordbruksmark och beten. Afrikas utvecklingspotential kan förverkligas med kraftfulla åtgärder för att möta klimatförändringarna konsekvenser. Genom att återplantera i stället för att avskoga går det att skapa kolsänkor, förbättra vattenbalans och mikroklimat. Detta skulle också, på ett uthålligt sätt, gynna jordbruk och livsmedelsförsörjning såväl som klimatet.
Sett i ett historiskt perspektiv, så bär Europa ansvar för Afrikas lidande. Slavhandel, kolonialism och exploatering har lämnat spår i Afrikas sårbara stater. Nu ser vi ett nytt geopolitiskt spel om råvaror på många håll. Klimatförändringarna kan betraktas som en ytterligare katastrof som den rika världen orsakat Afrika.
Inom vår socialdemokratiska familj finns dialoger. Och inom parlamenteriska nätverk pågår en dialog mellan afrikanska och europeiska politiker kring klimatfrågor. AWEPA (European Parliamentarians with Africa)har en dialog som bygger på ett samarbete mellan AWEPA och det Panafrikanska parlamentet och andra betydelsefulla parlamentariska aktörer, som tog sin början i Nairobi i augusti 2008. Som ett resultat av detta initiativ, har internationella konferenser ägt rum i Nairobi, Kapstaden, Paris, Prag, Dakar och Stockholm. Diskussionerna mellan afrikanska och europeiska parlamentariker har lett fram till konkreta handlingsplaner kring klimatåtgärder, sedda i ett nord/syd perspektiv och med särskild fokus på Afrika. Andra parlamentariska nätverk såsom GLOBE (Global Legislators Organisation), PGA (Parliamentarians for Global Action) och PNoWB (the Parliamentary Network of the World Bank) deltar i dialogen.
Men om målet att få upp Afrika högre på Köpenhamnsmötets agenda ska lyckas är ännu osäkert. Och jag minns Statsminister Reinfeldt förbluffande ord i början av mandatperioden om att det vara Afrikas tur att ta ansvar. Sedan har han rest världen runt och tonat ner förväntningarna på resultat och därmed sig själv. Så nu talas det redan om ett nästa möte i Mexiko.
Att NGO bidrar till information visade nyligen en undersökning. Och inte minst parlamentariker i Afrika behöver resurser för att skapa medvetenhet på lokal och nationell nivå kring hur hållbara jordbruksstrategier kan användas för att bemöta förändrade väderförhållanden och andra miljöförändringsfaktorer. Och som förhandlingsaktörer har alla länder en roll att spela i klimatpolitiken.
Men att begränsa klimatförändringarnas påverkan och att anpassa sig till dess konsekvenser kostar pengar. Nu ser det ut som om medle för klimatinsatser bara ska plckas om från andra ändamå som för kvinnors rättighter. Och även om kvinnor i Afrika är jordbrukare så kan det åter bli män som får del av ev teknikstöd och ny kunskap. Med otydliga förpliktelserna och utan genderanalys finns oron för att kvinnorna åter ska ställas åt sidan och kampen mot fattidomen därmed kan komma att fördröjas.
Det är tid för EU och Afrika att inse det gemensamma ansvaret för Afrikas utveckling. Det krävs handling nu och inga bekväma målsättningar från ordförandelandet regeringen Reinfeldt
Men behovet av konkreta åtgärder och teknisk tillämpning i de allra fattigaste länderna nonchalers fortfarande. Afrika får inte komma i skymundan under FNs klimatmöte i Köpenhamn i december.
Debatterna har tenderat att fokusera kring klimatpåverkan hos oss. I och för sig inte så konstigt men det räcker inte. Och det blev påtagligt i vårt offentliga rum när kyrkorna klockor ringde in i lördags för att vi inte längre fram behöva ringa ut för klimatet. Vi här i Värnamo såväl i Rosenbad som globalt behöver påminnas om att Afrika är den kontinent som har bidragit minst till uppkomsten av klimatförändringar, men som drabbas hårdast av dess förödande konsekvenser.
Afrikas sårbarhet förvärras av dess geografiska läge, känsliga vattenresurser, ohållbara jordbruksmetoder och exploatering. Avskogning leder till jorderosion och förlorad marknäring. Konflikterna ökar när samhällen tvingas slåss om krympande resurser. Utökade ödemarker leder konsekvent till konflikter och förflyttningar, då befolkningen tvingas konkurrera om bristfälliga tillgångar av naturresurser.
Konflikterna i Darfur, Somalia och Elfenbenskusten är alla delvis orsakade av brist på jordbruksmark och beten. Afrikas utvecklingspotential kan förverkligas med kraftfulla åtgärder för att möta klimatförändringarna konsekvenser. Genom att återplantera i stället för att avskoga går det att skapa kolsänkor, förbättra vattenbalans och mikroklimat. Detta skulle också, på ett uthålligt sätt, gynna jordbruk och livsmedelsförsörjning såväl som klimatet.
Sett i ett historiskt perspektiv, så bär Europa ansvar för Afrikas lidande. Slavhandel, kolonialism och exploatering har lämnat spår i Afrikas sårbara stater. Nu ser vi ett nytt geopolitiskt spel om råvaror på många håll. Klimatförändringarna kan betraktas som en ytterligare katastrof som den rika världen orsakat Afrika.
Inom vår socialdemokratiska familj finns dialoger. Och inom parlamenteriska nätverk pågår en dialog mellan afrikanska och europeiska politiker kring klimatfrågor. AWEPA (European Parliamentarians with Africa)har en dialog som bygger på ett samarbete mellan AWEPA och det Panafrikanska parlamentet och andra betydelsefulla parlamentariska aktörer, som tog sin början i Nairobi i augusti 2008. Som ett resultat av detta initiativ, har internationella konferenser ägt rum i Nairobi, Kapstaden, Paris, Prag, Dakar och Stockholm. Diskussionerna mellan afrikanska och europeiska parlamentariker har lett fram till konkreta handlingsplaner kring klimatåtgärder, sedda i ett nord/syd perspektiv och med särskild fokus på Afrika. Andra parlamentariska nätverk såsom GLOBE (Global Legislators Organisation), PGA (Parliamentarians for Global Action) och PNoWB (the Parliamentary Network of the World Bank) deltar i dialogen.
Men om målet att få upp Afrika högre på Köpenhamnsmötets agenda ska lyckas är ännu osäkert. Och jag minns Statsminister Reinfeldt förbluffande ord i början av mandatperioden om att det vara Afrikas tur att ta ansvar. Sedan har han rest världen runt och tonat ner förväntningarna på resultat och därmed sig själv. Så nu talas det redan om ett nästa möte i Mexiko.
Att NGO bidrar till information visade nyligen en undersökning. Och inte minst parlamentariker i Afrika behöver resurser för att skapa medvetenhet på lokal och nationell nivå kring hur hållbara jordbruksstrategier kan användas för att bemöta förändrade väderförhållanden och andra miljöförändringsfaktorer. Och som förhandlingsaktörer har alla länder en roll att spela i klimatpolitiken.
Men att begränsa klimatförändringarnas påverkan och att anpassa sig till dess konsekvenser kostar pengar. Nu ser det ut som om medle för klimatinsatser bara ska plckas om från andra ändamå som för kvinnors rättighter. Och även om kvinnor i Afrika är jordbrukare så kan det åter bli män som får del av ev teknikstöd och ny kunskap. Med otydliga förpliktelserna och utan genderanalys finns oron för att kvinnorna åter ska ställas åt sidan och kampen mot fattidomen därmed kan komma att fördröjas.
Det är tid för EU och Afrika att inse det gemensamma ansvaret för Afrikas utveckling. Det krävs handling nu och inga bekväma målsättningar från ordförandelandet regeringen Reinfeldt
torsdag 10 december 2009
Allt fler barn vräks
Ny statistik från Kronofogdemyndigheten visar att antalet verkställda vräkningar av familjer i Jönköpings län ökat från 102 till 114 stycken. I Värnamo kommun har hittills i år tre vräkningar genomförts till skillnad mot noll ifjor.
År 2007 antog regeringen en hemlöshetsstrategi. I den står det uttryckligen att inga barn ska vräkas. Trots att lagen är tydlig på denna punkt fortsätter vräkningarna av barn. Förra året berördes 655 barn av vräkning. Enligt ny statistik från Kronofogdemyndigheten har hitintills 588 barn i år berörts av vräkning och över 2000 står under hot om avhysning. Detta betyder att lagen inte följs.
Det uppmärksammade Socialstyrelsen i en rapport redan ifjol. En av slutsatserna som Socialstyrelsen kom fram till var att bristerna fanns i den lokala praktiken. Enligt lag är regeringen ansvarig för vägledning av kommunerna.
Jag har mot bakgrund av denna utveckling ställt en fråga till socialminister Göran Hägglund vad han avser att vidta för åtgärder för att se till att kommuner får den hjälp och kunskap de behöver för att uppfylla lagstiftningens krav på att inga barn ska behöva drabbas av vräkning?
Jag menar att det saknas idag ett tydligt barnperspektiv vid vräkningar.
- Barn och ungdomar har mindre möjligheter än vuxna att föra sin egen talan. Därför behöver deras bästa bevakas.
- Alla kommuner måste få den hjälp och kunskap som krävs för att förebygga vräkningar. Två sätt att stärka det förebyggande arbetet skulle kunna vara att inrätta kommunala budget- och skuldrådgivningar samt en hyresrådgivare som samverkar med kommunens bostadsbolag. Då skulle kommuner både få en bättre överblick över familjer som är på väg att avhysas och sätta in förebyggande åtgärder i ett tidigt skede.
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=67&dok_id=GX11323
År 2007 antog regeringen en hemlöshetsstrategi. I den står det uttryckligen att inga barn ska vräkas. Trots att lagen är tydlig på denna punkt fortsätter vräkningarna av barn. Förra året berördes 655 barn av vräkning. Enligt ny statistik från Kronofogdemyndigheten har hitintills 588 barn i år berörts av vräkning och över 2000 står under hot om avhysning. Detta betyder att lagen inte följs.
Det uppmärksammade Socialstyrelsen i en rapport redan ifjol. En av slutsatserna som Socialstyrelsen kom fram till var att bristerna fanns i den lokala praktiken. Enligt lag är regeringen ansvarig för vägledning av kommunerna.
Jag har mot bakgrund av denna utveckling ställt en fråga till socialminister Göran Hägglund vad han avser att vidta för åtgärder för att se till att kommuner får den hjälp och kunskap de behöver för att uppfylla lagstiftningens krav på att inga barn ska behöva drabbas av vräkning?
Jag menar att det saknas idag ett tydligt barnperspektiv vid vräkningar.
- Barn och ungdomar har mindre möjligheter än vuxna att föra sin egen talan. Därför behöver deras bästa bevakas.
- Alla kommuner måste få den hjälp och kunskap som krävs för att förebygga vräkningar. Två sätt att stärka det förebyggande arbetet skulle kunna vara att inrätta kommunala budget- och skuldrådgivningar samt en hyresrådgivare som samverkar med kommunens bostadsbolag. Då skulle kommuner både få en bättre överblick över familjer som är på väg att avhysas och sätta in förebyggande åtgärder i ett tidigt skede.
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=67&dok_id=GX11323
Storbritanniens nya prostitutionslag
Min fb-sida, "Vi som vill skärpa sexköpslagen" väcker varierande reaktioner och inte alltid så trevliga. Legaliseringlobbyn är aktiva även i vårt land och finns företrädda även i riksdagen. Men nu gläds jag över att framsteg i Storbritannien. Där bestämmelserna i Storbritanniens ”brottsbalk” med namnet Policing and Crime Act , Section 14, nyligen har godkänts av det brittiska parlamentet.
Lagen har dock ännu inte trätt i kraft då det krävs att departementschefen lämnar sitt godkännande till detta. Kortfattat går bestämmelsen ut på att det är att betraktas som brott om en person (A) åt en prostituerad (B) betalar eller utlovar betalning för en sexuell tjänst, under förutsättning att det finns en tredje person (C) inblandad som utnyttjar situationen i vinningssyfte. C:s kontakt med B ska dessutom vara av exploaterande karaktär, det vill säga C ska med våld eller hot tvinga eller med svekfulla metoder övertyga (lura) B om att tillhandahålla den sexuella tjänsten. Den som köper den sexuella tjänsten (A) behöver inte känna till den tredje personen (C) för att brott ska föreligga.
Den sexuella tjänsten behöver inte heller faktiskt utföras, utan det räcker med betalning eller utlovad betalning från A för att brottet ska fullbordas. Det spelar ingen roll var i världen de sexuella tjänsterna ska utföras. Bestämmelsen verkar ta sikte på situationer där en prostituerad är offer för organiserad sexhandel, eftersom en tredje persons ”illasinnade” inblandning är en förutsättning för fullbordat brott. Sexköp av ”frilansande” prostituerade omfattas alltså inte av bestämmelsen, och inte heller situationer där den prostituerade har ett "frivilligt avtal om förmedling" av sexuella tjänster med en tredje person. Böter kan för närvarande utgå till det maximala beloppet om 1000£.
Nedan följer ett utdrag ur samt en förklaring till lagtexten.
PART 2 SEXUAL OFFENCES AND SEX ESTABLISHMENTS Prostitution 14 Paying for sexual services of a prostitute subjected to Force etc: England and Wales Show ENAfter section 53 of the Sexual Offences Act 2003 (c. 42) insert—“53A Paying for sexual services of a prostitute subjected to force etc. (1) A person (A) commits an offence if— (a) A makes or promises payment for the sexual services of a prostitute (B), (b) a third person (C) has engaged in exploitative conduct of a kind likely to induce or encourage B to provide the sexual services for which A has made or promised payment, and (c) C engaged in that conduct for or in the expectation of gain for C or another person (apart from A or B). (2) The following are irrelevant— (a) where in the world the sexual services are to be provided and whether those services are provided, (b) whether A is, or ought to be, aware that C has engaged in exploitative conduct. (3) C engages in exploitative conduct if— (a) C uses force, threats (whether or not relating to violence) or any other form of coercion, or (b) C practises any form of deception. (4) A person guilty of an offence under this section is liable on summary conviction to a fine not exceeding level 3 on the standard scale.”Förklaring till lagtexten:Paying for sexual services of a prostitute subjected to force etc: England and Wales:71.This section inserts a new section 53A into the Sexual Offences Act 2003. The new section creates a strict liability offence which is committed if someone pays or promises payment for the sexual services of a prostitute who has been subject to exploitative conduct of a kind likely to induce or encourage the provision of sexual services for which the payer has made or promised payment. The person responsible for the exploitative conduct must have been acting for or in the expectation of gain for himself or herself or another person, other than the payer or the prostitute.72.Subsection (2) of the new section provides that it does not matter where in the world the sexual services are to be provided. An offence is committed regardless of whether the person paying or promising payment for sexual services knows or ought to know or be aware that the prostitute has been subject to exploitative conduct. In other words the offence is one of strict liability and no mental element is required in respect of the offender’s knowledge that the prostitute was forced, threatened, coerced or deceived.73.Subsection (3) states that a person engages in exploitative conduct if he or she uses force, threats (whether or not relating to violence) or any other form of coercion, or if he or she practices any form of deception.74.Subsection (4) provides that the maximum penalty for this offence is a fine not exceeding level 3 on the standard scale, currently £1000.75.The terms of “prostitute”, “prostitution” and “payment” as used in this section are defined in section 51 of the Sexual Offences Act 2003.
Lagen har dock ännu inte trätt i kraft då det krävs att departementschefen lämnar sitt godkännande till detta. Kortfattat går bestämmelsen ut på att det är att betraktas som brott om en person (A) åt en prostituerad (B) betalar eller utlovar betalning för en sexuell tjänst, under förutsättning att det finns en tredje person (C) inblandad som utnyttjar situationen i vinningssyfte. C:s kontakt med B ska dessutom vara av exploaterande karaktär, det vill säga C ska med våld eller hot tvinga eller med svekfulla metoder övertyga (lura) B om att tillhandahålla den sexuella tjänsten. Den som köper den sexuella tjänsten (A) behöver inte känna till den tredje personen (C) för att brott ska föreligga.
Den sexuella tjänsten behöver inte heller faktiskt utföras, utan det räcker med betalning eller utlovad betalning från A för att brottet ska fullbordas. Det spelar ingen roll var i världen de sexuella tjänsterna ska utföras. Bestämmelsen verkar ta sikte på situationer där en prostituerad är offer för organiserad sexhandel, eftersom en tredje persons ”illasinnade” inblandning är en förutsättning för fullbordat brott. Sexköp av ”frilansande” prostituerade omfattas alltså inte av bestämmelsen, och inte heller situationer där den prostituerade har ett "frivilligt avtal om förmedling" av sexuella tjänster med en tredje person. Böter kan för närvarande utgå till det maximala beloppet om 1000£.
Nedan följer ett utdrag ur samt en förklaring till lagtexten.
PART 2 SEXUAL OFFENCES AND SEX ESTABLISHMENTS Prostitution 14 Paying for sexual services of a prostitute subjected to Force etc: England and Wales Show ENAfter section 53 of the Sexual Offences Act 2003 (c. 42) insert—“53A Paying for sexual services of a prostitute subjected to force etc. (1) A person (A) commits an offence if— (a) A makes or promises payment for the sexual services of a prostitute (B), (b) a third person (C) has engaged in exploitative conduct of a kind likely to induce or encourage B to provide the sexual services for which A has made or promised payment, and (c) C engaged in that conduct for or in the expectation of gain for C or another person (apart from A or B). (2) The following are irrelevant— (a) where in the world the sexual services are to be provided and whether those services are provided, (b) whether A is, or ought to be, aware that C has engaged in exploitative conduct. (3) C engages in exploitative conduct if— (a) C uses force, threats (whether or not relating to violence) or any other form of coercion, or (b) C practises any form of deception. (4) A person guilty of an offence under this section is liable on summary conviction to a fine not exceeding level 3 on the standard scale.”Förklaring till lagtexten:Paying for sexual services of a prostitute subjected to force etc: England and Wales:71.This section inserts a new section 53A into the Sexual Offences Act 2003. The new section creates a strict liability offence which is committed if someone pays or promises payment for the sexual services of a prostitute who has been subject to exploitative conduct of a kind likely to induce or encourage the provision of sexual services for which the payer has made or promised payment. The person responsible for the exploitative conduct must have been acting for or in the expectation of gain for himself or herself or another person, other than the payer or the prostitute.72.Subsection (2) of the new section provides that it does not matter where in the world the sexual services are to be provided. An offence is committed regardless of whether the person paying or promising payment for sexual services knows or ought to know or be aware that the prostitute has been subject to exploitative conduct. In other words the offence is one of strict liability and no mental element is required in respect of the offender’s knowledge that the prostitute was forced, threatened, coerced or deceived.73.Subsection (3) states that a person engages in exploitative conduct if he or she uses force, threats (whether or not relating to violence) or any other form of coercion, or if he or she practices any form of deception.74.Subsection (4) provides that the maximum penalty for this offence is a fine not exceeding level 3 on the standard scale, currently £1000.75.The terms of “prostitute”, “prostitution” and “payment” as used in this section are defined in section 51 of the Sexual Offences Act 2003.
fredag 27 november 2009
Shadi Sadr och Shirin Ebadi
Från Iran via Norge kommer uppgifter om att iranska myndigheter ska ha konfiskerat det fredspris människorättskämpen Shirin Ebadi tilldelades 2003. Nobelmedaljen och diplomet har avlägsnats från hennes bankfack i Teheran.
Så sent som i torsdags, den 26 november besökte den iranska feministen och människorättsaktivisten Shadi Sadr riksdagen. Hon är verksam både som advokat och journalist. Men den 17 juli bortfördes hon på öppen gata i Teheran och fördes till Evinfängelset.
Något jag tog upp med Utrikesminter Carl Bildt M, se mer på riksdagens hemsida. Shadi Sadr blev villkorligt frigiven mot en borgen motsvarande 400 000 kronor. Att hon släpptes tillsammans med 140 andra som gripits den senaste tiden har tolkats som en följd av växande kritik, även från delar av prästerskapet, mot regimens våldsmetoder. Enligt uppskattningar kan det vara tio gånger så många som fortfarande är fängslade.
Hennes tal finns översatt på Expressens hemsida. Läget i Iran gör mig bekymrad för kvinnorörelsen och kvinnorna situation men samtidigt är de en förändringskraft som ger hopp.
Men kvinnor är oroliga för att deras krav kommer att ges upp vid internationella överenskommelser. Och den oron är befogad, vi har sett det hända förut. Sett hur lätt kvinnors krav väger när maktens män gör upp.
Samtalsledare var Arne Ruth. Och jag, Carina Hägg (S) Bodil Ceballos (MP), Amineh Kakabaveh (V) och Birgitta Ohlsson (FP) deltog i panelen. Det var nog fler än jag som var besvikna på högerregeringen som företräddes av Ohlsson.
Och nu hör vi om vad som hänt advokaten Ebadi, den första muslimska kvinna som tilldelades fredspriset. Hon har imponerats med sitt uthålliga och sakliga arbete för kvinnor mänskliga rättigheter. Hon har inte velat lämna sitt hemland Iran men efter presidentvalet i juni har hon valt att stanna utomlands. Och hon har uttalat sitt stöd för regimens motståndare.
– Motståndet är inte nedslaget. Jag vet att folket kommer att vinna till slut, sade hon i en DN-intervju i slutet av september.
Vi vet om hot och enligt uppgifter från norska UD har maken blivit arresterad och misshandlad, hans bankkonto har blockerats och utbetalningar av hans pension stoppats.
– Vi är chockerade och ställer oss oförstående till en sådan handling, sa utrikesminister Jonas Gahr Støre enligt tidningen Aftenposten.
Nobelkommittén har reagerat:
"This is the first time a Nobel Peace Prize has been confiscated by national authorities. The medal and the diploma have been removed from Dr Ebadi’s bank box, together with other personal items. Such an act leaves us feeling shock and disbelief."
Nej, aldrig tidgare har myndigheter konfiskerat ett fredspris. Den upprödhet man ger utryck för i Norge delar nu många. Och nyheten sprid nu över världen. Kvinnor i Iran vill att vi i Europa visar vårt stöd för deras kamp den 8 mars 2010. Vad svarar du på den önskan?
Så sent som i torsdags, den 26 november besökte den iranska feministen och människorättsaktivisten Shadi Sadr riksdagen. Hon är verksam både som advokat och journalist. Men den 17 juli bortfördes hon på öppen gata i Teheran och fördes till Evinfängelset.
Något jag tog upp med Utrikesminter Carl Bildt M, se mer på riksdagens hemsida. Shadi Sadr blev villkorligt frigiven mot en borgen motsvarande 400 000 kronor. Att hon släpptes tillsammans med 140 andra som gripits den senaste tiden har tolkats som en följd av växande kritik, även från delar av prästerskapet, mot regimens våldsmetoder. Enligt uppskattningar kan det vara tio gånger så många som fortfarande är fängslade.
Hennes tal finns översatt på Expressens hemsida. Läget i Iran gör mig bekymrad för kvinnorörelsen och kvinnorna situation men samtidigt är de en förändringskraft som ger hopp.
Men kvinnor är oroliga för att deras krav kommer att ges upp vid internationella överenskommelser. Och den oron är befogad, vi har sett det hända förut. Sett hur lätt kvinnors krav väger när maktens män gör upp.
Samtalsledare var Arne Ruth. Och jag, Carina Hägg (S) Bodil Ceballos (MP), Amineh Kakabaveh (V) och Birgitta Ohlsson (FP) deltog i panelen. Det var nog fler än jag som var besvikna på högerregeringen som företräddes av Ohlsson.
Och nu hör vi om vad som hänt advokaten Ebadi, den första muslimska kvinna som tilldelades fredspriset. Hon har imponerats med sitt uthålliga och sakliga arbete för kvinnor mänskliga rättigheter. Hon har inte velat lämna sitt hemland Iran men efter presidentvalet i juni har hon valt att stanna utomlands. Och hon har uttalat sitt stöd för regimens motståndare.
– Motståndet är inte nedslaget. Jag vet att folket kommer att vinna till slut, sade hon i en DN-intervju i slutet av september.
Vi vet om hot och enligt uppgifter från norska UD har maken blivit arresterad och misshandlad, hans bankkonto har blockerats och utbetalningar av hans pension stoppats.
– Vi är chockerade och ställer oss oförstående till en sådan handling, sa utrikesminister Jonas Gahr Støre enligt tidningen Aftenposten.
Nobelkommittén har reagerat:
"This is the first time a Nobel Peace Prize has been confiscated by national authorities. The medal and the diploma have been removed from Dr Ebadi’s bank box, together with other personal items. Such an act leaves us feeling shock and disbelief."
Nej, aldrig tidgare har myndigheter konfiskerat ett fredspris. Den upprödhet man ger utryck för i Norge delar nu många. Och nyheten sprid nu över världen. Kvinnor i Iran vill att vi i Europa visar vårt stöd för deras kamp den 8 mars 2010. Vad svarar du på den önskan?
torsdag 26 november 2009
Jobbens förrädare
Den svenska fordonsindustrin står och vacklar inför framtiden. I förra veckan nåddes vi av beskedet att Koenigsegg Group drar sig ur förhandlingarna med Saabs amerikanska ägare General Motors. Ett besked som väcker stor oro i vårt län då det finns många underleverantörer som levererar till Saabs anläggningar och som sysselsätter många av länsborna. En långsiktig hållbar lösning måste nu till för att trygga jobben för de anställa inom Saab-koncernen och hos dess underleverantörer. Förhandlingarna mellan Saab och Koenigsegg har varit långdragna men vi som har följt förhandlingarna på håll har ändå haft förhoppningarna att förhandlingarna skulle gå i lås. Nu får vi alla avvakta General Motors och regeringens nästa steg.
Men regeringen prioriterar att skylla ifrån sig på andra istället för att agera. Och när inte endast Saab anställda utan hela företagsklustret våndas kom C utspel, sänk lönen för unga. Så nu har Maud Olofsson C, om än tillfälligt försvunnit ur rutan medan PR-strategerna grunnar.
Mauds Olofssons trogna coachar Torbjörn Egerhag, partistyrelseledamot, VU samt Annie Johansson partistyrelseledamot, båda Värnamo vill krossa ett helt företagskluster. Företag som också har underleverantörer till Saab från vår bygd. Deras väljare påverkas men vem granskar sambanden. Är Gnosjöbygden företrädare på riksnivå jobbens förrädare. Vi har sett fel budget i fel tid och att konkreta förslag till näringspolitik har avfärdats med förskräckande resultat idag.
Vår socialdemokratiska kongressen är nu avslutad, många viktiga nya beslut fattades och politiken formades inför valet 2010. Att utbildning och entreprenörskap ger högre tillväxt och fler jobb ska tydligare lyftas fram i vår socialdemokratiska politik. I 2010-talets Sverige måste arbetslinjen också vara en utbildningslinje. Utbildning avgör individens frihet, trygghet och möjlighet till ett utvecklande jobb – men också samhällets förmåga till omställning, utveckling och tillväxt. Sverige utvecklas när vi var och en lär nytt. Därför vill vi se en politik som öppnar dörrar till ett livslångt lärande med återkommande möjligheter för alla – inte bara några.
Det behövs en framtidsinriktade politik för entreprenörer och företagare. Den trygghet som anställda har vid sjukdom, föräldraskap eller arbetslöshet måste i större utsträckning gälla även företagare.
Möjligheterna till kompetensutveckling på jobbet måste bli mycket bättre. Även tiden mellan två jobb ska vara en tid av lärande och utveckling – inte en tid av utslagning. Sverige behöver fler som arbetar, inte färre. Arbetsutbudet måste öka.
En kompetensförsäkring ska göra det möjligt för människor att utbilda sig så att de långsiktigt kan behålla sitt jobb eller kunna byta arbetsuppgifter, bransch och yrke. Arbetsmarknadens parter ska medverka i utformningen av försäkringen. Både låg- och högutbildade ska få lämpligt stöd.
En utvidgad arbetsmarknad ska utvecklas för personer som har mycket svårt att få jobb. En ny resurs, Kraftsam, ska erbjuda individuella och flexibla vägar tillbaka till arbetslivet. Människor med behov av stöd ska inte skickas fram och tillbaka mellan olika myndigheter. Varje människas förmåga ska tas tillvara.
Arbetslöshetsförsäkringen ska vara enkel att förstå, pålitlig och inte kunna missbrukas. Då bidrar den till rörlighet på arbetsmarknaden och en bred uppslutning kring utveckling i svensk ekonomi. En arbetslöshetsförsäkring som omfattar de flesta löntagare är en viktig del av en starkare arbetslinje. Avgifterna ska sänkas kraftigt och inte vara beroende av risken för arbetslöshet. Taket i a-kassan ska höjas. Målet är att 80 procent ska ha 80 procent av tidigare lön i ersättning.
Men regeringen prioriterar att skylla ifrån sig på andra istället för att agera. Och när inte endast Saab anställda utan hela företagsklustret våndas kom C utspel, sänk lönen för unga. Så nu har Maud Olofsson C, om än tillfälligt försvunnit ur rutan medan PR-strategerna grunnar.
Mauds Olofssons trogna coachar Torbjörn Egerhag, partistyrelseledamot, VU samt Annie Johansson partistyrelseledamot, båda Värnamo vill krossa ett helt företagskluster. Företag som också har underleverantörer till Saab från vår bygd. Deras väljare påverkas men vem granskar sambanden. Är Gnosjöbygden företrädare på riksnivå jobbens förrädare. Vi har sett fel budget i fel tid och att konkreta förslag till näringspolitik har avfärdats med förskräckande resultat idag.
Vår socialdemokratiska kongressen är nu avslutad, många viktiga nya beslut fattades och politiken formades inför valet 2010. Att utbildning och entreprenörskap ger högre tillväxt och fler jobb ska tydligare lyftas fram i vår socialdemokratiska politik. I 2010-talets Sverige måste arbetslinjen också vara en utbildningslinje. Utbildning avgör individens frihet, trygghet och möjlighet till ett utvecklande jobb – men också samhällets förmåga till omställning, utveckling och tillväxt. Sverige utvecklas när vi var och en lär nytt. Därför vill vi se en politik som öppnar dörrar till ett livslångt lärande med återkommande möjligheter för alla – inte bara några.
Det behövs en framtidsinriktade politik för entreprenörer och företagare. Den trygghet som anställda har vid sjukdom, föräldraskap eller arbetslöshet måste i större utsträckning gälla även företagare.
Möjligheterna till kompetensutveckling på jobbet måste bli mycket bättre. Även tiden mellan två jobb ska vara en tid av lärande och utveckling – inte en tid av utslagning. Sverige behöver fler som arbetar, inte färre. Arbetsutbudet måste öka.
En kompetensförsäkring ska göra det möjligt för människor att utbilda sig så att de långsiktigt kan behålla sitt jobb eller kunna byta arbetsuppgifter, bransch och yrke. Arbetsmarknadens parter ska medverka i utformningen av försäkringen. Både låg- och högutbildade ska få lämpligt stöd.
En utvidgad arbetsmarknad ska utvecklas för personer som har mycket svårt att få jobb. En ny resurs, Kraftsam, ska erbjuda individuella och flexibla vägar tillbaka till arbetslivet. Människor med behov av stöd ska inte skickas fram och tillbaka mellan olika myndigheter. Varje människas förmåga ska tas tillvara.
Arbetslöshetsförsäkringen ska vara enkel att förstå, pålitlig och inte kunna missbrukas. Då bidrar den till rörlighet på arbetsmarknaden och en bred uppslutning kring utveckling i svensk ekonomi. En arbetslöshetsförsäkring som omfattar de flesta löntagare är en viktig del av en starkare arbetslinje. Avgifterna ska sänkas kraftigt och inte vara beroende av risken för arbetslöshet. Taket i a-kassan ska höjas. Målet är att 80 procent ska ha 80 procent av tidigare lön i ersättning.
tisdag 24 november 2009
FN-dagen mot mäns våld mot kvinnor
Den 25 november är FN-dagen mot mäns våld mot kvinnor. Det är ett globalt problem, Världshälsoorganisationen WHO beräknar att en tredjedel av världens kvinnor och flickor någon gång eller flera gånger utsatts för våld eller våldtäkt. Statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå visar att våldet mot kvinnor fortsätter att öka. Det är en oroande utveckling. Antalet misshandelsbrott mot kvinnor 15 år eller äldre ökade med 5 procent till cirka 28 300. Dessutom gjordes cirka 2 730 anmälningar om grov kvinnofridskränkning under år 2008, vilket är en ökning med 9 procent jämfört med år 2007.
Så mitt arbete inom Europarådet för en konvention bidrar redan nu till att sätta fokus på kvinnors rättigheter som människor. Våld mot kvinnor är en kränkning av den kroppsliga integriteten och kvinnors grundläggande friheter och rättigheter. Det är en allvarlig brottslig handling.
Våld mot kvinnor är idag ett av Sveriges vanligaste brott som omfattar sexuellt våld. Att påfallande många brottsoffer är unga borde påkalla särskild uppmärksamhet för att säkerställa deras behov, med hänsyn till deras ålder och status som barn i enlighet med FN:s barnkonvention.
Att köpa eller försöka köpa sexuella tjänster är sedan den 1 januari 1999 kriminaliserat. Lagstiftningen har varit en viktig markering mot utnyttjandet av kvinnor sedan sexköpslagen trädde i kraft för nu tio år sedan. Lagen speglar det svenska synsättet, att köp av sexuella tjänster är ett övergrepp där det är köparens handling som är straffvärd och den säljande parten som är skyddsvärd.
Sexköpslagen ligger nu på regeringens bord och utreds. Men vi vet att M och Fp var emot att lagen införandes. Och under senare tid har vitt den uppfattningen inom borgerligheten åter kommit upp i ljuset. Fredrik Federley motion om att avskaffa sexköpslagen innebär i princip en legalisering av handel med framförallt flickor. Och han är inte ensam om att ha en människosyn som förespråkar sexslavar.
Samtidigt vägrar regeringen att ratifisera Europarådets konvention mot trafficking. Och Amnestys krav på en nationell Handlingsplan mot sexullet våld har avfärdats av högerpartierna. Därav råder nu stor oklarhet om regeringens position. Och regeringen har även vägrat att använda ordförandeskapet i EU till att också tala om Sexköpslagen.
Jag vill gå en helt annan väg för att skyddet för dem som utnyttjas genom prostitution istället förstärks. Det skulle dessutom innebära en tydlig markering till dem som funderar över att försöka köpa sex och utnyttja framförallt flickor och kvinnor på detta sätt. Det är dags att skärpa straffet för sexköp!
Motivet när sexköpslagen infördes var och är att det är angeläget för samhället att bekämpa prostitution därför att det medför allvarliga skador för både individen och samhället. En omfattande kriminalitet är också vanlig i samband med prostitution som tillexempel människohandel, misshandel, koppleriverksamhet och narkotika handel.
Men just nu ligger sexköpslagen på regeringens bord. Så hur framtidens sexköpslag kommer att se ut är därför oklart. Först våren 2010 kan vi få veta. Men min oro växer. Sexköpslagens vara eller icke vara är en debatt som uppstår med jämna mellanrum. Som en del i debatten skapar jag nu en fb-sida för alla oss som tycker att det är viktigt att köp av sexuella tjänster även fortsättningsvis skall ses som ett brott – och att samhällsutvecklingen så här tio år efter sexköpslagens ikraftträdande talar för att lagen snarare borde skärpas ytterligare.
Välkommen att gå med i fb-gruppen samt att sprida informationen vidare.
http://www.facebook.com/group.php?gid=335747195290
Så mitt arbete inom Europarådet för en konvention bidrar redan nu till att sätta fokus på kvinnors rättigheter som människor. Våld mot kvinnor är en kränkning av den kroppsliga integriteten och kvinnors grundläggande friheter och rättigheter. Det är en allvarlig brottslig handling.
Våld mot kvinnor är idag ett av Sveriges vanligaste brott som omfattar sexuellt våld. Att påfallande många brottsoffer är unga borde påkalla särskild uppmärksamhet för att säkerställa deras behov, med hänsyn till deras ålder och status som barn i enlighet med FN:s barnkonvention.
Att köpa eller försöka köpa sexuella tjänster är sedan den 1 januari 1999 kriminaliserat. Lagstiftningen har varit en viktig markering mot utnyttjandet av kvinnor sedan sexköpslagen trädde i kraft för nu tio år sedan. Lagen speglar det svenska synsättet, att köp av sexuella tjänster är ett övergrepp där det är köparens handling som är straffvärd och den säljande parten som är skyddsvärd.
Sexköpslagen ligger nu på regeringens bord och utreds. Men vi vet att M och Fp var emot att lagen införandes. Och under senare tid har vitt den uppfattningen inom borgerligheten åter kommit upp i ljuset. Fredrik Federley motion om att avskaffa sexköpslagen innebär i princip en legalisering av handel med framförallt flickor. Och han är inte ensam om att ha en människosyn som förespråkar sexslavar.
Samtidigt vägrar regeringen att ratifisera Europarådets konvention mot trafficking. Och Amnestys krav på en nationell Handlingsplan mot sexullet våld har avfärdats av högerpartierna. Därav råder nu stor oklarhet om regeringens position. Och regeringen har även vägrat att använda ordförandeskapet i EU till att också tala om Sexköpslagen.
Jag vill gå en helt annan väg för att skyddet för dem som utnyttjas genom prostitution istället förstärks. Det skulle dessutom innebära en tydlig markering till dem som funderar över att försöka köpa sex och utnyttja framförallt flickor och kvinnor på detta sätt. Det är dags att skärpa straffet för sexköp!
Motivet när sexköpslagen infördes var och är att det är angeläget för samhället att bekämpa prostitution därför att det medför allvarliga skador för både individen och samhället. En omfattande kriminalitet är också vanlig i samband med prostitution som tillexempel människohandel, misshandel, koppleriverksamhet och narkotika handel.
Men just nu ligger sexköpslagen på regeringens bord. Så hur framtidens sexköpslag kommer att se ut är därför oklart. Först våren 2010 kan vi få veta. Men min oro växer. Sexköpslagens vara eller icke vara är en debatt som uppstår med jämna mellanrum. Som en del i debatten skapar jag nu en fb-sida för alla oss som tycker att det är viktigt att köp av sexuella tjänster även fortsättningsvis skall ses som ett brott – och att samhällsutvecklingen så här tio år efter sexköpslagens ikraftträdande talar för att lagen snarare borde skärpas ytterligare.
Välkommen att gå med i fb-gruppen samt att sprida informationen vidare.
http://www.facebook.com/group.php?gid=335747195290
onsdag 11 november 2009
Regeringens hokus-pokus jobbcoacher
De senaste dagarna har regeringens satsning på jobbcoacher granskats av media. Stora brister har hittats. Regeringen har spenderat tre miljarder på att få arbetslösa och sjukskrivna att komma tillbaka till arbetsmarknaden och en del av metoderna har varit handpåläggning och hypnos, utförda av människor som saknar utbildning.
Ansvaret för fiaskot med hokus-pokusjobbcoacherna ligger entydigt hos arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. För att citera Arbetsförmedlingens frustrerade presschef: 'Det måste bli politik av detta'. Littorin lär gå till historien som en av de mest misslyckade arbetsmarknadsministrarna genom tiderna. Nu behöver vi bättre utgå ifrån den som söker jobb och den som söker personal.
Den som söker jobb måste få bättre möjligheter att utbilda och kompetensutveckla sig, samt få bättre - riktigt - stöd när man söker nytt jobb.
Över 5000 ungdomar är arbetssökande i Jönköpings län, det är dubbelt så många som vid samma tid ifjor. Vi vill anpassa utbildningen till verklighetens behov genom att införa nära samarbete med företagen i Sverige. Regeringens jobbpolitik har grundat sig på antagandet att det finns jobb för de som verkligen vill jobba. Som om folk drömmer om att bli bidragsberoende?
Problemet är snarare att regeringens utgångspunkt inte är förenad med verkligheten. Det är inte människors drivkraft det är fel på. Det finns jobb, det är sant, men det saknas rätt kunskap. Nyckeln till att öppna låsta dörrar för ungdomar är därför omfattande investeringar i utbildning. Sätt in åtgärder för ungdomar från dag ett när de kommer till arbetsförmedlingen, istället för som regeringen, där ungdomar hamnar i 90 dagars karantän. Till vilken nytta? Sverige kan-bättre!
Ansvaret för fiaskot med hokus-pokusjobbcoacherna ligger entydigt hos arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. För att citera Arbetsförmedlingens frustrerade presschef: 'Det måste bli politik av detta'. Littorin lär gå till historien som en av de mest misslyckade arbetsmarknadsministrarna genom tiderna. Nu behöver vi bättre utgå ifrån den som söker jobb och den som söker personal.
Den som söker jobb måste få bättre möjligheter att utbilda och kompetensutveckla sig, samt få bättre - riktigt - stöd när man söker nytt jobb.
Över 5000 ungdomar är arbetssökande i Jönköpings län, det är dubbelt så många som vid samma tid ifjor. Vi vill anpassa utbildningen till verklighetens behov genom att införa nära samarbete med företagen i Sverige. Regeringens jobbpolitik har grundat sig på antagandet att det finns jobb för de som verkligen vill jobba. Som om folk drömmer om att bli bidragsberoende?
Problemet är snarare att regeringens utgångspunkt inte är förenad med verkligheten. Det är inte människors drivkraft det är fel på. Det finns jobb, det är sant, men det saknas rätt kunskap. Nyckeln till att öppna låsta dörrar för ungdomar är därför omfattande investeringar i utbildning. Sätt in åtgärder för ungdomar från dag ett när de kommer till arbetsförmedlingen, istället för som regeringen, där ungdomar hamnar i 90 dagars karantän. Till vilken nytta? Sverige kan-bättre!
tisdag 10 november 2009
FN:s internationella dag för att avskaffa våld mot kvinnor
Då är vi klara med inbjudan till den 25 november 2009. Jag tar ännu ett iniativ för att komma framåt i arbetet med att utrota mäns våld mot kvinnor. Europarådet, IPU, OSSE, Nordiska rådet och EMPA samlas för första gången kring detta ämne.
Vad kan vi i delegationerna göra bättre tillsammans. Och vad kan riksdagens delegationer göra i samverkan med professionen, NGO och regeringen med stöd av Talmannen?
Jag är som Europarådets kontaktparlamentariker i riksdagen och för oss i UNIFEM Sverige glad att kunna presentera inbjudan nedan.
Tid: Onsdagen den 25 november kl. 10.00–12.30
Plats: Förstakammarsalen, Sveriges riksdag
Program
9.30 Registrering, entré Riksplan
10.00 Talman Per Westerberg öppnar seminariet
10.05 Sveriges arbete gällande mäns våld mot kvinnor ur ett internationellt perspektiv
Christer Hallerby, statssekreterare, Integrations- och
jämställdhetsdepartementet
10.20 Frågestund
10.40 Nya forskningsrön
Gun Heimer, Professor, chef, Nationellt Centrum för kvinnofrid
11.00 Kriminalvårdens behandling av män som utövat våld mot kvinnor
Mari-Anne Tobiasson, programsamordnare, Kriminalvården
Pär Östberg, producent, Amphi Produktion
Filmvisning; nyproducerade kortfilmer som används inom
Kriminalvårdens behandlingsprogram
11.40 Paneldiskussion:
Riksdagens arbete för att avskaffa mäns våld mot kvinnor
Carina Hägg (s), Europarådets parlamentariska församling
Kent Olsson (m), riksdagens manliga nätverk
Rosita Runegrund (kd), EMPA
Tone Tingsgård (s), OSSE:s parlamentariska församling
Hans Wallmark (m), TBC, Nordiska rådet
Krister Örnfjäder (s), Interparlamentariska unionen, IPU
12.30 Avslutning
Målgrupper: riksdagens ledamöter, regeringskansliet,
myndigheter och enskilda organisationer
Arrangör: Riksdagens delegationer till Europarådets
parlamentariska församling, IPU, OSSE:s parlamentariska
församling, Nordiska rådet, EMPA och riksdagens manliga
nätverk i samverkan med UNIFEM Sverige.
Vad kan vi i delegationerna göra bättre tillsammans. Och vad kan riksdagens delegationer göra i samverkan med professionen, NGO och regeringen med stöd av Talmannen?
Jag är som Europarådets kontaktparlamentariker i riksdagen och för oss i UNIFEM Sverige glad att kunna presentera inbjudan nedan.
Tid: Onsdagen den 25 november kl. 10.00–12.30
Plats: Förstakammarsalen, Sveriges riksdag
Program
9.30 Registrering, entré Riksplan
10.00 Talman Per Westerberg öppnar seminariet
10.05 Sveriges arbete gällande mäns våld mot kvinnor ur ett internationellt perspektiv
Christer Hallerby, statssekreterare, Integrations- och
jämställdhetsdepartementet
10.20 Frågestund
10.40 Nya forskningsrön
Gun Heimer, Professor, chef, Nationellt Centrum för kvinnofrid
11.00 Kriminalvårdens behandling av män som utövat våld mot kvinnor
Mari-Anne Tobiasson, programsamordnare, Kriminalvården
Pär Östberg, producent, Amphi Produktion
Filmvisning; nyproducerade kortfilmer som används inom
Kriminalvårdens behandlingsprogram
11.40 Paneldiskussion:
Riksdagens arbete för att avskaffa mäns våld mot kvinnor
Carina Hägg (s), Europarådets parlamentariska församling
Kent Olsson (m), riksdagens manliga nätverk
Rosita Runegrund (kd), EMPA
Tone Tingsgård (s), OSSE:s parlamentariska församling
Hans Wallmark (m), TBC, Nordiska rådet
Krister Örnfjäder (s), Interparlamentariska unionen, IPU
12.30 Avslutning
Målgrupper: riksdagens ledamöter, regeringskansliet,
myndigheter och enskilda organisationer
Arrangör: Riksdagens delegationer till Europarådets
parlamentariska församling, IPU, OSSE:s parlamentariska
församling, Nordiska rådet, EMPA och riksdagens manliga
nätverk i samverkan med UNIFEM Sverige.
måndag 9 november 2009
Sex-köpslagen på export eller..
från debatten om Kriminalisering av köp av sexuella tjänster i Europa
Fru talman! Jag vill tacka Thomas Bodström, som har ställt den här interpellationen så att vi har möjlighet att få denna debatt med justitieministern här i kammaren.
Jag tillhör dem som är besvikna. Jag trodde att vi hade kommit längre och att vi därmed också skulle kunna få en uppslutning kring detta och därmed också få hjälp av den nuvarande regeringen att tala väl om sexköpslagen också utanför Sveriges gränser.
Vi har sett en förändring i vår omvärld. Våra socialdemokratiska partivänner i Danmark har tagit ett beslut om detta på sin kongress, och Island och Norge har antagit lagar om sexköp som går längre än den svenska. Vi har också sett ansatser i Finlands parlament, där man har tagit ett litet steg i rätt riktning, och vi hoppas att man kan gå vidare.
Vi är inte ensamma längre. Det finns en stor nyfikenhet hos dem som tycker att detta är viktiga frågor. Det är klart att det finns andra som inte tycker att detta är något som över huvud taget bör lyfta upp på politisk nivå. De kanske kan känna sympati för Beatrice Asks inställning, men de andra – de som vill driva på framåt och skydda offren, de som vill skydda dessa kvinnor och synliggöra den organiserade brottsligheten och det grova utnyttjandet av kvinnor som är vår tids slavhandel – har förväntningar på oss. Det har de rätt att ha.
Vi väckte i riksdagen en motion om att man skulle ha ett porr- och prostitutionsfritt ordförandeskap. Det blev en enighet från oppositionen, men motionen röstades ned. Vi fick inget ställningstagande till förmån för den här motionen i utrikesutskottet.
Men det sades lite under hand: Ja, men vi ska nog göra det här ändå. Vi ska se till att det blir så.
Jag ser inget av det i dag.
Vi har haft en unik möjlighet att inte bara ta upp det i tal utan också i praktisk handling visa att det här är något som är viktigt för oss. Det handlar om vad det kan betyda när man gör upphandlingar och när man hänvisar till hotell och så vidare. Det kostar så lite att bjuda på den informationen och att visa att det vi säger och det vi gör hänger ihop. Man har inte tagit vara på den möjligheten.
Det har också under senare tid och under den nuvarande regeringens mandatperiod, både inom Europa och utanför, varit andra idrottsarrangemang. Det har planerats för sådana som är på gång. Jag ser inte att man utifrån de förutsättningar som finns talar om problemet med prostitution i anslutning till stora arrangemang.
Det kan vara idrottsarrangemang. Det kan naturligtvis även vara andra arrangemang. Men den här möjligheten har man inte heller tagit vara på. Vi ser alltså att regeringen drar sig tillbaka från att vara en aktiv aktör.
Jag var deltagare i seminariet i Bryssel om trafficking. Jag förstår att man kanske inte hade kunnat komma fram till en slutsats i slutdokumentet och kunnat få en uppslutning bland alla medverkande bakom sexköpslagen. Men man kunde ha lyft in det. Man kunde ha drivit på. Man kunde ha talat om hur vi jobbar med de här frågorna och att det finns en möjlighet. Då hade man kanske längre fram kunnat få en uppslutning.
Jag vill avslutningsvis säga, justitieministern och fru talman, att vi hade en interpellationsdebatt tidigare under förmiddagen om just ratificeringen av Europarådets konvention mot trafficking.
Vi har fortfarande inte fått ett datum för när den propositionen eller skrivelsen kommer till riksdagens bord, så att vi kan fatta beslut. Kommer vi att kunna fatta beslut under år 2010, under den del som ligger före valet? Eller kommer vi inte att kunna det? Kommer det att komma någonting så sent att vi inte hinner under denna mandatperiod?
Jag beklagar att jag inte under den här mandatperioden ens har kunnat säga att det ändå kommer en ratifikation, att det ges en möjlighet. Jag har inte ens kunnat säga det. Ingen kan tolka det på annat sätt än att det är en nedtoning av ambitionerna.
När man tittar i översynen av sexköpslagen ser man att det står att det synsättet ska vara en av utgångspunkterna, inte att det ska vara utgångspunkten.
Beatrice Ask! Det finns mycket mer att stå till svars för.
och min slutreplik:
Fru talman! Jag vill understryka att vi under första åren av mandatperioden har gjort vårt yttersta för att hitta bred samsyn i dessa frågor och underhand påverka, lyfta fram perspektiv och informera om hur man ser på oss i vår omvärld, vilka förväntningar som finns och vad som krävs av oss. Jag får dock konstatera efter denna och tidigare interpellationsdebatt att det finns en politisk skiljelinje.
Justitieminister Beatrice Ask kallade det jag tidigare i dag förde fram för konspirationsteorier, men dessa har bekräftats av henne själv och av Ulrika Karlsson. Regeringen har inte intresse av att föra fram perspektivet att det finns ett samband mellan prostitution, efterfrågan på kvinnor för att utnyttja dem sexuellt och trafficking, vår tids slavhandel.
Vi är ett feministiskt parti. Vi erkänner och ser ojämställdhet och maktstrukturer och att det också visar sig i prostitution och människohandel. Har man inte det perspektivet ser man inte det och för inte heller en politik för att hantera dessa frågor. Jämställdhet kan inte uppnås så länge män köper, säljer och utnyttjar kvinnor och barn genom att prostituera dem. Det är oerhört viktiga frågor, och jag hade hoppats att vi delade den synen.
Det är ingen slump att Göran Lindblad som ordförande för Europarådsdelegationen röstade på ett annat sätt. Han är företrädare för regeringen i dessa sammanhang.
Det är ingen slump att det pågår en intensiv debatt inom den borgerliga gruppen om att riva upp sexköpslagen.
Det är ingen slump att företrädare för den borgerliga regeringen bevistar konferenser i Europa och säger: Vi ska riva upp lagen genom att ändra straffsatserna. Vi kan inte ta bort hela lagen, men vi ska göra det på ett annat sätt.
När man läser direktiven och ser hur vaga de är känner man såklart en oro. När man dessutom ser att regeringen skjuter ansvaret för att informera om sexköpslagen från sig själv till Svenska institutet som plockar in folk som har en positiv syn på prostitution blir oron inte mindre. Det är inte fråga om några konspirationsteorier; det är dagens verklighet. Jag beklagar det djupt.
Fru talman! Jag vill tacka Thomas Bodström, som har ställt den här interpellationen så att vi har möjlighet att få denna debatt med justitieministern här i kammaren.
Jag tillhör dem som är besvikna. Jag trodde att vi hade kommit längre och att vi därmed också skulle kunna få en uppslutning kring detta och därmed också få hjälp av den nuvarande regeringen att tala väl om sexköpslagen också utanför Sveriges gränser.
Vi har sett en förändring i vår omvärld. Våra socialdemokratiska partivänner i Danmark har tagit ett beslut om detta på sin kongress, och Island och Norge har antagit lagar om sexköp som går längre än den svenska. Vi har också sett ansatser i Finlands parlament, där man har tagit ett litet steg i rätt riktning, och vi hoppas att man kan gå vidare.
Vi är inte ensamma längre. Det finns en stor nyfikenhet hos dem som tycker att detta är viktiga frågor. Det är klart att det finns andra som inte tycker att detta är något som över huvud taget bör lyfta upp på politisk nivå. De kanske kan känna sympati för Beatrice Asks inställning, men de andra – de som vill driva på framåt och skydda offren, de som vill skydda dessa kvinnor och synliggöra den organiserade brottsligheten och det grova utnyttjandet av kvinnor som är vår tids slavhandel – har förväntningar på oss. Det har de rätt att ha.
Vi väckte i riksdagen en motion om att man skulle ha ett porr- och prostitutionsfritt ordförandeskap. Det blev en enighet från oppositionen, men motionen röstades ned. Vi fick inget ställningstagande till förmån för den här motionen i utrikesutskottet.
Men det sades lite under hand: Ja, men vi ska nog göra det här ändå. Vi ska se till att det blir så.
Jag ser inget av det i dag.
Vi har haft en unik möjlighet att inte bara ta upp det i tal utan också i praktisk handling visa att det här är något som är viktigt för oss. Det handlar om vad det kan betyda när man gör upphandlingar och när man hänvisar till hotell och så vidare. Det kostar så lite att bjuda på den informationen och att visa att det vi säger och det vi gör hänger ihop. Man har inte tagit vara på den möjligheten.
Det har också under senare tid och under den nuvarande regeringens mandatperiod, både inom Europa och utanför, varit andra idrottsarrangemang. Det har planerats för sådana som är på gång. Jag ser inte att man utifrån de förutsättningar som finns talar om problemet med prostitution i anslutning till stora arrangemang.
Det kan vara idrottsarrangemang. Det kan naturligtvis även vara andra arrangemang. Men den här möjligheten har man inte heller tagit vara på. Vi ser alltså att regeringen drar sig tillbaka från att vara en aktiv aktör.
Jag var deltagare i seminariet i Bryssel om trafficking. Jag förstår att man kanske inte hade kunnat komma fram till en slutsats i slutdokumentet och kunnat få en uppslutning bland alla medverkande bakom sexköpslagen. Men man kunde ha lyft in det. Man kunde ha drivit på. Man kunde ha talat om hur vi jobbar med de här frågorna och att det finns en möjlighet. Då hade man kanske längre fram kunnat få en uppslutning.
Jag vill avslutningsvis säga, justitieministern och fru talman, att vi hade en interpellationsdebatt tidigare under förmiddagen om just ratificeringen av Europarådets konvention mot trafficking.
Vi har fortfarande inte fått ett datum för när den propositionen eller skrivelsen kommer till riksdagens bord, så att vi kan fatta beslut. Kommer vi att kunna fatta beslut under år 2010, under den del som ligger före valet? Eller kommer vi inte att kunna det? Kommer det att komma någonting så sent att vi inte hinner under denna mandatperiod?
Jag beklagar att jag inte under den här mandatperioden ens har kunnat säga att det ändå kommer en ratifikation, att det ges en möjlighet. Jag har inte ens kunnat säga det. Ingen kan tolka det på annat sätt än att det är en nedtoning av ambitionerna.
När man tittar i översynen av sexköpslagen ser man att det står att det synsättet ska vara en av utgångspunkterna, inte att det ska vara utgångspunkten.
Beatrice Ask! Det finns mycket mer att stå till svars för.
och min slutreplik:
Fru talman! Jag vill understryka att vi under första åren av mandatperioden har gjort vårt yttersta för att hitta bred samsyn i dessa frågor och underhand påverka, lyfta fram perspektiv och informera om hur man ser på oss i vår omvärld, vilka förväntningar som finns och vad som krävs av oss. Jag får dock konstatera efter denna och tidigare interpellationsdebatt att det finns en politisk skiljelinje.
Justitieminister Beatrice Ask kallade det jag tidigare i dag förde fram för konspirationsteorier, men dessa har bekräftats av henne själv och av Ulrika Karlsson. Regeringen har inte intresse av att föra fram perspektivet att det finns ett samband mellan prostitution, efterfrågan på kvinnor för att utnyttja dem sexuellt och trafficking, vår tids slavhandel.
Vi är ett feministiskt parti. Vi erkänner och ser ojämställdhet och maktstrukturer och att det också visar sig i prostitution och människohandel. Har man inte det perspektivet ser man inte det och för inte heller en politik för att hantera dessa frågor. Jämställdhet kan inte uppnås så länge män köper, säljer och utnyttjar kvinnor och barn genom att prostituera dem. Det är oerhört viktiga frågor, och jag hade hoppats att vi delade den synen.
Det är ingen slump att Göran Lindblad som ordförande för Europarådsdelegationen röstade på ett annat sätt. Han är företrädare för regeringen i dessa sammanhang.
Det är ingen slump att det pågår en intensiv debatt inom den borgerliga gruppen om att riva upp sexköpslagen.
Det är ingen slump att företrädare för den borgerliga regeringen bevistar konferenser i Europa och säger: Vi ska riva upp lagen genom att ändra straffsatserna. Vi kan inte ta bort hela lagen, men vi ska göra det på ett annat sätt.
När man läser direktiven och ser hur vaga de är känner man såklart en oro. När man dessutom ser att regeringen skjuter ansvaret för att informera om sexköpslagen från sig själv till Svenska institutet som plockar in folk som har en positiv syn på prostitution blir oron inte mindre. Det är inte fråga om några konspirationsteorier; det är dagens verklighet. Jag beklagar det djupt.
Tidigare i veckan debatterade jag med högerledamöter utifrån betänkandet om Euroaprådet och vår reservationen och i fredags debatterade jag vidare med Justitieminster Beatrice Ask M utifrån min Ip om Ratifikation av konventionen mot trafficking, men fortfarande inga positiva svar på frågor som:
- När ska Sverige, enligt justitieministerns avsikter, ha ratificerat Europarådets konvention mot trafficking?
- Avser justitieministern att ta initiativ för att säkerställa en såväl organisatorisk som finansiell förmåga samt redovisa prioriteringar för GRETA?
- Avser justitieministern att aktivt verka för att EU och enskilda länder ratificerar Europarådets konvention mot trafficking?
Ojämställdhet och maktstrukturer visar sig också i prostitution och människohandel. Jämställdhet kan inte uppnås så länge män köper, säljer och utnyttjar kvinnor och barn genom att prostituera dem. Prostitution och handel med kvinnor är en del av mäns våld mot kvinnor och barn. Argument som att prostitution är oundvikligt, att män inte kan behärska sin sexuella drift, att skadeverkningarna minskar, att staten får kontroll över sexindustrin och att gatuprostitutionen stoppas hävdas av legaliseringsivrarna. Men sexköp handlar inte om kvinnans sexualitet, utan om mäns sexualitet och mäns kontroll av kvinnor.
Trafficking innebär en cynisk och hänsynslös handel med människor och är vår tids slavhandel. Europas länder är i varierande grad destinationsländer, transitländer och ursprungsländer för människohandlarna. En av Europarådets viktigaste uppgifter är att garantera och skydda de mänskliga rättigheterna i medlemsstaterna. I uppgifterna ingår att hitta gemensamma lösningar på samhällsproblem som människohandel, organiserad brottslighet och brott mot barn. Vi vet att det ofta är unga minderåriga flickor som säljs för prostitution. Arbete mot prostitution och människohandel, barnpornografi och annan sexuell exploatering av barn ska prioriteras. Straffskalan för vissa brott bör skärpas. Etiska riktlinjer och uppförandekoder hos myndigheter och organisationer såväl nationellt som på europeisk och internationell nivå är viktiga delar av det förebyggande och normgivande arbetet.
Till Sverige transporteras årligen mellan 400 och 600 kvinnor samt ett okänt antal barn. Mörkertalet är stort. Trots en ökad kunskap och debatt ökar människohandeln för varje år. The International Labour Organisation, ILO, beräknar antalet utsatta till flera miljoner varje år. Majoriteten av de drabbade är kvinnor och barn. Nära hälften utnyttjas för huvudsakligen sexuella ändamål, sexslaveri, ofta nära kopplat till prostitution och annan grov organiserad brottslighet.
Vi har anledning att vara stolta över tidigare meriter som föregångsland i kampen mot människohandel. Sverige har haft en stark röst i världen, och var såväl initiativtagare som aktiva i förhandlingsarbetet för en konvention. Vi var också ett av de första länderna som undertecknade konventionen när den öppnades för undertecknande den 16 maj 2005. Dåvarande regeringen tog även initiativ till en ratificering i Sveriges riksdag och en utredning initierades. Av utredningen framkom att en lagändring i 9 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) behövdes i syfte att skydda uppgifter om offrets privatliv under ett domstolsförfarande. Endast ett enkelt lagförfarande krävs.
Convention on Action against Trafficking in Human Beings har ratificerats av Albanien Armenien, Österrike, Belgien, Bosnien Herzegovina, Bulgarien, Kroatien, Cypern, Danmark, Frankrike, Georgien, Lettland, Luxemburg, Malta, Moldavien, Montenegro, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Makedonien och Storbritannien. Ytterligare 15 länder har signerat konventionen men ännu inte ratificerat den.
Men Sverige kom vare sig inför eller under sitt ordförandeskap i Europarådets ministerkommitté att ratificera konventionen om människohandel. På uppdrag av den svenska delegationen Europarådsdelegationen uppvaktade vi socialdemokrater regeringen i september 2008. Statssekreteraren i Justitiedepartementet sade sig då dela vår uppfattning om vikten av ett skyndsamt arbete. Denna brist på agerande skadade självfallet Sveriges legitimitet i frågan under ordförandeskapet.
Som kommissionär satte Anita Gradin fokus på människohandel för sexuella ändamål. Och Sveriges dåvarande regering tog viktiga initiativ under tidigare ordförandeskapet i EU, något som förväntades leda till ansträngningar även under ordförandeskapet 2009. Men en ratificering kom inte inför ordförandeskapet för EU. Som ordförandeland är det angeläget att driva på för att EU självt liksom enskilda stater ratificerar konventionen mot människohandel. Konventionen är öppen för anslutning även utanför Europarådets medlemskrets. Men inget initiativ har redovisats. Den borgerliga majoriteten röstade däremot nej till ett porr- och prostitutionsfritt ordförandeskap. Som prioritering i Stockholmsprogrammet lyfter regeringen vikten av tolkning för att målsägande ska kunna få sin sak rättssäkert prövad. Det är bra men helt otillräckligt.
Europarådet har uttalat sitt stöd till en europeisk kampanj med Anti-Slavery International och La Strada International, som förordar legalisering, samt 13 länder, vilket tolkas som ytterligare en positionsförskjutning av Sverige. EU:s ministerkonferens Towards Global EU Action against Trafficking in Human Beings anordnas den 19–20 oktober i Bryssel.
Men Sveriges regering betraktas alltmer som en lame duck. De diplomatiska och juridiska konsekvenserna av att stå utanför konventionen är mycket stora, inte minst när det gäller myndigheternas samarbete över Europas gränser. Vare sig en organisatorisk eller finansiell förmåga har säkerställts och prioriteringar för The Group of Experts on Action against Trafficking in Human Beings, GRETA, har inte redovisas. Regeringen har ställts utanför uppföljningsmekanismen. Regeringen avstår att synliggöra kopplingen mellan människohandel och sexköp. Norge och Island har starkare lagändringar, i Finland är det kriminellt att köpa sex av prostituerade som är offer för människohandel. Socialdemokraternas ställningstagande för en sexköpslag i Danmark är ytterligare ett steg mot ett samlat nordiskt förhållningssätt.
Exempel på företrädare från borgerliga partier som precis som opposition hävdat sexköpslagen är svårfunna men däremot inte motsatsen. Företrädare för Folkpartiet och Moderaterna, de två partier som ställde sig negativa till sexköpslagen, fortsätter ifrågasättandet. Regeringen underblåser en stark rörelse för att legalisera sexköp. Sexköpslagen är också föremål för en översyn av en särskild utredare. Översynen genomförs i enligt med uppdrag för Ju 2008:09, Utredningen om utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst. Mot bakgrund av frågans betydelse, motståndet från borgerliga politiker och regeringens hittills vaga hållning borde översynen genomföras av en parlamentarisk utredning. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete den 30 april 2010. Direktiven är otydliga i synen på sexköpslagen.
En motion har lagts fram av företrädare i alliansen om att avskaffa sexköpslagen. Och den ska ses som ett led i arbetet för att uppnå politiska förskjutningar i syfte att förändra nuvarande lagstiftning. Därför dröjer ratificeringen av konventionen. I den kamp som för så många är på liv och död avväpnar regeringen sig. Fokus lyfts bort från torskarna – signaler som snabbt uppfattats av legaliseringsivrare där människohandel och hallickar ingår. Sverige bör utan dröjsmål ratificera Europarådets konvention mot trafficking!
läs mer på http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2009/10:25&guid={73CB7C4C-F9E1-4A05-9B53-13FA5C59A0E9}
- När ska Sverige, enligt justitieministerns avsikter, ha ratificerat Europarådets konvention mot trafficking?
- Avser justitieministern att ta initiativ för att säkerställa en såväl organisatorisk som finansiell förmåga samt redovisa prioriteringar för GRETA?
- Avser justitieministern att aktivt verka för att EU och enskilda länder ratificerar Europarådets konvention mot trafficking?
Ojämställdhet och maktstrukturer visar sig också i prostitution och människohandel. Jämställdhet kan inte uppnås så länge män köper, säljer och utnyttjar kvinnor och barn genom att prostituera dem. Prostitution och handel med kvinnor är en del av mäns våld mot kvinnor och barn. Argument som att prostitution är oundvikligt, att män inte kan behärska sin sexuella drift, att skadeverkningarna minskar, att staten får kontroll över sexindustrin och att gatuprostitutionen stoppas hävdas av legaliseringsivrarna. Men sexköp handlar inte om kvinnans sexualitet, utan om mäns sexualitet och mäns kontroll av kvinnor.
Trafficking innebär en cynisk och hänsynslös handel med människor och är vår tids slavhandel. Europas länder är i varierande grad destinationsländer, transitländer och ursprungsländer för människohandlarna. En av Europarådets viktigaste uppgifter är att garantera och skydda de mänskliga rättigheterna i medlemsstaterna. I uppgifterna ingår att hitta gemensamma lösningar på samhällsproblem som människohandel, organiserad brottslighet och brott mot barn. Vi vet att det ofta är unga minderåriga flickor som säljs för prostitution. Arbete mot prostitution och människohandel, barnpornografi och annan sexuell exploatering av barn ska prioriteras. Straffskalan för vissa brott bör skärpas. Etiska riktlinjer och uppförandekoder hos myndigheter och organisationer såväl nationellt som på europeisk och internationell nivå är viktiga delar av det förebyggande och normgivande arbetet.
Till Sverige transporteras årligen mellan 400 och 600 kvinnor samt ett okänt antal barn. Mörkertalet är stort. Trots en ökad kunskap och debatt ökar människohandeln för varje år. The International Labour Organisation, ILO, beräknar antalet utsatta till flera miljoner varje år. Majoriteten av de drabbade är kvinnor och barn. Nära hälften utnyttjas för huvudsakligen sexuella ändamål, sexslaveri, ofta nära kopplat till prostitution och annan grov organiserad brottslighet.
Vi har anledning att vara stolta över tidigare meriter som föregångsland i kampen mot människohandel. Sverige har haft en stark röst i världen, och var såväl initiativtagare som aktiva i förhandlingsarbetet för en konvention. Vi var också ett av de första länderna som undertecknade konventionen när den öppnades för undertecknande den 16 maj 2005. Dåvarande regeringen tog även initiativ till en ratificering i Sveriges riksdag och en utredning initierades. Av utredningen framkom att en lagändring i 9 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) behövdes i syfte att skydda uppgifter om offrets privatliv under ett domstolsförfarande. Endast ett enkelt lagförfarande krävs.
Convention on Action against Trafficking in Human Beings har ratificerats av Albanien Armenien, Österrike, Belgien, Bosnien Herzegovina, Bulgarien, Kroatien, Cypern, Danmark, Frankrike, Georgien, Lettland, Luxemburg, Malta, Moldavien, Montenegro, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Serbien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Makedonien och Storbritannien. Ytterligare 15 länder har signerat konventionen men ännu inte ratificerat den.
Men Sverige kom vare sig inför eller under sitt ordförandeskap i Europarådets ministerkommitté att ratificera konventionen om människohandel. På uppdrag av den svenska delegationen Europarådsdelegationen uppvaktade vi socialdemokrater regeringen i september 2008. Statssekreteraren i Justitiedepartementet sade sig då dela vår uppfattning om vikten av ett skyndsamt arbete. Denna brist på agerande skadade självfallet Sveriges legitimitet i frågan under ordförandeskapet.
Som kommissionär satte Anita Gradin fokus på människohandel för sexuella ändamål. Och Sveriges dåvarande regering tog viktiga initiativ under tidigare ordförandeskapet i EU, något som förväntades leda till ansträngningar även under ordförandeskapet 2009. Men en ratificering kom inte inför ordförandeskapet för EU. Som ordförandeland är det angeläget att driva på för att EU självt liksom enskilda stater ratificerar konventionen mot människohandel. Konventionen är öppen för anslutning även utanför Europarådets medlemskrets. Men inget initiativ har redovisats. Den borgerliga majoriteten röstade däremot nej till ett porr- och prostitutionsfritt ordförandeskap. Som prioritering i Stockholmsprogrammet lyfter regeringen vikten av tolkning för att målsägande ska kunna få sin sak rättssäkert prövad. Det är bra men helt otillräckligt.
Europarådet har uttalat sitt stöd till en europeisk kampanj med Anti-Slavery International och La Strada International, som förordar legalisering, samt 13 länder, vilket tolkas som ytterligare en positionsförskjutning av Sverige. EU:s ministerkonferens Towards Global EU Action against Trafficking in Human Beings anordnas den 19–20 oktober i Bryssel.
Men Sveriges regering betraktas alltmer som en lame duck. De diplomatiska och juridiska konsekvenserna av att stå utanför konventionen är mycket stora, inte minst när det gäller myndigheternas samarbete över Europas gränser. Vare sig en organisatorisk eller finansiell förmåga har säkerställts och prioriteringar för The Group of Experts on Action against Trafficking in Human Beings, GRETA, har inte redovisas. Regeringen har ställts utanför uppföljningsmekanismen. Regeringen avstår att synliggöra kopplingen mellan människohandel och sexköp. Norge och Island har starkare lagändringar, i Finland är det kriminellt att köpa sex av prostituerade som är offer för människohandel. Socialdemokraternas ställningstagande för en sexköpslag i Danmark är ytterligare ett steg mot ett samlat nordiskt förhållningssätt.
Exempel på företrädare från borgerliga partier som precis som opposition hävdat sexköpslagen är svårfunna men däremot inte motsatsen. Företrädare för Folkpartiet och Moderaterna, de två partier som ställde sig negativa till sexköpslagen, fortsätter ifrågasättandet. Regeringen underblåser en stark rörelse för att legalisera sexköp. Sexköpslagen är också föremål för en översyn av en särskild utredare. Översynen genomförs i enligt med uppdrag för Ju 2008:09, Utredningen om utvärdering av förbudet mot köp av sexuell tjänst. Mot bakgrund av frågans betydelse, motståndet från borgerliga politiker och regeringens hittills vaga hållning borde översynen genomföras av en parlamentarisk utredning. Utredningen beräknas avsluta sitt arbete den 30 april 2010. Direktiven är otydliga i synen på sexköpslagen.
En motion har lagts fram av företrädare i alliansen om att avskaffa sexköpslagen. Och den ska ses som ett led i arbetet för att uppnå politiska förskjutningar i syfte att förändra nuvarande lagstiftning. Därför dröjer ratificeringen av konventionen. I den kamp som för så många är på liv och död avväpnar regeringen sig. Fokus lyfts bort från torskarna – signaler som snabbt uppfattats av legaliseringsivrare där människohandel och hallickar ingår. Sverige bör utan dröjsmål ratificera Europarådets konvention mot trafficking!
läs mer på http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=101&bet=2009/10:25&guid={73CB7C4C-F9E1-4A05-9B53-13FA5C59A0E9}
söndag 18 oktober 2009
Varför privatiseras världens effektivaste bilprovning
Är allt till salu. Som ni ser sköljer en privatiseringsvåg över Sverige, nyligen Apoteket och nu är det bilprovningen. Och priset ska som när det gäller läkemedel öka för konsumenterna. Och ingen verkar heller ha hört om detta i valrörelsen -06. Och av samma skäl vill högern göra det krångligare och dyrare att boka en tågbiljett. En rea sv ideologiska skäl.
Och infrastrukturminister Åsa Torstensson C medger själv nu att priserna kommer att öka kraftigt och erfarenheterna från andra länder visar både att priserna per besiktning ökar, men även antalet underkända fordon. Tunga remissinstanser pekar dessutom på att antalet provstationer i glesbygdslän som Jönköping riskerar att minska. Så klart att vi socialdemokrater från valkretsen reagerar.
I Bilprovningens senaste kundenkät som kom den 31 augusti, uppgav 94 procent att de var nöjda med sitt besök på provstationen. Sverige har Europas lägsta besiktningsavgifter och Svensk bilprovning erbjuder ett finmaskigt nät av provstationer som garanterar en god tillgänglighet i alla delar av landet.
Innan man privatiserar statlig verksamhet måste man kunna slå fast att det finns förutsättningar att skapa den sunda tävlan om kunderna som driver ner priserna och ökar utbudet. Bilbesiktningen är obligatorisk. Som bilägare kan du inte strunta i att besikta din bil med mindre än att den beläggs med körförbud.
De internationella erfarenheterna är också avskräckande. Priserna för att besikta sin bil är 50-100 procent högre i de europeiska länder som valt att avreglera fordonsbesiktningen.
Tittar man till exempel på Finland som har privatiserat sin bilprovning, har kostnaden ökat med hela 70 procent. Skulle man översätta detta till svenska mått skulle besiktningspriset öka från dagens 300 till 520 kronor. Antalet underkända bilar har stigit från 19 procent till 28 procent. Det är en ökning på 50 procent!
Kombinerar man obligatorisk besiktning med fåtalskonkurrens blir resultatet per definition kraftigt ökat pris. Detta är något som inte ens Åsa Torstensson själv förnekar. I en intervju med SvD Näringsliv den 23 juli gav hon svaret att ”det kan säkert gå upp”.
Såväl Konkurrensverket som Statskontoret och motormännen är kritiska i sina remissyttrande. En nykter analys visar alltså följande: Priserna kommer att stiga kraftigt, tillgängligheten till bilprovningen kommer att minska i glest bebyggda områden och det finns en uppenbar risk att antalet omotiverade underkännanden ökar.
Det saknas uppenbarligen sakliga argument för en avreglering av fordonsbesiktningen. Så varför väljer regeringen - mot allt förnuft - att gå vidare? Det handlar uppenbarligen om att fullfölja en mycket konsekvent linje som har sin närmaste motsvarighet i järnladyn Margaret Thatchers privatiseringskampanj i 1980-talets Storbritannien. Järnvägen och apoteken är ute på marknaden och nu har turen kommit till Europas mest effektiva bilprovning. Att några ska kunna tjäna pengar på att vi blir otryggare och till en högre kostnad har högsta prioritet.
Och infrastrukturminister Åsa Torstensson C medger själv nu att priserna kommer att öka kraftigt och erfarenheterna från andra länder visar både att priserna per besiktning ökar, men även antalet underkända fordon. Tunga remissinstanser pekar dessutom på att antalet provstationer i glesbygdslän som Jönköping riskerar att minska. Så klart att vi socialdemokrater från valkretsen reagerar.
I Bilprovningens senaste kundenkät som kom den 31 augusti, uppgav 94 procent att de var nöjda med sitt besök på provstationen. Sverige har Europas lägsta besiktningsavgifter och Svensk bilprovning erbjuder ett finmaskigt nät av provstationer som garanterar en god tillgänglighet i alla delar av landet.
Innan man privatiserar statlig verksamhet måste man kunna slå fast att det finns förutsättningar att skapa den sunda tävlan om kunderna som driver ner priserna och ökar utbudet. Bilbesiktningen är obligatorisk. Som bilägare kan du inte strunta i att besikta din bil med mindre än att den beläggs med körförbud.
De internationella erfarenheterna är också avskräckande. Priserna för att besikta sin bil är 50-100 procent högre i de europeiska länder som valt att avreglera fordonsbesiktningen.
Tittar man till exempel på Finland som har privatiserat sin bilprovning, har kostnaden ökat med hela 70 procent. Skulle man översätta detta till svenska mått skulle besiktningspriset öka från dagens 300 till 520 kronor. Antalet underkända bilar har stigit från 19 procent till 28 procent. Det är en ökning på 50 procent!
Kombinerar man obligatorisk besiktning med fåtalskonkurrens blir resultatet per definition kraftigt ökat pris. Detta är något som inte ens Åsa Torstensson själv förnekar. I en intervju med SvD Näringsliv den 23 juli gav hon svaret att ”det kan säkert gå upp”.
Såväl Konkurrensverket som Statskontoret och motormännen är kritiska i sina remissyttrande. En nykter analys visar alltså följande: Priserna kommer att stiga kraftigt, tillgängligheten till bilprovningen kommer att minska i glest bebyggda områden och det finns en uppenbar risk att antalet omotiverade underkännanden ökar.
Det saknas uppenbarligen sakliga argument för en avreglering av fordonsbesiktningen. Så varför väljer regeringen - mot allt förnuft - att gå vidare? Det handlar uppenbarligen om att fullfölja en mycket konsekvent linje som har sin närmaste motsvarighet i järnladyn Margaret Thatchers privatiseringskampanj i 1980-talets Storbritannien. Järnvägen och apoteken är ute på marknaden och nu har turen kommit till Europas mest effektiva bilprovning. Att några ska kunna tjäna pengar på att vi blir otryggare och till en högre kostnad har högsta prioritet.
Jämställdhetsmötet i ockupationslandet Marocko
År 2003 presenterade Marockos kung den lagens ”Code de famille”. Och med familjelagen, Moudawana, gjordes framsteg som välkomnats. Nu under november anordnas ett ministermöte i Marocko inom EU:s medelhavssamarbete för att diskutera hur jämställdhet kan främjas i regionen. Man vill uppnå överenskommelse om fortsatta insatser från dokument, ”Strengthening the Role of Women in Society” som antogs vid Euromed-mötet i Istanbul 2006.
Och Unionen för Medelhavet bör sätta jämställdheten högre för det multilateralt samarbete i såväl EU som de 16 partnerländerna. Marocko ockuperar Västsahara vilket kräver reaktioner.
Och jag får rapporter om övergrepp på kvinnliga västsahariska människorättsförsvarare. Men inga svar ges om och hur ockupationen och övergrepp på kvinnliga västsaharier som Sultana och Sukaina ska inkluderas under mötet i Marrakech. S-kvinnor har uthållitg stött västshariska kvinnors kamp för sin och familjernas vardag men också för självständigheten.
Och vi är många i Sverige som sedan länge stött kampen för ett fritt och självständigt Västsahara. Polisario måste fortsatt föra en fredlig kamp och behöver fortsatt omvärldens stöd.
Vi önskar demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna för Västsaharas folk. Första steget på den vägen måste vara att Marockos orättfärdiga ockupation av Västsahara upphör. Vi skriver i vår S-motion att Västsahara är Afrikas sista koloni. Frågan om Västsaharas frihet har i flera år engagerat det socialdemokratiska partiet och dess sidoorganisationer.
Vi socialdemokrater stödjer arbetet för ett fritt och självständigt Västsahara. Vi kräver att ockupationen upphör, folkomröstningen genomförs liksom förhandlingar mellan parterna, muren på ockuperat område rivs och att de marockanska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Västsahara får ett slut. Sverige måste utöka sina relationer med Västsahara. De ca 160 000 västsahariska flyktingarna främst i Algeriet, är totalt beroende av internationell hjälp för sin överlevnad.
Många socialdemokrater har själva besökt flyktinglägren och har rapporterat hem om förfärliga omständigheter. Socialdemokraterna måste därför fortsätta att trycka på för att den humanitära hjälpen till flyktingarna ökar, samt att innehållet i matprogrammet utvecklas.
Nu har också nyheten nått oss om att 7 västsahariska människorättsaktivister greps på Casablancas flygplats av marockansk polis när de återvände från de västsahariska flyktinglägren den 8 oktober. Den 15 oktober ställdes de inför en militärdomstol i Rabat anklagade för "hot den yttre nationella säkerheten" och "samarbete med fienden". De har nu förts till ett fängelse i Salé utanför Rabat (enligt Tidskriften Västsahara nät upplaga).
En av de gripna är Brahim Dahane, ordförande i ASVDH (Association Sahraouie des Victimes des Violations Graves des Droits de l’Homme Commises par l’Etat du Maroc). Han skulle ha framträtt som talare på Palmedagarna, som arrangerades av Olof Palmes Internationella Center den 11 oktober.
Nu stoppade de Brahim Dahane från att komma till Sverige precis som den iranska regimen förra året stoppade Parvin Ardalan från att komma och ta emot Palmepriset. Så agerar bara stater som är rädda för människors längtan efter frihet, saJens Orback, Palmecentrets generalsekreterare.
- Vi fördömer Marockos agerande och kräver att de genast släpper Dahane och de andra gripna.
Och Jens Orback fortsatte - Vi kräver att den svenska regeringen fördömer gripandet och att svenska ambassaden i Rabat ger stöd åt Dahane att fortsätta arbetet för demokrati, utifrån Sveriges syn på mänskliga rättigheter.
Västsaharas president Mohammed Abdelaziz vädjade till EU den 12 oktober om agerande för de fängslade. Och Amnesty International uppmanade Marocko att omedelbart släppa de gripna den 13 oktober. Men vad säger Utrikesminister Carl Bildt och vad ska Jämställdhetsminister Nyamko Sabunis säga i Marrakech. Jag kommer att fråga regeringen.
Och Unionen för Medelhavet bör sätta jämställdheten högre för det multilateralt samarbete i såväl EU som de 16 partnerländerna. Marocko ockuperar Västsahara vilket kräver reaktioner.
Och jag får rapporter om övergrepp på kvinnliga västsahariska människorättsförsvarare. Men inga svar ges om och hur ockupationen och övergrepp på kvinnliga västsaharier som Sultana och Sukaina ska inkluderas under mötet i Marrakech. S-kvinnor har uthållitg stött västshariska kvinnors kamp för sin och familjernas vardag men också för självständigheten.
Och vi är många i Sverige som sedan länge stött kampen för ett fritt och självständigt Västsahara. Polisario måste fortsatt föra en fredlig kamp och behöver fortsatt omvärldens stöd.
Vi önskar demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna för Västsaharas folk. Första steget på den vägen måste vara att Marockos orättfärdiga ockupation av Västsahara upphör. Vi skriver i vår S-motion att Västsahara är Afrikas sista koloni. Frågan om Västsaharas frihet har i flera år engagerat det socialdemokratiska partiet och dess sidoorganisationer.
Vi socialdemokrater stödjer arbetet för ett fritt och självständigt Västsahara. Vi kräver att ockupationen upphör, folkomröstningen genomförs liksom förhandlingar mellan parterna, muren på ockuperat område rivs och att de marockanska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Västsahara får ett slut. Sverige måste utöka sina relationer med Västsahara. De ca 160 000 västsahariska flyktingarna främst i Algeriet, är totalt beroende av internationell hjälp för sin överlevnad.
Många socialdemokrater har själva besökt flyktinglägren och har rapporterat hem om förfärliga omständigheter. Socialdemokraterna måste därför fortsätta att trycka på för att den humanitära hjälpen till flyktingarna ökar, samt att innehållet i matprogrammet utvecklas.
Nu har också nyheten nått oss om att 7 västsahariska människorättsaktivister greps på Casablancas flygplats av marockansk polis när de återvände från de västsahariska flyktinglägren den 8 oktober. Den 15 oktober ställdes de inför en militärdomstol i Rabat anklagade för "hot den yttre nationella säkerheten" och "samarbete med fienden". De har nu förts till ett fängelse i Salé utanför Rabat (enligt Tidskriften Västsahara nät upplaga).
En av de gripna är Brahim Dahane, ordförande i ASVDH (Association Sahraouie des Victimes des Violations Graves des Droits de l’Homme Commises par l’Etat du Maroc). Han skulle ha framträtt som talare på Palmedagarna, som arrangerades av Olof Palmes Internationella Center den 11 oktober.
Nu stoppade de Brahim Dahane från att komma till Sverige precis som den iranska regimen förra året stoppade Parvin Ardalan från att komma och ta emot Palmepriset. Så agerar bara stater som är rädda för människors längtan efter frihet, saJens Orback, Palmecentrets generalsekreterare.
- Vi fördömer Marockos agerande och kräver att de genast släpper Dahane och de andra gripna.
Och Jens Orback fortsatte - Vi kräver att den svenska regeringen fördömer gripandet och att svenska ambassaden i Rabat ger stöd åt Dahane att fortsätta arbetet för demokrati, utifrån Sveriges syn på mänskliga rättigheter.
Västsaharas president Mohammed Abdelaziz vädjade till EU den 12 oktober om agerande för de fängslade. Och Amnesty International uppmanade Marocko att omedelbart släppa de gripna den 13 oktober. Men vad säger Utrikesminister Carl Bildt och vad ska Jämställdhetsminister Nyamko Sabunis säga i Marrakech. Jag kommer att fråga regeringen.
Kvinnor i konflikt och 1888 samt 1889
I arbetet med mänsklig säkerhet saknas oftast det genusperspektiv som behövs för att se skillnader i mäns och kvinnors säkerhetsbehov. Och det är frågo som ska in i den politiska dialogen och inte bara tonas ner som ett ansvar begränsat till bistånd och välgörenhet som av regeringen idag. Något jag hävdat sedan valet 2006.
Nu bekräftas min bild av en ny granskning som Kvinna till Kvinna har gjort. De skriver "Utrikesminister Carl Bildt fortsätter att utelämna kvinnors roll i det fredsbyggande arbetet och kvinnors rättigheter i viktiga delar av sitt utåtriktade arbete". Bildt plockades rån de stängda styrelserummen med män runt bordet direkt till uppdraget som Utrikesminister i högerregeringen.
Många vill släta över och göra det till en personlig fråga men Statsmintern har gett honom uppdraget och i det ingick tydligen inte kvinnors rättigheter som människor. Och notera att såväl M, Fp, C och Kd har stött och stödjer denna politik.
Kvinnors situation osynliggjörs. Ändå är det kvinnor och barn är de som drabbas hårdast i en konflikt. Systematiska våldtäkter och massvåldtäkter används som ett vapen i konflikter och det drabbar naturligtvis den utsatta individen oerhört hårt men också hela samhället.
Betydande resurser måste satsas på de behov som kvinnor och flickor har av skydd och stöd under och efter en konflikt. Samtidigt är det viktigt att understryka kvinnors avgörande uppgifter och roll i fredsprocesser, som beskrivs i FN:s säkerhetsråds resolution 1325 och resolution 1820 om sexuellt våld i konflikter. Sexuellt våld är en av de allvarligaste formerna av våld mot kvinnor, där våldtäkt utgör den grövsta formen. Våldtäkt är, vare sig det sker i tider av fred eller under väpnad konflikt, en kränkning av en kvinnas identitet och mänskliga rättigheter. I väpnade konflikter har våld mot kvinnor nått epidemiska proportioner. Massvåldtäkter används ofta systematiskt som ett vapen.
Vi socialdemokrater skriver i vår en motion om att vi anser det omfattande sexuella våldet mot kvinnor och barn i väpnade konflikter måste bekämpas än mer målmedvetet. Våldtäkter används i ökande grad som vapen för att kränka och stigmatisera kvinnorna. De grova övergreppen innebär ett enormt lidande för de drabbade men är också ett hot mot fred och säkerhet. Våldet mot kvinnor fördjupar konflikter och försvårar möjligheterna till försoning. Kvinnor och barn i krigshärjade områden i världen utsätts dagligen för omfattande våld. De är inte enbart offer i skuggan av krig utan måltavlor där sexuellt våld är en del av krigsföringen. Arbetet med FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet är centralt i detta sammanhang. Kvinnors rättigheter och perspektiv måste få bättre genomslag i arbetet för fred och säkerhet. Ett ökat kvinnligt deltagande i konfliktförebyggande och krishantering före, under och efter en konflikt är en förutsättning för hållbar fred och utveckling. Alla länder ska upprätta nationella handlingsplaner för genomförandet av resolution 1325 så är det inte idag.
Men jag gläds över att regeringen tvingades backa efter mitt krav så att Sverige nu har en uppdaterad handlingsplan. Vi synliggör denna fråga i Europarådet coh driver detta aktivt i EU, där bara ett tiotal av unionens 27 medlemsländer har antagit nationella handlingsplaner för genomförandet av resolutionen. FN:s säkerhetsråd antog enhälligt resolution 1820 om sexuellt våld mot civila i konflikter från 2008. Resolutionen fördömer våldtäkt och andra former av sexualiserat våld i konfliktsituationer och stadgar vidare att våldtäkt kan utgöra krigsbrott, brott mot mänskligheten och en konstituerande handling för folkmord.
Vi välkomnar och stödjer denna viktiga resolution och kommer att fortsätta att arbeta för att den antas av alla FN:s medlemsländer. Något ens i närheten av Hillary Clintons uppskattade tal i Kongo har inte hörts från Bildt. Samtidigt är viktigt att Sverige agerar både nationellt och internationellt för att förbättra arbetet med FN:s resolutioner 1325 och 1820.
Men regeringen har vid flera tillfällen underlåtit att ta upp till exempel resolution 1325 i sina propositioner om internationella insatser, vilket vi tycker är allvarligt och vi kräver att regeringen lägger större vikt vid dessa frågor. Och nu har Sverige också att snabbt lyfta in de två stödjande nya resolutionerna 1888 och 1889 i arbetet.
Nu bekräftas min bild av en ny granskning som Kvinna till Kvinna har gjort. De skriver "Utrikesminister Carl Bildt fortsätter att utelämna kvinnors roll i det fredsbyggande arbetet och kvinnors rättigheter i viktiga delar av sitt utåtriktade arbete". Bildt plockades rån de stängda styrelserummen med män runt bordet direkt till uppdraget som Utrikesminister i högerregeringen.
Många vill släta över och göra det till en personlig fråga men Statsmintern har gett honom uppdraget och i det ingick tydligen inte kvinnors rättigheter som människor. Och notera att såväl M, Fp, C och Kd har stött och stödjer denna politik.
Kvinnors situation osynliggjörs. Ändå är det kvinnor och barn är de som drabbas hårdast i en konflikt. Systematiska våldtäkter och massvåldtäkter används som ett vapen i konflikter och det drabbar naturligtvis den utsatta individen oerhört hårt men också hela samhället.
Betydande resurser måste satsas på de behov som kvinnor och flickor har av skydd och stöd under och efter en konflikt. Samtidigt är det viktigt att understryka kvinnors avgörande uppgifter och roll i fredsprocesser, som beskrivs i FN:s säkerhetsråds resolution 1325 och resolution 1820 om sexuellt våld i konflikter. Sexuellt våld är en av de allvarligaste formerna av våld mot kvinnor, där våldtäkt utgör den grövsta formen. Våldtäkt är, vare sig det sker i tider av fred eller under väpnad konflikt, en kränkning av en kvinnas identitet och mänskliga rättigheter. I väpnade konflikter har våld mot kvinnor nått epidemiska proportioner. Massvåldtäkter används ofta systematiskt som ett vapen.
Vi socialdemokrater skriver i vår en motion om att vi anser det omfattande sexuella våldet mot kvinnor och barn i väpnade konflikter måste bekämpas än mer målmedvetet. Våldtäkter används i ökande grad som vapen för att kränka och stigmatisera kvinnorna. De grova övergreppen innebär ett enormt lidande för de drabbade men är också ett hot mot fred och säkerhet. Våldet mot kvinnor fördjupar konflikter och försvårar möjligheterna till försoning. Kvinnor och barn i krigshärjade områden i världen utsätts dagligen för omfattande våld. De är inte enbart offer i skuggan av krig utan måltavlor där sexuellt våld är en del av krigsföringen. Arbetet med FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet är centralt i detta sammanhang. Kvinnors rättigheter och perspektiv måste få bättre genomslag i arbetet för fred och säkerhet. Ett ökat kvinnligt deltagande i konfliktförebyggande och krishantering före, under och efter en konflikt är en förutsättning för hållbar fred och utveckling. Alla länder ska upprätta nationella handlingsplaner för genomförandet av resolution 1325 så är det inte idag.
Men jag gläds över att regeringen tvingades backa efter mitt krav så att Sverige nu har en uppdaterad handlingsplan. Vi synliggör denna fråga i Europarådet coh driver detta aktivt i EU, där bara ett tiotal av unionens 27 medlemsländer har antagit nationella handlingsplaner för genomförandet av resolutionen. FN:s säkerhetsråd antog enhälligt resolution 1820 om sexuellt våld mot civila i konflikter från 2008. Resolutionen fördömer våldtäkt och andra former av sexualiserat våld i konfliktsituationer och stadgar vidare att våldtäkt kan utgöra krigsbrott, brott mot mänskligheten och en konstituerande handling för folkmord.
Vi välkomnar och stödjer denna viktiga resolution och kommer att fortsätta att arbeta för att den antas av alla FN:s medlemsländer. Något ens i närheten av Hillary Clintons uppskattade tal i Kongo har inte hörts från Bildt. Samtidigt är viktigt att Sverige agerar både nationellt och internationellt för att förbättra arbetet med FN:s resolutioner 1325 och 1820.
Men regeringen har vid flera tillfällen underlåtit att ta upp till exempel resolution 1325 i sina propositioner om internationella insatser, vilket vi tycker är allvarligt och vi kräver att regeringen lägger större vikt vid dessa frågor. Och nu har Sverige också att snabbt lyfta in de två stödjande nya resolutionerna 1888 och 1889 i arbetet.
fredag 16 oktober 2009
Centerpartister vill begränsa oppositionens att lägga fram sin politik.
När Centerpartister vill begränsa oppositionens att lägga fram sin politik fastnar journalister enkelt på formfrågor och väljer bort syfte och politikens innehåll.
Jag hävdar att det är en märklig prioritering av regeringen att låna till skattesänkningar samtidigt som Sveriges kommuner måste säga upp lärare och vårdpersonal för att regeringen tillfört kommunerna pengar alldeles försent, vilket gör att våra skattepengar betalas ut i form av socialbidrag enligt EKOTs granskning häromdagen. Detta är en direkt följd av regeringens förändringar i A-kassan och sjukförsäkringen.
Vi måste ha en politik som bygger på människors vardag. Ett sätt att uppmärksamma dessa orättvisor i samhället är att just skriva motioner så väljarna ser alternativen.
Mitt uppdrag som riksdagsledamot innebär dels arbete i riksdagen, men en viktig del för mig handlar om att vara ute i olika verksamheter. Att besöka människor i deras vardag.
Politik handlar om återupprepa och kämpa för förändring på flera fronter. Men det är mötet där människor befinner sig som ger politiken glöd. Att prata med förskolebarn fikat med hon som får sparken för att lederna är utslitna, arbetsplatsen där idéer får blomma eller kunniga jourkvinnor.
Vi kan välja olika ar betsätt som individer och över tiden.Det respekterar jag. Och det finns enskilas motioner och kommitte motioner. I nätverket för jämställdhet tar vi tex gemensamt fram motioner. Och man kan stödja andras motioner, så gör jag självfallet. Ingå i en referensgrupp eller uppvakta ett statsråd. Men sammantaget är motioner ett mycket effektivt sätt att bilda opinion för en fråga. Den effekten tycker jag inte man ska underskatta.
Opinionsbildning har ett syfte, och det är att få fler att sympatisera med ett nytt politiskt förslag som kan leda till ny lagstiftning. Motioner är faktiskt lagförslag.
Men jag är även aktiv i organisationer utanför riksdagen, i valkretsen, på risknivå och i Europa. I Strasbourg är jag van vid att arbeta i andra politiska former. Men jag vill inte se ett system som begränsar enskila riksdagsledamöter. Särskilt inte som vi vet att väljare vill se tydligare politiker inte osynligare. Ur demokratiskt synvinkel är det även olämpligt att begränsa små partier möjlighet att lägga fram sin politik. Johansson tillhör ett litet parti, C. Och även om jag ogillar C politik idag vill jag värna även små partiers rätt att företräda sina väljare.
Det är få motioner som bifalls. Socialdemokraternas motion om FRA röstade tex ner av Johansson. Utan motionsverktyget skulle enbart regeringen ha makt att initiera förslag, är det en önskvärd utveckling? Jag tror få skulle hålla med om det.
Mellan den 28 oktober till 1 november håller S Jobbkongressen. Då ska ombuden behandla 1107 motioner med beslut som om föräldraförsäkringen. Förslag väcks av medlemmar och sympatisörer men även inom andra organisationer på ett likartat sätt. Beslut som ofta förs vidare till riksdagen för att kunna förändra vårt samhälle.
Men förändringar kommer inte över en natt. Var vore vi idag om vi inte hade fortsatt kämpa för en föräldraförsäkring? För att kvinnor ska ha rätt att säga nej till sex inom äktenskapet, för fri abort. Det har inte alltid funnits ett majoritetsstöd för de förslagen, men tack vare människors vilja att förändra och övertyga har opinionen för dessa förslag ändrats. Den som gillar statistik kan söka mycket intressant på riksdagens hemsida. Mitt politiska engagemang har bidragit till förändringar. Och är transparant - lätt att granska för väljarna.
I riksdagen har jag varit med om att pröva, förändra och förnya arbetssättet. Sammansatta utskott, arbetsgrupper inom utskott och vi anordnar hearings och utfrågningar. Hur många seminarium jag tagit iniativ till har jag inte räknat. Studiebesöken har blivet många. Ett av dom gick till P1 och en radiodebatt som jag hoppas fortsätter framöver. Inte minst i social media som är en ny stor möjlighet att påverka oss politiker.
Johansson kritiserar kolleger men vill däremot inte säga vad hon vill tillföra för att riksdagen ska kunna påverka lagstiftningen? Finns det mer effektiva beprövade verktyg. Att Johansson inte vill visa på några förslag borde väcka frågor hos fler än mig när vi vet hur Timbro och C funnit varandra. Och Annie Johansson och hennes parhäst Fredrik Federley är två övertydliga resultat av högerns strategi.
I den ideologin ingår att minska politikens räckvidd i allmänhet och arbetarrörelsens i synnerhet. En rapport från Timbro och en sång till Thatcher lov är deras melodi. Så var och en som bemödar sig kan läsa in detta mellan raderna i Johansson motion. För Johansson skriver själv fler motioner än genomsnittet i riksdagen. Det hon vill är att förminska oppositions politik. Men Johansson ska inte vara övermodig - 20010 ska vi vinna valet.
Jag hävdar att det är en märklig prioritering av regeringen att låna till skattesänkningar samtidigt som Sveriges kommuner måste säga upp lärare och vårdpersonal för att regeringen tillfört kommunerna pengar alldeles försent, vilket gör att våra skattepengar betalas ut i form av socialbidrag enligt EKOTs granskning häromdagen. Detta är en direkt följd av regeringens förändringar i A-kassan och sjukförsäkringen.
Vi måste ha en politik som bygger på människors vardag. Ett sätt att uppmärksamma dessa orättvisor i samhället är att just skriva motioner så väljarna ser alternativen.
Mitt uppdrag som riksdagsledamot innebär dels arbete i riksdagen, men en viktig del för mig handlar om att vara ute i olika verksamheter. Att besöka människor i deras vardag.
Politik handlar om återupprepa och kämpa för förändring på flera fronter. Men det är mötet där människor befinner sig som ger politiken glöd. Att prata med förskolebarn fikat med hon som får sparken för att lederna är utslitna, arbetsplatsen där idéer får blomma eller kunniga jourkvinnor.
Vi kan välja olika ar betsätt som individer och över tiden.Det respekterar jag. Och det finns enskilas motioner och kommitte motioner. I nätverket för jämställdhet tar vi tex gemensamt fram motioner. Och man kan stödja andras motioner, så gör jag självfallet. Ingå i en referensgrupp eller uppvakta ett statsråd. Men sammantaget är motioner ett mycket effektivt sätt att bilda opinion för en fråga. Den effekten tycker jag inte man ska underskatta.
Opinionsbildning har ett syfte, och det är att få fler att sympatisera med ett nytt politiskt förslag som kan leda till ny lagstiftning. Motioner är faktiskt lagförslag.
Men jag är även aktiv i organisationer utanför riksdagen, i valkretsen, på risknivå och i Europa. I Strasbourg är jag van vid att arbeta i andra politiska former. Men jag vill inte se ett system som begränsar enskila riksdagsledamöter. Särskilt inte som vi vet att väljare vill se tydligare politiker inte osynligare. Ur demokratiskt synvinkel är det även olämpligt att begränsa små partier möjlighet att lägga fram sin politik. Johansson tillhör ett litet parti, C. Och även om jag ogillar C politik idag vill jag värna även små partiers rätt att företräda sina väljare.
Det är få motioner som bifalls. Socialdemokraternas motion om FRA röstade tex ner av Johansson. Utan motionsverktyget skulle enbart regeringen ha makt att initiera förslag, är det en önskvärd utveckling? Jag tror få skulle hålla med om det.
Mellan den 28 oktober till 1 november håller S Jobbkongressen. Då ska ombuden behandla 1107 motioner med beslut som om föräldraförsäkringen. Förslag väcks av medlemmar och sympatisörer men även inom andra organisationer på ett likartat sätt. Beslut som ofta förs vidare till riksdagen för att kunna förändra vårt samhälle.
Men förändringar kommer inte över en natt. Var vore vi idag om vi inte hade fortsatt kämpa för en föräldraförsäkring? För att kvinnor ska ha rätt att säga nej till sex inom äktenskapet, för fri abort. Det har inte alltid funnits ett majoritetsstöd för de förslagen, men tack vare människors vilja att förändra och övertyga har opinionen för dessa förslag ändrats. Den som gillar statistik kan söka mycket intressant på riksdagens hemsida. Mitt politiska engagemang har bidragit till förändringar. Och är transparant - lätt att granska för väljarna.
I riksdagen har jag varit med om att pröva, förändra och förnya arbetssättet. Sammansatta utskott, arbetsgrupper inom utskott och vi anordnar hearings och utfrågningar. Hur många seminarium jag tagit iniativ till har jag inte räknat. Studiebesöken har blivet många. Ett av dom gick till P1 och en radiodebatt som jag hoppas fortsätter framöver. Inte minst i social media som är en ny stor möjlighet att påverka oss politiker.
Johansson kritiserar kolleger men vill däremot inte säga vad hon vill tillföra för att riksdagen ska kunna påverka lagstiftningen? Finns det mer effektiva beprövade verktyg. Att Johansson inte vill visa på några förslag borde väcka frågor hos fler än mig när vi vet hur Timbro och C funnit varandra. Och Annie Johansson och hennes parhäst Fredrik Federley är två övertydliga resultat av högerns strategi.
I den ideologin ingår att minska politikens räckvidd i allmänhet och arbetarrörelsens i synnerhet. En rapport från Timbro och en sång till Thatcher lov är deras melodi. Så var och en som bemödar sig kan läsa in detta mellan raderna i Johansson motion. För Johansson skriver själv fler motioner än genomsnittet i riksdagen. Det hon vill är att förminska oppositions politik. Men Johansson ska inte vara övermodig - 20010 ska vi vinna valet.
fredag 9 oktober 2009
Fredspriset till Obama
Hökar och Duvor fann varandra i kritiken av årets Fredspris. Men överraskade blev tydligt de alla flesta av oss utom möjligtivs de som hade nominerat president Obama. Ja, årets fredspris går som ni alla hört så här dags till USA:s president Barack Obama. När Jagland i Oslo presenterade ett såväl djärvt som medvetet val gick snabbt en susning över världen. Problem kan även jag stapla på varandra men jag väljer inte den vägen utan Jaglands.
Obamas vision om en kärnvapenfri värld behöver stöd även från oss som är osäkra på hur USA självt inkluderas i den visionen. På väg hem från Washington nåddes jag av beskedet om fredspristagare. Och jag gläds åt att Nobels fredskommitté uppmärksammar kärnvapennedrustningen genom att ge årets fredspris till USA:s president Barack Obama för hans vision om en kärnvapenfri värld. För jag hoppas att priset leder till att frågan om nedrustning och spridnig av kärnvapen åter hamnar högt upp på den politiska dagordningen. Under senare år har vi sett upprustning samtidigt som nedrustningsarbetet tonats ner.
- Det fanns inga spekulationer i Washington att fredspriset skulle gå till Obama. Jag välkomnar det valet men tror inte vi kan stanna vid att betrakta vad som sker eller inte sker i Washington.
Nu ska vi använda oss av detta återuppväckta intresse och prisets prestige på ett positivt sätt. Efter "Bushmännens" era i Washington där militärkomplexen haft politiskt företräde så behövs mycket kraft för att vända utvecklingen. Vi inte alltid medvetna om hur kraftigt försvagade fredsmotkrafterna är.
- Jag har stora förhoppningar om att detta ska sätta ytterliggare tryck i kärnvapenfrågan. Till våren nästa åren kommer världen åter att samlas i FN i New York för en översynskonferens av icke-spridningsavtalet, NPT. Mot bakgrund av priset finns ökade förutstättningar för att dialogen blir konstruktiv.
Nobelpriset stressade idag såväl hökar som fredsorganisationer. Men alla fredsvänner kan ta vara på de möjligheter som öppnas i och med Fredspriset.
S-kvinnor tog tidigt avstånd från kärnvapen. På 1950-talet ledde kvinnoförbundets motstånd mot kärnvapen. Så det var inte svårt för S-Kvinnor att välkomna priset idag med kärnvapennedrusting som en motivering. Och vi socialdemokrater har lagt förslag om nedrustning i riksdagen under mandatperioden. Men regeringen har så här långt varit avvisande. Nu väntar vi på att även Sveriges regering ska stressas till att följa efter oss S-politiker med iniativ för nedrustning.
Obamas vision om en kärnvapenfri värld behöver stöd även från oss som är osäkra på hur USA självt inkluderas i den visionen. På väg hem från Washington nåddes jag av beskedet om fredspristagare. Och jag gläds åt att Nobels fredskommitté uppmärksammar kärnvapennedrustningen genom att ge årets fredspris till USA:s president Barack Obama för hans vision om en kärnvapenfri värld. För jag hoppas att priset leder till att frågan om nedrustning och spridnig av kärnvapen åter hamnar högt upp på den politiska dagordningen. Under senare år har vi sett upprustning samtidigt som nedrustningsarbetet tonats ner.
- Det fanns inga spekulationer i Washington att fredspriset skulle gå till Obama. Jag välkomnar det valet men tror inte vi kan stanna vid att betrakta vad som sker eller inte sker i Washington.
Nu ska vi använda oss av detta återuppväckta intresse och prisets prestige på ett positivt sätt. Efter "Bushmännens" era i Washington där militärkomplexen haft politiskt företräde så behövs mycket kraft för att vända utvecklingen. Vi inte alltid medvetna om hur kraftigt försvagade fredsmotkrafterna är.
- Jag har stora förhoppningar om att detta ska sätta ytterliggare tryck i kärnvapenfrågan. Till våren nästa åren kommer världen åter att samlas i FN i New York för en översynskonferens av icke-spridningsavtalet, NPT. Mot bakgrund av priset finns ökade förutstättningar för att dialogen blir konstruktiv.
Nobelpriset stressade idag såväl hökar som fredsorganisationer. Men alla fredsvänner kan ta vara på de möjligheter som öppnas i och med Fredspriset.
S-kvinnor tog tidigt avstånd från kärnvapen. På 1950-talet ledde kvinnoförbundets motstånd mot kärnvapen. Så det var inte svårt för S-Kvinnor att välkomna priset idag med kärnvapennedrusting som en motivering. Och vi socialdemokrater har lagt förslag om nedrustning i riksdagen under mandatperioden. Men regeringen har så här långt varit avvisande. Nu väntar vi på att även Sveriges regering ska stressas till att följa efter oss S-politiker med iniativ för nedrustning.
fredag 2 oktober 2009
motion om företagande och jobb i Jönköpings län
Jag är bekymrad över småföretagarnas situation i länet. Bara här i länet fördubblades antalet företagskonkurser under perioden januari till mars 2009 om man jämför med 2008. Där särskilt de mindre företagen drabbades. I Jönköpings län sysselsätter idag småföretagen över 70 000 personer.
Och regeringens budget ökar klyftorna mellan de som har jobb och som inte har jobb. Och i år vänder utanförskapet upp igen och valåret 2010 kommer över en miljon svenskar att vara beroende av ersättning från de här sociala systemen. I och med att det fjärde steget i jobbskatteavdraget genomförs får de flesta löntagaran sänkt skatt varje månad. Men för dem som har sjukpenning eller a-kassa blir det ingen skattesänkning. Och även om skatten sänks något för pensionärer, innebär den fallande BNP:n att det blir mindre i pension för de flesta pensionärer nästa år.
I Värnamo län ökade utbetalningarna av socialbidrag med 41 procent andra kvartalet i år enligt uppgifter från socialstyrelsen.
Samtidigt som Jobbskatteavdraget kostar 10 miljoner kr beräknas 60 000 personer beräknas sägas upp inom vård, skola omsorg 2008-2011. Jag har gjort en beräkning på hur många uppsägnignar detta kan resultera i i varje län efter nyckeltalet folkmängd. Detta är alltså ingen bokstavlig siffra, utan en fingervisning hur många tjänster det skulle kunna röra sig om i mitt län Jönköping, och då bli siffran ca 2200.
- Jag tycker att de tio miljarder som jobbskatteavdraget kostar också borde gått till kommuner och landsting. Då skulle ingen behöva sägas upp där. Regeringen räknar med att jobbskatteavdraget kostar 1 miljon kronor per jobb. De pengarna skulle räcka till att anställa två—tre personer i vård, skola och omsorg,det vore en säker investering i jobb samtidigt som det förbättrar kvinnors vardag. Och jobben måste komma först. Regeringen fortsätter som inget hänt i konjunkturen. Sverige genomgår en stor strukturomvandling och många jobb kommer aldrig tillbaka. Därför hade det behövts kraftfulla investeringar i t.ex. KY-utbildningar för att klara omställningen till nya branscher när konjukturen vänder. Nu kan inte regeringen ge långisktiga besked om sjukvård och skola för de gör permanenta skattesänkningar. Det kan bli en olycklig låsning i framtiden.
Regeringen säger att sänkning av inkomstskatten ger mer jobb men samtidigt vet vi att Sverige aldrig förr har haft högre arbetslöshet än snittet i Europa och Finland. Om en sänkning av inkomstskatten vore effektiv politik, borde det nu gått bättre för Sverige. Att skapa nya jobb via skattesänkningar är en dyr historia, som kostar mer än det smakar. Det skapar inte jobb här och nu, utan sker isåfall på mycket lång sikt och det gäller jobb med låga löner och inlåsingseffekter.
Visst är det klokare att satsa på utbildningsinsatser. Men trots satsningen i höstbudgeten kommer regeringen inte ens tillbaka till det antalet komvuxplatser som gällde för tre år sedan då man började skära kraftigt. Man skyfflar bara lite i den grop som man tidigare grävt även på utbildningsområdet. ST:s förbundsordförande Anette Carnheden tillhör de som har intressanta synpunkter som också pekar framåt.
Och varför byggandet inte ges fokus när många unga behöver såväl jobb som bostad och på dessutom samma ort är ännu et misstag. Jag hade gärna sett en satsning på nya bostäder nu. Träsektorn här i länet har förutsättningar att ytterligare utvecklas om de få chansen.
Den ekonomiska krisen har skadat många mindre företag samtidigt som småföretagen har kommit att spela en allt större roll för jobben. Jag menar att det behövs en diskussion om företagsansvar mot dagens förändrade arbetsmarknad. Under den pågående allmäna motionstiden i riksdagen har jag därför lämnat in en motion om hållbart företagande vilket hon menar kommer stärka företagens konkurrenskraft.
Företags konkurrenskraft kan växa genom konkurrens under bärkraftiga villkor. Min tes stöds av de senaste årens positiva lönsamhetseffekter hos företag som jobbar med CSR(Corporate Social Responibility) eller socialt ansvarstagande som det heter på svenska. Nyligen rapporterade bland annat tidningen Forbes att lönsamheten ökar hos företag som aktivt arbetar med hållbart företagande. Enligt studien har det visat sig att i takt med att de anställdas motivation ökade, ju högre avkastning gav företagets aktie kommande år.
- Redan idag arbetar hamburgerkedjan Max och godisjätten Néstle aktivt med ett hållbart företagande. Men företag inom alla branscher har idag en gyllene möjlighet att vinna tillbaka förtroende hos investerare, kunder och allmänheten. I takt med att du och jag som konsumenter börjar ställa allt större krav på att veta ursprunget och historien bakom det vi köper, ligger det i företagens intresse att visa på att de tar ett både etiskt och socialt ansvar för de produkter eller tjänster de utför.
Som EU-medlem är Sverige och de svenska skattebetalarna med och finansierar EU:s gemensamma budget. Från budgeten delar EU årligen hundratals miljoner kronor till företag som ansöker och uppfyller kriterierna för EU-stöd. För att ett företag idag ska få EU-stöd finns en rad formella och byråkratiska föreskrifter men tyvärr inga tydliga och konkreta krav på att de sökande ska presentera ett plan för socialt ansvarstagande. I
min motion framhåller jag att regeringen bör driva på för förändringar i den riktningen för mer konkurrenskraftiga företag under hållbara villkor.- Jönköping är ett småföretagarlän. Det är i de små och medelstora företagen framtidens jobb växer fram och de behövs i Jönköpings län där arbetslösheten ökat med 57 procetn sen samma tid ifjor. Därför måste villkoren för entreprenörskap stärkas. Jobbkrisen i Sverige och resten av Europa måste mötas med aktiva investeringar för att skapa nya och hållbara jobb. Småföretagen i Sverige bör få aktiv hjälp att arbeta med hållbart företagande, det kommer löna sig för både företagen och antalet jobbtillfällen. Det behöver Jönköpings län. Och även för jobbens skull behövs god kvalite i vård, skola och omsorg.
FAKTA JÖNKÖPINGS LÄN:Fortsatt nedgång i efterfrågan på arbetskraftEnligt arbetsförmedlingens statistik för augusti månad 2009 finns det för närvarande 22163 arbetssökande i Jönköpings län. Det är 57.2 procent fler än samma månad ifjor. Efterfrågan på arbetskraft fortsätter att minska. Antalet lediga platser som anmäldes till länets arbetsförmedlingar uppgick i augusti till 730, vilket är 579 färre än för ett år sedan. Nedgången berörde samtliga huvudbranscher men var allra störst inom finansiell verksamhet, företagstjänster, vård och omsorg samt inom tillverkningsindustri.
Enligt organisationen Företagarnas Småföretagarbarometer sysselsätter småföretagen (1-49 personer) ca 70 000 personer i Jönköpings län.
Länk till Forbes studie om lönsamhet i företag: http://www.csripraktiken.se/2009/09/28/motivation-ger-lonsamma-bolag/
Och regeringens budget ökar klyftorna mellan de som har jobb och som inte har jobb. Och i år vänder utanförskapet upp igen och valåret 2010 kommer över en miljon svenskar att vara beroende av ersättning från de här sociala systemen. I och med att det fjärde steget i jobbskatteavdraget genomförs får de flesta löntagaran sänkt skatt varje månad. Men för dem som har sjukpenning eller a-kassa blir det ingen skattesänkning. Och även om skatten sänks något för pensionärer, innebär den fallande BNP:n att det blir mindre i pension för de flesta pensionärer nästa år.
I Värnamo län ökade utbetalningarna av socialbidrag med 41 procent andra kvartalet i år enligt uppgifter från socialstyrelsen.
Samtidigt som Jobbskatteavdraget kostar 10 miljoner kr beräknas 60 000 personer beräknas sägas upp inom vård, skola omsorg 2008-2011. Jag har gjort en beräkning på hur många uppsägnignar detta kan resultera i i varje län efter nyckeltalet folkmängd. Detta är alltså ingen bokstavlig siffra, utan en fingervisning hur många tjänster det skulle kunna röra sig om i mitt län Jönköping, och då bli siffran ca 2200.
- Jag tycker att de tio miljarder som jobbskatteavdraget kostar också borde gått till kommuner och landsting. Då skulle ingen behöva sägas upp där. Regeringen räknar med att jobbskatteavdraget kostar 1 miljon kronor per jobb. De pengarna skulle räcka till att anställa två—tre personer i vård, skola och omsorg,det vore en säker investering i jobb samtidigt som det förbättrar kvinnors vardag. Och jobben måste komma först. Regeringen fortsätter som inget hänt i konjunkturen. Sverige genomgår en stor strukturomvandling och många jobb kommer aldrig tillbaka. Därför hade det behövts kraftfulla investeringar i t.ex. KY-utbildningar för att klara omställningen till nya branscher när konjukturen vänder. Nu kan inte regeringen ge långisktiga besked om sjukvård och skola för de gör permanenta skattesänkningar. Det kan bli en olycklig låsning i framtiden.
Regeringen säger att sänkning av inkomstskatten ger mer jobb men samtidigt vet vi att Sverige aldrig förr har haft högre arbetslöshet än snittet i Europa och Finland. Om en sänkning av inkomstskatten vore effektiv politik, borde det nu gått bättre för Sverige. Att skapa nya jobb via skattesänkningar är en dyr historia, som kostar mer än det smakar. Det skapar inte jobb här och nu, utan sker isåfall på mycket lång sikt och det gäller jobb med låga löner och inlåsingseffekter.
Visst är det klokare att satsa på utbildningsinsatser. Men trots satsningen i höstbudgeten kommer regeringen inte ens tillbaka till det antalet komvuxplatser som gällde för tre år sedan då man började skära kraftigt. Man skyfflar bara lite i den grop som man tidigare grävt även på utbildningsområdet. ST:s förbundsordförande Anette Carnheden tillhör de som har intressanta synpunkter som också pekar framåt.
Och varför byggandet inte ges fokus när många unga behöver såväl jobb som bostad och på dessutom samma ort är ännu et misstag. Jag hade gärna sett en satsning på nya bostäder nu. Träsektorn här i länet har förutsättningar att ytterligare utvecklas om de få chansen.
Den ekonomiska krisen har skadat många mindre företag samtidigt som småföretagen har kommit att spela en allt större roll för jobben. Jag menar att det behövs en diskussion om företagsansvar mot dagens förändrade arbetsmarknad. Under den pågående allmäna motionstiden i riksdagen har jag därför lämnat in en motion om hållbart företagande vilket hon menar kommer stärka företagens konkurrenskraft.
Företags konkurrenskraft kan växa genom konkurrens under bärkraftiga villkor. Min tes stöds av de senaste årens positiva lönsamhetseffekter hos företag som jobbar med CSR(Corporate Social Responibility) eller socialt ansvarstagande som det heter på svenska. Nyligen rapporterade bland annat tidningen Forbes att lönsamheten ökar hos företag som aktivt arbetar med hållbart företagande. Enligt studien har det visat sig att i takt med att de anställdas motivation ökade, ju högre avkastning gav företagets aktie kommande år.
- Redan idag arbetar hamburgerkedjan Max och godisjätten Néstle aktivt med ett hållbart företagande. Men företag inom alla branscher har idag en gyllene möjlighet att vinna tillbaka förtroende hos investerare, kunder och allmänheten. I takt med att du och jag som konsumenter börjar ställa allt större krav på att veta ursprunget och historien bakom det vi köper, ligger det i företagens intresse att visa på att de tar ett både etiskt och socialt ansvar för de produkter eller tjänster de utför.
Som EU-medlem är Sverige och de svenska skattebetalarna med och finansierar EU:s gemensamma budget. Från budgeten delar EU årligen hundratals miljoner kronor till företag som ansöker och uppfyller kriterierna för EU-stöd. För att ett företag idag ska få EU-stöd finns en rad formella och byråkratiska föreskrifter men tyvärr inga tydliga och konkreta krav på att de sökande ska presentera ett plan för socialt ansvarstagande. I
min motion framhåller jag att regeringen bör driva på för förändringar i den riktningen för mer konkurrenskraftiga företag under hållbara villkor.- Jönköping är ett småföretagarlän. Det är i de små och medelstora företagen framtidens jobb växer fram och de behövs i Jönköpings län där arbetslösheten ökat med 57 procetn sen samma tid ifjor. Därför måste villkoren för entreprenörskap stärkas. Jobbkrisen i Sverige och resten av Europa måste mötas med aktiva investeringar för att skapa nya och hållbara jobb. Småföretagen i Sverige bör få aktiv hjälp att arbeta med hållbart företagande, det kommer löna sig för både företagen och antalet jobbtillfällen. Det behöver Jönköpings län. Och även för jobbens skull behövs god kvalite i vård, skola och omsorg.
FAKTA JÖNKÖPINGS LÄN:Fortsatt nedgång i efterfrågan på arbetskraftEnligt arbetsförmedlingens statistik för augusti månad 2009 finns det för närvarande 22163 arbetssökande i Jönköpings län. Det är 57.2 procent fler än samma månad ifjor. Efterfrågan på arbetskraft fortsätter att minska. Antalet lediga platser som anmäldes till länets arbetsförmedlingar uppgick i augusti till 730, vilket är 579 färre än för ett år sedan. Nedgången berörde samtliga huvudbranscher men var allra störst inom finansiell verksamhet, företagstjänster, vård och omsorg samt inom tillverkningsindustri.
Enligt organisationen Företagarnas Småföretagarbarometer sysselsätter småföretagen (1-49 personer) ca 70 000 personer i Jönköpings län.
Länk till Forbes studie om lönsamhet i företag: http://www.csripraktiken.se/2009/09/28/motivation-ger-lonsamma-bolag/
söndag 20 september 2009
Accepterar inte heltäckande slöja
I dag avslutas fastemånaden Ramadan. För Sveriges 400 000 muslimer är detta årets viktigaste högtid. Avslutningsfesten med god mat och presenter till barnen kan jämföras med de kristnas julfirande. Såsom jultraditionerna upprätthålls med samma värme av både troende kristna och icke troende så firar både de troende och icke troende muslimerna Ramadan. För såväl kristna som muslimer gäller att vare sig vi är troende eller inte så har religionen satt djupa spår i vår kultur och i vårt sätt att leva. I en föränderlig värld där många bor långt ifrån den plats där föräldrarna levde ger det en trygghet att känna sina rötter. Samtidigt blir det uppenbart i ett mångkulturellt samhälle hur mycket som ändå är gemensamt i olika religioner och vitt skilda kulturer. Dessvärre finns det många fanatiskt troende som försöker utnyttja vår kulturella tillhörighet för att skapa separation och kontroll.
De som vill splittra samhället vet att utnyttja den fundamentalistiska våg som sköljer över Europa. Samhället vacklar i sin hållning till extremisterna. Vi anser att man tydligt måste ta ställning mot det som drar isär vårt samhälle.
Den kristna sekten Plymouthbröderna, som finns i Småland och är på gång att etablera sig i Stockholmsregionen, anser att kvinnan är underställd mannen. De tillåter inte högre utbildning än grundskola för flickor. Radio och tv finns inte i hemmen. Datorer betraktas som "djävulens påfund". Det är svårt att förstå hur sekten kunnat få sin friskola godkänd och bidragsberättigad.
Hur bör en kvinna agera när en man vägrar att skaka hand med henne med hänvisning till islam? Le och låta saken bero? Spelar det egentligen någon roll? Vi anser att det har stor betydelse och att hon bör markera att hon inte accepterar att bli behandlad på detta sätt. Hon kan också hänvisa till att det enda påbud som finns i detta sammanhang i Koranen är att om man vidrör en person av motsatt kön som inte är ens närmaste släkting så måste man tvätta sig inför bönen. Det gäller såväl män som kvinnor. Men kärnan är inte vad som står i de religiösa urkunderna, utan att i den kultur vi alla - oavsett ursprung - är med och skapar är ett handslag ett respektfullt sätt att skapa kontakt. Att vägra skaka hand signalerar avståndstagande och brist på respekt.
På Västerortsskolan i Stockholm förbjuds de kvinnliga eleverna att bära heltäckande slöja under lektionerna och för det har skolan anmälts till Diskrimineringsombudsmannen. Men vi anser att skolan gjort rätt. Heltäckande slöja är ett sätt att utestänga kvinnan från kontakter med andra människor än den närmaste familjen.
Plymouthbröderna, att vägra skaka hand och att tvinga en annan person att bära heltäckande slöja är några exempel på religiös extremism. Vi pläderar för ett tydligare avståndstagande.
Kristna extremister känner vi igen när vi ser dem. Det rör sig om relativt små samfund som inte är representativa för kristendomen. Svårigheten i dessa fall är att avgöra var samhället ska dra gränsen när individer inom dessa samfund riskerar att berövas sina rättigheter. När det gäller muslimer är problemet att kunskapen om islam är så dålig i västvärlden att vem som helst som är tillräckligt högljudd tillåts representera hela den muslimska befolkningen. De som är mest högljudda och ihärdiga är nämligen ofta just extremister.
Vi ser exempel på det i media när det efter varje liten kulturkrock dyker upp fundamentalistiska uttolkare av islam som omöjliggör varje praktisk lösning på problem. Genom att ge extremisterna utrymme i samhällsdebatten legitimeras deras tolkning av islam och de blir förebilder för unga muslimer som växer upp i Sverige utan djupare kunskaper om sina föräldrars kultur och religion. Islams utveckling i Europa riskerar därigenom att bli mer fundamentalistisk än i Asien. För Europas miljontals muslimer blir livet svårare att leva på grund av fördomsfullhet och rasism. Samtidigt vet de bättre än Europas urbefolkning vilket hot muslimska fundamentalister utgör, då många redan upplevt deras förtryck i sina ursprungsländer.
För att bryta denna utveckling måste vi för det första sluta att övertolka varje problem som har minsta anknytningen till religion. Därigenom kan vi minska den arena extremisterna verkar på. För det andra måste vi skapa forum för sansade muslimer att diskutera islams roll i det svenska samhället, både sinsemellan och tillsammans med människor av andra trosuppfattningar. Ett lyckat exempel på detta är den seminarieserie om islam och Europa som föreningen Tensta Träff anordnade i våras. De flesta, men långtifrån alla, som besökte seminarierna var muslimer. Där fanns både kvinnor med sjal och män med skägg och långa skjortor men också ungdomar i jeans och sminkade kvinnor utan sjal. Den blandade publiken uttryckte olika tolkningar av islam och gav därmed deltagarna en mer nyanserad bild.
Nalin Pekgul Ordförande Socialdemokratiska kvinnoförbundet
Johanna Graf Oppositionsråd (S) Solna
Lotta Håkansson Harju Oppositionsråd (S) Järfälla
Carina Ohlsson Riksdagsledamot (S) Skaraborg
Carina Hägg Riksdagsledamot (S) Jönköpings län
Maryam Yazdanfar Riksdagsledamot (S) Stockholms län
http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/20/s-kvinnor-acceptera-inte-heltackande-sloja
De som vill splittra samhället vet att utnyttja den fundamentalistiska våg som sköljer över Europa. Samhället vacklar i sin hållning till extremisterna. Vi anser att man tydligt måste ta ställning mot det som drar isär vårt samhälle.
Den kristna sekten Plymouthbröderna, som finns i Småland och är på gång att etablera sig i Stockholmsregionen, anser att kvinnan är underställd mannen. De tillåter inte högre utbildning än grundskola för flickor. Radio och tv finns inte i hemmen. Datorer betraktas som "djävulens påfund". Det är svårt att förstå hur sekten kunnat få sin friskola godkänd och bidragsberättigad.
Hur bör en kvinna agera när en man vägrar att skaka hand med henne med hänvisning till islam? Le och låta saken bero? Spelar det egentligen någon roll? Vi anser att det har stor betydelse och att hon bör markera att hon inte accepterar att bli behandlad på detta sätt. Hon kan också hänvisa till att det enda påbud som finns i detta sammanhang i Koranen är att om man vidrör en person av motsatt kön som inte är ens närmaste släkting så måste man tvätta sig inför bönen. Det gäller såväl män som kvinnor. Men kärnan är inte vad som står i de religiösa urkunderna, utan att i den kultur vi alla - oavsett ursprung - är med och skapar är ett handslag ett respektfullt sätt att skapa kontakt. Att vägra skaka hand signalerar avståndstagande och brist på respekt.
På Västerortsskolan i Stockholm förbjuds de kvinnliga eleverna att bära heltäckande slöja under lektionerna och för det har skolan anmälts till Diskrimineringsombudsmannen. Men vi anser att skolan gjort rätt. Heltäckande slöja är ett sätt att utestänga kvinnan från kontakter med andra människor än den närmaste familjen.
Plymouthbröderna, att vägra skaka hand och att tvinga en annan person att bära heltäckande slöja är några exempel på religiös extremism. Vi pläderar för ett tydligare avståndstagande.
Kristna extremister känner vi igen när vi ser dem. Det rör sig om relativt små samfund som inte är representativa för kristendomen. Svårigheten i dessa fall är att avgöra var samhället ska dra gränsen när individer inom dessa samfund riskerar att berövas sina rättigheter. När det gäller muslimer är problemet att kunskapen om islam är så dålig i västvärlden att vem som helst som är tillräckligt högljudd tillåts representera hela den muslimska befolkningen. De som är mest högljudda och ihärdiga är nämligen ofta just extremister.
Vi ser exempel på det i media när det efter varje liten kulturkrock dyker upp fundamentalistiska uttolkare av islam som omöjliggör varje praktisk lösning på problem. Genom att ge extremisterna utrymme i samhällsdebatten legitimeras deras tolkning av islam och de blir förebilder för unga muslimer som växer upp i Sverige utan djupare kunskaper om sina föräldrars kultur och religion. Islams utveckling i Europa riskerar därigenom att bli mer fundamentalistisk än i Asien. För Europas miljontals muslimer blir livet svårare att leva på grund av fördomsfullhet och rasism. Samtidigt vet de bättre än Europas urbefolkning vilket hot muslimska fundamentalister utgör, då många redan upplevt deras förtryck i sina ursprungsländer.
För att bryta denna utveckling måste vi för det första sluta att övertolka varje problem som har minsta anknytningen till religion. Därigenom kan vi minska den arena extremisterna verkar på. För det andra måste vi skapa forum för sansade muslimer att diskutera islams roll i det svenska samhället, både sinsemellan och tillsammans med människor av andra trosuppfattningar. Ett lyckat exempel på detta är den seminarieserie om islam och Europa som föreningen Tensta Träff anordnade i våras. De flesta, men långtifrån alla, som besökte seminarierna var muslimer. Där fanns både kvinnor med sjal och män med skägg och långa skjortor men också ungdomar i jeans och sminkade kvinnor utan sjal. Den blandade publiken uttryckte olika tolkningar av islam och gav därmed deltagarna en mer nyanserad bild.
Nalin Pekgul Ordförande Socialdemokratiska kvinnoförbundet
Johanna Graf Oppositionsråd (S) Solna
Lotta Håkansson Harju Oppositionsråd (S) Järfälla
Carina Ohlsson Riksdagsledamot (S) Skaraborg
Carina Hägg Riksdagsledamot (S) Jönköpings län
Maryam Yazdanfar Riksdagsledamot (S) Stockholms län
http://www.newsmill.se/artikel/2009/09/20/s-kvinnor-acceptera-inte-heltackande-sloja
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)