Nalin Pekgul och Carina Hägg S-kvinnor, Esabelle Dingizian Mp och Marianne Ericsson V skriver tillsammans:
Borgarnas politik uppvisar många exempel på att kvinnor och flickor kliva åt sidan när de "stora" politiska frågorna ska behandlas. Det gäller inrikespolitiken såväl som utrikespolitiken.
Med den marknadsliberala ideologin som drivkraft strävar regeringen tillsammans med sina politiska meningsfränder i kommuner och landsting att utvidga den än så länge begränsade marknaden för välfärdstjänster. Frågan har hög prioritet, välfärdstjänsterna utgör en betydande del av BNP. Hinder på vägen undanröjs utan betänkligheter. Hänsynslösheten blev tydlig under den privatisering av primärvård och öppen psykvård som forceras fram i Stockholms läns landsting. Flickor och kvinnor hör till dem som får kliva åt sidan. Vad vi befarade redan från början framstår nu som uppenbart för alla; privatiseringen resulterar i en segmentering av vården på religiös eller etnisk grund. En valfrihetsreform säger det moderata sjukvårdslandstingsrådet men för kvinnor som lever i patriarkala eller religiösa miljöer kan familjens frihet att välja en vårdcentral på religiös/etnisk grund innebära en mycket stor inskränkning av den personliga friheten. För de unga kvinnorna och för flickorna kan det få förödande konsekvenser. Det har nämligen visat sig att just primärvården förmår fånga upp deras problem; ett samtal om magont eller huvudvärk har ofta blivit ingången till fortsatt stöd för unga människor som lever under stor press i strikta introverta miljöer. Ett sammanhängande problem är den negativa inställningen till preventivmedel och abort som finns i vissa religiösa kretsar. Om ledning och personal vid en vårdcentral delar denna negativa inställning är det svårt att tänka sig att det inte skulle färga av sig hur de bemöter kvinnor som söker abort eller vill få råd om preventivmedel.
Denna höst har utrikespolitiken dominerats av Sveriges ordförandeskap i EU. Regeringen Reinfeldt gick in för uppgiften med höga ambitioner och kunde dessutom glädja sig åt att ordförandeskapet inföll under ett ovanligt händelserikt halvår. Under hösten har vi läst och hört mycket om den finansiella krisen, Lissabonfördraget, Köpenhamnskonferensen och tillsättandet av viktiga poster. Vi har förstått att statsminister Reinfeldts förhandlingsförmåga låg bakom den balanserade utnämningen av en brittisk kvinna från labour som EU:s "utrikesminister" och en belgisk man med konservativa värderingar och därtill djupt troende katolik som permanent ordförande. Det har däremot talats och skrivits betydligt mindre om att andra halvåret 2009 kunde bli ett avgörande år för kvinnors rättigheter och om den insats EU:s ordförande skulle kunna göra i frågor som berör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR).
Reproduktiv hälsa blev ett internationellt betydelsefullt begrepp när den internationella befolkningskonferensen i Kairo (IPCD), 1994, för första gången kopplade samman befolkningstillväxten med kvinnors rättigheter och livsvillkor. I det femte av FN:s åtta tidsbestämda och kvantifierade millenniummål från år 2000 ingår förbättrad mödrahälsa, med tillgången på mödravård, preventivmedel och förekomsten av ungdomsgraviditeter som indikatorer. Bushregimens vägran att lämna biståndsmedel till organisationer som arbetar med information eller rådgivning om abort blockerade emellertid effektivt den rika världens bistånd till de fattiga länderna.
Under andra halvåret 2009 uppstod ett ovanligt gynnsamt läge för en kraftfull internationell uppslutning kring Kairomötets handlingsplan och uppfyllande av det femte millenniummålet. EU fick ett ordförandeland med internationellt renommé av engagemang och kunskap i SRHR-frågor. Med Barack Obama som president i USA och Hillary Clinton som utrikesminister hade USA återkommit som en stark aktör för kvinnors rättigheter. Biståndsrestriktionerna från Bushregimen hade tagits bort. Smolk i glädjebägaren var dock att EU:s insatser kan hämmas av det starka motståndet mot säkra och legala aborter från medlemsländer där den katolska kyrkan har en stark ställning.
Nu är det bara en månad kvar, vad gör Regeringen? Biståndsminister Gunilla Carlsson hävdar att Sverige som ordförandeland varit särskilt mån om att se till att SRHR inklusive mödrahälsa och jämställdhetsfrågor lyfts. I sitt tal den 12 oktober 2009 på Sida exemplifierar hon med ett tal, ett evenemang och ett informationsmaterial.
Talet hölls samma dag i New York av statssekreterare Joakim Stymme med anledning av att FN firade 15-årsdagen av Kairokonferensen. Han talade å hela EU:s vägnar och betonade att tillgången till information och hälsovård som berör den reproduktiva hälsan måste bli mer omfattande om handlingsplanen från Kairomötet och det femte milleniummålet ska uppfyllas. Med andra ord, ska alla kvinnor, även de som bor i den tredje världen ha tillgång till preventivmedel, säkra aborter och bra mödravård.
Evenemanget hölls den 22-24 oktober när Sverige var värd för European Development Days. SRHR-frågor lyftes vid flera av de arrangemang som ingick i programmet.
Informationsmaterialet som är lättillgängligt handlar om SRHR och ska vara ett stöd i dialoger med mottagare och givare av utvecklingsbistånd.
Snart är det dags att utvärdera det svenska ordförandeskapet. Blev det ett genombrott för SRHR-frågorna i praktisk biståndspolitik 15 år efter Kairokonferensen? Har rätten till säker abort stärkts? Eller blev det i slutänden inte så mycket över till flickorna och kvinnorna sedan den finansiella krisen och klimatet fått sitt och EU en permanent ordförande. Kan det t o m vara så olyckligt att önskemål från de EU-länder som står för det starkaste abortmotståndet vägdes in i de förhandlingar som resulterade i att EU:s ordförande blir den konservative djupt troende katoliken Herman Van Rompuy? Vilken inställning har Van Rompuy i abortfrågan? Om allt detta vet vi som befann oss utanför förhandlingsrummen naturligtvis ingenting. Vi ser därför fram emot regeringens egen beskrivning av hur det i praktiken gick till när SRHR-frågorna lyftes.
http://www.newsmill.se/artikel/2009/12/28/s-har-regeringen-prioriterat-ner-abortr-tten
