Det svenska EU-ordförandeskapet rinner ut. Men Jämstäldhetsminister Nyamko Sabuni avtryck under ordförandeskapet är lika tydligt som foten av en mockasin på granit. Sabuni har som Jämställdhetsminister inte drivit några tydliga sakfrågor, inte tagit några initiativ och inte lyckats nå någon märkbar framgång för sitt ansvarsområde. Framgången för Sabuni blir att ha lyckats förändrat bilden av Sverige från ett land där jämställdhet prioriteras till något för den enskilda att fixa själv vid köksbordet. En förskjutning från politiskt ansvar till den privata sfären som innebär en tydlig nedprioritering och i många fall en bortprioritering.
Samtidigt har Fp har en lång tradition av jämställdhetssträvan, om än inte för breda samhällsgrupper, så detta är ännu ett stort svek mot kvinnorörelsen. Jag varnade redan innan såväl valet 2006 som inför ordförandeskapet för att Fp sålt ut jämställdhetsfrågorna för maktens taburetter. Däremellan låg Sveriges ordförandeskap i Europarådet med sina dystra erfarenheter.
Så när utvärderingar snart ska göras blir det centralt att leta efter konkreta resultat. Men redan nu har vi ett bekymmersamt facit i handen.
Sverige hade goda förutsättningar att framgångsrikt kunna leda EUs jämställdhetsarbete på ett sätt som skulle kunna bidra till långsiktiga resultat. Men nu kommer istället de möjligheter som inte togs till vara att påverka EU långsiktigt. Sabuni krängde snabbt av Sverige ledartröjan. Och kraften i alla enskildas, organisations representanter, myndigheter och konstruktiva regeringsrepresentantes i Europa togs inte tillvara.
Regeringen har även snålat med medel och platser i delegationer. Man har hållit information hårt intill sig för att undvika en öppen debatt. Kvinnorörelsen har sammantaget behandlats styvmoderligt.
Att Sveriges regering skulle klara det bättre än Tjecken var väntat. När deras regering kollapsade under Tjeckens ordförandeskap hade det förvånat om Sverige inte fått bättre förutsättningar. Jag mötte även tjeckiska kvinnor som berättade om hårt trängda jämställdhetsfrågor men också hur svårt det var för dem att driva på jämställdhetsfrågor såväl i parlamentet som i respektive parti. Även de kvinnorna hoppades på Sveriges ordförandeskap. Och att mindre länder kan leda EUs jämställdhetsarbete framgångsrikt visade vårt tidigare ordförandeskap. Men då hade vi en S-regering med en feminist som jämställdhetsminister.
Att vara jämställdhetsminister innebär att inte alltid själv synas. Ministern ska driva på sina kolleger så att de lägger fram jämställdhetsförslag på sina respektive ansvarsområden samt följer upp konsekvenserna av tidigare beslut. Som exempel skulle Finansminister Borg tagit med brister i jämställdhet i sin analys av finanskrisen, Justitieminister Beatrice Ask skulle tillsett att konventionen mot trafficking hade ratificerats, Utrikesminister Carl Bildt skulle stött kvinnorörelsen i Iran, Miljöminister Andreas Carlgren skulle i Köpenhamn tagit hänsyn till hur klimatförändringarna påverkar de fattigaste av det fattiga - kvinnorna och Arbetsmarknadsminister och Sven Otto Littorin skulle dragit slutsatser av diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden.
Och regeringen har vägrat att tala om sexköpslagen likaså abortfrågan. Av den utlovade lagstiftnings mot tvångsäktenskap blev det inget. Bolagen får fortsätta styras av män trots kritik även utifrån. Med låga ambitioner redan på hemmaplan är det svårt att pressa på andra för förändring. Och har ni hört att regeringen har några ambitioner för det nya europeiska jämställdhetsinstitutet EIGE (European Institute for Gender Equality).
Jag hade gärna sett att statsministern för ordförandelandet Sverige överraskat mig med att regeringen gått före på åtminstone något jämställdhetsområde.
Statsministern beskriver hur han flugit över 27 varv runt jorden men jag vill veta vad hans mfl ministrars resande betytt för Sveriges, Europas och världens kvinnor mer än de många möterna med flygvärdinnor. Så när utvärderingen snart ska göras är det centralt att leta efter konkreta resultat inom de av Sabuni och regeringen inte minst inom de av de själva prioriterade områdena.
Toppmöte efter toppmöte har rullat förbi utan skärpa i jämställdhetsmanus. Och oron för att Barosso ska ge gentjänster till vännerna i katolska sekten Opus Dei har varit obesvarad.
Lissabonfördraget är på plats och den nya EU-kommissionen tillträder i början av nästa år. Kommissionärerna utses av ministerrådet för fem år i taget och ansvarar för EU:s budget, lagstiftning och uppföljning. Alla 27 medlemsländer utser varsin kommissionär men än så är kommissionen preliminär. EU-parlamentet ska också godkänna dem efter den obligatoriska utfrågningen. Där kommer valet av frågor att bli viktiga men hur tuffa kan vi förvänta oss att ett blåare EU-parlament kommer att vilja vara.
Tillsättningen av de nya toppjobben gav en möjlighet för att ge EU en efterlängtad omstart för jämställdhetspolitiken. Men när Herman Van Rompuy, Belgien känd för negativa uttalande om abort kommer att leda ministerrådet sjönk förväntningarna. När sedan det katolska Malta blir ansvarigt för EU:s hälsofrågor och homofoba Lettland får ansvar för biståndet känndes det istället chockerande. Sveriges nästa EU-kommissionär Cecilia Malmström har i uppgift att tillse att homo- och heterosexuella par har samma möjligheter att röra sig fritt i Europa. Där menar jag att hon kan spela en konstruktiv roll. Men Malmström ingår i samma regering, för samma politik och är partikamrat med Jämställdhetsministern - så på jämställdhetsområdet har hon allt kvar att bevisa i sin kommande roll som kommissionär.
Minns ni Joe Borg en maltesisk EU-kommissionär med med ansvar för fiske och sjöfart. Han ansvarade inledningsvis för utvecklings- och biståndsfrågor vilket vi då framgångsrikt protesterade emot. Istället för ansvar för kvinnors rättigheter fick han ansvar för de mer för honom lämpliga fiskefrågorna.
Jämställdhetsministern har däremot inte sagt något annat än, ja, ja, ja till de portföljer som tilldelas medlemsländernas kandidater till kommissionen genom Reinfeldts samordning. Ändå sålde Reinfeldt snabbt ut SRHR-frågorna inklusive abortfrågan till Malta. Och åndå lovade Fp så sent som under EU-valet att prioritera aborträtten inom EU men redan nu kom resultatet till väljarna. Kvinnors rättigheter har än en gång sålts ut av Fp för maktens taburetter.
I avsaknad av positiva resultat från Sverige går nu ansvaret snart över till till Spaniens premiärminister Zapatero. Han har redan börjat kommunicera en tydlig dagordning där Jämställdhet är en av de tydligt prioriterde frågor som ska sättas i fokus.
