Jag och Graça Machel, Mary Robinson, Wangari Maathai, Muhamed Sahnoun, Moussa-Idris Ndele, Jan Nico Scholten. Pär Granstedt, Abdirahin Haithar. Abdi Rosita Runegrund skriver i Aftonbladet
- Den världsdel som bidragit minst till klimathotet drabbas hårdast
http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/miljo/article6287355.ab
Afrika får inte komma i skymundan vid FN:s klimatmöte i Köpenhamn. Debatterna har tenderat att fokusera kring klimatpåverkan för industrialiserade länder. Det påtagliga behovet av konkreta åtgärder i de allra fattigaste länderna har nonchalerats.
Kanske behöver världen påminnas om att Afrika är den kontinent som bidragit minst till uppkomsten av klimatförändringar, men som drabbas hårdast av dess förödande konsekvenser. Situationen är redan alarmerande. Väderleksförhållanden är i förändring, skyfall ödelägger vissa områden medan andra delar av Afrika utsätts för allvarlig torka och utbredning av ökenområden till följd av långa perioder av avsaknad nederbörd.
Afrikas sårbarhet förvärras av dess geografiska läge, känsliga vattenresurser, ohållbara jordbruksmetoder och exploatering. Avskogning leder till jorderosion och förlorad marknäring. Konflikterna ökar när samhällen tvingas slåss om krympande resurser.
Utökade ödemarker leder konsekvent till konflikter och förflyttningar, då befolkningen tvingas konkurrera om bristfälliga tillgångar av naturresurser. Konflikterna i Darfur, Somalia och Elfenbenskusten är alla delvis orsakade av brist på jordbruksmark och beten.
Afrikas utvecklingspotential kan förverkligas med kraftfulla åtgärder för att möta klimatförändringarnas konsekvenser. Genom att återplantera i stället för att avskoga går det att skapa kolsänkor, förbättra vattenbalans och mikroklimat. Detta skulle också, på ett uthålligt sätt, gynna jordbruk och livsmedelsförsörjning såväl som klimatet. Vi vet att delar av Afrika har stora underutnyttjade möjligheter för livsmedelsproduktion, så det är av gemensamt intresse att se Afrikas jordbruk blomstra.
Sett i ett historiskt perspektiv bär Europa ansvar för Afrikas lidande. Slavhandel, kolonialism och exploatering har lämnat spår i Afrikas sårbara stater. Klimatförändringarna kan betraktas som en ytterligare katastrof som den rika världen orsakat Afrika, genom sitt materialistiska överflöd och en ohållbar livsstil av konsumtion och slit- och slängmentalitet.
Det pågår en dialog mellan afrikanska och europeiska parlament kring klimatfrågor, på initiativ av AWEPA (European Parliamentarians for Africa). Dialogen bygger på ett samarbete mellan AWEPA, det panafrikanska parlamentet och andra aktörer, som tog sin början i Nairobi i augusti 2008. Som ett resultat av detta initiativ har internationella konferenser ägt rum i Nairobi, Kapstaden, Paris, Prag, Dakar och Stockholm. Diskussionerna mellan afrikanska och europeiska politiker har lett fram till konkreta handlingsplaner kring klimatåtgärder, sedda i ett nord/sydperspektiv och med särskild fokus på Afrika och målet är att få upp Afrika högre på Köpenhamnsmötets agenda.
Det är viktigt att se till att åtaganden som görs i Köpenhamn också efterlevs. Därför kommer AWEPA att arbeta med parlamentariker i Afrika och Europa för att följa upp och övervaka bland annat att åtgärder för att understödja Afrikas klimatanpassning verkligen genomförs. De folkvalda i Afrika behöver redan nu förses med nödvändiga resurser för att skapa medvetenhet på lokal och nationell nivå kring hur hållbara jordbruksstrategier kan användas för att bemöta förändrade väderförhållanden och andra miljöförändringsfaktorer.
Som globala förhandlingsaktörer har afrikanska länder en betydelsefull roll att spela i klimatpolitiken. Men att begränsa klimatförändringarnas påverkan och att anpassa sig till dess konsekvenser kostar pengar. Det förutsätter att europeiska höginkomstländer, liksom USA, förser Afrika med det finansiella stöd som krävs för att skapa förnyelsebar energi, teknologi och kunskapsutveckling i linje med principen förorenaren betalar.
Vi anser att de åtaganden som EU gjorde i slutet av oktober var steg i rätt riktning. Men förpliktelserna är ännu otydliga och det konkreta resultatet återstår att se. Det har nu blivit tid för Europa att inse att vi delar ansvaret för Afrikas utveckling. Vi anser att det helt enkelt handlar om rättvisa. Världens blickar riktas nu mot Köpenhamn och det krävs omedelbar handling.
