Vad händer i Iran? Vi hör om sammanstötningar mellan polis och demonstranter i centrala Teheran idag. Men under de senaste dagarna har även bud om dödsfall kommit. Bland demonstranterna finns unga och medelålders, och många uppges åter vara kvinnor.
Som så många följer jag med oro situationen i Iran. Det fortsätter komma ut information från Iran via sociala media samtidigt som regimen fortsätter se sociala media som ett hot. Och kommunikationsteknologi för twitter, facebook och bloggar säljs även till de som censurerar. Mitt förslag i riksdagen om rättvisemärkt kommunikation borde vara mer aktuellt än någonsin.
Jag har arrangerat, medverkat och tagit intiativ vid flera tillfällen till seminarium och paneldebatter om situationen i Iran. Har haft kontakt med iranier både i landet och bland de som lever i exil. Människor kämpar för demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst i samband med det ifrågasatta valet.
Men vi är många socialdemokrater som visat vår stöd, vi är många som har agerat och demonstrerat. Medborgarrättsaktivisten Parvin Ardalan tilldelades Olof Palme-priset redan 2007. Men först i år i samband med Bokmässan i Göteborg kunde hon komma och personligen ta emot priset för ett omutliga arbete för män och kvinnors lika rättigheter.
Vår Partiledare Mona Sahlin sa tidigare idag "Deras kamp är fullständigt berättigad, och förtjänar vårt stöd och vår solidaritet. Dagens händelser visar en oacceptabel repression från myndigheterna. Det iranska folket måste kunna visa sitt missnöje i folkliga demonstrationer. Jag uppmanar de styrande i Iran att respektera mänskliga rättigheter och vill uttrycka mitt fulla stöd för de som kämpar för demokrati i Iran". Och jag ser tråden till Sahlin tal med tydliga ställningstagande i Almedalen.
Ardalan Shekarabi är en partivän som inte minst använder de av regimen så förhatliga sociala media för att dela med sig av information om utvecklingen men som också förmedlar det så viktiga framtidshoppet.
Och S-kvinnor glömmer inte de många iranska kvinnor hade stora förhoppningar inför valet, eftersom president Ahmadinejads styre har lett till en ökad diskriminering av kvinnor. När tusentals kvinnor tar mod till sig för att protestera mot den iranska regimens valfusk och för flickor och kvinnors rättighter ska de ha stöd. Vi stödjer den iranska kvinnorörelsen och dess rättmätiga krav på att diskrimineringen av kvinnor ska upphöra. Och gläds över att allt fler tycks se de iranska kvinnornas kamp.
När advokaten Shirin Ebadis tilldelades Nobels fredspris var hon den första muslimska kvinna som tilldelades fredspriset. Oväntat för många som inte ville se kraften i kvinnors engagemang. Jag menar att de var alladeles för många av de män som styr i världen som inte såg- eller såg kvinnornas kamp över axeln, och därmed missades många möjligheter för stöd till nödvändiga förändringar.
Utrikesminister Carl Bildt M säger sig nu oroas över rapporterna om oroligheter i Teheran. Det vill jag tro på, men regeringens agerande under mandatperioden har undergrävt Sveriges trovärdighet. Stöd kvinnorörelsen! Bildt. Ett stöd till kvinnorörelsen är ett stöd till demokratiseringen av Iran.
