De senaste dagarna har regeringens satsning på jobbcoacher granskats av media. Stora brister har hittats. Regeringen har spenderat tre miljarder på att få arbetslösa och sjukskrivna att komma tillbaka till arbetsmarknaden och en del av metoderna har varit handpåläggning och hypnos, utförda av människor som saknar utbildning.
Ansvaret för fiaskot med hokus-pokusjobbcoacherna ligger entydigt hos arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin. För att citera Arbetsförmedlingens frustrerade presschef: 'Det måste bli politik av detta'. Littorin lär gå till historien som en av de mest misslyckade arbetsmarknadsministrarna genom tiderna. Nu behöver vi bättre utgå ifrån den som söker jobb och den som söker personal.
Den som söker jobb måste få bättre möjligheter att utbilda och kompetensutveckla sig, samt få bättre - riktigt - stöd när man söker nytt jobb.
Över 5000 ungdomar är arbetssökande i Jönköpings län, det är dubbelt så många som vid samma tid ifjor. Vi vill anpassa utbildningen till verklighetens behov genom att införa nära samarbete med företagen i Sverige. Regeringens jobbpolitik har grundat sig på antagandet att det finns jobb för de som verkligen vill jobba. Som om folk drömmer om att bli bidragsberoende?
Problemet är snarare att regeringens utgångspunkt inte är förenad med verkligheten. Det är inte människors drivkraft det är fel på. Det finns jobb, det är sant, men det saknas rätt kunskap. Nyckeln till att öppna låsta dörrar för ungdomar är därför omfattande investeringar i utbildning. Sätt in åtgärder för ungdomar från dag ett när de kommer till arbetsförmedlingen, istället för som regeringen, där ungdomar hamnar i 90 dagars karantän. Till vilken nytta? Sverige kan-bättre!
