Vill regeringen Reinfeldt fortsätta politisera Turkiets medlemskapsprocess

Frågan huruvida Turkiet är europeiskt eller inte återkommer i förhållande till EU. Men frågan känns överflödigt för den som vet att Turkiet blev medlemsland i Europarådets redan den 9 augusti 1949, endast någon månad efter Sverige. Och Turkiet tillhör grundarländerna av FN, OECD och OSSE. Medlem i NATO sedan 1952 Den 14 april 1987 lämnade premiärminister Turgut Özal in ansökan om fullt medlemskap i EU. I Helsingfors 1999 slogs det fast att när landet uppfyller samma kriterier som andra kandidatländer så är dörren inte bara på glänt utan öppnas upp. Och Mattis Ahtisaari uttrycker i sin rapport 2004 förändringarnas betydelse och omfattning när han talar om den "tysta revolutionen". Ett nej till Turkiet skulle även påverka känslan av tillhörighet för många muslimer inom EU. Jag är inte expert på historia så jag ska inte fördjupa mig i det temat och dessutom är den lång och delvis inte full ut beforskad. Men ibland behövs upprepningar som om Europarådet för att sätta diskussionen om Turkiet som en del av Europa i ett bredare sammanhang. Jag har positiva erfarenheter från besök i Turkiet och positiva erfarenheter från att samverka med turkiska kolleger i tidigare OSSE och nu Europarådet. Vi har jobbat under senare år inte minst kring jämställdhetsfrågor. Nu senast kring en rapport om Hedersförtryck. Och kring frågor om minoriteter varav jag särskilt vill nämna kurder och assyrier/syrianer har stått i fokus. Jag har också besökt rättegångar och framfört berättigad kritik till ansvariga och skrivs vädjandebrev. Läst författare som förnekats publicering. Och flyktingar från Turkiet har blivet mina vänner här. Så jag rekommenderad gärna att man tar tillvara information från erkända mr-organisationer. Rapporter jag själv tar på stort allvar. Men med ett allvar som inte stannar vid läsningen utan ligger i att som nästa steg se hur vi kan samverka för förbättringar. Men det är Turkiets politiker som själva ytterst har ansvaret. För Europa vore det ett strategiskt misstag att inte se positivt på medlemskaps processen och dess försatta möjlighet. Motsatsen ger mörkare perspektiv för oss i EU. För en del som uttrycket sitt stöd verbalt verkar senare ha fått svårt att konkretisera sig. Och när moderaterna gav uttryck för tveksamhet till Turkiets medlemskap som vallöfte till EP var det en stor besvikelse för många. Utrikesminister Carl Bildt däremot, distanserade sig mot Reinfeldt nya ståndpunkt. Mot den bakgrunden har regeringen Reinfeldt ett extra ansvar att som kommande ordförandeland i EU vara klar i sina ståndpunkter. Sveriges hållning, ja till Turkiet som medlemsland i EU när de uppfyller de kriterier som vi hittills tillsammans krävt har varit rätt väg. Och en väg som jag vill fortsätta framåt. Vikten av Köpenhamnskriterierna är väl bekanta för er som följer Turkiet. Men däremot ska vi avfärda luddigt tal om absorberingsförmåga, instutionell kapacitet och migration som nya kriterium. EU har heller inte varit eller är en religiös sammanslutning. Alla vill inte stå upp för att den sekulära statens principer också ska gälla EU. Men det är högerkristna företrädare som går i de drömmarna. Turkiet är en sekulär enhetsstat med republikanskt statsskick som brottas med förhållande som den djupa staten. Ett land som i en inte okomplicerad grannmiljö konsekvent strävat mot Europa. Vill regeringen Reinfeldt fortsätta politisera Turkiets medlemskapsprocess