Jag vill ha ett fortsatt stöd till underhåll av våra kyrkor. Till och med år 2009 finns det ett stöd för upprustning av landets kyrkor. Det är viktigt att regeringen och då framför allt kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth förlänger stödet. Det här är förstås inte bara en angelägenhet för dem som regelbundet besöker kyrkan. Det finns ett brett stöd för att vårda och bevara våra kyrkor. De används vid dop, bröllop och begravningar och för konserter. I juletid får kyrkan en särskild betydelse. Avltalet som sedan länge borde ha varit på plats för länge sedan inehåller även andra viktiga frågor som om förtroendevalda i kyrkan.
Kyrkorna är också en central del av vårt kulturarv och en del av besöksnäringen. Det sistnämnda är inte minst viktigt. Vi ska absolut inte rynka på näsan åt att kyrkorna ses som attraktiva turistmål utan tvärtom glädja oss åt att människor vill besöka våra kyrkor. En första förutsättning för att man ska få en upplevelse i kyrkan är ju att man hittar dit.
Enligt uppgift har samtliga kyrkor i Jönköpings län skadeinventerats och 400 anläggningar med mer än 6000 objekt finns sökbara. Jag har ingen uppgift om hur stort underhållsbehovet är och hur insatserna ska prioriteras men jag utgår ifrån att det behövs insatser också i vårt län.
Socialdemokratiska riksdagskolleger har i en motion pekat på behovet av ett fortsatt stöd efter år 2009 för kyrkorna i deras del av Sverige. Det är bra att de har aktualiserat att det behövs nya initiativ av den moderata kulturministern. Samtidigt har de ställt den oroliga frågan: Inte ens moderater kan väl tänka sig marknadslösningar när det gäller skötseln av våra kyrkor? Ja, det kan jag fråga sig men det gör även modrater inom kyrkan. Också för övriga borgerliga partier, inklusive kristdemokraterna, tycks marknaden och marknadslösningar vara den rätta vägen i alla sammanhang. Annie Johansson från Jkp valkrets har tex sagt att kultur som inte bär sig själv ekonomiskt inte heller har något berättigande. Men nu inför Kyrkovalet låter det annorlunda från Johansson - ett budskap i Stockholm och ett populistiskt hemåt. Och känns det bekant från andra politiska områden?
